Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 3413 ggr
[LucyInTheSky]
3/6/10, 10:35 AM

Igår kväll var slutet på lugnet.. =/

Har mått så bra en lång stund.. Haft sån energi, ork och lust till det mesta! Har tagit tag i vikten och gått ner hela 8kg!! Allt var bra.. Solen har ju till och med tittat fram..

Och nu igår utan förvarning kom ångesten.. Blev så illa att Rasmus höll fast mig i hans armar och upprepade orden: Lugn, lugn, lugn.. om och om igen.. Inte varit så illa på sååå länge, trodde allt hade vänt och att jag lärt mig hantera ångesten.

Jag fick sådan panik den här gången att jag orkade inte kämpa i mot.. Jag kunde inte andas och gjorde saken värre genom att skrika och gråta.. varför blir det så här? Kommer jag aldrig någonsin bli av med det? Kommer jag alltid må värre än skit i omgångar.. Hur överlever folk.. Jag orkar inte..

Jag är LIVRÄDD att Rasmus inte kommer orka med mig i längden..

Hade ingen medicin hemma alls att ta så vi var uppe till 4-halv5 tror jag innan ögonen gjorde så ont av alla jäkla tårar att jag orkade inte mer.. Jag minns bara att jag låg i Rasmus famn sen vaknade jag i min säng..

Jag behövde bara skriva av mig.. Hoppas det var okej.

Jag vill inte lämna lägenheten idag.. Jag har ångesten hängande över axlen.. Men jag har lovat att hjälpa min mor.. =/ Måste ta mig dit..

// En trött ledsen Emma..

Annons:
Hawknestgrove
3/7/10, 2:11 PM
#1

Åh gumman, kram på dig, det är allt jag kan säga! Du har en underbar kille!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

[LucyInTheSky]
3/7/10, 10:12 PM
#2

Tack, känns bättre idag.. även om det kryper lite ångest i mig fortfarande så är det inte lika farligt.

Jag har verkligen en underbar kille.. Ibland undrar jag bara varför han vill vara med mig.. Hur jag förtjänat honom.

[LucyInTheSky]
3/8/10, 2:47 PM
#3

Ångest, ångest, ångest.. Men tog mig till en jobbintervjuv idag.. Gick väl helt okej. Men får lite creapy wibes från honom.. Han pratade på om allting och sen frågade han mig om det var mina katter som strök omkring runt resturangen. Jag bor i huset bredvid denna resturang/pub/vandrarhem..  Jag svarade att nej jag bor i lägenheten med innätad balkong så mina får inte vara ute..

Då började han tala illa om katterna som strök omkring här ute på vår gata.. Och att dom starkt ogillade att dom kom till resturangen.. Och om inte ägarna gjorde något åt det fick han ta det med kommunen.

Jag blev ska tillbaka på tisdag för en andra intervju men det känns inte bra.. Men jag behöver pengarna så det skriker om det.. med ångest eller utan måste jag jobba.. Vill helst dock inte jobba där men får jag det så har jag inget val..

Hawknestgrove
3/9/10, 8:01 PM
#4

OK! Men du, ta det som ett litet uppdrag som korsriddare för katterna också! OCh Ok, Säg åt honom, att det inte är kommunen som har med djurskydd att göra längre. Det är länsstyrelsen. OCh se till, att du kommr in i systemet med akassa och hela köret! Bit ihop!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

[LucyInTheSky]
3/9/10, 8:47 PM
#5

Blir inte det jobbet.. han ville ha någon som jobbade 3 timmar om dagen och då har jag annat på g som är bättre..

Men denna dag har varit så skit.. Skulle kastrera minstingen i dag, lilla Ebony.. Mitt på dagen ringer veterinären och säger att hon har hjärtfel.. Blev jätte rädd!

Dom vågade inte söva henne och vi fick istället en tid till en hjärtspecialist i Kalmar..

Hawknestgrove
3/10/10, 7:29 PM
#6

OJ!!!!!! Men det är väl ingetr du behöver betala? Synd på jobbet. Men har du bättre på gång så är det ju bättre!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
[LucyInTheSky]
3/10/10, 10:40 PM
#7

Nej kattkommandot står för det.. Men fy vad rädd jag blev och är.. Hon är hur pigg som helst så jag kan inte tro att det är något allvarligt fel på henne.. Jag hoppas verkligen inte det..

evrekaw
3/11/10, 3:02 PM
#8

Hej Lucy in the sky (with diamonds…)Flört

Ångest är fördjävligt att leva med, men jag kom på att den blev lättare att hantera när den slutade skrämma mig så…

Man tror att man ska dö, att man inte ska kunna andas osv. men så är det inte - man kvävs inte och man dör inte… Lätt att säga/skriva bara så här - men jag vet, har samma ångest, har bara slutat bli lika rädd och då insett att det är rädslan som är värst.

Oroa dig inte över om pojkvännen ska orka eller inte.. Det finns guldkorn bland pojkvänner… Min man har stått ut med mig i måååånga år och jag ställde mig samma fråga som du många gånger. Varför vilja ha en sån som mig när det finns friska inte ångestpaket..?

Jo - för att han älska just mig, precis sån som jag är - och det gör din pojkvän med!

Winston Churchill var manodepressiv och han sa vid ett tillfälle till sin hustru Clemmie: "Thank you for being foolish enough to marry me, crazy enough to stay… And for loveing me, more than I ever imagined I would be…"

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

[LucyInTheSky]
3/11/10, 3:40 PM
#9

Jag förstår inte att människor orkar med dessa känslor.. Att dom kommer upp ur sängen att dom tar sig till jobbet.. Och att tänka så gör mig ännu mer arg och ledsen på mig själv.. För det är jag som är svag. Det är jag som inte klarar av att ta mig upp och göra alla måsten varje dag.. Det är jag som inte drar in några pengar till hushållet.. Varför? För att jag är svag, jag kan inte, jag orkar inte..Och jag är rädd.. Jätte rädd för massa saker..

Vet inte riktigt vad jag ska göra åt detta tänk.. Hur jag ska klarar av alla sakerna.. Jag har en plan om hur jag vill att allt ska bli men hur ska man ta sig dit?

Just nu precis idag när jag känner efter känns det så jävla hopplöst och menningslöst. Spelar det någon roll hur många gånger jag försöker ta mig upp när det alltid blir samma resultat av det.. Jag flyr från det som skrämmer mig, jag låtsas och undviker och tillslut hamnar jag där jag började.. I sängen med svidande ögon och förtvivlade tankar..

Ändå är det här jag är säker.. Just precis här i min soffa bredvid en Katt och en slamrande Rasmus i köket.. (det ska höras att man jobbar är hans slogan) Jag vill aldrig lämna just det.. Honom, djuren, det vi har.. Men utanför dörren.. Jag skulle lätt kunna stanna här i min soffa föralltid.. Helt klart föralltid..

Hawknestgrove
3/11/10, 9:44 PM
#10

Kram på dig Lucy!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

[LucyInTheSky]
3/18/10, 10:57 PM
#11

Så jobbig dag i dag.. Pratade med min jobbcoach idag.

Han gjorde det stora misstaget att ärligt och verkligen bry sig och fråga hur mår du egentligen Emma? Och då brast det, jag orkade inte låtsas att det var bra för honom.. Han såg lite chockad ut, han hade nog inte väntat sig en så våldsam reaktion.

Men vi kom väl fram till lite saker och det var skönt.. Men nu har jag sådan ångest.. Man får ju inte visa sig på det viset för människor man knappt känner! Usch.. Kommer bli en lång natt och jag vågar inte ta något att sova på efter mitt knäppa infall härom natten som skrämde mig.. Har inte ens tagit panodil efter detta.. Tänker nog aldrig mer äta tabletter.. inte ens vitaminer.. Uscha, men jag ville bara sova inget annat och det verkar ingen tro på alla tassar på tå runt mig även Rasmus..

Jag vill må bra!

evrekaw
3/19/10, 4:54 PM
#12

#11 Jo, jag förstår… sånt är pissjobbigt… MEN… Det är först när man vågar visa, berätta och ärligt vara den man är och som man är som de stora förändringarna kan komma att ske…

Jag minns när jag med andan i halsgropen gick in till min chef, hade bestämt mig för att berätta att jag är manodepressiv…. Inte blev det så lugnt och sakligt som jag hade tänkt heller… Nää då, jag grinade och bölade och det blev inte alls sakligt…. MEN…

Det blev starten till en positiv förändring…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Bergspuman
3/19/10, 5:12 PM
#13

Äsch folk är oftast mycket mer förstående än vad man tror.

De flesta känner någon, eller har någon i sin nära krets som har någon psykisk åkomma. Inget konstigt alls.

F n är det minst 3 st på min arbetsplas, inklusive jag själv, som äter antidpressiva. Vi är knappt 50 st.

Ju mindre man mörkar, desto ljusare blir det, brukar jag säga :-)

Annons:
Upp till toppen
Annons: