Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
05. Anhöriga

Man får inte skratta

2010-01-31 13:44 #0 av: Lyan

Har en lillasyster (fosterbarn) som gallskriker så fort någon skrattar. Hon skriker att man inte får skratta, att vi är dumma osv. Börjar också gråta förtvivlat om någon skrattar. Varför gör hon så?

Lite bakgrund: Hon kom till oss när hon var 8 månader, väldigt eftersatt i skötseln. Hon for väldigt illa när mamma och pappa skilde sig, det var högljudda gräl och hon hamnade ofta mitt i mella eftersom hon ville sitta i knäet när hon blev rädd. Har själv bara sett ett av dessa gräl men mina andra syskon sa att det jag såg var ingenting jämfört med annars, det jag såg räckte mer än väl kan jag säga.

Hon har ett hemskt humör, gallskriker (inte gråter) så fort någon inte gör exakt som hon vill, det kan vara så enkelt som att hon ska flytta på sig så man kommer förbi. Det är extrema tjut, det gör riktigt ont i öronen, sedan gör hon gärna lite extra effekt genom att skrika i mammas öron.

Jag förstår att hon är fruktansvärt otrygg efter allt som har hänt men varför får man inte skratta? Bråka kan jag förstå att hon blir rädd.

Hon är 5 år nu.

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-31 14:07 #1 av: Aviendha

Alla reaktioner behöver inte vara rationella. Kanske är det vad skrattet symboliserar, en stark känsla som hon inte klarar av att hantera? Kanske har det med tidigare upplevelser att göra?

"Tyvärr" så kan en del reaktioner man får tyckas sakna någon som hellst anknytning till det man upplevt, att man handlar irrationellt. Min tro i sådana här fall är att om man lyckas ge denna lilla varelse en upplevelse av trygghet, omtanke, kärlek och förståelse så kommer mycket att falla på plats, men även att man därigenom mer konstruktivt kan jobba med det som inte faller på plats så att säga.

Stackars liten, jag hoppas verkligen att hon kommer känna att framtiden är ljusare än livet har vart för hennes del hittills.

Anmäl
2010-01-31 14:13 #2 av: Lyan

ja, det är inte roligt för hon tycker ju uppenbarligen att skratt är jättehemskt. Mamma funderar på att söka till bup för att få hjälp.

Jag tror att det beror på allt hon har gått igenom men tycker ändå det är väldigt konstigt att hon reagerar på skratt så mycket som hon gör.

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-31 14:28 #3 av: Aviendha

Ja, jag skulle rekommendera BUP. Tjejen har ju uppenbarligen gått igenom en hel del, och uppvisar tydligt att hon inte mår bra som det är idag. Jag har bra erfarenheter av BUP, och de kan vara ett bra stöd för er med, samtidigt som lilla tjejen kan få hjälp att läka.

Anmäl
2010-01-31 14:31 #4 av: NaimaG

#2 Jag grät mycket när jag var liten så fort någon skratta eller busade glatt med mig och kan fortfarande ibland gråta utan anledning men det var enbart pga att jag har inslag av Borderline.

Jag hoppas dock att din lillasyster kommer till rätta. Det kan vara så att hon accossierar skratt till någon händelse/reaktion som hon ogillar. Hon kan ha svårt att tolka sinnesuttryck och kan därmed se skratt som skrik och hennes försvarmekanism/impuls blir ett skarpt humör på så sätt kan en diagnos om AS vara möjlig. Men om din mor vill gå till utredning med din lilla syster bör hon nog kontakta psykolog istället för bup. Via en utredning kan de hitta eventuella mentala störningar eller om annan orsak ligger bakom det hela.

Anmäl
2010-01-31 14:40 #5 av: Lyan

#4 Jag tror inte hon har någon diagnos fast jag känner inte henne så väl för hon kom samtidigt som jag flyttade hemifrån.

Att hon kan se skratt som skrik har jag faktiskt inte tänkt på! Det låter troligt att det kan vara så.

Jag har själv AS och min ena lillebror ska antagligen göra en utredning.

Vad jag har förstått har hennes biologiska mor nyttjat både droger och alkohol under graviditeten, kan ju ha skadat henne på något sätt, men jag tror det mesta är pga otrygghet.

Det kan svänga mycket från dag till dag också. Innan skrek hon rakt ut och var onaturligt rädd för mina hundar, nu går det mycket bättre och hon har tom klappat den lilla. Igår var det dock samma sak igen, hon gallskrek så fort hon såg Mattis och vägrade stå på golvet, knappt ens när han var i ett annat rum.

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-31 15:20 #6 av: NaimaG

#5 Om hennes mor nyttjat droger vid graviditet är det också fullt möjligt att hon har FAS (fetalt alkoholsyndrom). Barn med FAS är lättirriterade, äter och sover dåligt och är extra känsliga för olika former av stimulering.

AS (aspergers syndrom) tror jag inte skulle vara på tal i hennes beteende. Har själv AS och kan inte känna igen mig i hennes situation men åt andra sidan är AS olika från person till person och beroende på vilken grad man har.

Min rekommendation är att ta henne för utredning om din mor misstänker en mental störning eller dyligt. Det är mycket möjligt att FAS kan vara en diagnos men hon kan även ha en sk multispektrumstörning vilket innebär flera diagnoser. Enbart en auktoriserad psykolog kan utreda din systers fall. Även traumatiska händelser i ett barns liv kan leda till en utvecklad störning som barnet omedvetet lär in.

Anmäl
2010-02-01 03:35 #7 av: Tjejen31

Stackars liten. När jag läser detta gör det så himla ont i mig.

Jag tänker att hon inte fått lära sig varför man skrattar och vad det innebär,därför blir hon rädd och reagerar med skrik för att hon inte kan förklara sig på annat sätt.

Detta är min tanke utifrån hur du berättar att hon har haft det.

Önskar er ALL lycka med att det ska gå bra och att ni fårrätt hjälp.

både flickan och ni lider ju av detta.

 

Kramar till dig

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.