04. Personliga berättelser

Hur ska jag kunna lägga det bakom mig?

2010-03-18 23:51 #0 av: Cochon

Halloj

Jag har skrivet om detta innan, men hur som helst här kommer det igen, för det var länge sedan sist och ja...

Vid slutet av 2008 (tror det var då) så blev jag helt trakasserad på en sida och det har verkligen satt sina spår. Trots att det var över 1½ år sedan så känns det minst lika jobbigt fortfarande. Det finns folk som har gjort så mycket mot mig trorts att jag inte ser att jag har gjort något fel, och jag hoppas verkligen inte jag har gjort det heller...
Det går inte en dag utan att jag tänker på det, jag mins när jag fick veta att det fanns risk till att någon skulle ta mina djur ifrån mig. Mina föräldrar blev förbanade på mig och la all skuld på mig, jag bara grät och allt var så jävla hemskt.
För ett tag sedan så grät jag mig till söms trots att det var så länge sedan det hände så finns rädslan och oron där.
När jag åker på utställningar så har jag så mycket ångest och oro i kroppen så jag bara skakar och är orolig så jag fungerar inte särskilt bra. Varför jag åker dit har jag inte riktigt förståt...

Hur gör man för att 'glömma' detta, jag vet att jag aldrig glömmer det, men vad gör jag för att kunna lägga det bakom mig?

Kram 'Cochon'

Anmäl
2010-03-19 08:00 #1 av: Tangotime

Jag har ju inte en aning om vad som hänt. Men om jag ser till att dom hotade med att ta dina djur, var det för att du inte skötte om dom? För i så fall är enda sättet som jag ser det att gå vidare, det är att ransaka dig själv. Vad gjorde du för fel och vad ska du göra för att det inte ska hända igen? När du vet det så kanske du kan släppa det då du vet att du inte kommer hamna där igen.

Tråkigt att dina föräldrar inte förstår att du behöver stöttning.

Anmäl
2010-03-19 10:26 #2 av: pernillaa

Ja man måste nog rannsaka sig själv som #1 sa. Sen tror jag att sånt som man inte förtjänat, men som blivit lagt på en ändå, det har med tiden att göra. Min gruppvåldtäkt skedde år 2000 så det var nu 10 år sedan. Jag jobbar med det än!
Det påverkar varenda bit av mitt liv, varje dag, hela tiden

Men...det blir mindre och mindre. Man måste nog våga titta på allt det här jobbiga, acceptera ångesten, förlåta sig själv, och förlåta sina plågoandar om man kan. Jag har gjort det. Jag vet att dom får det dom förtjänar. På något sätt.

Som sagt, våga titta på allt det här jobbiga, och var inte rädd för känslorna som kommer. Dom har också en funktion. Och låt tiden gå. En dag, ska du se, att du kan acceptera det som har hänt. Det värsta du kan göra är att vara rädd för känslorna och fly.

Jag tycker det är bra att du går på de där utställningarna. Men du måste nog känna själv att det inte är alldeles för tidigt. Man ska utmana sig själv men alla har ju sina gränser. Bara du vet var den gränsen går.

Lycka till. Kram

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-03-19 17:10 #3 av: Cochon

#1 Jag vet vad som är felet som dem klagade om, men det har jag gjort åt så fort jag kunde. Så egentligen så vet jag inte vad jag ska göra med det...

#2 Tack så mycket, hoppas verkligen att det lägger sig efter tiden trotts att det kan ta sin tid...

Anmäl
2010-03-20 02:47 #4 av: Loveferrets

Förstår hur du känner även om det inte gäller samma erfarenheter, just att lägga det gamla bakom sig, tyvärr har jag inte lyckats än och det är snart 28 år sen och är rädd för att det alltid kommer finnas där. För din skull hoppas jag att du kan förtränga det så pass att du bara kan tänka på glada minnen istället.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.