Annons:
Etikettsömnproblem
Läst 7306 ggr
oboy
2010-03-05 13:51

Drömmar, ångest, mörkrädd

Jag har alltid varit extremt mörkrädd, men allt blev värre sen jag flyttade hemifrån för snart två år sen. Jag kan inte sova med ljuset släkt, fantasier om att det är någon i rummet, jag ser människor som egentligen inte är där, jag måste kolla ytterdörre för att vara säker på att den är låst osv.

Efter jag har flyttat sover jag dåligt i perioder, nu är jag inne i en sån period, Jag har inte svårt att somna, men när jag vä'l somnar drömmer jag konstiga drömmar om att det är folk i lägenheten och för mig är det så verkligt så jag kan vakna av det det och riktigt ha panik. Så sover jag väldigt lätt, jag kan vakna flertalet ggr på natten av att det känns som om det är någon hos mig fast det är inte det. På dagarna är jag trött eftersom jag aldrig får sova ordentligt på natten.

Dock sover jag bättre när min kille är hos mig, men då vill han ha lyset släkt vilket verkligen gör att jag får panik. När det är släkt och jag inte ser får jag verkligen panik och härtklappningar.  

Håller jag på att bli knäpp, jag vet inte vad jag ska göra? Har en tid hos läkaren om två veckor hoppas få utskrivet nå rogivande så jag verkligen kan slappna av och slippa ångesten. Är så rädd att inte bli tagen på allvar, kanske skickar hon mig till en pyskolog, men kanske är det pyskiskt.. jag vet inte

Annons:
Bergspuman
2010-03-05 14:47
#1

Jag tror inte du är knäpp.

Jag har också alltid varit mörkrädd, det förföljde mig långt upp i vuxen ålder.

Sedan när jag var 35-36 år och var gift och bodde med min man i en 2,5:a, så tänkte jag för mig själv en gång: Nää vad håller du på med? Hallå - här bor du sen flera år, du vet EXAKT var alla saker står. Du vet EXAKT vilka som bor här. Det är du själv som släcker och låser om kvällarna. Inget av det förändras för att det är mörkt!

På något sätt lyckades jag inuti prata bort mörkrädslan.

Senare skilde vi oss. När jag flyttade till min nya lgh så återkom mörkrädslan! Jag blev som du, jag vågade inte sova utan lampan tänd. Det tog några år innan det försvann och jag kände mig heltt trygg i min nya lgh, trots att jag trivdes där otroligt bra från första början.

Jag tror att du reagerar på det nya, du är inte så van än att ha eget boende - du har bott ända tills för några år sedan, på samma ställe en längre tid - med din familj?

Det kan vara hur jobbigt som helst att vänja sig vid att bo själv, när man är van vid att det alltid finns någon i närheten.

Jag skulle föreslå att din kille skaffar en sån där svart sovmask att ha för ögonen, så att han kan somna ändå trots att du vill ha lyset tänt. Och att du gör vad du kan för att dämpa belysningen, t ex skaffar svagare glödlampa eller skaffar en sån här speciell lyskontakt man stoppar i vägguttaget. Finns på bla Clas Olsson.

Och så kör du en invänjningsperiod där du håller dig till samma nedvarvnings- och sänggåenderitual varje kväll. Den brukar lugna.

Under samma period, börja använda vägguttagslampan istället för vanliga lampan. Så småningom när du känner dig tryggare, använda lampan bara ibland. Osv tills du kan sova tryggt utan någon som helst lampa.

Hoppas du kommer över det framöver, mörkrädsla är väldigt jobbigt…

Musiken
2010-03-05 16:40
#2

Jag tycker inte heller att du ar knapp! Jag har varit/ar precis likadan!

Fran att jag var 15 till att jag var 17 sa hade jag inte sovit alls om jag fatt valja sjalv. Av ren utmattning sa sov jag pa lektionerna i skolan, samt varannan morgon mellan det att pappa gick till jobbet (05.45) och tills jag gick upp (07.15). Jag var livradd i den bemarkelsen att jag fruktade for mitt eget liv om jag somnade. Jag fick for mig att det fanns mordare, "varelser", vampyrer och gud vet allt gomda i huset, och att de bara vantade pa att jag skulle somna sa att de kunde sla till. Jag var radd for min egen famlj och trodde att de skulle ha ihjal mig. Varje kvall planerade jag noga min flyktplan. Jag laste dorren, jag stallde en stol under fonstret sa att jag latt skulle kunna klattra ut, jag oppnade fonstret lite sa att det bara var att putta upp, jag kollade under sangen, i skap, i lador, bakom byran och i ventilationssystemet.

Nar det var som varst sa klarade jag inte av att vara hemma under natterna utan gick pa langa promenader och sen till morgonsimmet nar badhuset oppnade. Av nagon anledning sa kande jag mig tryggare utomhus bland "mordare och valdtacktsman" an inomhus bland mina "demoner", for manniskor kunde jag ju iaf forsvara mig mot och springa ifran, "demonerna" hemma kunde jag inte komma ifran.

For mig sa fungerade det ocksa sa att jag pratade mig sjalv ur det hela. Jag borjade genom att tvinga mig sjalv att blunda 10 sekunder at gangen, med lyset tant, sen langre och langre perioder for att till sist sova med lyset tant. Sen kom den svara biten… slacka lampor.. Men det gick. Till slut. Det tog en himla massa viljestyrka att vaga blunda i morkret och inse att om huset var fullt av alla dessa ting som ville se mig dod, sa kunde de lika garna doda mig nar jag var vaken med lampan tand som nar jag blundade med lampan slackt.

Nu, 4 ar senare sa sover jag helst med lampan slackt, aven om den gamla radslan blossar upp ibland, men da tander jag bara en lampa och riktar den sa att det blir sa fa skuggor som mojligt. Att rora mig utanfor mitt rum om natten ar fortfarande jobbigt, men det blir battre.

Kommer ihag nar jag kom hem

allhealing
2010-03-06 00:30
#3

#0

Att ta tabletter för att förtränga en rädsla gör enbart att rädslan kommer att stanna kvar. Givetvis kommer inte rädslan att vara lika påtaglig eftersom den drogas ner med medicinen men dock kvarstår den. På längre sikt så kommer rädslor som förträngs att hitta fram igen på något annat sätt.

Mitt förslag är att du istället söker samtalshjälp för att städa upp lite invändigt i din rädda garderob. Det kan till en början upplevas som jobbigt men på sikt är det alltid värt att ta ta i problemet vid roten och dra upp den fullt istället för att ständigt bespruta den med medicin om och om och om igen utan att göra någonting åt själva grundorsaken till problemet.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

isa
2010-03-06 16:26
#4

Det är bra att du har en tid hos en läkare snart, så att du kan få hjälp. I en övergående period kan du behöva medicin, för att orka ta tag i det verkliga problemet. Tids nog, ska du se att du kan sova utan medicin också. Hoppas du får bra hjälp som du blir nöjd med. Även samtalsterapi, kan vara bra för dig.

oboy
2010-03-18 22:10
#5

Hej alla och tack för alla svar. jag tror inte heller som fler här skrivit att det hjälper med tabletter, vilket min läkarer också tyckte. Hon ska skriva en remiss till psykiatrin eftersom min kuratornskonatkt inte tyckte att hon kanske kunde hjälpa mig nog plus att hon är väldigt överbelastad. Det lär väl ta rätt lång tid innan jag kommer komma i kontakt med pyskiatrin och läkaren tyckte att jag under kort sikt kunde prova med Nozinan 5 mg som jag ska ta före jag lägger mig. Så vi får se…

Upp till toppen
Annons: