04. Personliga berättelser

Min berättelse

2010-02-28 15:29 #0 av: oboy

Jag har mått dåligt till och från sen jag var 14 år, idag är jag 24. Vissa dagar mår jag bättre medan andra dagar mår jag sämre då jag känner mig nere, ensam, uttråkad och blir fort rastlös. Till saken hör att jag inte alls har så många vänner, får tipset hela tiden men var med någon kompis. De vänner jag har är mest bara ytliga och vi umgås injte alls nå ofta utanför skolan, typ bara på skolan.

När jag var 14 år blev jag mobbad av de i min klass, då började karusellen, fick träffa skolsköterskan/skolkuratorn. sen när jag började gymnasiet ville min kurator att jag skulle ha kontakt med kuratorn på den nya skolan, vilket jag också ville. Där byttes det kurator varje termin, så i tre års tid träffade jag tre nya kuratorer, plus skolpyskologen och skolsköterskan. På gymnasiet fortsatte jag att må dåligt och började med självskadebeteende, jag började skära mig. Då tyckte kuratorn på skolan att hon inte kunde hjälpamig så jag började på BUP, fick träffa världens bästa pyskolog som jag kände sånt förtroende för och hon fick mig verkligen på fötter. Hade kontakt med henne i nästan 2,5 år. Efter kontakten på BUP vardet ganska lungt ett tag, jag tog studenten och så och började jobba men sen träffade jag en killesom i princip övertalade mig att sex med honom fast jag egentligen inte ville, vilket gjorde att jag kände mig äcklig, smutisg som en hora nästan. Efter detta började jag stark tro att det inte fanns någon som älskade mig för den jag är och jag fick självmordstankar. Fick träffa kuratorn på ungdoms.mott vilket var väl sådfär, det var skänt att få prata av sig om inte annat. men nå mer vet jag inte om, han hjälpte mig.

Så bestämde jag mig för att börja plugga på univerisitetet vilket naturligtvis var jobbigt, och sen mådde jag inte bra. Har på universitetets studenthälsa träffat 3 olika kuratorer och 2 skolsköterskor under loppet av tre år.

Så hände det mest underbara i hela mitt liv, jag träffade min pojkvänoch och mådde då etttag bättre, jag fick bekräftelse på att jag var bra som jag var och han älskar mig för den jag är.  Flyttade efter det vi hade vart ihop i två år till hans hemstad, 9 mil från mina föräldrar. På nåt sätt kändes det skönt att få klippa banden men detvar inte alltid lätt. Mådde dåöligt i perioder träffade kuratorn från ungdoms.mott i min nya stad men hann bara träffa henne några enstaka ggr eftersom hon sen slutade så det blev det ytterliggare en ny kurator som verkligen inte förstod hur dåligt jag mådde. Jag tröst/hetsåt medan jag sen försökte banta,vilket i princip var för mig att sluta äta det förklarade jag för henne men hon förstod inte riktigt de destruktiva tankarna jag hade, för hon sa typ ja men du måste äta. Slutade gå hos henne för att jag kände att jag inte fick någon hjälp. Till slut vart allt för mycket, jag hade gått minst 20 kg pg av min hets/tröstätning och jag hade mig själv. Jag åt för att jag mådde dåligt och mådde dåligt för att jag åt. Allt blev bara som bara en ond neråtsprial. Tog konakt med min läkare som remitterade mig till en dietist, vilket kändes helt onödigt, hon satt bara och sa sånt jag redan visste, ville inte betela 80 kr/ggr för det. Jag orkade inte till slut och fick kontakt med kuratorn på vårdcentralen, träffade henne typ 6-8 månader och började må betydligt bättre. Gick ner 20 kg och känner mig som en ny människa. Jag träffar inte henne längre efterso allt känns ändå rätt okej nu, men ibland när jag mår dåligt känner jag att ajg skulle behöva träffa henne igen, men har som inte kommit till skott.

Mellan allt detta har jag även träffat två olika kuratorer på min gamla bostadsort innan jag flyttade, nrä jag gick gymnasiet.

Fötlåt om det blev så långt, ville bara skriva av mig och berätta min historia om alla olika kuratorer/pyskologer jag träffat och det börjar juh vara rätt många om mjan räknar efter...

Anmäl
2010-02-28 15:51 #1 av: Hawknestgrove

ja det gäller att ha turen att hitta rätt person, då kan allt bli toppen till slut

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.