06. Behandling/Medicin

Ingen medicin funkar :-( långt

2010-01-10 18:55 #0 av: Lyan

Jag är nu inne på jag vet inte vilken medicin i ordningen. De funkar inte!

Har hållit på och kämpat mot depression och ångest i mer än 7 år. Har läst att om man är deprimerad i en viss tid blir det kroniskt, kan det vara därför?

Zoloft, mirtazapin, cipralex, remeron, efexor, ritalin, concerta, sobril, imovane, stilnoct, stesolid, atarax, lergigan, lyrica, buspar och nu äter jag lamictal. Har säkert glömt någon.

Jag får väldigt mycket biverkningar av väldigt låga doser.

Mådde bättre när jag började mer lamictalen men mår mycket sämre igen. Vill inte göra något, finns inget som är roligt överhuvudtaget! Jag bara gråter och har ångest (fast den har minskat av lamictalen)

De mediciner jag kommer ihåg något av är:

Zoloft, mådde bara sämre och sämre och fick åka in för jag hade så ont i magen

Remeron, fick fruktansvärt ont i magen och gick upp massor i vikt, ingen skillnad på måendet

Buspar, fick MASSOR av biverkningar men fortsatte ändå i över ett år med den.

Efexor funkade någorlunda, åt den i över ett år och den funkade sämre ju högre doser, även med minskning slutade den funka.

Ritalin blev jag aggressiv av

Lamictal slår ut ALLT annat så när jag får ett bryt står jag där.

Stilnoct har funkat tills jag började med Lamictalen, jag får snedtändningar nu

Atarax har jag inte vågat prova igen då den gjorde allt värre.

Lergiganen funkar bra trots Lamictalen.

Lyrica åt jag i 2,5vecka och mådde så JÄTTEmycket värre. den påverkade balans, syn, hörsel, mående, ökade ångesten med tio! Var så illa att de trodde jag fått bestående skador på ögonen, det började gå över efter typ 3 månader. Och detta var minsta dosen!

Har provat akupunktur också, funkade första gången (gick ca ett halvår) men det gjorde så fruktansvärt ontoch jag tyckte det var så jobbigt att sitta rätt upp och ner att jag gick inte dit igen efter sommaruppehållet. Effekten satt i rätt länge. Började sedan igen men då hade de bytt människa och då gjorde det bara ont utan att hjälpa ett dyft.

Vad ska jag göra?!

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-10 19:14 #1 av: flikkan77

Har också riktigt stora problem med att hitta rätt mediciner. Har hållt på i snart 9 år men en viss medicin fungerar bara i någon vecka till några månade i taget sen får jag lägga till nått nytt, öka eller byta medicin.

Känns helt attans hopplöst ibland!

Förra året bytte jag medicin minst 4 gånger plus att jag hade en period då jag la av med allt vad mediciner hette... vilket var otroligt korkat!

Vet inte heller vad jag ska göra... men det är väl bara att hoppas på att man någn gång träffar på rätt kombination.

Anmäl
2010-01-10 19:18 #2 av: Lyan

#1 Känner igen det där att de slutar funka :-(

Provade också att sluta helt ett tag, mådde piss. Fast i samma veva blev jag utslängd utan någonstans att bo och kom hem från sjukhuset efter ett själmordsförsök på samma vecka, självmordsförsöket först...

Sedan dess har jag haft över 5 mediciner (hände i augusti)

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-10 19:29 #3 av: flikkan77

Hade jag vetat att det skulle bli så här hade jag varit noga med att skriva upp alla mediciner jag testat redan från början. Det är ju hopplöst när man får en ny läkare och de frågar om en viss medicin...

Anmäl
2010-01-10 19:34 #4 av: Lyan

Har haft tur så jag har haft samma läkare hela tiden, även henne jag går i samtal hos, så jag är där 1 gång i veckan

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-10 19:34 #5 av: Bergspuman

Jag undrar om du har rätt diagnos?

Om antidepressiva inte funkar på en som har depressioner, kan det indikera att man är bipolär.

Men det finns personer som har mkt svårbehandlade depressioner. Varför det är så, vet jag inte. Men du får inte ge upp. Det finns inget värre än att leva med en fullt utvecklad depression. Det är inget liv. Ja, du vet själv.

Men du säger att Lergiganen funkar bra? Kan det vara en inkörsport?

Det kroniska, som du hört om - det syftar väl mer på att kroppen inte själv kan läka ut depressionerna, att serotoninhalten är och förblir för låg utan medicin. Jag har samma problem. De är återkommande / recividerande, måste äta medicin livet ut nu.

Vad jag kan se, är det kanske inte egentligen depressionen som är ditt största problem i behandlingen, utan att du verkar vara en lågmetaboliserare: reagerar kraftigt även på mkt små doser. Detta måste ju läkarna ta hänsyn till. Kanske om man kombinerar två preparat med megasmå doser?

För egen del prövade jag 3 preparat, innan jag hittade rätt. Nu är jag oändligt tacksam för att jag har en medicin som i princip inte ger några biverkningar alls. Jo, en liiiiten påverkan på sexlusten (det är det lilla det...) och en viss tendens till aptitökning, men inte värre än att jag kan banta och få metabolismen att funka om jag vill det!

Men ge inte upp hör du!!!

 

Anmäl
2010-01-10 19:38 #6 av: flikkan77

#4 Grattis! Jag vet inte alls hur många läkare jag har haft. Ett tag var det en ny i månaden i alla fall, var ypperligt trött på att dra min historia för läkare som presenterade sig med att de inte hunnit läsa journalen alls.

Jag har diagnosen bipolär men tvivlar väl på att det är rätt eftersom medicinerna inte fungerar så bra. Tyvärr får jag ingen utrdening gjord.

Anmäl
2010-01-10 19:40 #7 av: Bergspuman

Terapi då? Du kanske behöver både medicin och terapi för att tillfriskna. Förresten, du skrev ju att du går hos en, glöm min fråga... *L*

Anmäl
2010-01-10 19:42 #8 av: Lyan

Jag har Aspbergers syndrom, fast inte så mycket, bara tillräckligt mycket för att det ska förstöra livet :-(

De mediciner som ska ge viktuppgång har inte märkts något men de som ger nergång/anorexi sa det bara plufs så gick jag upp massa kilo. Det gör inte saken bättre då jag är rätt fixerad vid vikten.

Har funderat på bipolär, kan man ha det samtidigt som aspbergers? Fast samtidigt stämmer det inte riktigt. Men nu har det varit såhär så länge att jag vet inte vad som är jag och vad som är medicin eller sjukdom eller något annat :-S

Hade kämpat länge innan jag fick diagnosen och när jag fick den blev det som: Jaha, vad kämpar jag nu för, jag är dum i huvudet iallafall. Att folk ser mig som diagnosen gör det inte lättare heller.

Ju mer jag kämpar ju sämre mår jag. Skulle jag må bättre en dag får jag genast en "bestraffning". Saker som jag inte kan påverka händer hela tiden och jag får ingen chans att hänga med för fem öre!

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-10 19:46 #9 av: allhealing

Egentligen inte så konstigt att medicin inte fungerar eftersom medicin inte behandlar orsaken till varför det existerar en komplikation.

Det första syftet som en medicin har när det gäller medicin mot depression är att bedöva personens känslor så att ångesten dämpas.

Det som sker när man dämpar en känsla är att orsaken inte försvinner utan istället temporärt prioriteras ner i personens medvetande eftersom medicinen gör sitt arbete och slår ut delar av personens känsloliv.

Det läkaren gör är att utifrån den kunskap som läkaren besitter göra det bästa för patienten. I ovan nämnda fall är detta då att "droga" ner personen.

Att hitta den bakomliggande orsaken till varför ett problem egentligen existerar är ett betydligt mer effektivt sätt att lösa ett psykologiskt problem.

Det går att med alternativa metoder ta sig längre in i en persons medvetande och vidare ner i personens undermedvetna värld. Där inne finns svaret på många av de frågor som vetenskapen idag ännu inte har instrumenten för att bevisa att de ens existerar. Ändå vet vi att information lagras i vårt undermedvetna.

Bara för att någonting inte går att bevisa betyder inte att det fungerar. Hitta orsaken till problemet och möjligheten att presentera en lösning på problemet mångfaldigas.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-10 19:49 #10 av: Bergspuman

#Allhealing. Sorry men det var det flummigaste trams jag hört på bra mkt länge.

Inget jag köper iaf.

Anmäl
2010-01-10 19:50 #11 av: flikkan77

Håller faktiskt med Bergspuma i #10. Det där var aningens för svamligt för mig med.

Anmäl
2010-01-10 20:18 #12 av: allhealing

#10

Du behöver inte be om ursäkt för att du inte förstår dig på det jag skriver.

Glad

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-10 20:56 #13 av: Lyan

#9 Tycker det låter logiskt. Men i mitt fall är orsaken att jag är alldeles för "svag" i psyket för att klara ett normalt liv :-( Allt går in men inget försvinner, jag kan aldrig sluta grubbla på vad som hänt, händer och kommer att hända.

Känner en del folk som är "andliga", de säger att jag har massa förmågor tex att kunna utöva healing, se spöken och prata med djur, men jag är för blockerad av allt runt omkring. Jag har kunnat känna på mig saker som ska hända och som händer men det har medicinerna tagit bort. Alla dessa har sagt detta oberoende av varandra.

Vet att allt detta låter flummigt och jag vet själv inte om jag tror på det men jag brukar alltid ha ett öppet sinne för allt. Ibland tror jag att jag helt enkelt är för smart, hade varit lättare att vara dum och ovetande.

 

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-10 21:26 #14 av: allhealing

#13

Att mäta verkligheten med instrument som enbart är baserade på det som den vänstra hjärnhalvan logiskt har tänkt fram borde få att att börja fungera på varför inte känslor även de är en del av bedömningen. Enbart för att känslor inte går att bryta ner i ettor och nollor betyder inte att de inte ska tas med i en helhetslösning.

Dock har vetenskapen en bit att gå innan de hittar en lösning på detta men det måste börjas någonstans.

Det är helt normalt att mer smarta personer tänker precis som du gör. Jag har själv befunnit mig i dina tankegångar så jag förstår precis vad du menar, om man nu definierar smart med att befinna sig i uppe i huvudet väldigt mycket och där prestera höga poäng i mätbara undersökningar eftersom det endast går att mäta det som utförs med den vänstra hjärnhalvan, dvs den logiska delen av det vi kallar för hjärna.

Att mäta intelligens enbart i vänster hjärnhalva verkar dock även det något begränsat i sin konstruktion. Men det är förståeligt eftersom det är det enda mätbara området i vår hjärna.

Ingen har fram tills idag lyckats ta fram en mät utrustning som mäter och värdesätter känslor som produceras av den högra hjärnhalvan eftersom känslor inte har någonting med det som logik tror sig bevisa att göra.

Även jag har befunnit mig i den logiska mätbara världen där jag själv trodde mig ha full kontroll på det som skedde och därför även hade kontroll på min omgivning. Men oj vad jag har fått lov att omvärdera den kunskapen.

Jag lovar att det går att sluta tänka typ hela tiden men det handlar även om att vilja göra det. Dessutom har den logiska delen av vårt tänkande väldigt svårt att skilja på det logik som existerar utanför den vänstra hjärnhalvans uppfattning om vad logik är för någonting. Därför kan det vi kallar för logik väldigt enkelt falla på eget grepp och lätt falla in i egots fälla och utan helt plötsligt befinner vi oss i en betydligt mer komplicerad verklighetsuppfattning än vi ens kan ana oss till.

Det är egot som älskar att tänka hela tiden och lista ut lösningar och tänka ut hur det ska fungera. Däremot så kommer egot aldrig att hitta en väg ut ur den labyrinten eftersom den i samma stund kommer att bli arbetslös om den skulle göra det.

Detta är ingenting som man enkelt bara borstar bort från sina axlar. Det kräver först och främst en förståelse för att det ens kan fungera på det här sättet. Sedan kräver det en väldigt medveten vilja för att ens tro att detta kan vara möjligt. Därefter behöver man dessutom ta reda på hur man går vidare för att särskilja den man är ifrån den som kallas för ego.

Ingen är sitt ego, däremot så är dessa ofta så samman limmade att det till en början inte ens låter troligt att de skulle vara två separata enheter. Men det är de. Det är därför det är så otroligt svårt att ens föra ett samtal på denna nivån eftersom den som läser texten därefter tolkar den och anpassar den så att det passar in i den verklighet som man valt att leva i för tillfället. Det är därför lätt att kalla det någon annan gör för diverse saker men det handlar egentligen om någonting helt annan, det handlar om egots överlevnad.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-10 21:57 #15 av: Lyan

#14 Kommer nog ta ett tag innan jag fattar vad du skrev, är alldeles trött i huvudet efter att ha fattat det andra :-S

Men en sak fattar jag och det gör inte saken bättre :-( Har väldigt problem att få ihop en helhet med mig själv, det är en del där och del där borta osv, det går inte ihop, jag förstår inte. Och så kommer du och säger att det ska finnas två Förvånad

Men vad är ego för något? Så som du menar? Jag har fattat det som att ego är en själv, typ ens själviska sida.

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-10 23:31 #16 av: allhealing

#15

Först det vi alla är.

Vi är en helt neutral energi.

 

Sedan det vi tror att vi är.

Det är de värdeladdningar som vi skaffar oss. Värdeladdningar kan vara åsikter och beteenden som vi kopierar främst från våra föräldrar under vår uppväxt. Det kan även vara tankar och idéer som vi likt en kopiator lånar från vår omgivning eftersom vi helt enkelt attraheras mer av vissa sanningar och vissa sanningar tar vi mer avstånd från.

Genom att skaffa oss en personlighet genom att förse oss med sanningar från vår omgivning så skapar vi och formar vår personlighet.

Självklart är detta en väldigt förenklad modell av hur det fungerar. Men det ger en idé om hur det fungerar.

 

Nu till egot.

Egot har ett behov och det behovet är att vara lite mer än andras egon.

Egot utnyttjar friktionen som uppstår när två värdeladdningar mellan två personer kolliderar. Desto mer de kolliderar desto starkare känslomässig upplevelse skapas i vår kropp. Desto mer kan de emotionella sandpapprena gnuggas mellan de två egona.

Att göra någonting så att den andra personen inte ens förstår att en person vann över den andra är en mer avancerad form av ego inflytande.

Egot samarbetar gärna i grupp med andra personer och det är här vi bl.a. kan finna mobbingoffer då många går på en.

Eftersom egot inte vill bli arbetslöst så måste egot hitta ett sätt att gömma sig inom oss så att vi tror att vi själva är en del av egot vilket vi givetvis inte är. Men eftersom egot är så sammanvävt med oss så är det inte enkelt att observera att det faktiskt är en del som inte tillhör den vi i grund och botten är.

Egot överlever enbart i en miljö där den kan livnära sig på andra personer. Egot har även förmågan att ligga i träda i många år och vakna till liv när känslor som vi själva bär på inte lägre går att kontrollera utan istället spårar ur genom att vi som person reagerar på en yttre händelse ofta hos en annan person.

Egot älskar även att livnära sig uppe i huvudet på folk genom att skapa garnnystan med tankar som aldrig tar slut. Detta är hur listigt egot blivit.

Egot lever alltså på det emotionella spann som existerar mellan rädsla och kärlek om man nu tar dessa två ord som ett exempel och mellan dessa två ord på en lång linje placerar in alla känslor som vi har ord för.

Nära ordet kärlek skulle då ord som förståelse och empati hamna. Nära ordet rädsla skulle ord som hat och avundsjuka hamna.

Egot ger sin gärna ner i rädslans träsk för att hitta sina samarbetspartners.

Detta är vad jag definierar som egot.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-11 08:39 #17 av: [aspie]

Lyan, jag har samma problem som du med alla depp mediciner. Inga verkar funka. Jag fick oxå lamictal som inte heller funkade. Tror de ska utreda om jag är bipolär. Tror man kan vara bipolär samtidigt som man har Apergers. Jag fick nyligen själv diagnosen AS.

Men jag har läst någonstans att en som har AS kan bli kroniskt depprimerad som inga mediciner biter på. Vet inte hur väl detta stämmer. Vet bara att jag befinner mig i samma situation som du.

Antar att du har ADHD oxå eftersom du ätit Ritalin. Jag ska snart själv börja med Rltalin eller Concerta och hoppas jag inte blir agressiv av detta.

Hoppas det ska lösa sig för både dig och mig snart.

Kram

Anmäl
2010-01-11 18:37 #18 av: rolnor

allhealing, intressanta saker som jag i mycket stämmer in i, sen finns det skador i själen som är mycket tidiga i åldern, kräver regression till spädbarnsåren, inte omöjliga att läka, MEN, mycket smärtsamma och långa terapisessioner, man bör ha respekt för så djupa skador, anser jag.

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-01-11 20:07 #19 av: allhealing

#18

Jag delar din åsikt att man alltid ska ha respekt. När det gäller skador i tidig ålder så finns det olika metoder att nå den informationen. Ett sätt är att välja att genomgå en smärtsam väg. Ett annat sätt är att inte välja den smärtsamma vägen. Jag är av den åsikten att det alltid handlar om val som vi gör.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-11 20:15 #20 av: Lyan

#16 Jag klarar mig inte igenom texten :-( Jag förstår inte. Fast jag är så trött i huvudet. Orkar inte längre med allt som händer.

#17 Nej! Ska jag då må såhär resten av livet Gråter. Vet inte om jag har adhd, de provade de medicinerna för att inget annat funkar. Finns Voxra också men där var väldigt mycket biverkningar så jag vet inte om jag vågar.

Lamictal är ju mot bipolär så hade jag varit det så borde det ju funka :-S

Vet inte vad jag ska ta mig till, sista veckan har det blivit värre för varje dag! Mår typ lika dåligt som när jag försökte ta livet av mig Gråter 

Aspie: Hoppas det blir bättre för dig snart! (jag har nog inget hopp kvar)

 

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-11 20:24 #21 av: rolnor

#20 En bra terapeut kan göra att du förstår bättre, kan hantera dina känslor, rekomenderar att du söker sådan hjälp, har jag haft stor nytta av, vet själv hur svart det kan vara, men det finns hjälp.

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-01-11 20:27 #22 av: Lyan

#21 Har gått hos och pratat med en i typ 5 år redan :-( Finns ingen hjälp för mig, för att få hjälp måste man hoppas på att må bättre, det gör inte jag längre

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-11 20:33 #23 av: allhealing

#20

Den texten jag skrivit här är ingenting som man förstår på en dag. Ta den lite då och då och bara en bit i taget. Om det är meningen att du ska läsa texten så kommer du att göra det så småningom.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-11 20:34 #24 av: allhealing

#22

Då har du bara fått en persons perspektiv på verkligheten så som den personen lärt sig att det fungerar.

Det finns massor med andra perspektiv på verkligheten. Kanske du skulle leta lite på andra ställen?

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-11 20:46 #25 av: Lyan

#24 Nej, jag har bara mitt perspektiv. Och jag överdriver inte när jag säger att jag lyssnar på allas synpunkter, vet inte riktigt hur jag ska säga... Men jag är väldigt öppen för vad folk har att berätta om olika saker mm. Även om jag själv inte tror samma som de säger så tar jag in det och begrundar efter i lugn och ro. Inte så bra dock då det blir så mycket information och så många inriktningar att det blir total härdsmälta i huvudet.

Mycket av mina problem beror nog på att jag lyssnar för mycket på de som är negitiva mot mig. Bara det är nästan alla är det :-( Vad jag än gör, även om jag vänder ut och in på mig själv så duger det ändå inte.

Typ alla säger att jag är så duktig, så trevlig, snäll, händig, smart, snygg osv. Oftast låter det också den trevligaste de vet osv. Men ingen vill ha med mig att göra!

Vad gör jag för fel!

Även om jag är det närmaste perfekt när folk pratar om mig duger ändå inget jag gör.

Hade hellre varit korkad!

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-11 21:21 #26 av: flikkan77

#20 Det är inte alls säkert att Lamictal hjälper när man är bipolär. Jag har ätit det och det fungerade bara ett tag för mig. Har som sagt supersvårt att hitta mediciner...

En av mina läkare sa en gång att hitta rätt medicin till en som är bipolär är som att baka en kaka utan recept. Man får testa olika ingredienser/mediciner tills man blir nöjd...

Anmäl
2010-01-11 21:33 #27 av: rolnor

Lyan, du säger ju själv, att du bara tar till dej negativa, så brukar jag också göra, världen och människorna blir så svarta, men varför gör vi så? Kan det vara så att ta till sej det positiva är kränkande? På ett sätt ännu svårare att acceptera att det finns goda människor?

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-01-11 21:51 #28 av: [aspie]

#20 Klart du ska ha hoppet kvar Lyan. Vet att det känns hopplöst ibland men det kommer att kännas bättre.

Voxra har jag provat en gång med det funkade inte så bra på mig. Mådde jätte dåligt. Men jag har däremot hört många andra som mår jättebra av Voxra så det kan ju vara värt att prova. Själv tar jag endast Fluanxol för tillfället men det är för att dämpa min ångest. Jag mår i varje fall bättre av den.

Jag får oxå höra att jag är så trevligt och rar och fin m.m men ändå vill ingen ha men mig att göra. Tror det beror på AS, att det spricker på den sociala biten. Så har det varit så länge jag kan minnas.

Har du varit inne hos bokstavsfolk? Där är vi många i samma situation som du och där är du hjärtligt välkommen.

Kram

Anmäl
2010-01-11 21:57 #29 av: allhealing

#25

 

Om man blandar en kortlek med 52 kort och alla korten representerar olika känslor. Om man ger en person fem kort och sedan lägger tillbaka korten och blandar om korten, då får man fem nya kort med en annan kombination av känslor.

Så här fungerar vardagen, vi möter olika upplevelser och olika känslor hela tiden. Det är dock endast vi själva som genom den åsikt vi själva har om dessa olika känslor som vi möter skapar den dag som vi vill möta.

Om vi har bestämt oss för att i en viss situation så ska vi reagerar på samma sätt gång efter gång. gissa vad som då kommer att hända. Jo vi kommer att reagerar på precis samma sätt varenda gång.

Inte speciellt spännande men definitivt kontrollerbart. För jag vet hur jag kommer att reagera så har jag SAKEN UNDER KONTROLL.

Varför är det då bra att ha saken under kontroll? Eftersom alla andra i min omgivning har sina invanda mönster så vore det väl fasiken om inte även jag skulle ha allting under lika noggrann kontroll.

Dessutom ska jag ta det ett steg längre, jag ska vara den som har mest kontroll av alla i min omgivning.

Dock kommer detta att till slut bli omöjligt eftersom det alltid finns någon som till slut dyker upp som har ännu mer kontroll på situationen.

Detta betyder att det egentligen inte handlar om kontroll utan istället om det jag tidigare var inne på nämligen egots behov av att styra situationen.

All form av trauma oavsett dess ursprung handlar om behov av att kunna hålla i tyglarna och på så sätt kontrollera situationen.

 

Men varför uppstår det ett kontrollbehov?

All form av kontroll handlar om att man tror sig ha ett behov. I det här fallet behovet att att kunna hålla i tyglarna. För håller man i tyglarna så kan man styra situationen.

Dock faller detta i sin linda eftersom en personens kontroll gör att en annan person kommer att styras med detta kontrollbehov.

Det hela resulterar sålunda i ett ägande behov.

 

Varför blir det såhär?

Vi är upp lärda att göra som andra säger. Vi kopierar detta beteende hej vilt och snabbare än vi anar så har detta blivit ett väl präglat beteende hos oss. Vi är så effektiva att vi inte ens reflekterar över att vi gör det.

Vi tror att genom att äga någonting så kommer vi att slutligen bli perfekta som människor. Vi äger saker och dessa saker gör oss lyckliga. Vi äger känslorna och dessa ägodelar gör oss lyckliga.

Självklart är detta inte sant men det förstår vi inte eftersom vi fortsätter att utföra detta beteende.

 

Det hela slutat i ett ekorrhjul och vi fortsätter och fortsätter och fortsätter. Av den enkla anledningen att vi inte vet hur man tar sig ut ur hjulet.

Illusionen har blivit så verklig att den inte längre är en illusion utan istället är livet som vi lever.

 

Det första man måste göra för att ta sig ur en illusion är att först förstå att man lever i en illusion. Detta är ingen enkel sak att förstå. Hur kan mitt liv vara en illusion. Det är inte möjligt. Det är rent av löjligt att komma med ett sådant påstående. Alla andra gör det, varför ska jag förändra mig, jag trivs bra som det är.

 

Detta är existentiella frågor och det är bara du själv som kan svara på dom. Vill du eller vill du inte förändra ditt liv. Har du sökt efter svaret i din omgivning eller har du sökt efter svaret inom dig själv?

Är det viktigt vad andra tycker som svaret på din fråga kommer från ditt inre? Är det kanske så att andra i din omgivning kommer att sakna dig om du förändrar dig och ditt liv? ÄR du beredd att leva ditt liv eller vill du fortsätta att leva massans uppfattning om vem du är och där du hela tiden måste anpassa dig till andras sanningar för att passa in i deras liv? Är denna den du vill vara?

 

Det är ingen enkel sak att bara förändra sitt liv, eller så är det just det, en enkel sak att förändra sitt liv.

Livet är ett val, väljer du det enkla sättet så är det så det kommer att bli. Väljer du att kämpa dig fram så är det så det kommer att bli.

 

Livet är ett val, du väljer, många låter andra välja åt dom eftersom dom inte vågar välja sig själva.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-12 00:24 #30 av: Lyan

#26 Men hur får man reda på om man är bipolär? Finns det några tester?

funderat på det innan. När jag gick i gymnasiet och innan jag blev heldeppig hade jag "cykler" på två veckor. Två veckor tjohoo, allt går, kunde inte vara stilla ett dugg. Sedan två veckor när jag var helt slut efter att ha kört på som en tok, bara sov och så, men jag var inte deppig då, bara trött.

Sedan tog deppigheten över :-(

Nu kan jag få tokryck kanske en gång på två månader och då bara någon timme. Vid jul hade jag i två dagar då jag mådde rätt bra och jag var pigg, det är det jag får sota för nu!

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-12 00:36 #31 av: Lyan

#27 I mitt fall är det nog dels gener dels erfarenheter. Om jag är inställd på att alla sviker och allt går skit blir det lättare att hantera sedan när det händer.

Som det ser ut nu har jag 6st i mitt liv.

Min pappa som har flippat ut, honom litar jag inte alls på, han sviker och vänder på en femöring.

Min mamma som jag kan lita på men hon har fullt upp med 5 biologiska barn, 2 fosterbarn och 3 bonusbarn. Även om hon finns för mig så är det omöjligt för henne att finnas hela tiden.

Min pojkvän som mår skit men han vill inte erkänna det. Hans föräldrar utnyttjar honom och då får jag den smällen.

En barndomsvän som jag litar helt på, men vi partar bara ibland, hon har man och barn nu och vi bor väldigt långt borta.

En rätt så ny vän som är så lik mig så det är läskigt, hon har ställt upp jättemycket men hon mår själv så dåligt nu att hon orkar inte prata med någon :-(

Och min läkare som är underbar! Men jag känner att det har kört fast lite.

Med andra ord inte mycket positivt där inte...

Jag har "svarthet" i generna, farmor är väldigt dyster och tungsint men jag vet inte om hon blivit det efter att farfar har slagit henne och deras barn så mycket. Farfar gasade ihjäl sig. Min pappa har med största sannolikhet något "fel", likaså min lillebror men ingen av dem har min dysterhet.

Mycket beror nog också på att jag är fruktansvärt känslig, jag uppfattar massa signaler hela tiden och jag kan inte tolka dem (troligen pga AS) men varför jag läser in negativt i allt vet jag inte

 

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-12 00:42 #32 av: Lyan

#28 Jag vill kunna hoppas men för varje bakslag blir det svårare :-(

Men ingen märker att jag har AS, det måste vara något instinktivt har jag funderat på, att människan är som djuren och ratar de som är svagare?

Funderar väldigt mycket på sådant, varför man kan fortsätta bli mobbad trots att det är omöjligt för de nya att veta bakgrunden. Som om man utstrålar någon energi.

Väldig flumvarning på detta meddelandet :-)

Har varit inne där någon gång, har precis börjat våga mig utanför marsvin.ifokus tycker det är jättejobbigt med nytt folk. Det är väldigt mycket som rör sig i huvudet nu.

 

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-12 00:51 #33 av: Lyan

#29 Men jag vill ha kontroll över mitt liv! Andras inblandning kan jag inte göra något åt men jag har ingen kontroll över mig själv heller!

Men just nu så är det så extremt mycket! Mamma och min doktor säger att allt som händer mig nu hade kunnat knäcka en stark människa, vad är det med mig som gör att allt hamnar på mig då.

Börjar mer och mer tro på gud och karma och sådana saker. Antingen har jag varit riktigt ond i ett tidigare liv.

En som är väldigt andlig fick en känsla av att jag har varit en farao i ett tidigare liv, och de är ju inte kända för att vara snälla precis, samtidigt säger hon att min själ är ung, den har inte varit med om så mycket. (hon själv känner till minst 5 tidigare liv)

Jag själv typ tror att det ska finns ett doserat mått lidande och då läggs det på några så att andra ska få det lite lättare. För gud blir det väl bättre statistik om han har 1000 lyckliga människor och 10 mår skit än om han har 1010 som mår halvtaskigt.

Flumvarning på detta med :-)

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-12 01:08 #34 av: allhealing

#33

Visst är det intressant att gud skapade världen.

Är det logiskt att tro att någon som skapar någonting och är fullständigt närvarande i hela skapelsen skulle ha ett behov av att kontrollera sig själv i det som gud skapar?

Vad är det för bakvänd logik?

Och vilken gud skulle behöva bestraffa en del av sig själv för att njuta lite mer på ett annat ställe i sin skapelsen?

För mig låter det mer som att vi som människor har fått del hela lite om bakfoten. Vi har helt enkelt skapat en gud utifrån vårt perspektiv. Vi tror att gud har samma behov som vi människor tror oss ha. Vi människor tror oss behöva en massa saker.Det finns ingen människa som behöver någonting. Vi har redan allt som vi behöver på den här planeten. Att vi sedan inte har förmågan att dela med oss av det vi har till varandra är en helt annan diskussion. Detta om något bevisar att vi är en bunt av egoister som behöver rannsaka oss och ta reda på om vi verkligen vill leva i en värld där vi inte ens förmår att dela med oss av det vi redan har till varandra.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-12 01:33 #35 av: Lyan

#34 Är du troende? Frågan är snäll :-)

Jag är inte det egentligen, men jag börjar undra lite.

Men för att spinna vidare på det du sa. Tänk om gud också råkar ut för sådant han inte kontrollera som att det tex måste finnas ett visst mått av ondska och lidande i världen, han kan bara arbeta med de verktyg han har, han kan inte plocka bort detta dåliga så han måste göra sitt bästa av situationen.

Men då kommer vi till problemet: Varför är det då misär i stora delar av världen, varför inte portionera ut denna misär över hela världen istället. Men det går inte för att reglerna är satta så att så mycket ska det finnas på den platsen och så mycket på den andra så får gud göra vad han kan för att så många som möjligt mår bra.

Alltså måste det finnas ännu ett väsen som har förmågan att skapa dåliga saker.

Gud gör då som han tycker känns bäst, om han kan få 1000 människor att må bra om han lägger eländet på de sista 10 så blir det kanske bra på lång sikt.

Eller så när det så att de som får ta all denna skit som skulle drabbat alla måste vara konstanta, de kan inte bli färre eller fler. Så om någon tar livet av sig måste kvoten fyllas med någon annan, likaså om det blir en extra för att en till börjar må dåligt så måste en få börja må bra för att kvoten ska vara konstant.

Men så kommer vi till självmorden, de som inte orkar bära denna bördan, för i detta resonemanget har de som mår dåligt ett syfte, de mår dåligt för att andra ska få må bra. Om då någon tar livet av sig så måste kvoten fyllas på och då blir det en till som mår dåligt.

Men med detta resonemanget blir det lätt att förlora hoppet för om man då börjar må bra så måste någon annan börja må dåligt och någon dör för att denne inte orkar måste det också fyllas på. Det blir definivtivt på något sätt.

Nu måste jag sluta, är helt stilnoctrusig och fattar inte längre vad jag skriver.

Allhealing: Kan du läsa igenom detta och se om du förstår vad jag menar? Är hellullig nu. Detta är inget jag tror på, bara en teori på hur det kanske kunde se ut

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-12 14:25 #36 av: rolnor

Har också svårt att se nån gud som har makt här på jorden, som kan påverka våra liv, så många småbarn som dör av svält är helt oförenligt med detta. Jag är troende, men tror inte på nån god kraft förutom den vi människor (och djur) skapar.

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-01-12 21:27 #37 av: allhealing

#35

Nu har jag läst igenom hela din text och jag förstår verkligen hur du tänker och resonerar. Det är så många som uppfattar världen precis som du beskriver den.

Låt mig nu ge dig min syn på några av de frågor som du ställer i din text.

Ja, jag tror på en skapare, om du kallar det för gud så håller jag med dig. Däremot så är jag inte benägen att definiera en skapar inom de ramar som du beskriver en skapare. Så den guden du definierar är inte den skaparen som jag upplever som skaparen.


Det du beskriver när du spinner vidare på din definition av en gud är att den guden har behov. Dessutom skulle den guden som du beskriver ha lämnat plats för ytterligare en skapare som skapat det onda i världen.

Visst är det intressant att en sådan kamp mellan två skapare inte skulle ha vunnits av någon över så många miljarder år som nu jorden funnits för att inte tala om hur länge universum existerat.

Dessutom skulle dessa två olika personligheter ha lyckats dyka upp på exakta samma ställe samtidigt och så att säga delat på kakan, hur omöjligt låter inte den ekvationen. Att de sedan dessutom skulle ha varit så exakt jämnstarka att de inte från börja redan besegrat varandra gör det hela än mer omöjligt att inträffa.

Vi som människor har ett enormt behov att förstå saker. Att vi inte ens klarar av att skapa fred på jorden eller ge mat till alla som behöver det tycker jag är bevis nog på att vi som människor inte kommit speciellt långt i vår evolution.

Att vi som mänsklig ras sedan inte ens klarar att förstå allting och därför förklara allting betyder att vi saknar information för att förstå helheten. Frågan blir då, har vi förstått 99,999% av verkligheten eller är det kanske så att vi bara har förstått 0,00000056% av verkligheten och hur den egentligen fungerar och hänger samman. Det enda vi med säkerhet kan erkänna är att vi inte har förstått 100,000%.

Eftersom vi inte har förstått 100% så är de grunder på vilka vi drar våra slutsatser i avsaknad av ett helhetsperspektiv. Vi bygger alltså upp modeller som är bristfälliga och utifrån dessa modeller gör vi sedan antaganden. Detta betyder att vi gissar, det är det enda vi gör, gissar.

Vi vet alltså ingenting så därför gissar vi och då är det inte konstigt att vi har ett sådant kontrollbehov som mänsklig art. För när vi tror oss ha kontroll på någonting så är vi åtminstone temporärt på fast mark. Dock är detta inte heller sant eftersom vi saknar helhetsperspektivet. Vi ser helt enkelt inte hela sanningen.

Detta är ett sätt för oss som har fungerar alldeles utmärkt men nu är det inte så himla självklart längre eftersom det som vi trodde var sanningen inte längre är den absoluta sanningen. Vi gissar och det är det enda som vi ägnar oss åt. Att vi sedan kallar det för vetenskap när man drar det till sin yttersta spets är än mer intressant. Att gissa = vetenskap, wow snacka om att ha tappat perspektivet på verkligheten.

Det perspektiv du presenterar gud ifrån är en gud som har behov.

Fråga ett blir då. Varför skulle en gud som skapar allt detta som vi känner som ett universum dessutom ha behov av att kontrollera sin egen skapelse likt en marionett docka? Om man nu som skapare hade det behovet, tror du då inte att det skulle finnas betydligt bättre sätt att få människor att lida på än de metoder som vi idag har att tillgå?

Fråga två. Om en skapare skapar allt till en avbild av sig själv. Varför skulle då den skaparen vilja ägna sig åt att bestraffa sig själv genom någon person eller upplevelse inne i den skapelsen? Låter det inte lite vrickat att skapa på det sättet?

Jag påstår att det är vi som existerar inom den här skapelsen som inte minns var vi ursprungligen kommer ifrån. Det är tack vare detta som vi själv har skapat vår egen värld med våra egna seder och traditioner. I en del av denna tillverkningsprocess så har vi genom årtusendena utvecklat diverse metoder för att styra och kontrollera vår omgivning. Ett sätt att styra omgivningen är att kontrollera den. Redan här har vi alltså glömt bort att vi kommer från helheten och att vi därför istället kanske väljer att styra det som är i vår omgivning. Vi tror att vi själva och omgivningen är separerade från varandra.

Detta är grundfelet som vi gör. Vi ser oss som separerade varelser fast vi inte är det.

Vi gör ständigt nya val, det är därför möjligt att förändra sin egen världsbild. Ett steg i taget, en tanke i taget. Det är så man förändrar världen om man inte gillar det man blivit. En tanke i taget, det räcker för att förändra världen när tillräckligt många börjar agera på det sättet. Vi förändrar alltså inte vår omgivning utan vi förändrar istället vårt eget sätt att uppfatta vår omgivning. Detta gör vi alltså genom att förändra våra egna tankar.


Vi har världens bästa ställe att göra det på. Vi har hela vår planet som en resurs, vi har oss själva, och vi har varandra. Tillsammans precis som vi en gång var menade att agera kan vi nu än en gång bli det vi en gång kom ifrån och hit för att göra. I gemenskap och tillsammans för när ingenting är separerat existerar inte längre det som vi idag känner som rädsla. För rädslan är endast avsaknad av helheten. Det är det enda rädsla är, okunskap.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-13 01:17 #38 av: Lyan

#37 Det jag skrev är inget jag direkt tror på, det är bara en av mina funderingar. Som du sa: Ett sätt att kontrollera för att förstå.

För förstår gör jag inte!

Det finns så många olika verkligheter, det går inte att förstå för mig, det blir alldeles för rörigt. Tror det hade varit mycket lättare om man hade sin egen tro och verkligen trodde på den. Men jag lyssnar och begrundar allt, från det jag skrev om "Gud" till Karma, djävulen, andar, synskhet osv.

Jag orkar inte förändra mig själv, det är väl därför jag försöker hitta "svar" på varför jag mår som jag gör. Jag är svag och hjälplös som person, jag klarar inte att ta tag i mig själv och verkligen ge mig fanken på att jag ska klara det. Alla bakslag gör för ont för att jag ska orka försöka.

Det är så mycket som rör sig i huvudet, jag måste förstå och då blir det ännu svårare eftersom jag tror att det är omöjligt för en normal människa att förstå allt som rör sig omkring en.

Rädsla kan även vara kunskap! Om man inte vet vad som händer är man inte rädd. Däremot någon som är medveten om att någon smyger på en eller att jorden håller på att gå under blir man rädd. "Lyckligt ovetande"

Jag tror jag förstår men åter igen blir min hjärna full :-P Det tar lång tid att fatta sådant som inte direkt "fakta" då finns bara en "sanning"!

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-13 15:00 #39 av: rolnor

Lyan, jag vill bestämt hävda att man inte har svarthet i generna, det är något man förvärvar under sin barndom, och ska du kunna se hur du formats så ska du titta på både din far och mor.

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-01-13 15:24 #40 av: Lyan

#39 Men jag har alltid varit känsligare än "normala" människor, sådant andra bara skakar av sig och menar att det var väl inget kan jag älta i flera veckor. Mina syskon har inte upplevt alls samma sak som jag för de är inte lika känsliga. Mycket möjligt att jag inte är född med ett svart sinne men jag har så lätt att ge upp på allt och den svagheten ligger i generna.

Bara att titta på djuren, avlar man på stabila och starka individer så får man sådana ungar. Avlar man på rädda och instabila så får man också sådana ungar. varför skulle inte det gälla människan?

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-13 15:26 #41 av: allhealing

#38

Kan man gå åt ena hållet så kan man gå åt andra hållet.

Vi gör en liknelse.

Inget, eller i alla fall väldigt få små nyfödda barn har gett upp hoppet. För mig innebär det att det hopp som en människa tappar under sin uppväxt eller genom livet är sprunget ur den personens uppfattning om hur allting fungerar.

Detta betyder att det är vi själva och ingen annan som ger oss själva och det vi ser runt omkring oss den mening som vi uppfattar livet som.

Sättet vi använder för att programmera oss själva är att härma vår omgivning.

Det må vara saker som vi uppfattar med våra fem sinnen men det finns även en möjlighet att vi även har andra känselspröt som vi använder för att känna av vår omgivning även om de dessa eventuella känselspröt till dags dato inte blivit vetenskapligt bevisade. Men vem kan med dagens vetenskapliga metoder ens bevisa att kärlek existerar och utan kärlek hade vi inte ens funnits här.

Därför påstår jag att det man kan skaffa sig det kan man även göra sig av med.

Har du skaffat dig en känsla av hopplöshet så är det faktiskt fullt möjligt att förändra det tillståndet.

För vem om inte du ska göra det?

Självklart kan du ta hjälp för att uppnå denna förändring. Men förändringen kommer inte att ske om du inte själv först vill uppnå denna förändring.

När det sedan gäller rädsla så fungerar allt som vi vill ge makt. Vill du ge rädsla makten i ditt liv och kalla rädslan för kunskap så är även det ett val som du gör. Jag skulle inte göra det valet. Det finns dock inga felaktiga val, det finns bara en mängd med upplevelser som vi skaffar oss.

Många av dessa upplevelser gillar vi inte och därför placerar vi dom utanför oss själva och placerar dom på andra personer, länder, händelser mm.

På så vis slipper vi själva ta ansvar för det som sker. Detta kommer att fungerar tills insikten om att allting hör ihop blir så stark inombords att du själv till slut inser att det inte handlar om någonting annan än att göra val. Antingen väljer jag att se världen som separerad eller så gör jag det inte.

Att göra val behöver inte betyda att man måste lösa upp alla problem på en gång. Ta pytte steg och förändra en sak i taget. Utvärdera sedan efter en tid förändringarna och skriv gärna nån rad varje dag så att du kan se den förändring som faktiskt äger rum.

Jag har varit i precis samma situation som du. Jag trodde att allting gick att fixa på noll sekunder. Även om ingen annan kunde det så skulle åtminstone jag bli den första som lyckades med det. Jag lovar dig, det fungerar inte på det viset. Gör en sak i taget.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-13 15:35 #42 av: Lyan

#41 Men det spelar ingen roll vilka val jag gör! Har jag tre val på mig så finns det endast tre fel att välja på. Vad jag än säger så är det fel, jag får alltid sota för det i slutändan. Det kommer heller inte direkt utan kan komma flera veckor, ibland månader efter. Hade varit bättre att inte prata alls för då hade jag inte kunnat säga fel. Fast då hade säkert något annat varit fel.

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-13 15:39 #43 av: allhealing

#42

När du säger att det inte spelar någon roll så gör du ett val.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-13 15:54 #44 av: Lyan

#43 Möjligt, men det är ett val där jag blir mindre sårad och besviken iallafall

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-13 16:01 #45 av: allhealing

#44

Så länge du gör medvetna val så är det enklare för dig att styra din egen utveckling.

Ett tips är att man varje kväll precis innan man somnar går igenom några av de val man gjort under dagen. Sedan när man vakna på morgonen så väljer man en sak som man vill förändra under dagen som man tidigare inte varit riktigt nöjd med.

Gör sedan en genomgång med dig själv på kvällen hur det gick med valet du gjorde på morgonen.

Detta är ett otroligt enkelt sätt att förändra sig själv på, om man nu vill det förstås.

Vad tror du om det här förslaget, är det någonting som du skulle kunna tänka dig att pröva på?

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-13 16:16 #46 av: Lyan

#45 Så länge jag mår som jag gör har jag ingen ork att ändra på något :-( Försökte innan ha ett schema som jag skulle följa men nu orkar jag inte ens byta kläder eller borsta tänderna. Skulle inte orka ändra mig ens under pistolhot, skulle antagligen bara välkomna ett slut på allt :-(

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-13 16:42 #47 av: allhealing

#46

När vi gör val som väldigt ofta är baserade på andra personers upplevelser så blir våra egna liv andras val.

De val som de en gång gjorde för att komma fram till det val de valde att välja från en annan person är givetvis även det ett begränsat val.

All sådan här information som går från person till person är starkt censurerad. Varje person har inbyggda uppfattningar om hur saker och ting fungerar. När vi lånar en tanke från en annan person och gör den tanken till vår tanke så lånar vi även in den begränsning som kommer med den tanken.

Istället för en objektiv tanke får vi en subjektiv tanke.

Det är inte konstigt om vi som människor har olika uppfattning om hur saker och ting fungerar när vår inre värld är konstruerad på det sättet.

Vi lånar en tanke från vår yttre omgivning och skapar oss en yttre fasad.

Det är denna fasaden som vi använder för att skydda oss mot andra personer.

Det är när vi börjar lyssna på vis inre sanning som denna fasaden sakta men säkert börjar rämna.

Den inre sanningen har föga att göra med den yttre sanningen som vi tror är vårt hela liv.

Den yttre sanningen behöver ett starkt försvar för att inte falla samman eftersom den lever en existens i separation från allting annat.

Den inre sanningen behöver inget försvar eftersom den är sammanlänkad med helheten.

 

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-13 16:48 #48 av: allhealing

#46

Tillåt mig bjuda på den här texten som handlar om precis det här ämnet. Jag skrev texten för tre dagar sedan.

Tomheten
Tomheten är det tillstånd som infinner sig när glömskan aktiveras. Vi glömmer för att minnas. Att minnas är att återanknyta kontakten med den inre kraftkällan som för alltid signalerar sin existens från djupet av oss själva. Minnet av oss själva glömmer aldrig bort sig själv dock är dess närvaro inte frekvensstark när den påkallar sin närvaro. Likt en svag radiofyr signalerar den sin existens för den som lyssnar i fjärran land. Den lever inte sin existens genom någon annan utan endast när du lyssnar inåt och själv öppnar upp den dörren blir det möjligt för dig själv att motta budskapet om din egen sanning. En sanning som vibrerar från ditt inre väsen. Det är sanningen om vem du är på ett mycket djupare plan. Det är sanningen om dig själv när du än en gång närmare dig kärnan som du en gång lämnade. Landskapet som du färdas in i kan tyckas allt annat än bekant men ändå är det som om du minns allting trots att du till en början bara minns det vagt eller inte alls. Det är inte den du trodde att du var som kommer att leda dig än djupare in i din relation med dig själv. För att finna dig själv måste du släppa taget och lita på att det lika säkert som du sökt sanningen utanför dig själv lika säkert ska du nu söka dig inåt. I djupet av dig själv finns grunden att stå på som kommer att leda dig till nya höjder i din nya skepnad.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-13 18:10 #49 av: rolnor

allhealing, tycker att du är mycket vis, har samtidigt respekt för den som inte "orkar" lyssna inåt, det kan vara FÖR tomt helt enkelt. Men, samtidigt behöver man ju inte ta allt på en gång, börja i ett hörn, nysta upp känslorna...

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-01-13 21:58 #50 av: allhealing

#49

Tack för dina fina ord.

När det komme till respekt så är det en av grundstenarna för att det jag gör ska fungera. Jag visar på möjligheter, vill man inte samtala mer i en tråd så självdör den. Att visa på ett antal olika trådändar är bra eftersom det är fler än en som läser den här tråden. Glad

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2010-01-14 13:13 #51 av: Lyan

Nu har de höjt medicinen så får se hur det går. Min läkare ville att jag skulle läggas in, men jag har redan varit där en gång och ALDRIG mer, blev behandlad som skit :-( Dessutom hade jag haft lika mycket (mer) ångest där för jag får inte ha med Mattis dit. Ligga och glo i väggen kan jag göra hemma.

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl
2010-01-14 16:37 #52 av: rolnor

Har varit inlagd en natt på Huddinge Sjukhus, en fullständigt bedrövlig miljö men en massa jobbiga känslor i luften, ett skitställe...

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-01-14 18:58 #53 av: Lyan

#52 Jag blev inte inlagd, jag blev inlåst! I två veckor, personalen ljög för mig, läkaren låste in mig på tvång för att jag hade hemlängtan och jag fick gå igenom typ ett rättsmöte. De satte mig på dygnetrunt bevakning, jag fick inte ens gå på toa själv. Och jag klarar inte ens att gå på toa utan att låsa både toadörr och ytterdörr och då bor jag själv.

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.