Annons:
Etiketttänkvärt
Läst 2652 ggr
HannaM
1/15/10, 11:43 PM

Vikten av att få lyckas

Tänkte bara påminna om hur viktigt det är att få lyckas med saker ibland. Att känna att jag klarar det här gör att man orkar gå vidare och försöka igen.

Ska man tillexempel försöka övervinna ett obehag i att åka buss så får man se till att sätta upp mål som är en liten utmaning men som man ändå säkert klarar i början. Kanske att bara gå till hållplatsen i början. Inte gå på bussen. Bara gå till hållplatsen, se bussen komma och sen gå hem. När det gått bra kanske man kan gå på och åka en hållplats, i sällskap med någon man litar på. Sen går det att bygga på, åka själv men kanske lyssna på musik, åka längre sträckor, två, tre, fyra hållplatser och sen kanske en hel resa. Ta det i ditt eget tempo och ge dig tillfällen att lyckas.

Att få känna att man klarar av någonting är så viktigt när man ska övervinna ett hinder. Jag menar om man blir svimfärdig av att bara tänka på att ta bussen till stan så drar man sig rätt bra för att försöka. Däremot kanske man känner att jo om jag har en bra dag kan jag ta med mig en kompis eller mamma eller hunden och gå till busshållplatsen och titta när bussen går. När man har börjat har man kommit en bra bit på vägen.Inget är för litet. Klarar man inte att gå till hållplatsen kanske man kan ge sig själv i uppgift att skaffa en busstidtabell att titta i. Något man känner att man kan få lyckas med så man vågar fortsätta så småningom.

Små små pyttesteg i rätt riktning är också i rätt riktning. Man behöver inte bestiga hela berget med ett enda steg. Ge dig själv möjlighet att vinna över rädslorna.

Annons:
Katarina
1/16/10, 12:47 AM
#1

"Det spelar ingen roll hur sakta du går,så länge du inte stannar"
(Konfucius)

Aviendha
1/16/10, 1:08 AM
#2

Så sant och så otroligt viktigt! Att även tillåta sig att ta åt sig "äran" för att ex. ha kikat i busstidstabellen och konstatera att "det gjorde jag riktigt bra!" och inte tänka på att andra inte tänker en tanke när de åker buss, är väldigt viktigt.

Musiken
1/16/10, 6:22 AM
#3

Haller med foregaende talare. Det ar ofta man (jag ar en ibland dem) glommer bort att aven sma steg ar ett steg i ratt riktning :)

flikkan77
1/16/10, 10:32 AM
#4

Jättebra skrivet Hanna!

Jag är också sådan som glömmer att även små steg räknas. Klarar jag inte helheten så räknas det liksom inte.

Alla resor börjar med ett steg, och det steget är lika viktigt som alla andra steg.

"You just have to belive…"

[rolnor]
1/16/10, 3:57 PM
#5

Det här påminner mycket om det jag läst om KBT i en bok, när man är helt under isen så ska man sänka ribban KOLLOSALT, börja t.ex. med att handdiska en tillrik, se det som ett dagsverke, ta små, små, steg…

isa
1/16/10, 5:52 PM
#6

Det där känner jag mycket väl igen. I torsdags blev jag så glad och lycklig och stolt över mig själv efter att jag vågat åka tunnelbana igen. Jag var så glad att jag grät glädjetårar när jag kom ut därifrån.

Det är inte åkandet i sig i T-banan som är läskigt. Det är när det blir stopp i trafiken, eller brinner , som jag får panikångest. Jag råkade ut för 3 bränder i somras, och det satte igång panikångesten. Sen dess har jag inte vågat mig ner i underjorden igen, utan suttit och åkt buss som tar 40 min , varav hela resan hemifrån tar 1½ timme, istället för 50 minuter. Det var mycket befriande.

Än så länge, så gör jag det i små steg. Jag tänkte jag tar tunnelbanan på morgonen ,. de mornar som känns bra, och så tar jag bussen hem eller kanske tvärtom.Det är ingen ide´att stressa fram något, för då kan det helt förstöra, de små stegen man har vunnit. KBT kallas det. :o) kognitiv beteendeterapi är bra och smart. Det passar mig. Man ska inte heller ha någon press på sig, att jag MÅSTE göra det varje varje dag. Jag gör det helt i min egen takt, i små steg, som passar mig.

Annons:
[rolnor]
1/16/10, 7:03 PM
#7

#6 Gratulerar!

sighni
1/17/10, 6:46 PM
#8

Håller med TS. Detta är grunden till att öht klarar något. Det mesta sitter "i huvet". Tror jag att jag klarar av det så gör jag det. Tråkigt att så många får lära sig att de inte kan. Det borde vara tvärtom.

flikkan77
1/17/10, 6:53 PM
#9

Lina, min valp alltså, är superbra på att bli glad för att kunna småsaker. Lär mig massor av henne!

Idag har hon lärt sig att gå ner för lilla trappan (4 steg) och hon är helt överlycklig över detta. Helst vill hon gå upp och ner för den trappan hela tiden nu.

"You just have to belive…"

Upp till toppen
Annons: