Annons:
Etikettoff-topic
Läst 2790 ggr
oboy
2010-04-08 13:38

ensam

jag känner mig så ensam, det känns som om ingen bryr sig om mig. inombords skriker jag SE MIG! jag har kompisar men rätt många är typ ganska ytliga vi träffas bara ibland och gör nåt och ibland känns det som att dom skiter i mig. fast samtidgt så om dom vill hitta på nåt drar jag mig undan, så då är det som mitt eget fel. mina föräldrar bor i en anna stad 9 mil från mig, det är alltid jag om få be dom komma hit dom kommer aldrig om jag inte ber dem. Sen så känns det som om mina föräldrar knappt bryr sig om mig. Jag berättade för mamma att jag äter tabletter för att få sova, då sa hon bara typ jaha och påpekade att det är väl inge bra att äta sånt. Hon frågade inte ens nå mer! är mina föräldrar hit stannar dom inte nå länge, fast dom egentligen inte har nåt speciellt hemma att göra. Jag känner mig så bortglömd och oviktig i deras ögon! Dom kan ställa upp med pengar och så, men att ställa upp och finnas där känslomässigt.. den enda som finns för mig är min svärmor, jag kan prata med henne om allt och hon vet hur jag känner allt med mina föräldrar, hon är som en andra mamma för mig. sen ska jag inte påstå att jag och min mamma har så bra konakt heller, det har vi aldrig haft..

Annons:
Aviendha
2010-04-08 14:03
#1

Jadu.. Jag känner igen mycket i det du skriver. Ensam utan vänner trots att man själv drar sig undan och inte tar de inviter man får..

Vad kul att höra att du har en så bra svärmor! Det är guld värt :)
Tyvärr så är inte föräldrar så förstående alla gånger, och ofta så handlar de som de gör pga. okunskap och rädsla. Jag fick samma svar av mina när jag konstaterade att jag behövde sömnmedicin. De tyckte det var idioti - bara ut och röra på sig så skulle jag sova!

Jag kan inte säga att jaghar superbra kontakt med min mamma heller… Men den har blivit bättre iaf och man får väl vara glad för det lilla. För mig har det vart jättejobbigt att slitas mellan mitt behov som barn - att bli sedd, älskad, förstådd för den jag är samtidit som jag insett att det aldrig kommer bli så med min mamma utan att jag får ta de positiva bitarna och lämna resten. Att man kan fylla sin omgivning med mer förstående människor.

Har du förökt prata ut med dina föräldrar om hur du känner? Kanske kan du skriva ett brev till dem om det känns jobbigt att ta upp öga mot öga eller i telefonen? Det kan ju vara så enkelt som att de inte ens förstår vad de gör och hur det känns för dig.

Loveferrets
2010-04-08 15:52
#2

Beklagar din situation att du är så ensam, jag vet hur det är, min familj ställer aldrig upp varken känslommässigt eller med pengar, har inga vänner heller, de få vänner jag har är via internet så jag förstår precis hur du känner. Har tyvärr inga råd mer än att skänka dig många kramar och att det är skönt att du åtmisntone har din svärmor. Min energi och kärlek har jag fått genom mina djur, det är de enda som håller mig vid liv. Det är domjag pratar med även om jag ej får svar. Kanske något du skulle skaffa ?

oboy
2010-04-08 19:00
#3

#2 tack för ditt svar, det värmde att höra, på nåt sätt känns det skönt att veta att man ändå inte är helt ensam ändå att det finns andra i ungefär samma situation. Jag skulle jättegärna skaffa djur men är allergisk mot katter, kanin, marsvin, hamstrar.. funderar på en devon eller en cornish rex katt, men då är det pengarna dom kostar endel. hundar går bra men anser att jag inte har den tiden just nu för en hund plus att jag tycker inte det är skäligt för ett djur att bo med mig i en 30 kmv:s lägenhet. Dessutom är min kille överkänslig mot hundar..är inte så värst sugen på orm, spindlar, fiskar, vandrande pinnar..

Loveferrets
2010-04-08 19:29
#4

#3, Kanske en iller då ?  kika in i mitt fotoalbum här på iFokus så ser du och gå gärna in o läs på iller iFokus, det står massor om att ha dessa som husdjur. Jag är oxå allergisk för katt o hund men iller kan jag ha. Ska dock tillägga att det är olika från person till person.

evrekaw
2010-04-08 21:46
#5

#3 Nä, det är jobbigt att känna sig ensam, känner igen det där med att det delvis är självorsakat. Man mår dåligt och drar sig undan som en liten eremitkräfta och tillsist tröttnar de på att fråga någon som ändå alltid säger nej…

Såg på blocket nyligt, eller var det eniro… De sålde en vuxen Devon rex till ett hyfsat pris - kan det vara något kanske? kolla om annonsen finns kvar vettja!

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

oboy
2010-04-08 21:54
#6

Tack för alla svar! känns som ettv stort stöd att veta att det finns fler därute än mig som känner så här..

# Okej men måste först kolla upp så jag tål dem, känns dumt att slänga iväg pengarna och så kan jag inte ha kvar katten..

Annons:
evrekaw
2010-04-08 22:13
#7

#6 Jag känner en pälsallergiker som har en och som det funkar för… Tror inte att det är för intet de kallas "allergikatter" Glad Sedan är ju det där att ha djur faktiskt något som får en att må bättre… Det har vi konstaterat många gånger på den här sajten…Flört

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

oboy
2010-04-08 22:15
#8

#6 jag kan hålla med om att djur får en att må bättre absolut.. men vill som sagt kolla upp det först ska ta konatkt med en som föder upp och hör om jag får komma dit och hälsa på. Dessutom anser jag inte att jag kan ha ett djur där jag bor nu, bor alldeles för litet känns inte rätt mot tex. en katt.

[rolnor]
2010-04-09 15:01
#9

Har flyttat runt rätt mycket och min släkt bor i en annan stad, så jag känner igen mej, samtidigt så drar jag mej undan, precis som du, inte bra i längden, en svår situation, ett husdjur är en utmärkt idè, en katt kanske?

evrekaw
2010-04-09 15:18
#10

#8 Det beror på vad den är van vid och sinneslag. En lugn katt som är van att vara innekatt kommer inte att bry sig. Och de flesta raskatter hålls oftast som just innekatter… Man kan alltid ringa och fråga…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

oboy
2010-04-09 15:23
#11

#9 som sagt det känns skönt att veta att man inte är ensam över att känna såhär på nåt sätt gör det att jag kan hålla mig uppe. 

Jag har själv flyttat till en annan stad, men genom att jag flyttade så bev det mycket att den gamla kontakten med kompisarna bröts och det vart svårt att skaffa nya vänner dit jag flyttade. Har några få som jag fått genom min utbildning men den är ganska ytlig och sporadisk den kontakten.

 Hade gärna skaffat husdjur som jag skrev tidigare men är allergisk mot katt, masvin, råtta, hamster. Min kille är allergisk mot hundar. Dessutom anser jag inte att jag kan ha djur som jag bor nu, bor i en alldeles för liten lägenhet, känns inte rätt mot ett djur. Har funderat på devon/cornish rex katt men måste kolla upp om jag tål dem…

Loveferrets
2010-04-09 15:23
#12

#6, Eftersom du redan är allergisk eller om det var din kille ?  så rekommenderar jag att man besöker de som har iller istället, katter utsöndrar mer än vad en iller gör o har inte alls lika mycket päls. De finns illerutställningar och träffar lite varstans så man kan prova hur de känns när man träffar en hel del där. Men naturligtvis är valet ditt.

Upp till toppen
Annons: