Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 2609 ggr
pernillaa
3/18/10, 2:26 PM

Har idag gett upp....

Hej

Jag vet inte säkert varför jag sätter mig och skriver nu. Känner mig bara så förvirrad.

Idag klev jag inte upp förrän nu och klev upp bara för att gå på dass, ta två attarax mot min ångest och sen gå och lägga mig igen.

Vet inte vad som är viktigt längre. Vet inte vad jag ska fokusera på. Vet inte vem jag är. Klarar ingenting.

Mitt hem ser ut som ett bombnedslag.
Tjejen som alltid har haft så fint hemma och som bryr sig så otrolit mycket om hur sitt hem ser ut, hon som anser att hemmet speglar hennes själ mer än något annat, har inte diskat på mer än en vecka, inte tvättat, inte plockat, och dammsugaren som slutat funka har inte blivit åtgärdad.

Jag får spykänslor av paniken när jag ser hur mitt hem ser ut. Men jag orkar inte göra någonting åt det. Jag har försökt flera gånger men min totala avsaknad av arbetsminne har gjort att jag inte åstadkommit någonting mer än mer kaos när jag har försökt plocka lite. Disken jag hämtat från köksbordet hamnar på toaletten. Kläderna jag hämtat från sovrumsgolvet hamnar på en köksstol.
Imorgon har jag tid för mitt andra möte av min NEP-utredning men jag vet inte var lappen är som jag skrev upp tiden på. Och jag orkar inte leta för paniken bara växer i mig ju mer jag går runt i min lägenhet.

Ïdag vaknade jag 11 ungefär och vände mig bara om på andra sidan för att slippa se den stora högen rentvätt som legat på andra sidan av sängen i en vecka.

Det här är mina bollar i luften nu:

NEP-utredning
ASTA-teamet
Söka aktivitetsersättning
Ordna bostöd
Börja äta normalt
Få en fruktad hormonspiral

Jag orkar inte helt enkelt. Så fort jag börjar äta normalt, alltså sluta svälta mig själv, så får jag panik och blir förvirrad.
Men jag ska säga er att såhär djävligt har det ALDRIG sett ut hemma hos mig! Jag har alltid tyckt att det varit fegt och svagt av människor att blunda för saker som jag själv blundar åt idag. Men mina försök att på egen hand göra någonting åt det, gör bara saken värre.
På måndag kommer min son hit, och imorgon fyller jag år, men det är så djävligt här hemma att jag knappt törs släppa in min pojkvän ens.
Jag vill bara fly härifrån. Elda upp skiten, elda upp alla papper och allting. Elda upp alla myndigheter.
Förstår varför folk börjar med droger och alkohol. Men skulle aldrig tillåta mig själv att göra det. Har aldrig provat och har överlvet värre saker än det här.

Men hörni, vad har ni för råd att ge en idiot som mig som struntar i att kliva upp en dag som denna?

Önskar att någon kunde rädda mig. Önskar att min pojkvän vore starkare i sig själv. Att han kunde hjälpa mig lika mycket som jag har hjälpt honom förrut när han var under sin utredning och genomgick alla förändringar. Skulle vilja be honom om hjälp men jag vågar inte. Han var förbi idag på sin lunchrast. Sa att han var så förvirrad och lkände att han inte hinner med allt som han känner att han borde göra.
Vill säga åt honom att sluta sin praktik så han kan hjälpa mig och min lille grabb. Men det funkar inte så. Önskar att det ghjorde det dock.

Fan jag fattar inte att jag har blivit såhär ynklig. Jag som har överlevt en gruppvåldtäkt och mycket mycket mer. Men när det blir stökigt hemma så ger jag upp. Fy fan alltså. Jag bara avskyr mig själv så mycket nu men jag vill inte försöka städa för det blir bara värre. Har försökt i en vecka nu. Har en vecka gått och längtat efter att få lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet.
Startknappen finns inte, arbetsminnet finns inte, orken finns inte, koncnetrationen finns inte…sen har jag ingen dammsugare heller. =(

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
Tangotime
3/18/10, 8:44 PM
#1

Oj, det låter jobbigt. Jag vet aldrig hur jag ska peppa andra människor trotts att jag själv så många gånger hört mycket sånt. Men jag undrar, har du inga föräldrar eller vänner som kan komma och hjälpa dig att städa? Är det städningen som fått dig att inte orka så det skulle hjälpa?

pernillaa
3/18/10, 9:06 PM
#2

Jag vet inte. Det är nog hur mitt hem ser ut som gör att jag inte vill kliva upp. För mitt hem speglar mig utåt. Samma sak som att smink en dag när man är bakis kan få en känna sig piggare bara för att man vet att man ser piggare ut utåt. Då lyckas jag hålla gasen uppe. Men nu kvävs jag av alla ofärdiga moment hemma

Jag är ju medveten om att det är fel att bara ligga i sängen hela dagarna. Och att det är rätt så moroväckande att jag gör det. Någonstans inom mig tror jag att jag behöver ha en eller två sånna här dagar nu. Jag behöver kanske bryta någonstans i alla försök att göra någonting åt min situation. Kanske behyöver jag stanna upp och tycka synd om mig själv för att imorgon vakna upp och ta mig i kragen. Jag vet inte. Jag har hela mitt liv kämpat med mig själv, min omgivning och mina tankar och känslor, varje dag. Kanske behöver även jag "ge upp"?!

Jag skulle kunna be min mor men hon har några mil att köra och är väldigt förstörd i kroppen så vill inte be henne. Hon pladdrar dessutom på så himla mycket om hur min son level i missär för att det ser ut som det gör och jag orkar inte det nu.

Sorgligt nog, så har jag faktiskt inga vänner. =/
Alla är ena djävla idioter som bara vill ha mig som reservkompis, så jag sa ifrån tillslut. Började umgås med en gammal kompis från förr. Hon och jag har vårt förflutna, vi hånglade några gånger. Lite som experiment och för att ge igen på våra respektive idioter till pojkvänner. Min nuvarande kille har vari lite skeptisk till min vänskap till henne eftersom de bara träffats en gång. Jag hann bara träffa henne typ 4 gånger nu i den här vevan och så skickade hon ett sms om att hon ville att jag bad om tillåtelse av min kille för att vi sklle få hångla för att hon saknat mina mjuka kyssar. Så den vänskapen gick ju i stöpet, tyvärr.
Känner mig ensam och övergiven. Vet inte om det här är någonting jag borde larma om till min kille och min familj eller om det bara är ett patetiskt snedslag från min sida. Väntar några dagar och så får vi se. Ännu mer patetiskt om jag medvetet lagt mig ner och gett upp, eller? Jag vet inte.

Ha en bra dag! // Pernilla

Tangotime
3/18/10, 9:28 PM
#3

Jag känner igen mig i ditt självkritiska tänkande. Och bara det får en att må dåligt. Det är inte patetiskt att ge upp i ett par dagar för att komma igen lite senare. Det kanske är precis som du skriver, att du behöver ligga i sängen ett par dagar för att sen orka ta dig upp och städa. Jag fungerar så även om jag nu inte har möjlighet att ligga i sängen i flera dagar då jag har både hundar och barn som måste tas om hand. Men jag skiter i allt "oviktigt" som städ, tvätt osv i en vecka när jag mår skit för att enbart göra det jag måste. Jag lägger all min energi på dottern varje dag och ger henne kärlek och glädje. Sen finns det ingen ork till allt jag tycker är tråkigt. Men sen när jag får några bra dagar så orkar jag ta det där som är så tråkigt.

Trisst att höra att du inte har några bra vänner som kan stötta dig lite. Men om du och din pojkvän har en bra relation så tycker jag du ska prata med honom om det här. Be honom hjälpa dig ta det värsta så du kommer igång. När du gjort det kanske det känns mycket bättre? Annars så är jag inne i en bra period nu, så vart bor du? Tungan ute

allhealing
3/18/10, 9:43 PM
#4

#0

I mörkret skymtar man alltid ljuset.

Smarta personer faller ofta riktigt djupt när de väl gör det.  Orsaken till fallet är att den logik som vi använder och som vi bygger upp vår verklighet med huserar i den logiska tänkande hjärnhalvan.

Det är även den logiken som vi försöker att använda oss av när vi ska resonera oss ut ur de problem som vi trasslat in oss i.

Detta är orsaken till att vi inte själva klarar av att resonera oss ut ur kaoset helt enkelt för att vi inte ser den större bilden av varför vi ens hamnade i den situation som vi nu befinner oss i.

Du fungerar precis så här som person. Mitt råd till dig är att du precis som du skriver måste våga släppa taget. Detta är bland det svåraste man kan göra när världen fungerar så som du har upplevt den. Hur ska du kunna släppa taget? Se bara på vad det är som redan har skett i ditt liv. Det är inte konstigt att du sätter superlim på dina fingrar och vägrar släppa taget. Detta är ditt sätt att bibehålla åtminstone någon form av kontroll på din omvärld. Om än lite så åtminstone någonting. Skulle du släppa taget så "tror" du att du kommer att tappa all kontroll.

Dock är du i grund och botten som person inte den som har ett kontrollbehov. Den version av dig som tror sig vara i behov av att ha kontroll fungerar såhär.

Kontrollversionen av alla människor är den vi formas till att bli när vi växer upp. Vi är som en kopieringsmaskin som kopierar vår omgivning. Allting fastnar, ingenting undkommer denna kopiering. Detta fortgår hela livet.

Förstå vilket kaos vissa av dessa personer som vi kopierar deras verklighet ifrån har gått igenom.

Förstå sedan vad som händer när vi lappar ihop ett antal av dessa personers verklighet och gör den till en del av vår egen verklighet.

Detta är orsaken till varför så många idag går till psykologer. Det är så mycket bagage som behöver redas ut.

Problemet med dagens psykologi är att den endast förmår att se problemet på ytan. Dagens psykologi saknar exempelvis de verktyg som jag använder när jag ser rakt in i det undermedvetna hos en person och därför kan läsa vilken person som helst som en bok.

Jag är ingen psykolog och det är kanske tack vare det som jag har kunnat utveckla mitt arbetssätt.

Jag hoppas att du blev lite klokare av det här. Lycka till nu framöver och glöm inte bort att andas.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

pernillaa
3/19/10, 10:06 AM
#5

#3: Jag bor i Västerbotten, Vindeln. och du? =)

#4: Stämmer mycket bra det du säger. Jag har alltid hört från psykiatrin att jag är så duktig som är så medveten om allt jag tänker och känner. Men jag har tyckt annorlunda. Jag har kännt att min medvetenhet har ställt till det för mig. Just p.g.a. det du sa, att jag inte ser helheten, den stora bilden.

Nu sov jag hela dagen igår, tog vid 8 ytterligare en tablett och sov hela natten. Känner mig lite mörbultad men otroligt utsövd och fit for fight idag. Eller egentigen inte, men jag har fått stanna upp och acceptera hur det ser ut här så nu vågar jag åtminstone titta på röran. Så idag kan jag nog med hjälp av kaffe lyckas städa bort här. Jag kan nog BLI fit for fight om jag tar i lite. :P

Så… #4…vad pysslar du med då eftersom du säger att du lyckats utvecklat ditt arbetssätt till detta tack vare att du inte är en psykolog?! =)

Ha en bra dag! // Pernilla

pernillaa
3/19/10, 10:09 AM
#6

Hm. Intressant. Har visst upplevt lite placebo igår. Trodde att jag tog en sömntablett och en avslappnande igårvid åtta men nu när jag flyttade på ett papper här vi datorn så ligger dom båda onekligen där. =/

Har sovit tuuuungt hela natten ändå trots att jag sov hela dagen också igår. Verkar som att jag verkligen behövde sömnen…..

Där ser man. ^^

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
allhealing
3/19/10, 11:00 AM
#7

#5

Jo jag har lyckats att utveckla mitt arbete tack vare att jag inte fastnat i de mönster som psykologin använder. Inom psykologin så arbetar man mycket med tidslinjen och fokuserar väldigt mycket på nuet eftersom nuet är den plats där man hela tiden befinner sig. Det är även den enklaste platsen att befinna sig på.

Detta gör att man först måste upprätta en plattform i nuet mellan den som behandlar och den som tar emot behandlingen. Detta är den första fasen som måste etableras för att ett förtroende ska kunna byggas hos den som kommer för att bli behandlad.

Steg två är att ta reda på vad det är som är orsaken till problemet. Detta kan bli en ganska komplex del då man behöver skaffa sig en omfattande bild för att kunna gå vidare för att hitta en lösning.

Nästa steg är det svåraste. När man ska gå vidare i problem sökningen så måste man ge sig av bakåt i tiden för att hitta orsaken till varför problemet existerar. Beroende på viljan hos den som kommit för att få hjälp så kommer detta att gå mer eller mindre bra. Det är inte alls ovanligt att den som söker hjälp faktiskt blockerar den bakomliggande orsaken till problemet medvetet och eller omedvetet.

Den eller de blockering som personen har är orsaken till att problemet/problemen existerar. Det finns en anledning till varför blockeringen har uppstått och fortsätter att stanna kvar.

Beroende på hur pass villig den är som kommer för att söka hjälp och hur pass kunnig den är som ska hjälpa personen så kanske det blir ett positivt resultat.

Att personen som kommer för att bli hjälp även har ett ego med sig vid sin sida som kommer att göra allt för att inte släppa på blockeringen underlättar inte precis det hela.

Detta gör att dagens psykologi ofta är väldigt tidskrävande.

----

Det jag har gjort för att hitta en snabbare väg förbi detta tidslinje krävande arbete är att använda en del av de verktyg som kvantfysiken erbjuder.

Efter tidslinjen så existerar tid.

Inom kvantfysiken saknas denna tidslinje.

Genom att använda dessa bägge verktyg parallellt så blir det möjligt att färdas efter tidslinjen bakåt i tiden i ett kvantfysiskt tillstånd. Den här resan tar en sekund.

Det är denna teknik som jag sedan 2006 använt när jag arbetar med detta.

Jag kan alltså färdas direkt till den bakomliggande orsaken till varför ett problem existerar. Sedan finns det lite olika sätt att gå vidare för att frigöra den bakomliggande orsaken.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Tangotime
3/19/10, 12:42 PM
#8

#5 Jag bor strax utanför Jönköping så det blir kanske liiite långt att åka även om jag känner mig ganska uppåt för tillfället Skrattande

Men om du lyckas förstå vad "Allhealing" menar så tror jag du får mycket hjälp där!

Själv är jag alldeles för rörig i skallen nu för att förstå vad jag läser  Rynkar på näsan

[rolnor]
3/20/10, 7:55 PM
#9

allhealing, tycker att du är vis som vanligt, just det här att kontrollmänniskor faller hårdare när dom väl faller, helt sant, en sak som jag lärt mej när det är tungt; SÄNK RIBBAN!! Diska en talrik för hand, ta det som ett dagsprojekt, njut när den är ren!

Upp till toppen
Annons: