Annons:
Etikettanhöriga
Läst 3651 ggr
Musiken
2010-01-11 14:52

Oforstaende pojkvan

Har antligen tagit mod till mig och sokt hjalp - pa riktigt nu. Ska fa en kurator inom nagra veckor, och fram tills dess har jag fatt recept pa anti-depp for att se om jag mar battre.

Till saken hor bara att pojkvannen ar sa otroligt oforstaende.. Enligt honom sa ar jag en javla idiot om jag borjar med pillren utan att forst ha gatt till kuratorn. Dessutom anser han inte att jag ar deprimerad, utan att jag ar sjalvomkande och omogen - och att pillrena da ar helt meningslosa. Da jag sjalv intalat mig sjalv samma sak i 5 ars tid sa ar det verkligen sarande att hora ifran honom.. Nu nar jag antligen tagit mig sjalv i kragen sa hade jag hoppats pa… ja, jag vet inte vad jag hoppats pa, men inte var det att bli dumforklarad iaf. Nar jag forklarade att lakaren tyckte att det vore en bra ide med pillrena, sa kallade han mig emo och fragade om jag inte skulle borja skara mig snart ocksa (har inte berattat att jag gjort det tidigare da det inte ar nagot jag ar stolt over och helst skulle fortranga helt).

Enligt honom sa kan jag inte vara deprimerad for nar jag ar med honom sa ater jag ju. Jag sover ju (om an inte sa bra, och ligger sen mest i sangen hela dagarna). Och jag ar ju inte sjalvmordsbenagen. Ar man deprimerad sa kan man inte ata, sova, ha kontakt med andra manniskor, och sa ar man sjalvmordsbenagen. For det var minsann han nar han var deprimerad.

Det kanns som att han ser ner pa mig, och anser att jag inbillar mig allt, for jag har ju minsann inte forsokt bega sjalvmord och det har ju han.
Jag har minsann inte haft ett hart liv och det har ju han.
Jag ater (nar jag ar med honom) och det gor ju inte han nar han ar deprimerad.
Jag sover (kasst pa natterna, och sen hela dagarna om jag far) och det gor ju inte han.

Jag vet inte hur jag ska forklara for honom att jag inte bara ar "lite nere". Att jag inte bara ar sjalvomkande. Att jag inte ar omogen och naiv. Han jamfor allt med sig sjalv, och vagrar inse att man inte maste vara precis som honom och ha haft samma skit-liv som honom for att vara deprimerad.

Orkar inte ta striden, men samtidigt sa kanns det ju som att han bor vara atminstonde medveten om vad som hander i mitt liv ang. mediciner och samtal. Men det kanns som att jag bara far en massa skit for det, och om jag inte berattar sa far jag en massa skit for att jag inte berattat. Sa javla vardelos, hela situationen..

Annons:
flikkan77
2010-01-11 15:06
#1

Alla depressioner ser inte likadana ut. Jag och min man blir helt olika när vi är deppiga. Att du inte mår exakt som din pojkvän gjorde när han var deprimerad betyder inte att du inte är det.

Förstår att det är jobbigt att höra att du ska "ta dig i kragen", det är ju sånt man inte kan göra när man är deprimerad, man har inte den orken eller energin, hur mycket man än vill.

Känner du att mediciner kanske kan hjälpa dig så tycker jag du ska försöka med dem, oavsett vad din pojkvän tycker.

*styrkekram till dig!*

Hoppas kuratorn kommer att vara bra sen för då kan du få lite stöd därifrån med. Kanske till och med ta med pojkvännen dit.

"You just have to belive…"

Musiken
2010-01-11 15:12
#2

Det ar just det han verkar ha sa svart att forsta.. Att alla inte har precis samma "symptom" som honom.. Funderar pa att hamta ut pillrena iaf, och sen bara halla kaft om att jag tar dem. Kanner jag sjalv att jag mar battre da sa far han val tycka att jag ar en jubel-idiot om han vill, huvudsaken ar ju att jag mar battre, eller?

Och jo, har funderat pa att ta dit honom ocksa faktiskt. Kanske han/hon kan hjalpa till att pranta in i skallen pa honom att vi ar olika. Stod hoppas jag iaf pa. Har skrivit en laaaaaang lista pa saker jag vill ta upp och lara mig hantera.

Och tack for kramen :)

flikkan77
2010-01-11 15:22
#3

Jag blir hjälpt av mina mediciner och vet inte vart jag hade varit idag utan dem, även om det är supersvårt att hitta rätt och jag får byta stup i kvarten.

Tycker du ska testa att ta dina piller och se vad som händer. Mår du bätter så är det ju jättebra! … fast det kan ju ta några veckor innan man märker någon skilland och ibörjan kan man till och med må sämre än man gjorde innan. Sen vet jag inte riktigt om du ska tala om det för din pojkvän eller inte, själv tycker jag inte om att smyga med saker men jag förstår att du inte orkar ta den konflikten. Han verkar ju inte riktigt förstå.

"You just have to belive…"

Bergspuman
2010-01-11 15:25
#4

Tror nog du får försöka stänga öronen lite för vad din pojkvän tycker, hans åsikt är hans egen och inte riktigt relevant för hur DU mår. Men däremot behöver du hans stöd, så det är bra om han får lära sig lite mer, dvs. att depressioner kan yttra sig VÄLDIGT olika hos olika människor.

Önskar dig lycka till hos kuratorn och hoppas att medicinen snart ger effekt!

Kramen

Puman

Katarina
2010-01-11 15:50
#5

Av det jag läst mellan raderna om din pojkvän i tidigare inlägg så anser jag att han är en översittare som mår bättre, växer, av att trycka ner dig på olika vis - och du försöker anpassa dig-mer och mer och mer…

Han beter sig ombytligt, och verkar hela tiden ändra spelreglerna för ert förhållande- och du försöker förtvivlat se hur du kan ändra dig för att allt ska bli bra…

Nu mår du fruktansvärt dåligt, och han bara FÖRNEKAR(?) det till den gräns där du ber om ursäkt och inte vet om du ska våga ta medicinen Du ordinerats av en Läkare pga Dina symptom för att han totalt dissar ditt mående??

Utifrån låter det som ett mycket destruktivt förhållande!!

Ta en lååååång paus från honom, sikta in dig på att omge dig med människor som får dig att må bättre (kanske svårt i ett främmande land), gör små saker som får dig att må bättre. Ta hand om dig (Ett bad? en bra film?)! Försök sköta studierna i den mån du orkar.

När du mår bättre; fundera på vad DU vill ha ut av ert förhållande? Inte fundera över hur du ska vara för att han ska få ut det mesta möjliga. Förhållanden är en pardans, man tar ett steg bak ibland, ett steg fram ibland- och man gör det Tillsammans.

 Oavsett hur vacker han är, hur kär du är osv Vad får DU ut av det hela som det varit och ser ut nu??

Aviendha
2010-01-11 18:49
#6

Nu blir jag nästan riktigt irriterad här i soffan! Vilken skithög till pojkvän du har i detta avseende! Jag är ledsen att säga något så hårt, för det sårar antagligen dig, men inte bara att han förringar dina känslor, din upplevelse av situationen (som är den viktiga) han har även mage att förolämpa och trycka det i ansiktet på dig!

Jag har läst dina inlägg, och jag har ALDRIG uppfattat dig som självömkande och uppmärksamhetssökande. Visst, du har skrivit att du mått kasst, och haft en (som jag ser det) förnuftig och rätt klar bild över hur och varför, men du har inte pockat efter sympatier. Du har konstaterat och tackat för de råd du fått, inte ältat. Och omogen… jadu, det anser jag människor vara som inte kan se utanför sig själva och sin situation och upplevelse av den. Jag sover rätt bra, jag äter bland andra, jag umgås med de närmsta, skrattar, hittar på en del saker - och skakar av ångest när ingen ser, hatar mig själv rakt igenom samtidigt som jag inte har problem med att konstatera att jag ser bra ut (inför andra) just för att det "krävs". Jag skärper till mig så långt jag bara orkar inför andra. Jag skärper mig ända in i sista andetaget. Andra är inte så, men jag är deprimerad. Likaväl som de som inte är som jag är deprimerade.

Fluoxetin är en medicin som många får, de brukar inte ge hemska biverkningar (nåväl, en del kan man ju få) men har en läkare ordinerat dem så ta dem. Det kan vara den krycka du behöver för att orka ta tag i det hela. Jag är oerhört glad att du sökt hjälp! Du är en underbart rolig, omtänkssam och smart tjej full av kreativitet, och det ska du få fortsätta vara!

Annons:
Hawknestgrove
2010-01-11 21:21
#7

Byt pojkvän! Eller deleta honiom. Den är ju inget att ha. Ska du behöva smussla med saker, det är inte bra för ett förhållande ändå. Sen kan jag faktiskt vara lite undrande till, att någon får ut piller utan att ha träffat en läkare, elelr är det jag som läst slarvigt?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

StickyKitten
2010-01-11 22:07
#8

Men, vad sjutton är det för pojkvän du har? Obestämd Inte för att sätta mig på höga hästar, men jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon som hade den inställningen till mig. Finns det ingen vilja att lyssna på mig och försöka förstå, så får det vara.

Alla reagerar olika på att må dåligt. Och även om det är sant att han mått "värre" än dig så spelar det ingen roll, man kan inte jämföra lidande på det sättet. Dels så måste man inte må sämst i hela världen för att ha rätt att söka hjälp och få säga att man mår riktigt dåligt. Och dels så blir inte ditt lidande mindre, bara för att någon annans lidande kanske är värre.

Nej, din pojkvän verkar fruktansvärt respektlös och omogen själv dessutom. Någon man bryr sig om försöker man inte trycka ner på det sättet.

fotokrafs
2010-01-11 22:13
#9

Jag vet inte vad det är med din kille.. om han kanske är så självdestruktiv att han tycker att bara han har anledning att må dåligt eller om han tycker det är skrämmande att hans älskling mår dåligt. Men han borde hursomhelst vara glad att du tar tag i dina problem och ditt mående. Jag menar bättre göra något innan det blir för jävligt..

Han verkade anti mot tabletterna men inte mot att snacka med kurator?

[Tassy]
2010-01-11 23:12
#10

Herre gud, ut med skitstöveln! Skrikandes det finns inga ursäkter för att säga så. Tar man sin älskade på minsta lilla allvar så säger man inte så!

Musiken
2010-01-11 23:15
#11

Har nu last och tankt over era svar. Tackar som odmjukast for dem!!

Katarina: Jo, forhallandet ar val langt ifran ett optimalt ett som det ar nu.. Dock tar jag pa mig en hel del av problemen sjalv.. Jag lyckas pa nagot satt  alltid gora mina forhallande destruktiva - oavsett vilken kille jag ar med.. Detta ar bl.a. nagot jag hoppas kunna bryta genom att prata med kuratorn och da antingen kunna satta ner foten - bade for mig sjalv och for min pojkvan - i det har och kommande forhallanden. Det ar nog mycket mojligt att han ar en skitstovel, men just nu ar han min klippa, om an en ostadig sadan… Har verkligen inga vanner har i UK.. Han ar fin och bra i ovrigt, men ibland kommer det sana har situationer och det ar da jag undrar om det ar jag eller han eller kanske oss bada som det ar "fel" pa. Vi har haft paus, men vi hittar alltid tillbaka till varandra. "Can't live with them, can't live without them" ar en fras som stammer valdigt bra in pa oss.

Paulina: Kan bara saga tack!

Gunilla: Pillrerna ar utskrivna av lakare, sa inget knas med det :) Har inte gatt med pa att fa dem utskrivna tidigare da jag inte riktigt gillar tanken pa piller, men insett att jag faktiskt inte kan losa det har pa egen hand hur mycket jag an vill och forsoker..

StickyKitten: Vi har haft diskussionen "relativ smarta" forr, och han vagrar inse att nagon som inte haft hans liv kan ma sa daligt som han har gjort. Enligt honom sa ar allt pa en skala, och den ar koncis. Dvs, jag som inte har blivit misshandlad och overgiven av min mamma kan omojligt vara lika "nere" som honom da han har det. Att forsoka forklara att kanslor ar relativa ar nagot han inte forstar. Jag forsoker inte pa nagot satt forsoka "satta mig over" honom och pasta att jag mar samre eller liknande, utan bara forklara att jag mar inte toppen.

Fotokrafs: Det later valdigt logiskt det du skriver! Jag tror att det ar en blandning av att han bara tycker att han har en anledning till att ma daligt, och att han ar radd for att jag mar daligt. Jag ar ju hans klippa, just som han ar min - och det ar klart att det blir nervigt nar klippan blir skakig. Och precis, tabletterna var han helt anti, men kuratorn ar han helt cool med..

Kan tillagga att han har ringt och bett om ursakt for vad han sa.

Aviendha
2010-01-11 23:52
#12

Så lite så!

Hawknestgrove
2010-01-12 00:51
#13

Gumman, du skulle nog må allra bästa att sticka ifrån den där typen…… Känner lössen på gången……Satt fast i ett sånt förhållande själv i 15 år. HAn misshandlar dig psykiskt. Det är bara en tidsfråga, när första slaget utdelas.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
[Tassy]
2010-01-12 01:08
#14

#13 Du skriver vad jag tänker, har också varit där i svängen. Larmklockan ringer även här.

Musiken
2010-01-12 01:20
#15

Men hur kan jag Gunilla? Nu sjalvomkar jag till 110%, men hur? Jag har ingen har. Och med ingen sa menar jag verkligen INGEN. Jag har en van som jag pratar sporadiskt med i skolan, men han ar ofta sjuk och borta veckor och manader i strack. Visst ar iFokus, facebook och andra internetsidor jattebra, men det ar ju inte alls samma sak som att ha nagon sittande med sig och dricka te, titta pa film eller prata med.. Och jag har svart for att bli van med nagon via internet, det kanns liksom inte pa riktigt. Dessutom drar jag mig undan folk och svarar inte pa mail eller liknande nar jag mar daligt, vilket gor att jag aldrig uppratthaller vad som skulle kunna utvecklas till en vanskap.

Jag skulle aka hem om det inte vore sa att jag bara har 6 manader kvar pa utbildningen, och efter att ha lagt ut sa mycket pengar pa den sa kanner jag att jag maste stanna. Jag vet allvarligt inte hur jag ska klara mig ensam. Det svarta halet ar sa nara inpa att jag skulle kunna vicka pa tarna lite bara sa skulle jag falla rakt ner. Jag funderar ofta pa hur jag hamnade sa langt ner, men jag far ingen klar bild av det. Jag vet bara att jag inte pallar. Nanting. Allting ar en san borda, och de staplar sig bara pa varandra hela tiden..

Jag vet att jag verkligen borde ga. Trots allt bra och fint vi har tillsammans sa… jag vet inte… Ska sluta omka nu iaf. Grinar som en galning och bor nog sluta innan jag dranker laptopen. Tack for allt stod iaf… Vet inte vad jag skulle gora utan psykologi.ifokus ibland..

Musiken
2010-01-12 01:25
#16

Fast nu blev jag tydligen dumpad… visserligen har jag tappat rakningen pa antalet ganger han gjort det, sa jag vet inte ens om jag ska ta det seriost langre..

Kanner mig bara som ett vrak och sa vilsen.. Jag orkar inte med mig sjalv. Jag orkar inte med honom. Jag orkar inte med att bo har. Jag orkar inte med skolan. Jag orkar inte med att jobba. Jag orkar inte med att ens forsoka se vad jag ska gora nar jag tar studenten. Jag vet att jag maste fixa boende och jobb, men jag vet inte hur det ska ga till… Anledningen till att jag ens stigit upp om mornarna ar ju for att jag haft nagon att dela dagarna med..

[Tassy]
2010-01-12 01:38
#17

Kan bara sända dig ett hav av styrkekramar Musiken. Det är ett rent helvete du hamnat i, men tro mig. Snälla lyssna, ge honom inte en chans till. Tiden efteråt kommer att vara ensam, men du får läka ihop och börja om på en bättre sväng senare. Det är så värt det inser man sen. Fram till dess är man rädd, känner sig övergiven och det känns bäcksvart. Jag hr själv varit där, enda skillnaden var att jag var fast i danmark, och hade inte ens någon sporadisk person att prata med. Jag kunde inte ens språket Rynkar på näsan

Musiken
2010-01-12 01:42
#18

Ja, jag kan ju atminstonde spraket har.. Aven fast jag inte har nagon att prata med, sa det hjalper ju inte riktigt… :(

Det ar skont att skriva av sig.. Onskar bara att jag hade nagon som jag kunde prata med..

[Tassy]
2010-01-12 01:44
#19

Vet hur det känns :( kram igen!

Musiken
2010-01-12 01:44
#20

Tack..

Annons:
Aviendha
2010-01-12 02:08
#21

Det hade verkligen underlättat om du inte var på fel sida pölen. Då hade jag ju kunnat bjuda dig på en rekreationshelg i Skara med tedrickande, film, illerpromenader och sådant.

Kram på dig!

Musiken
2010-01-12 02:10
#22

Det hade varit helt javla underbart :)

Forsoker se om det finns nagon mojlighet att flytta hem till Sverige direkt efter studenten, sa kanske kan ta det da istallet :P :)

Aviendha
2010-01-12 02:11
#23

Absolut! Jag inbillar mig att jag är rätt lätt att umgås med, om inte annat kan du lära mig att fota och jag kan lära dig.. hm.. virka :P Om jag inte är kvar i Skara så tar vi det i annan ända av Sverige ;)

Musiken
2010-01-12 02:16
#24

Later bra det :) Virka kan jag redan, dock inte efter monster sa det kan du fa lara mig! :P Och vem vet vilken ande av Sverige jag hamnar i? Bara jag far ett jobb sa ar jag nojd och glad!

Hawknestgrove
2010-01-12 16:36
#25

ÄR det någon specialutbildning du går på? I så fall, fokusera på den. Tänk på en person, och läs hennes livshistoria… Tina Turner. Hon var min förebild……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Musiken
2010-01-12 17:26
#26

Jag gar pa universitetet :/ Ska lasa om henne :)

Hawknestgrove
2010-01-12 17:36
#27

Gör det! OCh fokusera på detta sista halvår. Som du kommer att klara fasen så mycket bättre utan bekymmer om den karlsloken. Tipsar dig också att gå in och läsa på Misshandel i fokus. Där kan du bli styrkt av många…

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
Zaphix
2010-01-12 22:57
#28

Var stark! Du klarar det!

Och dissa "pojkvännen", han är faktiskt inget att ha. Min sambo var rätt elak mot mig, ignorerade mig, spelade spel och så.. Han gjorde slut ganska många gånger, men kom tillbaka och jag lät honom. Jag blev en dörrmatta tillslut.
Men för ca. 1,5 månader sedan så skaffade han en ny. Trodde inte jag skulle överleva. Blev inlagd på psyk ett par dagar. Men allt eftersom så blev det bättre. Är absolut inte över honom än, gråter fortfarande, men ser en framtid för mig nu i alla fall. :)

Så det går, bara man bestämmer sig. :)
Man är starkade än man tror!

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Musiken
2010-01-12 23:00
#29

Tack Gunilla och Zaphix :) Det kanns….. konstigt idag. Ar lattad, samtidigt som jag ar arg, ledsen, forudmjukad, orolig, nervos och alldeles skrackslagen.

Hawknestgrove
2010-01-12 23:04
#30

Tänk så här…. Du klarade dig billigt undan om du håller dig borta från honom nu!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

LinnB
2010-01-12 23:27
#31

Har läst den här tråden massvis av gånger utan att komma på vad jag ska skriva… och det vet jag fortfarande inte. Men Gunilla gjorde rätt som tipsade om Misshandel. En jättefin sajt tycker jag. :)
Vill skicka en stor, värmande styrkekram!

Va hjälp ä å fly om du ha töjje fel väg?

fotokrafs
2010-01-13 00:38
#32

Du klarar dig utan honom, det vet du! Jag är säker på att det kommer bli bättre, du kommer må bättre. Jag är dålig på att skriva något vettigt, men lyckligtvis finns det andra som kan - du har fått bra tips. Du är omtyckt!

Musiken
2010-01-13 00:44
#33

Vet ni… det ar sa skont att ga in har och lasa era uppmuntrande ord nar allt bara kanns skit!

Hawknestgrove
2010-01-13 00:53
#34

Ja och för varje sekund som du är ensam, så har du vunnit en seger på samma tid!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
flikkan77
2010-01-13 10:12
#35

Du verkar ju vara jättstarka, Amanda!

Hoppas att det kommer gå bra för dig. Vet du när du ska träffa kuratorn, är det långt dit?

"You just have to belive…"

Musiken
2010-01-13 11:31
#36

Tack Flikkan77 :) Jag forsoker sa gott det gar. Vet inte nar jag ska traffa kuratorn dock. Ska fa en kallelse i brevladan inom en vecka och sen far jag ringa och bestamma tid da nar jag har namn och telefonnummer till den jag ska ga till. Men jag raknar med ett par-tre veckor.

Hawknestgrove
2010-01-13 13:39
#37

Bra. då finns det ju något att jobba på…..

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

flikkan77
2010-01-13 14:44
#38

Hoppas du får din kallelse snart. Jag tycker sånt kan vara jobbigt att gå och vänta på.

*styrkekramar*

"You just have to belive…"

Cochon
2010-01-13 22:13
#39

Hoppas det blir bra med kuratorn och allt, håller alla mina två tummar ;) *Kram*

Söker du ett annorlunda armband? Eller kanske ett mobilfodral eller en rem? Kolla gärna in på min shop eller skicka iväg ett PM.
Glöm inte gilla min facebook sida för mina trådar. 👋

Hawknestgrove
2010-01-29 00:57
#40

ja…. hur har det gått här?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Musiken
2010-01-29 01:15
#41

Har antligen fatt kontakt med kuratorn nu, men annu inget datum satt.. Verkar ta langre tid an jag trodde det har… Ska ringa imorrn igen och se om jag kan fa nagot besked.. :/

Annons:
Hawknestgrove
2010-01-29 01:17
#42

jättebra! Stå på dig tjejen<

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Upp till toppen
Annons: