Annons:
Etikettoff-topic
Läst 2165 ggr
AiChan
11/25/09, 12:04 AM

Riva ner muren

Jag vet inte vart jag ska lägga in detta inlägg. Så jag lägger in den på flera olika forum. Hoppas på att det är okey!

Vad kan man göra för att ta bort muren?

Jag vill ut och träffa folk o skaffa flera kompisar! Och jag vill ut och dejta och kanske ha någon lättare förhållande. Såklart inte med vem som helst och hur som helst. Jag är inte desperat heller. Har varit singel sen -07 efter ett 3års förhållande och sambo liv. Jag har ett jobbigt förflutet och har mått väldigt dåligt. Självmordsbenägen osv. Sen jag flyttade ifrån min sambo o skaffade mig ett eget ställe så har jag arbetat hårt med mig själv och mitt mående och mår så mycket bättre nu! Dock är det inte 100% bra. Och mitt självförtroende är väldigt lågt. Och jag tror inte mycket på mig själv. Vad jag klarar av osv. Men tänkte att jag skulle nu ta och börja jobba på mitt självförtroende nu. Så som förbättra mitt utseende på det jag tycker mindre om så som vikten (är överviktig) och en massa annat. Och även tänkt att testa på saker och ting o se vad jag klarar av och vad jag är bra på. Kanske lyckas man hitta en talang för någpt? Vem vet…

Men mitt, eller mina problem är:
Jag har som sagt en väldigt hög mur runt om mig som jag tycker att det känns skyddande att ha. Och pga att jag tycker det är skyddande är väll antagligen därför jag har väll den kvar. Men den är jobbig och jag vill få bort den. Eller allafall sänka på den en hel del!
Jag är sugen på att träffa mera folk. Få flera kompisar att umgås med. Och kanske börja dejta killar (eller tjejer, är bi. Jag tror inte på kärlek på könet utan i människan! ^^).

Inte för att jag har haft ett stort intresse för det med dejting och förhållandet då jag har jobbat med mig själv mkt. Och la det då åt sidan. Men ibland så känns det tomt. Och man är sugen på att börja träffa folk ibland och kanske ha någon speciell vid sin sida. Men jag vet inte hur…?

Jag har förr sen barndom inte haft nå kompisar (var svårt mobbad under hela skol livet, ända sen låg tills jag hoppade av). Riktiga kompisar har jag aldrig haft. Aldrig haft en bästa kompis. Bara har blivit utnyttjat o överkörd. Och dom flesta förhållanden med. Jag har oftast haft dålig kontakt med människor som lämnat dåliga erfarenheter. Utnyttjande, sexuella utnyttjande, skit bakom ryggen, lögner, osv. Och har även haft social fobi (gick inte utanför dörren). Och jag kan inte lite på folk. Och tror att dom flesta pratar skit om mig bakom ryggen nuförtiden. Kanske inte alla (men en hel del antar jag att dom gör). Men när jag är sån hära tror jag även att folk även lessnar på mig. (folk jag umgicks med förr undviker mig nu för tiden. Och jag vet inte varför?).

Jag vet inte hur jag ska bete mig mot och bland folk.
Och jag vet inte hur jag ska få ner muren. Våga lita på folk. Få folk komma närmare mig och släppa in på mitt liv. Och jag kanske våga ta steg in i andras liv.

Jag har svårt att släppa muren som skyddar mig. Har jätte svårt för ögonkontakt nu för tiden (jag tror faktiskt att jag inte har haft ögonkontakt på länge). Tittar oftast bort så fort det (råkar) bli någon ögonkontakt. Och låtsas att det inte hände och undviker sedan människan. Och jag har svårt för att närma mig folk o låta folk närma mig. Mig o mitt liv typ. Som sagt jag får kanske liten kontakt me en människa. Tex råka gå någon ögonkontakt med en söt kille på krogen. Så blickar jag fort bort och ignorerar det. Och sedan låtsas att jag är ointresserad fast jag är intresserad och vill blicka tbx. Men får panik. Om han börjar gå frammåt till mig så går jag därifrån o ignorerar allt. Nog är jag blyg med. Men detta handlar mest om rädsla. Och mitt självförtroende.

Har som sagt svårt att släppa in folk. Mitt revir lixom. Jag skulle kanske behöva släppa loss på känslorna o ta bort muren. Men svårt! Är så rädd för att bli sårad när man har kämpat så mkt på att må bättre. Vill inte gå ner dit jag var förr. Vill inte heller bli utnyttjad med, lekt.
När folk närmar sig mig o mitt liv så får jag nästan panik och är nära till gråt. Jag vet inte alls vad jag ska göra. Och jag vill kunna släppa detta. Kunna ut o träffa folk o kunna börja o dejta folk (om man nu skulle hitta någont). Men vill kunna flirta och kunna ta emot uppraggningar som man får. ^^
Och jag vet att det är någon som försöker få kontakt med mig med. Men jag vågar inte.

Någon som har tips på hur jag kan förbättra mitt självförtroende mera? Ta ner min mur? Och få kontakt med människor? Jag har så svårt ibland att hitta på saker o ting att prata om. Vad kan man prata om?

Kan även nämna att jag är 23 år. Och har även personlighetsstörningar och dystymi mm. (min utredning blev aldrig klar)

Har haft pcos som hjälpte till antagligen en del med med utseendet som det ser ut som det gör nu.

mvh Annie

Annons:
Gnici
11/25/09, 12:29 PM
#1

Hej Annie!

Jag har haft det liknande som dig, den där muren runt mig samtidigt som jag periodvis har "en stämpel - psykiskt sjuk" i pannan som ALLA ser.

Det råd jag får av min KBT terapeut och min läkare så är att jag SKA utsätta mig för det som är jobbigt trots mur och stämpel. En bra lösning till första steg för mig har varit att gå ut och sätta mig på ett café med en kaffe och bara studera folk som sitter där och som kommer och går. Att inse att ingen bryr sig om att jag sitter där, utan alla har nog med sig själva. Att inse att varken stämpel eller min mur märks utåt. Efter ett tag kan jag slappna av och så småningom bli lugn i situationen.

Du kan ju sedan utöka platserna med andra ställen dit du skulle vilja gå och sitta där tills du slappnar av - sätt ingen press på att du går dit för att du ska träffa någon att bli kompis med, utan bara att du gör det för att kunna lära dig att slappna av och bli lugn i dig själv. På det här sättet så stärker du också din självkänsla - att du klarar av att bryta ner muren sakta men säkert.

Skriv ner tre bra saker om dig själv varje dag och läs dem högt för dig själv. Det är skitsvårt ibörjan, men det är en träningssak (jag har jobbat med det länge) Ibörjan kändes det som om jag ljög när jag skrev att "jag tycker om mig själv" eller "jag duger som jag är", men till sist börjar man tro på det och så småningom känns det bra att säja det.

Tänk på att det är skillnad på skälvkänsla och självförtroende. Självkänsla handlar om det egna jaget och självförtroende handlar om prestationer…

Lycka till


Upp till toppen
Annons: