Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
09. Depression/Ångest

Nere i skiten igen

2010-03-24 16:46 #0 av: Novisan

Jaha, då har man lyckats hålla sig över vattenytan i ett år, förutom en kortare 2-veckors svacka i höstas. Men nu är jag under isen igen.

Ångest, deppig. Sjukskrev mig förra veckan. Är hemma även denna vecka. Troligtvis nästa vecka också. Ska till läkaren på fredag och få sjukintyg. VD har skickat brev till mig och begärt sjukintyg. Mer ångest.

Får inget gjort om dagarna. Sover 13-16 timmar per dygn. Skulle gå ut o promenera varje dag men kommer mig inte för. Kommer bara ut när jag ska hämta dotter i skolan. Tur det.

Idag fick jag en hetsätnings och spyattack. Choklad och glass dämpar ångesten men sen får jag ångest för att jag ätit det. Har inte spytt på flera år tror jag.

Ville bara skriva av mig lite. Vet att det är svårt för andra att kommentera om man själv är deppig. Man blir ju så förhandlingslamad.  

Anmäl
2010-03-24 18:50 #1 av: Aviendha

Visst ska du skriva av dig om du känner för det! Beklagar återfallet :(
Även om du säkerligen vet att du kommer ta dig igenom detta så lindrar det ju inte smärtan som du upplevet just nu.

Visst, ibalnd är det svårt att kommentera något hopplöst. Men vi löser och förstår, och vi ser det inte som hopplöst, för det finns alltid hopp om förbättring! Det jobbiga är att inte kunna ge omedelbar lindring, men jag förstår din smärta och jag hoppas verkligen att din läkarträff ger något vettigt och att du snart kan börja se en ljusning. Kanske komma ut på promenad iaf någon dag för även i svärtan kan ibland grå dagar dyka upp, och då kanske man orkar ta sig för något självinvesterande som en promenad i vårsolen.

Kram!

Anmäl
2010-03-24 22:33 #2 av: Novisan

Jag har duschat idag, plockat in disk i diskmaskinen, gjort middag till dottern och hennes kompis (dvs stekt frusna köttbullar och värmt spagetti i mikron) och jag har varit o käkat middag och gått på teater med några kollegor. Varken maten eller teatern var någon höjdare men jag var där iallafall.  Och så handlade jag mjölk på vägen hem efter det.

Det är inte illa pinkat av en trähäst!

Anmäl
2010-03-24 22:42 #3 av: Aviendha

Verkligen inte!! Skrattande

Anmäl
2010-03-25 09:46 #4 av: Novisan

Usch för denna ångest. Jag har fyra känslor som dominerar nu och byter plats med varann. Ångest, rädsla, ensamhet och hat.

Jag hatar mig själv för att jag mår så dåligt. Att jag inte bara kan rycka upp mig och vara en normal människa.

Jag är rädd att nån ska säga något till mig som gör att jag går sönder och börjar gråta. Jag är så skör just nu.

Jag känner mig så ensam. Jag har nästan inga kompisar längre. Dem förlorade jag när jag kraschade 2005.

Jag har ångest för - jag vet inte vad. Att jag inte förmår ta mig till jobbet tror jag, att jag aldrig mer vill gå och jobba, inte där ialla fall. Skulle posta ett brev åt sambon igår men det blev inte heller gjort.

Varför kan jag inte bara tuffa på som ett ånglok och inte bry mig om nåt. Fast så vill jag ju inte heller vara, så är min sambo - helt empatilös.

Anmäl
2010-03-25 16:41 #5 av: rolnor

Skuld är nog den värsta känslan av alla, försök att se att det inte är ditt fel hur du mår, du borde ha en vettig person att pratat med t.ex. en terapeut, mitt råd.

Anmäl
2010-03-25 17:12 #6 av: Novisan

Idag gick jag upp o åt frukost med dotter o sambo. Sen tog jag en Lergigan och gick o la mig. Stänge av telefonerna för jag hatar att bli väckt av dom. Sovit skönt. Var uppe o åt 2 mackor o choklad vid 2-tiden, sen gick jag o la mig igen. Måste hämta dottern på skolan snart.

Känner mig så tung i kroppen. Vet inte om det är Lergiganen eller depressionen. Förmodligen både och.

Ska träffa kurator + psykiater i morron. Vad ska de kunna göra? Förutom att sjukskriva mig en vecka till? Men det är ju inte säkert att försäkringskassan godkänner sjukskrivningen, det har man ju hört många exempel på. Ja, ja skitisamma, jag orkar inte bry mig.

Zzzzzzzz.......

 

Anmäl
2010-03-26 10:01 #7 av: Novisan

Somnade igår kväll på 2 Lergigan, gråtandes.

Nu på morgonen känns det helt plötsligt lite bättre. Otroligt skönt. Det har varit en lugn morgon utan bråk och stök hemma. Följde med när sambon lämnade dottern på skolan.

Soligt och härlig luft ute. Känner mig lite piggare och har inte så mycket hang over.

Ska nog ta mig en tur till min syster idag, innan jag träffar läkarna.

 

 

Anmäl
2010-03-26 15:00 #8 av: kerstinjo

#6 Är du inte van vid Lergigan, så kan du känna dig lite tung dagen efter, men det är en biverkning som går över.

 

Vad skönt att du känner dig bättre idag. Ta vara på det!

Anmäl
2010-04-10 14:25 #9 av: Novisan

Usch vad jag känner mig deppig idag. Jag tycker verkligen livet är helt värdelöst, iallafall så som jag lever det. Nu har jag stått i duschen och gråtit en skvätt, det känns skönt att gråta.

Nu har jag varit sjukskriven i 4 veckor och är det nästa vecka också. Sen ska jag börja jobba 3 timmar om dagen.

Jag tycker livet bara går ut på att jobba, hämta barn på dagis/skola, hem o laga middag, natta barn och lägga sig själv. Hur kan folk tycka att det är värt att leva för. Jag hatar det.

Jag vill ha ledigt hela tiden, tror jag. Iallafall känns det så just nu. Fast jag vill ju ha något att göra som känns meningsfullt.

Jag blir inte klok på mina egna tankar. Kuratorn säger åt mig att inte tänka så mycket kring jobbet just nu, men jag kan inte låta bli. Hela livet är ju uppbyggt kring jobba, jobba, jobba.

Min sambo jobbar till 7 varje kväll. Jag fattar inte hur han står ut.

Anmäl
2010-04-10 23:47 #10 av: kerstinjo

#9 Men du, jag log när jag läste ditt sista inlägg. Jag tycker att det är ganska normala tankar, tankar som vi alla har ibland.

Dagarna kom och gick.
Inte visste jag att det var livet!

 

Anmäl
2010-04-11 22:20 #11 av: Novisan

Varför måste samhället vara uppbyggt kring att man måste jobba så mycket hela tiden? Man hinner ju knappt träffa sina nära o kära, man träffar ju bara sin kollegor hela tiden. Jag vill ju vara med min familj.

Anmäl
2010-04-13 12:39 #12 av: Novisan

Igår och idag känns äntligen livet lite lättare. Ja, hela helgen faktiskt. Jag vill liksom göra något men kommer mig inte för att göra något. Skulle t ex kunna städa på balkongen eller plantera om lite krukväxter eller ta en promenad. Igår skulle jag till läkaren så jag kom ut iallafall och satt på en parkbänk i solen ett tag. Ångest hade jag men den kan jag stå ut med även om det är jobbigt. Jag vet att den inte är farlig och den släpper emellanåt.

Nu kvarstår bara problemet att jag inte vill tillbaka till jobbet. Jag är sjukskriven veckan ut, sen är det tänkt att jag ska jobba ca 3 timmar per dag. Jag fattar inte hur jag ska stå ut med det. Hatar jobbet.

Anmäl
2010-04-15 16:27 #13 av: Novisan

Hur hittar ni livslust? Jag tycker livet är så meningslöst. Upp tidigt på morgonen fast hela kroppen skriker att den vill sova, stress med att göra sig iordning när man väl dragit sig ur sängen, iväg till jobbet. Sitta som ett burhöns framför datorn hela dagen, iväg o hämta barn, hem o laga middag, diska, plocka fram kläder för imorgon, lägga barn o själv stupa isäng. Sambo hemma först när jag lagt mig (eftersom jag måste lägga mig 8 för att överhuvudtaget komma upp på morgonen).

Helgen - tvätta kläder, städa, handla o vila.

Ska det vara så här? Resten av livet. Hinner ju aldrig vara med nära o kära, bara jobb jobb.

Anmäl
2010-04-15 17:21 #14 av: rolnor

Du kanske kan ta ett sabbatsår? Sjukskriv dej, du får kanske ljuga lite men du kanske behöver en paus från jobbet?Glad

Anmäl
2010-04-15 17:39 #15 av: HannaM

Prova att ta tjänstledigt och plugga något kul? Det kan ju vara vad som helst. Gå en väktarutbildning, lär dig photoshop, läs en kurs i arkeologi. Hur hemskt det än låter och hur skrämd jag än blir av det liv du beskriver så måste man väl på något vis jobba. Det borde bli lättare om man gör något man tycker känns roligt, så det inte bara är ett straff att gå till jobbet.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2010-04-15 21:09 #16 av: Novisan

Jag är sjukskriven sen en månad tillbaka och ska gå på mammaledighet i början på juni, väntar barn i slutet på juni. Men jag kan inte ens motivera mig att jobba den korta tid som är kvar - sjukt va?

Jag var sjukskriven drygt 1,5 år 2006-2006, sen dess har jag inte jobbat mer än 75% (6 timmar om dan) och ändå är jag så less.

Kollar efter andra jobb kontinuerligt men inget lockar. Är rädd för att ta nåt jobb som innebär för stor belastning då jag är väldigt stresskänslig sen 2005.

Jag var tjänsledig 6 månader 2008 och jobbade på Viktväktarna och som träningsinstruktör men fick inte ekonomi att gå ihop. Känner mig så låst vid att ha ett jobb som ger bra lön.

Skulle vilja sadla om via nån trädgårdsutbildning eller till hovslagare men det är 2 års utbildningar och jag vet inte hur jag skulle få ekonomin att gå ihop under dessa 2 år. Vet inte ens om jag kan ta studielån för 2 år till då jag redan har tagit 6 eller 7 års studielån tidigare.

Jag kan tänka mig att utbilda mig till personlig tränare (kostar dock 25 000kr) men vet inte om jag klarar mig på lönen + att det blir mycket kväll- och helgjobb, inte så kul när man har familj och 2 små barn.

Suck, får ingen rätsida på detta.

Anmäl
2010-04-15 21:17 #17 av: isa

#2 Way to go girl! <Mycket bra jobbat! Starkt gjort av dig. Fortsätt så i den takten, så ska du se att du nog mår bättre.

#13 Nu har du ilska i alla fall, det tycker jag är ett tecken på att är på väg åt rätt håll. Ilska är en mera "framåt" känsla, än ledsamhet och deppighet och ångest. Det känns mera "krut" i dina senare inlägg - Det är positivt!

Ja - livet är så här, ett evigt ekorrhjul. Man är ständigt trött. Det vet jag som tvingas jobba heltid, trots en kronisk sjukdom, med ständiga smärtor som gör mig dödstrött och totalt utmattad!

Konsten är att hitta de positiva sakerna i den "tråkiga" vardagen. Det här kanske låter som en dålig klyscha, men tänk på dem som inte har någonstans att bo, inte har en man/respektive kvinna, inte har några barn eller inte har något jobb. För dem är  det verkligen inte kul.

Eller gör som HannaM skriver i #15 Ta tjänstledigt och ta en utbildning i något roligt, något annat.

Eller kanske utmana ödet ordentligt och byta/söka nytt jobb?

Jag hoppas din ångest och deppighet gått över. Det känns lite så i alla fall.

mvh isa

Anmäl
2010-04-18 01:04 #18 av: isa

#16 Ok. du måste ha postat ditt inlägg, medans jag satt och skrev mitt i #17. Det såg jag inte.

Då har du ju redan provat det som jag tipsade om., jag visste som sagt inte det du skrev förut.

Grattis så jättemycket till din graviditet. Hoppas du mår bättre snart, och du får vila nu under din sjukskrivning.

Anmäl
2010-04-19 16:26 #19 av: Novisan

Trött, sovit 3 timmar på fm efter att ha varit hos kuratorn tillsammans med sambon.

Jobbig stressig morgon att hinna få dottern till skolan innan vi skulle dit.

Sjukskriven iaf minst 2 v till.

Hatar mig själv. Är en belastning för sambon pga min deppighet. Är en belastning för samhället pga min sjukskrivning.

Hatar allt i det här livet. Mest mig själv.

Anmäl
2010-04-19 19:54 #20 av: rolnor

Det kanske är en enkel utväg, att hata allt, livet har ju nyanser, inte bara svart aller vitt, på ett sätt ställer det mer krav på dej att se att allt inte är helt svart?

Anmäl
2010-04-20 11:57 #21 av: Novisan

#20 ja det är enkelt att hata allt. känns liksom skönt fast är ändå jobbigt, blir så ensamt. Jag älskar ju min dotter, min syster och solen. Tycker om min sambo och vår lägenhet. Tycker om min mamma fast jag blir ständigt irriterad på henne.

Jag fick träna mycket med min kbt-psykolog 2005 att inte se allt i svart eller vitt. Tack för att du påminde mig.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.