Jag och Vårdcentralen.
Mycket skadeglädje här.
Jag är genom jobbet kopplad till en privat vårdmottagning. Men av ren slöhet så valde jag att kontakta VC när jag fick ont i armen. Så dumt!
Ja, ni har väl läst om alla turerna här. Jag fick min närmaste chef bakom ryggen, personalansvarige chef, Försäkringskassan, Socialstyrelsen osv. Men ändå så vägrar chefsläkaren och verksamhetens chef på VC att backa. *pust*
Så mycket tid och energi jag har lagt på alla samtal och mail. Jag vet ju att jag har rätt! Bråka aldrig med gamla envetna tanter som vet att de har rätt.
Nu har VC varit tvugna att backa och jag har haft ett otroligt stöd av FK. Men nu får VC sig en knäpp på näsan och är tvugna att skriva om läkarintyget. *hånskrattar*
Precis vad jag har begärt i 1½ månad. Jag ger mig inte en tum när jag är 120% säker på att jag har rätt.
Ringde just upp verksamhetens chef på VC för att höra vad hon hade att säga om det här och om hon/de har insett att de agerar fel och om de har ändrat sin policy. Inget svar så jag lämnade ett meddelande och väntar på att hon ska ringa upp. *skadeglad*
Tror du hon vågar ringa upp dig?
"You just have to belive…"
Framför allt vill jag ge en eloge till FK's agerande. Varje samtal de har haft med VC, så har de rapporterat vidare tll mig.
Alla skrivelser de har gjort till VC, så har de skickat kopior till mig. Samtidigt som de hela tiden har haft telefonkontakt med mig.
Det ska de ha ett stort tack för!
Kul att höra att FK kan agera vettigt med!
"You just have to belive…"
#1 Knas-flikka! Det ska bli spännande att se!
Men jag blir totalt vansinnig när folk vägrar att inse att de handlar tvärtemot vad alla lagar säger.
Är man då verksamhetschef eller chefsläkare på en Vårdcentral och ändå inte fattar att de agerar fel, tja, då måste ju någon upplysa dem om att de är inkompetenta.
Med de befattningar de har så ska de inte gå ut med totalt fel information till sina läkare och sjuksköterskor.
Samtidigt blir jag mäkta förvånad över att läkare och ssk har "köpt" den felaktiga informationen. Har de inga egna hjärnor???
Det är tur att det finns sådana som dig, Kerstin, som orkar och vågar slåss för det som är rätt! Du är otroligt stark!
"You just have to belive…"
Hi hi, bra jobbat ;D
Söker du ett annorlunda armband? Eller kanske ett mobilfodral eller en rem? Kolla gärna in på min shop eller skicka iväg ett PM.
Glöm inte gilla min facebook sida för mina trådar. 👋
#5 Orkar och vågar? Nä, du, jag kan inte göra något annat än att slåss när jag vet att jag har rätt.
Jag viker inte en tum och det skulle aldrig falla mig in att backa för "överheter". Jag tog t.o.m. upp den frågan med chefsläkaren; "Vad händer med de människor, som inte orkar slåss för sina rättigheter och orkar slåss med en oupplyst Vårdcentral?"
Gissa vilket svar jag fick? "Men nu gäller det ju dig." Aha, än sen då? Ska det svaret kunna rättfärdiga att de fortsätter med försöka köra över sjuka människor?
Aldrig i livet!
Jag kommer att gå vidare med det här. För att som vårdtagare hamnar man i en beroendeställning hos läkare, ssk osv. Man har rätt att kräva en saklig bedömning. Man har rätt att, vid sjukdom, kräva det läkarintyg som är gjort i samspråk med FK och Socialstyrelsen.
Aldrig i livet att jag kommer att godta att de försöker köra över sjuka människor i beroendeställning.
Tack o lov, så är jag så pass stark (o förbannad) att jag vågar slåss och ta ställning. Så här får det inte gå till.
*sitter o vässar motorsågen*
Jag skulle vilja ha dig som personligt ombud Kerstin. Kanske du skulle byta karriär, he he he
Där sa du nått aspie! Jag vill också ha Kerstin som personligt ombud, om jag skulle behöva nått sånt.
"You just have to belive…"
Go Kerstin!
Paulina
#8 Aspie, min vän, jag skulle kunna slåss till döddagar när det gäller mina och andras rättigheter.
Aldrig att jag viker en tum när jag vet att jag har rätt gentemot myndigheter. Aldrig att jag viker en tum när jag ser att andra människor (eller jag) blir överkörda av inkompetenta människor. (Jag jobbar själv inom vården och mina patienter försöker jag ta hand om)
Motorsågen är vässad och nu väntar endast mitt nästa drag. Ett öppet brev till lokaltidningen.
MEN, från min sida kommer det inte att räcka med en insändare i lokaltidningen.
Jag kommer att göra allt vad som står i min makt för att få VC, verksamhetens chef och chefsläkaren, samt alla inblandade sjuksköterskor plus övrig personal att gå ut med en offentlig förklaring.
Gör de inte det inom den tiden jag kommer att sätta upp (Lyssna noga, för nu är det JAG som styr) så kommer jag att gå vidare med ärendet. FK backar mig!
Jag vet till 120% vilka riktlinjer som gäller inom sjukvården, det är ju mitt jobb och jag kommer inte att ge vika förrän jag får en förklaring till deras idiotiska förhållningsregler.
Även om de nu försöker "prata ihop sig" för att försöka mota mig eller ev tona ner mina inlägg så ligger de väldigt risigt till.
Enkelt sagt: Nu är det krig!
Får jag vara så där lite irriterande självsäker? Jag kommer att vinna.
Jag hejjar på! Kan hålla motorsågsfilen och ropa arga tillmälen om du behöver det! ;)
Paulina
#14 Ha ha, tror den fungerar ;P
Vad har den hittat på med ögat, det är ju sytt…
Söker du ett annorlunda armband? Eller kanske ett mobilfodral eller en rem? Kolla gärna in på min shop eller skicka iväg ett PM.
Glöm inte gilla min facebook sida för mina trådar. 👋
#15 Det där var samma dag som jag fick hem henne, så hon såg ju ut som frankenstein, rakad och sydd :P Ärligt talat vet jag inte mer än att ögat var punkterat, med största sannolikhet var det en väldigt oturlig olycka med den andra illern. Sådant som bara händer mig liksom, de har aldrig bråkat, men han var brunstig och ville bita henne i nackskinnet, för jag vet inte annars vad som skulle ha hänt.
Paulina
Fast lite söt är hon allt, kanske jag vågar träffa en iller en dag.
Min dotter o sambo var illervakt en helg, första dagen gick bra, men efter den var Elin klädd i långärmat.
Bits de alltid?
FK, ja, verksamhetschefen, har minsann inte svarat på mitt intalade samtal. Men håller du i motorsågen, så kan jag hålla en iller.
Det är så olika, många illrar testar att bita för att se vad nytt folk gör när de kommer hem till en eller om man skaffar dem. Men ute på stan eller i ny miljö har mina aldrig ens nafsat på någon. Tyvärr märker de här hemma om någon är lite småskraj, så mopsar de upp sig *suck* medan andra som skiter fullt i dem bryr de sig inte ens i.
Så mina vågar du träffa :) Hannas med, jag har vaktat dem några dagar, och de har aldrig gjort något mot mig, mer än att missa lådan :P Ändå levde de på samma yta som jag spenderar största delen av tiden :)
Hahaha, jag kan ordna fram en motorsåg, om du ber snällt väsar jag kedjan innan med ;) Låter ju tyvärr nästan som att det behövs. Tragiskt när någon i chefsposition (som jag antar och tycker ska ha lite pondus) inte vågar stå upp för det de sagt eller gjort!
Paulina
Yeay! :)
Paulina
Grattis!
"You just have to belive…"
#19. Kerstin, du kanske skulle ställa upp i nästa val och bli ordförande i någon av patientnämndernas politiska ledning? Eller kanske i regionfullmäktige vetja!
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Jag är en mycket envis person och har jag dessutom rätt när det gäller något så vet jag inte vad "ge upp" betyder.
Kan t.o.m. njuta lite av att riva upp "himmel och jord" för att bevisa att jag har rätt.
#22 Nä, jag siktar på posten verksamhetschef, eftersom jag helt klart har bättre koll än vad hon har.
Skadeglädje, den enda sanna glädjen sägs det ju
Go Kerstin, Go!
Paulina
Döm om min förvåning när jag blev uppringd på jobbet i kväll. Chefsläkaren igen, som återigen bad 1000 ggr om ursäkt. För andra gången samma dag!!
*fniss* Vad är de rädda för? Jo Patientnämndens ansvarsnämnd och HSAN. Och en enveten Kerstin som har bombarderat dem med egenhändiga skrivelser, mail och telefonsamtal.
Samt utdrag från en massa lagar som ger mig rätt. Herregud, det är ju mitt område också, jag kan mina rättigheter och lagar.
Men tyvärr kommer hans ursäkter inte att räcka, det har redan gått till patientnämdens ansvarsnämd och nu ska det gå iväg till HSAN, samt en insändare i lokaltidningen.
I två månader har jag kämpat för mina rättigheter. Tänk de stackare som inte orkar gå igenom allt det här. Som inte har den kunskap inom området som jag har.
Fast nu väntar 2 månaders retroaktiv utbetalning från FK, plus lön. Så nu kan jag leva loppan ett tag.
Nä, skadeglädje är det väl egentligen inte, men jag är fruktansvärt nöjd över att de insåg sina fel och brister, fick backa på alla punkter och gav mig rätt på alla punkter.
Samt alla dessa ursäkter, det känns bra. Men jag kommer ändå att gå ut med samma info i lokaltidningen, dock lite nedkortat.
En eloge till dig Kerstin! Och jag tackar så mycket, som en medborgare som inte alltid orkar kämpa för sina rättigheter. Som du skriver så är man ju så liten och står i läkarnas och myndigheters makt som en liten privatperson. Är man dessutom sjuk och dålig, så orkar man inte alltid bråka.
Jag hoppas de kan ta till sig ditt ärende som ett bra exempel och minnas de fel de har gjort.
Chefsläkaren blev nog rädd när det gick till HSAN.!
Way to go Kerstin!!
kram isa