Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 3589 ggr
[mia-38]
2010-01-26 09:37

Första steget

Nu har jag efter ett tags tvekan tagit första steget att ta kontakt med en psykolog.
Efter en envis kämpan av att jag ska minsann klara av allt själv så har jag nu insett att det inte funkar så i längden.
Man kan inte stötta och hjälpa alla andra i en kris och sedan inte själv få hjälp eller avlastning.
Nu har jag kommit dit att jag inte ens bryr mej om att gå till jobbet. Jag som alltid varit en slitvarg.
jag är deppig och känner bara hopplöshet.

Psykologen skulle kontakta mej nu i veckan. Och jag hoppas att det går fort.

Men det känns iallafall bra nu när jag tagit det steget att våga ta kontakt och be om hjälp.

Annons:
[YlvaP]
2010-01-26 09:49
#1

Bra gjort. Hoppas att det inte dröjer allt för länge innan du får komma dit och prata.

[mia-38]
2010-01-26 09:51
#2

Tack Ylva.

Det hoppas inte jag heller. Det är NU jag behöver hjälp.
När allt känns meningslöst.

Sommaren, hösten och vintern har jag kämpat själv…ingen som stöttat. Så min enerig är slut. Den där berömda väggen är ganska nära.

[mia-38]
2010-01-26 09:57
#3

Hon ringde nu. Så jag fick en tid imorrn. Snabba ryck.
Så nu är jag på väg att hjälpa mej själv för en gångs skull. Skrattande

[YlvaP]
2010-01-26 10:10
#4

Tummen upp. Hoppas att du nu får hjälpen som du förtjänar. :D

kerstinjo
2010-01-26 10:36
#5

Bra jobbat, för det finns ingen anledning att gå och ta på sig all världens kriser om man inte orkar själv.

Då finns det alltid en förlorare och det är den som själv stöttar andra.

Någonstans på vägen säger psyket "nej" och då är det dags att ta sig en tankeställare.

Lycka till!

 Kerstin 

 

isa
2010-01-26 14:12
#6

Bra jobbat Mia-38! Good girl! Det finns bara positiva saker med detta att du hjälper dig själv! Skönt att du fick en tid , så snabbt också.

Kram isa

Annons:
evrekaw
2010-01-26 14:44
#7

Åh vad underbart att du fick hjälp så fort. Annars kan man ju gå ner sig ännu mer under väntetiden - vilket också gör reaan tillbaka ännu längre.

Håller tummarna för dig! Glad

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

[mia-38]
2010-01-26 14:47
#8

Tack alla.Skrattande

Jag berättade lite för henne i stora drag ungefär allt som hänt sedan i somrars. Så hon fattade nog att behövde komma snabbt.

Och till råga på allt..så han som jag brukar träffa verkar hålla sej undan nu och är allmänt mysko…Sånt blir man ju heller inte så glad av.

Hon frågade hur många timmar jag jobbade…Och jag sa att jag jobbar heltid. OJ, sa hon. Kanske att hon tycker att halvtid eller 75% räcker ett tag.

evrekaw
2010-01-26 14:53
#9

Ja att gå ner i arbetstid är en klar fördel. De finns de som inte orkar arbeta alls. Jag tjurar dock på in i det längsta - men mer än 75% jobbar jag inte. För jag vet att det inte håller i längden…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

[mia-38]
2010-01-26 15:06
#10

Precis evrekaw.

Jag tjurar med på och har gjort så alldeles för länge.
Till slut är man nästan ett nervvrak när man kommer hem från jobbet och tyvärr blir min son lidande alltför ofta.
Han VET att jag inte mår bra och förstår..men jag får ändå dåligt samvete att jag kommer hem och är dum och sur.

Så jag hoppas nu att jag får förtroende för denna psykolog. Det tycker jag är viktigt också.

evrekaw
2010-01-27 12:11
#11

#10 Ja, och konstigt nog när vi tjurar på och jobbar och det går ut över till och med ens älskade barn så trilskas man vidare…

Vad är det man kommer att ångra när man ligger där på dödsbädden? Att man inte jobbade mer - eller att man inte hade mer tid/energi åt sina barn?

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

[mia-38]
2010-01-27 17:45
#12

Nu har jag vart hos psykologen…
Men jag tyckte inte det hjälpte mej nåt. Visst…hon frågade mycket och jag fick förklara…men jag fick inte ut nåt av det.
Hon kom med samma ideer och tankar som jag själv har…inga nya infallsvinklar på saker och ting alls.

Så jag får knega på och kämpa ett tag till.

evrekaw
2010-01-27 20:43
#13

#12 Ge det lite tid… Gå några gånger till… Det tar tid att bygga broar och knyta an… Rom byggdes inte på en dag.

Jag hurrade inte efter mitt första besök heller - om det däremot efter flera tillfällen inte funkar med personkemi, eller du känner att det inte ger något, då ska du be att få byta - inte bara avbryta…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Annons:
[mia-38]
2010-01-27 20:47
#14

Men hon gav mej inte ens en tid. Utan jag skulle höra av mej när jag behövde. Är det så det funkar? Jag vet ju inte eftersom det var första gången. Men hon verkade nästan tycka att jag var där i onödan. Fick den känslan.

evrekaw
2010-01-27 20:59
#15

#14 Jag tycker du ska kontakta henne och klargöra att du uppfattade henne på detta viset och att även om hon inte tycker att du verkade så illa däran - så vet du faktiskt bäst hur du mår och du sökte inte hjälp bara som en kul grej!!!

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

[mia-38]
2010-01-27 21:00
#16

Precis!!
Jag behöver verkligen hjälp. Man går ju inte dit annars. Och nu när jag äntligen fått tummen ur liksom.

Men…jag ringer henne när jag känner att jag behöver prata igen. Och känns det likadant då så byter jag.

[rolnor]
2010-01-29 20:52
#17

Man brukar väl få en tid varje vecka, en eller flera gånger? Så har det varit för mej iaf. Önskar dej all lycka till, en fråga, är det en samtalsterapeut eller en KBT-terapeut?

HannaM
2010-01-30 01:14
#18

#17 Det är inte säkert, när jag gick på mitt närmsta öppenpsyk var en gång i veckan bara att glömma, en varannan vecka var vad man kunde få. Numera går jag på ett ställe där man komma både en och flera gånger i veckan.

isa
2010-01-30 14:03
#19

#13coh #15  Jag håller med dig.

Bergspuman
2010-01-30 21:32
#20

Vad jag vet, ska man ha iaf 3 bedömningssamtal, för att kolla om personkemin funkar.

Det borde du ju ha iaf!

Annons:
[muffy]
2010-06-02 22:38
#21

Hur har det gått? Har du varit på fler samtal?

Kanske lite sent, efetrsom du skrev i februari, men jag undra…

Hoppas du har får endel hjälp nu, man orkar inte finnas för andra om ingen finns för än själv. Ett tag går det mentilslut rasar allt. Tillslut blir det för mycket. Då behöver man en person som verkligen , lyssnar, stöttar ocg ger råd.

Men när man är så nere i allt, så r det så himla svårt att orka hålla tag i den hjälp man får, allt könns likgiltigt och man har inte riktgit orken till att ge samtalen en chans… JAg tror det är en tröskel man måste komma över!

Upp till toppen
Annons: