Annons:
Etiketttänkvärt
Läst 4561 ggr
kerstinjo
2010-02-03 10:13

Sorg.

Vi får lära oss mycket om hur vi skaffar oss saker, men väldigt lite kring hur vi gör när vi förlorar dem.

Sorg är en normal och naturlig känslomässig reaktion på en förlust av något slag. Sorg är alla de ofta motstridiga tankar och känslor som våra förluster väcker inom oss. Hur förlusterna upplevs är individuellt, men ett dödsfall är oftast smärtsamt.

Frågor som; Kunde jag gjort något annorlunda? Kunde jag ha hjälp på något sätt? Varför såg jag inget?

Vi här på psykologi.iFokus har mist en nätvän, en vän som gick rakt in i våra hjärtan. Vi lyssnade, vi svarade, vi delade glädje och sorg.

MEN, vi kunde inte ha gjort något annorlunda.

Sorgbearbetning innebär att ha tillgång till sina positiva minnen, utan att de störs av ånger och samvetskval.

Minns att vi fick möjligheten att lära känna en medmänniska med ett stort och varmt hjärta. Minns att vi hade den fördelen att lära känna en medmänniska, som var lätt att ta till sitt hjärta.

Minns med ett leende att denna medmänniska tillhörde vår kamratgrupp på nätet. Hon gav oss en del av sitt liv och vi gav också en del av vårt liv.

Därför ska ni fortsätta att skriva. Ni får skratta och komma med roliga saker, ni får vara arga och besvikna, ni får vara ledsna och känna er hjälplösa.

Känn inte att något är för "litet" att skriva om, var inte rädda för att berätta något positivt.

Bara fortsätt och skriv. Jag tror att jag vet någon som hade uppskattat det.

//Kerstin

 Kerstin 

 

Annons:
skalman01
2010-02-03 10:17
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#1

jag saknar tigrarna

[aspie]
2010-02-03 10:52
#2

Så jättefint och vackert skrivet av dig Kerstin. TACK!

Hawknestgrove
2010-02-03 13:07
#3

tack KErstin, så fint sagt!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

timmelin
2010-02-03 14:26
#4

Dina ord värmer

isa
2010-02-03 15:40
#5

Tack Kerstin! det var jättefint skrivet av dig. Jag känner skuld just nu om jag är "glad" eller för aktiv härinne, men jag efter jag läst det här som du skrev nu så tror jag nog att flikkan vill att vi ska forsätta som vanligt med våra inlägg. Jag ska försöka ta till mig det du har skrivit. Tack så mycket för dina varma ord.

HannaM
2010-02-03 16:26
#6

Behövdes.. jag känner en enorm tomhet och det går inte många timmar utan att jag tänker på henne men på något vis känns det för fjuttigt för att ta upp. Vet inte varför, kanske för att jag bara kände henne här?

Annons:
Chestnut
2010-02-03 16:39
#7

Känner precis som #6, läser mest här inne på psykologi men däremot pratat en hel del med henne på viktminskning.

TAck Kerstin för dina ord, de behövdes!

Med vänliga hälsningar
Chess

[Tassy]
2010-02-03 19:45
#8

Känner mig ledsen och klumpig nu, men jag förstår inte… Har hon försvunnit ifrån iFokus, eller är hon död? Vad har hänt? Kan någon förklara för mig?

[Tassy]
2010-02-03 19:54
#10

#9 Tack. Hittade precis den andra tråden nu.. FInner inte riktigt ord, men det var verkligen sorgligt att höra.

[rolnor]
2010-02-03 19:55
#11

R.I.PRynkar på näsan

LenaR
2010-02-04 20:50
#12

Det här la Staffan in på Sorg iFokus. Jag tyckte det passade här.

Om glädje och sorg

Er glädje är er sorg oförställd.
Och samma brunn som ert skratt stiger ur
har ofta varit fylld med era tårar.
Och hur kan det vara annorlunda?
Ju djupare sorger gräver i er själ,
desto mer glädje förmår ni rymma.
Är inte den bägare, som innehåller ert vin,
samma bägare som bränts i krukmakarens ugn?
Och är inte lutan, som skänker själen tröst,
av samma trä som urholkats av kniven?

När ni fylls av glädje, skåda då djupt i era hjärtan,
och ni skall finna att det är endast det,
som skänkt er sorg, som skänker er glädje.
Och när ni fylls av sorg, skåda då på nytt i era hjärtan,
och ni skall se att ni i sanning gråter
över det som varit er till glädje.

Somliga av er säger: "Glädjen är större än sorgen",
och andra säger: "Nej sorgen är större".
Men jag säger er, att de är oskiljaktiga.
De kommer tillsammans,
och när en av dem sitter ensam med er vid ert bord,
minns då att den andre sover i er säng.

Likt vågskålar är ni förenade
er sorg och er glädje.
Endast när ni är tomma, är ni stilla och i jämvikt.
När skattmästaren lyfter er
för att väga sitt guld och sitt silver,
då skall också er glädje eller er sorg stiga eller falla.

Ur "Profeten" av Kahlil Gibran


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Cochon
2010-02-04 21:45
#13

Vackert skrivet Kerstin… mina ord är slut just nu… :/

Söker du ett annorlunda armband? Eller kanske ett mobilfodral eller en rem? Kolla gärna in på min shop eller skicka iväg ett PM.
Glöm inte gilla min facebook sida för mina trådar. 👋

Annons:
David
2010-02-06 05:25
#14

Du Kerstin, du kan verkligen uttrycka dig. Så sant så det du skriver.

Jag tror många här blev "lite" tömda på ord av det fruktansvärda som hände, och inte riktigt heller vågar ta upp sina egna problem, men jag är helt övertygad om att Liza hade velat att vi fortsatte prata om allt mellan himmel och jord.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[rolnor]
2010-02-06 16:11
#15

Vad var dödsorsaken?

kerstinjo
2010-02-06 18:40
#16

#15 Är inte det helt ointressant?

Flikkan finns inte mer hos oss och hur hon dog gör inte saknaden mindre.

 Kerstin 

 

[rolnor]
2010-02-06 18:45
#17

Inte om det var självmord…

kerstinjo
2010-02-06 18:49
#18

#17 Nu förstår jag inte riktigt. Varför skulle hennes dödfall vara mer intressant om det var självmord?

 Kerstin 

 

[Tassy]
2010-02-06 19:15
#19

Jag tror det är flera av oss som undrar mer exakt vad som hände, men det är helt irrelevant i frågan. Det är upp till anhöriga vad dom väljer att berätta.

Vad som än hände så bör man visa den avlidna samt dess anhöriga största möjliga respekt. Dom behöver inget mer att bli tyngda av.

Personliga åsikter bör man helt enkelt knipa igen med om det inte är något som tröstar.

kerstinjo
2010-02-06 20:12
#20

Liza, vår Flikkan, är död. Räcker det inte med att veta det?

Exakt vad som har hänt är totalt ointressant, Liza är död oavsett vad som hände.

 Kerstin 

 

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Salladshataren
2010-02-06 21:11
#22

Det är bara dumt att hålla på att fråga om hur de dog. När man kan själv räkna ut vad som hände. Det är respektlöst och det är anhöriga som ska få bestämma om de vill berätta eller ej.

#17 Men du har tydligen listat ut det, så varför fråga då?

Liza är borta, för alltid. Gjort är gjort och kan inte göras ogjort. Vi saknar henne, och varken sorgen eller saknaden efter henne kan inte beskrivas med ord. Gråter

 

Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?

Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet

[rolnor]
2010-02-06 22:31
#23

Jag frågade på ett okänsligt sätt, svårt att formulera mej, men det skulle kännas extra tungt för mej om hon valde att ta sitt liv, skulle påminna mej om hur sårbara vi är, men, självklart så angår det inte mej. Mina tankar och känslor går till dom anhöriga.

[Tassy]
2010-02-07 00:46
#24

#23 Då förstår iallafall jag, har själv svårt att uttrycka mig. Det är en jättesvår sak att prata om eftersom det är känsligt ämne. Många starka åsikter finns och ja, det kan helt enkelt bli fel. Det är sånt som händer.

Loveferrets
2010-02-07 01:50
#25

Jag beklagar verkligen, det är så tungt, tänker så på hennes anhöriga, man vet knappt vad man ska säga för dom är så klart väldigt sårbara nu. skänker massor av tröstekramar i alla fall.

Hawknestgrove
2010-02-09 01:05
#26

jag som anhörig till en som tog livet av sig,  tänkte faktist i just de banorna, så fort jag fick dödsbudet. det var min mor. Hon valde ett totalt oåterkallerligt sätt. Så man kan faktiskt ha de fundringarna  i ett helt mänskligt perspektiv.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Upp till toppen
Annons: