Annons:
Etikettpositiva-negativa
Läst 1918 ggr
esthibett
2010-02-24 18:49

Ursäkter och undanflykter

Jag blir inte klok på mig själv, jag saknar min familj (som bor ca 8 mil ifrån mig) och jag älskar att umgås med dom, men när helgen väl kommer så orkar jag aldrig åka dit.

Jag tycker tiden i veckorna bara rusar och jag hinner inte med allt jag vill här hemma, och när någon förslår, middag, fika eller något så får jag panik och vill bara vara hemma och söker i panik efter en anledning eller ursäkt att slippa!Jag kan ha ångest i flera dagar om jag vet att jag ska göra något en helg.

Det är inte så heller att jag egentligen har jättestora projekt på gång här hemma utan mer så att jag behöver tid till att bara vara.

Varför gör jag såhär? Är jag bara lat?

Annons:
Aviendha
2010-02-24 19:02
#1

Nej, lathet behöver det inte sitta i alls. Men bara du kan avgöra om det är det eller inte ^^

Jag käner igen mig oerhört. Som ex. mina vänner. Jag älskar att umgås med dem och det gör mig glad, samtidigt finner jag mig ha ångest när vi har bestämt ett möte eller så. Samma sak med att åka hem till killen (vi ses sällan, 50 mil mellan). Jag mår ju bra när jag väl tar mig iväg, men innan är det ett rent helvete.

Varför? Det kan jag inte svara på för din del, det fins antagligen en anledning till det, och den behöver inte vara uppenbar heller. För min del så vette tusan, det hänger mest ihop med min deppression och ångest.

evrekaw
2010-02-24 20:33
#2

Alla är vi olika… Jag har inte social fobi direkt - men jag är en ensamvarg som har ett enormt behov av att få bara vara. Att få ensamhet och stillhet.

Det behöver väl inte vara fel på dig för att du inte vill ha ett fullspäckat program jämt… Vem har inte haft dåliga ursäkter som vapen…

Lat tycker jag absolut inte att du ska kalla dig… Kanske mår du inte bra, eller så är du som tjuren Fedinand…Flört och även om han hellre sitter under sin korkek, så är han ju bara sååå go…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

esthibett
2010-02-24 21:46
#3

Skönt att veta att det finns fler som jag, som inte trivs som bäst när det är full rulle och folk överallt.

Tack för era svar, ska se det som så att det inte är något fel på mig utan att jag bara har ett mindre behov av att umgås än somliga. Glad

Bergspuman
2010-02-25 14:42
#4

Jag är likadan, och jag har absolut inga problem med att sysselsätta mig själv på egen hand och att vara ensam. VIll förstår inte vara ensam FÖR mycket, tre dagar utan att träffa eller prata med någon är trist. Men att ha folk inpå mig jämt, nej det klarar jag inte, måste gå undan och få egentid ibland…

Upp till toppen
Annons: