09. Depression/Ångest

Alla tankar "flyter ihop".

2010-03-12 19:06 #0 av: Tangotime

Jag har mått mycket dåligt i omgångar och har nog kommit till en punkt i livet där jag gettmig den på att göra något åt det. Jag har gått i terapi tidigare men utan något större resultat. Nu har jag börjat med antidepressiva och ska börja med KBT hos en psykolog.

Men ju mer jag pratar om allt desto rörigare tycker jag att det blir. Innan har jag inte funderat så mycket utan "bara varit" men nu när jag får en massa frågor så känns vissa svar klockrena men efteråt flyter allt ihop och jag kan inte tänka längre! Jag vet varken ut eller in trotts att jag hittat den stora anledningen till varför jag mår dåligt.

Jag blir galen snart. Kommer det här att bli bättre eller kan det vara så att "jag bara är sån här"??

Anmäl
2010-03-12 20:22 #1 av: HannaM

Nejdå, det är rörigt att rota i saker och ting och ju mer man tänker desto krångligare kan det bli. Det är fullt normalt.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2010-03-12 20:55 #2 av: isa

Håller med föregående talare. Det är mycket ansträngande för hjärnan att gå igenom orsaker till varför man mår dåligt. Sedan så bearbetar hjärnan detta, undermedvetet, allt du gått igenom, och allt du talat om , rotat i.Saker som kommer upp till ytan. Det är helt normalt att du reagerar som du gör tror jag.

Du ska se att när det har "lagt sig" så kan du tänka klart igen. Men det kan ta ett par veckor, eller t.o.m ett par månader utan att det för den sakens skull är något "fel" på dig.

Anmäl
2010-03-12 22:01 #3 av: allhealing

#0

Om du tänker dig in i följande scenario.

Små bebisar med sorgsna ögon är svår funna. Det glittrar ur deras ögon hela tiden.

Alltså måste det hända saker under livet som gör att folk blir deprimerade, ledsna, fobiska o.s.v.

Frågan är alltså, vad är det som händer som gör att en så otroligt glad bebis som vuxen inte alls glittrar på samma sätt?

Jag har en teori om det här.

Föreställ dig ett 3D hologram av en människa i färg eller svartvitt, det som är enklast för dig att visualisera. Om du inte klarar av att visualisera det så se en person framför dig istället. Som bebis är det här hologrammet helt genomskinligt och energin flödar fritt i hela hologram kroppen.

När bebisen växer upp så finns det andra hologram i dess omgivning. Detta är exempelvis barnets föräldrar. Eftersom barnet ännu inte hunnit skaffa sig speciellt mycket livserfarenhet så gör den det som barn är bäst på, de härmar sin omgivning.

Sakta sakta börjar nu det genomskinliga hologrammet att formas efter de tankar och ideér som omgivningen visar för bebisen.

Några år in i barnets liv så börjar talet att formas till ord, fraser och meningar. Ord som barnet lär sig från sin omgivning.

Hologrammet förses hela tiden med nya kunskaper sin sjunker in i hologrammets medvetande. En personlighet börjar så sakta att växa fram, en personlighet som till nästan 100 % är formad av det som sker i personens närmiljö. Barnets personlighet är alltså en kopia av den miljö som den växer upp i.

 

Tänk dig nu in i följande resonemang.

Om ett nyfött barn fostras av vuxna personer som har problem i sina liv, och vem har väl inte det?

Skulle det då inte vara logiskt att tro att även dessa problem kommer att bli det budskap som barnet kommer att använda när barnet formas?

Känslor är väldigt kraftfulla verktyg och uttalade såväl som outtalade känslor är någonting som barn är experter på att snappa upp.

Barn fungerar helt enkelt som en kopieringsapparat.

Om nu detta resonemang är sant, är då inte följande fråga den centrala frågan.

Är de problem som vi som vuxna upplever verkligen "våra" problem? Eller kommer de helt enkelt från den miljö som vi levt våra liv i? Är det rätt att jag ska känna ångest för någonting som inte är min sanning men som jag "tror" är "min" sanning?

Jag påstår att det är precis så här som det fungerar. Vi är så indoktrinerade att vi inte längre vet vad det är som är vi själva och vad det är som vi lånat in från vår omgivning. Eftersom vi inte ens är medvetna om att det fungerar på det här viset så har vi inte heller behövt ta ställning till vad det är som vi ska göra för att förändra vår verklighet.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-03-13 09:14 #4 av: Tangotime

Tack för att ni bringat lite mer klarhet i min röriga hjärna!

 

#3 Fantastisk sätt att förklara hur du tänker! Jag håller med fullständigt. Visst måste det vara så. Frågan är nu då... om det jag upplever vara "jag" egentligen är yttre påverkan av mina tankar. Hur blir jag av med det negativa som fått mig att må dåligt. OCH hur lär jag mig att påverka mina barn i "rätt" riktning så att jag inte överför allt för stora negativa saker på dom???

Anmäl
2010-03-13 17:26 #5 av: allhealing

#4

Steg ett är att bli medveten om att det kan fungera på det viset. Med tiden så kommer du då att omskapa din verklighetsbild på samma sätt som du nu skapat den från andras verklighetsbilder/uppfattningar.

Ett snabbare sätt är att söka professionell hjälp.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-03-13 19:24 #6 av: kerstinjo

Du är inte ett dugg "galen", klart att tankarna kör på i 120 km/timmen när man inte mår bra.

Ge KBT en stor chans, för det kan göra underver på en vilsen själ.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.