Annons:
Etiketttänkvärt
Läst 7851 ggr
kerstinjo
12/7/09, 2:47 PM

Ångest, dikter.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Ångest, ångest är min arvedel

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Pär Lagerqvist

Lyft dig på blodiga vingar

Lyft dig på blodiga vingar,
gamle rättfärdige gud,
du som världar betvingar,
du alla himlars gud.

Lyft dig ur blodiga redet,
där du din tanke tänkt,
den enda, den stora och starka,
den du åt oss har skänkt.

Herre, vi tänka som trälar
det du tänkte som gud.
Hör du vårt skri i natten,
till dig, till dig för det bud.

Bryt dig på dånande vingar
väg genom mörkrets hav.
Djupast här nere du finna,
skall vår blodiga grav.

Se vårt blodiga rede,
där vi nu kämpat till slut.
Tanken vi kunde ej fatta
och tänkte den likväl ut.

Kampen och livets tanke,
blodets mäktiga röst
blev blott ett vrål i natten
ur söndersargade bröst.

Alltför stort var det stora,
vi gjorde det grovt och smått.
Men den längtan som drev oss in i döden
var av ditt eget mått.

Se vårt rede som klibbar
fast vår dödströtta kropp.
Inga vingar oss lyfta
till dig, o herre, opp.

Inga vingar oss lyfta,
du måste komma till oss.
Fjärran och dold är din klyfta,
fjärran och dold för oss.

Okänd

En inneboende

B-rr, jag är som en inneboende,
jag hyr ett möblerat rum;
värdinnan är mäkta troende
hon fyller varenda tum
varenda tum i mitt rum
med bilder och tänkespråk,
med fula och tarvliga bilder
och dåliga tänkespråk.

Jag sitter med hängande armar,
jag sitter med ryggen i krum
mens skymningen rullar sitt dunkelljus
som en valsmelodi kring mitt rum…
Jag gäspar - värdes förlåta,
mitt hjärta är sjukt och nervöst,
jag löser en korsordsgåta
som ännu ingen har löst.

Dom pratar om mej i huset
att jag varken ser eller hör,
men vinden hör jag och suset
i almen därutanför,
en fågel ser jag som irrar
långt bortom hank och stör…
jag sitter och stirrar och stirrar
och ingenting kommer mej för.

Jag är som en inneboende
som fryser jämt i sitt rum,
och jag är som en dåligt pressad växt
i ett herbarium.

Nils Ferlin

Världens gång

Havet välte stormen ven,
Vågorna rullade asklikt grå.
"En man är vräkt över bord ,kapten"
Jaså!

"Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!"
Havet välte stormen ven.
"Ännu kan en lina den arme nå!"
Jaså!

Vågorna rullade asklikt grå.
"Nu sjönk han, nu syns han ej mer,kapten!"
Jaså!
Havet välte stormen ven.

 Kerstin 

 

Annons:
Cochon
12/7/09, 10:33 PM
#1

Jag älskar "Ångest, ångest är min arvdel" ^^

Söker du ett annorlunda armband? Eller kanske ett mobilfodral eller en rem? Kolla gärna in på min shop eller skicka iväg ett PM.
Glöm inte gilla min facebook sida för mina trådar. 👋

Upp till toppen
Annons: