09. Depression/Ångest

När allting känns svart

2010-02-18 05:24 #0 av: VeganGeek

Jag har känt mig riktigt nere i flera veckor nu, har svårt att känna glädje eller framtidstro. De som jag brukar få stöd av har fullt upp med egna problem. Min bonussyster/delsbo ligger för närvarande inlagd. Jag hälsar på dagligen och gör mitt bästa för att inte tynga ner utan vara ett stöd istället. Allting hemma går sådär. Surfade runt efter depressionstest för man kan bara lura sig själv så länge. Hittade och fyllde i MADRS självskattning för depression

med resultatet 42 poäng och detta utlåtande

Inläggning på psykiatrisk klink bör övervägas (detta beror delvis på förekomst av självmordstankar, anhörigstöd etc.)

Nu har jag inga planer på att ta livet av mig, inte så mycket anhörigstöd i heller, men vill ändå inte lägga in mig. Men det var ändå en tankeställare.

Som det känns nu kommer det inte att leda till något allvarligare än att jag möjligtvis inte orkar gå upp i någon större utsträckning utan stannar i sängen så mycket som möjligt.

Anmäl
2010-02-19 03:11 #1 av: LenaR

Att inte orka gå upp utan stanna i sängen är väl allvarligt nog? Tycker jag iaf, det är en av mina värsta depressionsåkommor. Och när det går så långt att jag inte tar mej ur sängen har jag ingen tanke på att be någon om hjälp...

Har du kontakt med någon läkare, VeganGeek, äter du någon antidepressiv medicin? Jag tycker det låter som du behöver det.

Anmäl
2010-02-19 04:38 #2 av: VeganGeek

Jag menade mest att det blir inga bestående men av det. jag har ätit zoloft sen 2000, jag har en läkare som mest skriver recept. Har gett upp om att prata med henne då hon inte lyssnar.

Jag har lång historia inom psykvården och inget förtroende kvar för den efter feldiagnostertingar och övermedicinering.

Är diganostiread på senare år med ADHD, tyvärr har psyket ingen kompetens där. behöver stöd med livet inte mer medicin, men börjar bli orolig hur länge kan man hålla? Hålla skenet uppe?

Jag har inget intresse kvar för omvärlden, saker som vanligtvis skulle göra mig vansinnig orkar jag knappt rycka på axlarna åt. jag har ingen egentlig lust att träffa någon eller prata i telefon ens med mina närmaste. Jag vet inte vad jag skall ta mig till.

 

Anmäl
2010-02-19 11:35 #3 av: LenaR

Inga men av att stanna i sängen? Jo, när det går långt...

Har man adhd kan man verkligen behöva hjälp. Efter vad jag läst inne på bokstavsfolk är det ovanligt att man får hjälp, såvida man inte går i skolan fortfarande.

Men det gör väl inte du? Arbetar du eller studerar eller vad?

Hurdan är din engelska, Vegan? Jag tänkte rekommendera MoodGYM. Det är ett engelsk- och norskspråkigt KBT-program som man kan följa via nätet. Det är faktiskt riktigt bra, jag har lärt mej mycket där!  MoodGym ger träning mot depression och ångest.

Tror du att det kan vara nånting för dej?

Anmäl
2010-02-19 12:14 #4 av: VeganGeek

OK, du har rätt, jag menade mest att det är inte lika akut farligt som

t ex ett självmordsförsök eller så.

Nej, jag är långtidssjukskriven sen 1993. Min engelska är riktigt bra, tack för länken.

Det är svårt att orka få med allt just nu, men jag står i kö för utredning av eventuell Asperger. Men tidsangivelsen "½ till 1 år" är alldeles för vag för mig.

Anmäl
2010-02-19 12:18 #5 av: LenaR

Väntetider är påfrestande. Håll ut!!

Anmäl
2010-02-19 12:47 #6 av: VeganGeek

Jag försöker hade jag haft mer exakt angivelse eller ett datum även om det legat långt fram hade det varit mycket lättare att handskas med.

Provar länken, problemet är att orka ta sig igenom det (inte språket utan det hade varit lika oöverstigligt på svenska)

Anmäl
2010-02-19 17:13 #7 av: rolnor

Har du haft någon kontakt med terapeut? Det låter som du kör i uppförsbacke med handbromsen i, det här kan du kanske få bukt med med en bra psykolog att prata med.

Anmäl
2010-02-19 19:58 #8 av: VeganGeek

Jag hade en bra terapeut när jag var i tonåren. Har på senare år försökt få en ny samtalskontakt och träffat en rad med sjuksköterskor, arbetsterapeuter och så som antingen bara varit okunniga när det gäller min problematik eller som helt enkelt inte lyssnat på mig utan gått bara efter eget tyckande. Jag orkar inte tjata mer på psyket och riskera ännu en smäll.

Jag var med på bokstavsfolk innan, ansökte om att få gå med i "kuddrummet" när jag inte fått svar på några dagar, fick jag panik, skrev något vimsigt PM framåt morgonen om att det var OK men ett nej, men något svar hade varit bra. Gick sedan ur bokstavsfolk för att sluta jaga upp mig själv genom att bara sitta och vänta.

Kunde visserligen skicka ett förklarande PM och försöka släta över mitt utbrott något men jag vet av erfarenhet att gör jag det när jag mår så här kommer jag bara lyckas förvärra situationen.

Tittade på sajten Lena tipsade om, intressant men kände snart att det var mer är jag mäktade just nu.

Jag vet inte ens om det skulle fungera med samtalskontakt om någon lämplig med tid plötsligt dök upp. Prata är jobbigt, skriva är OK men inte prata.

Just nu ringer mobilen vid tio, elva på morgonen beroende på vad jag ställt den på. Jag tar zoloft och Concerta, startar datorn och surfar runt mest på spel som mest går ut på att klicka på saker och samla ihop saker.

När klockan börjar närma sig 13 tar jag mig ur sängen, klär på mig, tar de saker jag eventuellt skall ha med mig. Traskar iväg till sjukhuset. Vi pratar, jag dricker kaffe.

Jag lyssnar men saker går inte riktigt in och jag känner inget speciellt för någonting. Sen någon vid sextiden traskar jag hem igen. Tar av mig skorna i hallen, slänger jackan på sängen, sätter mig på sängen och slår på datorn igen. Fyller på min vattenflaska vid behov. Äter eventuellt några bitar mörk choklad. Pular datorn eller med mitt Nintendo DS. Lyckas ibland utföra något stordåd som fylla/tömma diskmaskinen eller ta ut sopor. Funderar på att röja lite på golvet för att kunna använda mitt Wii. Bestämmer mig för att låta det bero.

Plockar även i katternas låda och ser till att deras mat och vattenskål är fyllda. Ibland ringer folk, jag pratar artigt utan att direkt säga något.

Tar sen eventuellt några Theralen tabletter till natten för att försöka sova tidigt men lyckas inte komma till riktig ro för att försöka sova förrän framåt morgonen. Sover, vaknar när mobilen ringer eller eventuellt lite tidigare.

Funderar på hur jag skall lösa det när bonussystter kommer hem. Bestämmer mig för att lösa det senare.

Så det är mest att allting är så tungt, men ingen livsfara eller så.

 

Anmäl
2010-02-19 22:13 #9 av: HannaM

Angående inget svar på bokstavsfolk så beror det nog på att sajtvärden inte är jätteaktiv just nu.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2010-02-19 22:16 #10 av: VeganGeek

Tack!

Skäms Känner mig så dum nu, men jag tänker inte så klart för tillfället.

Anmäl
2010-02-19 22:33 #11 av: LenaR

Vegan, jag vet inte hur mycket Cattis är inloggad. Jag tycker hon skriver väldigt lite på sin sajt. (Ingen kritik mot Cattis, moderatorer har också rätt till ett privatliv, tror jag!) Om du vill bli medlem i kuddrummet kanske du kan prova med Niklas istället.

Att få en tung depression innebär att hamna i ett moment 22. För att bli frisk måste du ha energi nog att ta tag i din situation, och för att ha den energin måste du bli friskare...

Jag kan bara ge dig ett råd, och det är att "äta elefanten tugga för tugga". Gör en nyttig sak varje dag. Att gå och handla, diska en kastrull, sopa de värsta dammråttorna... det ÄR stordåd! Den som aldrig varit deprimerad fattar säkert inte det.

Men alla de där småsakerna/stordåden kommer att få dej att må bättre.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.