Annons:
Etikettundersökningar
Läst 3634 ggr
isa
2/17/10, 8:49 PM

undersökning-rädsla

Jag är intresserad av olika rädslor. Jag undrar om ni vill berätta vad ni är mest rädda för här i livet?

Annons:
Chestnut
2/17/10, 8:56 PM
#1

En av mina absolut största rädslor är att leva på ett sätt jag inte trivs på. Ska jag leva ensam ska det vara för att jag vill det, ska jag leva i förhållande samma sak.

Dessutom är jag rädd för att aldrig bli tillräckligt bra för att kunna leva som jag vill / acceptera mina begränsningar.

Även att något ont ska hända mina nära och kära.

Sen är jag löjligt rädd för spindlar. Obestämd

Med vänliga hälsningar
Chess

isa
2/17/10, 8:58 PM
#2

Mina rädslor varierar beroende på hur jag mår i övrigt. Så är det nog för många människor. Men i det stora hela kan man säga att det jag är mest rädd för det är dom saker som utlöser panikångestattacker hos mig. Jag är jätterädd för att bli instängd, trängd och att inte kunna komma ut.Det är ingen klaustrofobi ( cellskräck ) i sig, men symptomen liknar det. Det är i tunnelbanan när T-banan kryper och står still och ibland i hissar om jag fastnar i hissen. Då blir jag livrädd. Jag är också väldigt rädd för bränder. Det har brunnit i mitt hus, och vi fick evakueras, men jag var rädd för bränder redan innan det hände.

Jag har inga problem med att vistas i trånga utrymmen, därför är det ingen klaustrofobi.

Jag är också mycket rädd för getingar.Men inga andra djur på hela jorden.

Emellanåt är jag rädd för att det ska hända någon i min familj, något ont, som jag inte kan hjälpa dem med.Samma sak med min katt.

Det är det jag kommer på så här direkt. Jag skriver igen om jag kommer på nån mer sak.

[YlvaP]
2/17/10, 9:11 PM
#3

Jag har några styckna rädslor. Det ena som jag fått diagnos på är att jag inte tycker om att vara där det är mycket folk. På offentliga platser.

Det andra är mörker (utomhus). Går inte ut när det är mörkt ute och får nästan panik när jag måste gå ut som tex efter arbetsdagen på kvällarna.

Det tredje är små insekter. Har typ fobi för det och stannar hemma om dagarna. Jag kan inte gå ut en sommardag utan att ha en massa äckliga tankar om alla insekter som kryper på mig. Tror mig känna alla kryp på mig också. När jag går mina promenader på asfalt så finns det allt gräs som hänger över på banan och jag undviker dessa strån.

Aviendha
2/17/10, 10:20 PM
#4

Fobi för krabbor/kräftor
Extremt rädd för nålar

Rädd för att bli lämnad
Rädd om mina hälsenor (hur underligt det nu låter)

Blir rädd när människor visar stor ilska, även om jag vet att det varken är riktat mot mig eller att jag kan bli ett föremål att ta ut ilskan på.

Cochon
2/17/10, 10:37 PM
#5

Jag är rädd för…

att det ska hända något med dem jag bryr mig om, mina djur
att lyssna på musik
för att hamna i centrum
för mycket folk på ett ställe
framtiden, men samtidigt nyfiken

Söker du ett annorlunda armband? Eller kanske ett mobilfodral eller en rem? Kolla gärna in på min shop eller skicka iväg ett PM.
Glöm inte gilla min facebook sida för mina trådar. 👋

Bergspuman
2/18/10, 2:40 PM
#6

Rädd för att bli övergiven. (kommer från barndomen)

Rädd för höjder och sluttande stupande former, typ ett valv eller en planet eller bassängkant som sluttar brant nedåt.

Rädd för aggressioner och vredesutbrott. (kommer också från barndomen)

Annons:
[aspie]
2/18/10, 2:56 PM
#7

Jag är rädd för det mesta tror jag. Mest människor, och ännu värre blev det då jag fick PTSD

[Tassy]
2/18/10, 7:47 PM
#8

Jag är också rädd för det mesta, dock beror det på sinnesstämning.

Men människor, getingar, nålar, blodfobi, rädd att bli övergiven, rädd att något hemskt ska inträffa med nära/kära/hemmet, höga höjder.

I bland blir jag rädd för rädslan, eller får overkligehetskänslor som skrämmer skiten ur mig. Kan få vanföreställningar och lite allt möjligt.

Mardrömmar och vakendrömmar där jag återupplever trauman.

Sovgott
2/18/10, 9:27 PM
#9

Jag är rädd för folksamlingar och trängsel.

Jag är rädd för att det ska börja brinna. När jag var barn önskade jag mig alltid en repstege så jag kunde klättra ner på gräsmattan eftersom mitt rum var på andra våningen. Men jag fick aldrig någon.

Jag är rädd för att min sambo ska råka ut för något hemskt.

Jag är rädd för att gå ensam på stan när det är sent på kvällen.

Jag är rädd för att bli så sjuk att andra människor måste ta hand om mig. Jag hatar t ex att ligga på sjukhus. Jag vill inte att främmande människor rör vid mig.

Jag är rädd för att inte kunna göra min vilja hörd.

Jag är rädd för att få hjärnblödning.

Jag är rädd för massa saker när jag verkligen tänker efter…

HannaM
2/19/10, 12:30 AM
#10

Jag är fobiskt rädd för illamående och kräkningar

Jag är rädd för lösa hundar utomhus

Rädd för att komma för sent

Rädd för att glömma bort saker

Livrädd för att misslyckas

Rädd för att bli inlagd på psyk

Rädd för mediciner och biverkningar (en fortsättning på spyfobi)

Rädd för att vara påträngande

Rädd för konflikter

Stort obehag inför att vistas på öppna platser och bland mycket folk

Rädd för att vara instängd, samma som isa, det är inte cellskräck utan rädslan för att vara låst och inte komma därifrån. Detta ger att jag bland annat är rädd för att flyga.

Rädd för maskar

… och så vidare…

Aviendha
2/19/10, 1:20 AM
#11

Justja. Sniglar var det med *ryyys*

allhealing
2/21/10, 12:51 AM
#12

Rädsla är avsaknaden av helheten.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Aviendha
2/21/10, 1:24 AM
#13

#12 Följdfråga: vad för helhet saknar jag eftersom jag är rädd för krabbor?

Annons:
Musiken
2/21/10, 7:09 AM
#14

Jag ar livradd for att prata infor en sittande grupp om jag star upp sjalv, da bryter jag ihop helt och grater och far en enorm angest-attack (att sitta ner nar alla andra sitter ar helt ok).

Jag ar radd att jag aldrig kommer att kunna fundera bland manniskor/i ett forhallande.

Jag ar radd och far angest om jag ar sen.

Jag ar radd for manniskor som visar passion/ilska (for mig ar det samma sak) inom ett amne.

Jag ar livradd for att bli overgiven och ensam.

Jag ar livradd for mina mardrommar. Jag planerar alltid min flyktplan innan jag somnar.

Jag ar radd for manniskor sa lange som det ar skymning.

Jag hatar att vara beroende av andra manniskors medomkan eller omvardnad, vilket ar varfor det har tagit mig 5 ar att soka hjalp for mina problem.

Jag ar livradd for krakningar. Jag svimmar om jag hor om dem, eller om nagon pratar om det.

Jag ar radd for att komma forsent, for jag ar radd for att forstora nagon annans planerade liv.

Jag ar radd for biverkningar av mediciner, konflikter (sjukligt), att vara beroende/patrangande.

Och sa ar jag radd for sjogras.

Aviendha
2/21/10, 1:46 PM
#15

#14 Usja, sjögräs som snirklar sig runt fötterna *ryyys*

Måste utöka min lista - igen. Jag är rädd för sjöbottnar, men om vattnet är klart och jag ser bottnen går det bra. Beror på en traumatisk upplevelse som liten. Började med dy, men nu är det botten överlag. Paradoxalt nog älskar jag att bada.

allhealing
2/21/10, 1:47 PM
#16

#13

Vad gör krabbor med sina klor?

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Aviendha
2/21/10, 1:54 PM
#17

#16 De samlar föda. Men det är inte klorna jag är rädd för.

allhealing
2/21/10, 2:11 PM
#18

#17

hur tror du människans psyke skulle tolka det som klor kan göra om klor kan greppa, hålla fast och aldrig släppa taget?

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Aviendha
2/21/10, 2:20 PM
#19

#18 Där har du en poäng, men själva klorna har jag inga problem med, mer än att de sitter fast på djuret i fråga. Det jobigaste är hur benen är "fastsatta" i kroppen, om man ser den underifrån.

allhealing
2/21/10, 2:29 PM
#20

#19

Jo det har du rätt i. Det är det du ser med dina ögon och det är det som din hjärna kan koppla samman med det du ser och tycker om tänker om det du ser tycker och känner osv.

Dock är detta inte den bakomliggande orsaken som jag observerar. Dessutom är det ibland bekvämt att ha lite problem att bära med sig eftersom det gör människor mer normala då alla andra i omgivningen har diverse problem.

Den första frågan man ska ställa sig är följande: Vill jag verkligen få hjälp med det här och i så fall vill jag själv medverka till att lösa problemet?

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Annons:
Aviendha
2/21/10, 2:34 PM
#21

#20 Men, då borde det finnas mer logiska saker att vara rädd för om hjärnan väljer att tolka in något anknytande i det hela som skapar min rädsla?

Nej, det är inte bekvämt att bära med sig problem. Jag skulle mer än gärna vilja vara problemfri, att bara grunna över städning och vardagliga saker. Jag vill få hjälp med detta, det vill jag verkligen för ex. krabborna påverkar mig mer än vad man kan tro. Självklart är jag medveten om att jag måste jobba med det, och att ingen annan kan fixa det åt mig, det är min kraft som måste användas till det. Men krabfobi känns inte högprioriterat när man försöker lägga all kraft på att ens fungera i vardagen pga. andra problem. Jag ser inte att man smälter inbättre med fobier och rädslor, snarare tvärtom, så jag förstår absolut inte bekvämlighetsfaktorn i det hela.

allhealing
2/21/10, 2:47 PM
#22

#20

Det är svårt att se logik och enkelhet när livet är rörigt. Att man sedan dessutom har en hög intelligens med som en bricka i spelet underlättar inte precis det hela. Intelligensen söker efter logiska lösningar och gör det alltid enbart från vänster hjärnhalvas perspektiv. Redan här blir alltså sökandet efter logik och enkelthet förvriden.

Detta är så som dagens psykologi arbetar för att komma till rätta med problem. Man letar efter sanningen i den vänstra hjärnhalvan och är därför redan från början dömd att misslyckas.

Personer som faller in i fållan där psykologi sedan ska rädda personen i fråga hamnar i fållan eftersom systemet letar efter personer som inte är drillade i att enbart ta hänsyn till den verklighet som den vänstra hjärnan är uppbyggd kring.

Själva behandlingsmetoden inom psykologin är alltså redan från start obalanserad. Detta gör att personer som har en relativt balanserad tillvaro i sin hjärnaktivitet döms ut av dagens psykvård eftersom de inte passar in i den verklighet som endast kan mätas i den vänstra hjärnhalvan.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Madness
2/21/10, 11:44 PM
#23

Jag har massor av rädslor, men mest rädd för att bli övergiven.

Sen tycker jag det är väldigt obehagligt, vet inte om det räknas till rädsla, når nån drar i skinnet på ovansidan av handen. Jag har varit på operationsbordet flera gånger pga mina öron och där har dom stuckit sönder ådrorna på handen. Jag känner rysningar i hela kroppen och hur ont det gör i händerna om nån petar sådär, lr om nån petar på mig :P

Sen är jag galet rädd för att göra fel, att vara för lite och misslyckas med saker och ting.

Egentligen ganska vanliga rädslor väl? Är inte rädd för något djur eller hissar eller andra såna saker.

Loveferrets
2/22/10, 3:07 AM
#24

Jag är oxå rädd för en massa saker, orkar dock inte dra upp allt för då lär det inte finnas nån tråd kvar

isa
2/26/10, 10:30 PM
#25

Tack för alla intressanta svar i denna undersökning. Jag har inte velat ta del av era svar av nyfikenhet, utan jag fascineras på något sätt utav rädslor och hur olika människor är rädda för olika saker och hanterar sin rädsla på olika sätt.

Jag såg en repris på ett mycket intressant tv-program igår, det heter "konsten att överleva". Man fick se hur olika personer reagerar vid livshotande faror.

En kille , som jag blev mycket fascinerad av , var en kille som överlevde Estonia-katastrofen. Snacka om total sinnesnärvaro.

Man fick även lite tips ifrån tv-programmet om hur man bäst ska agera vid en livsfara.

Det är märkligt det här med rädslor. När jag får panikångestattacker fungerar så gott som ingenting tycker jag, fast enligt det här programmet är min kropp totalt beredd för en livskatastrof och reagerar precis som den ska vid fara. Fast jag tycker bara att det hela är jättejobbigt.

Men när det har hänt mig livsfarliga saker,( på riktigt ) då får jag faktiskt ett mycket snabbt lugn och coolhet över mig. Jag blir helt iskall och kan tänka kristallklart när alla andra får panik och blir rädda. Det var länge sen det hände något livsfarligt nu för mig, vilket jag naturligtvis är glad över, men så jag hoppas jag har kvar den där förmågan. Jag inbillar mig att den finns där som medfödd.

Min undran är bara: Varför kan jag inte ta till mig det där lugnet och coolheten när jag får panikattack?Då vet jag ju alltså innerst inne ändå om , att en panikångestattack är inte livsfarlig och därför så släpper jag på alla känslor och låter dem komma istället för att bli iskall, som vid en livsfara.

hmmmmmmm, knepigt.

Jag förundras över människans hjärna…….

kram på er allihop

Upp till toppen
Annons: