Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 2988 ggr
pernillaa
11/1/09, 1:30 PM

Extrema känslor

Hej

Jag undrar om någon vet vad det är för fel när man har för starka känslor?

Jag ska förklara: När jag är ledsen så utvecklas det lavinartat till ångest eller panikångest, så jag vet inte längre vad det innebär att vara ledsen. Om jag är rädd för att något dåligt ska hända, så blir det alltid så extremt att jag tror att det verkligen händer, vilket innebär att jag upplever "traumatiska händelser" om och om igen. Om jag är glad så är jag så glad så jag gråter och det blir så starkt så jag vet liksom inte var jag ska ta vägen i mig själv. Samma sak med kärlek, när jag känner kärlek till någon så älskar jag så jag inte får plats i mig själv ens.
Jag menar, hur kan man tappa bort innebörden av ett uttryck som ordet ledsen?

Men trots att jag upplever lycka så starkt så känns allt bara ihåligt på något sätt. Det blir liksom sån kontrast. Om jag tar gårdagen som exempel. Då var jag ute och festade med min älskade pojkvän och en killkompis. Skitkul var det, alldeles lagom med folk, inte för mycket alkohol, bra musik och jag fick dansa med killen min. Det var jätteroligt. Jag kände mig så otroligt lycklig. Idag när jag tänker på det så blir jag så hiiimla lycklig. Lycklig över att ha fått klä upp mig fint och sminka mig och agera kvinna för en gångs skull och inte bara pojkflicka och lycklig över att ha fått varit ut och träffat folk och så kommer min enorma kärlek till min pojkvän in i bilden också. När jag tänker på det och vet att det inte är liknande event närstående så blir jag så ledsen. Vardagen blir så hiiimla grå för mig och rätt vad det är har min lycka inför gårdagen förvandlats till vemod och jag sörjer gårdagen istället.

Jag är så förvirrad och jag skulle verkligen vilja kunna njuta av allt som är och bara ta till mig att "det var ju roligt, tack universum för en trevlig kväll, men nu åter till vardagen", men det kan jag inte. Allt är så tomt men så intensivt och det förvirrar skiten ur min skalle.

Vad är det för fel på mig? =(

Kram

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
HannaM
11/1/09, 3:25 PM
#1

Har du läst Zebraflickan av Sofia Åkerman? Hon beskriver det som att hon är en känslomässig tiger. När andras känslor är som en katts är alla hennes känslor som en tiger. Extrem åt alla håll vilket kan bli väldigt problematiskt.

Aviendha
11/1/09, 3:26 PM
#2

Oj, vad jobbigt! Det idealiska ska väl vara att kunna tänka tillbaka på en riktigt lyckad kväll och minnas det med värme och känna att det är en såndär liten sugkaramell av lycka som gör att den grå vardagen får lite skimmer i kanterna.

Jag har inget råd, tips eller något alls, men jag kan bara ana hur frustrerande det måste kännas, inte ens lyckan över en fantastisk kväll får du behålla :(

Mysan59
12/8/09, 12:51 AM
#3

Jag känner igen mig i en del av det du beskriver Pernilla!

Känner också alldeles för mycket… tokjobbigt!

Kramisar

lakrits69
12/9/09, 7:11 PM
#4

Som vanligt är du jätte bra på att beskriva och reflektera på saker som vi andra också känner.

Det känns skönt att få ord på instängda upplevelser som man inte själv kan tolka.

Egentligen som känslomännsika kanske man skulle börja att läsa poesi!? Det kanske du redan gör?

De starka känslo-stormarna kanske avtar och stabiliserars om vi vågar bejaka dem?

Varje gång vi får en stark känsla kanske vi ska läta på trycket och t ex säga men gud va glad jag blir…nu blir jag jätte ledsen…nu känner jag mig orolig…

Du kanske ska säga till din pojkvän vad kul det var igår och att det betydde jätte mycket för dig.

Jag tror vi håller inne för mycket, låter klyschigt men det kan nog ligga mycket i det.

Att leva/fantisera om traumatiska upplevelser blä blä usch, jag har ofta mardrömmer som just handlar om detta, jag tror att det är ett sätt att förbereda sig och gadera sig för det värsta.

Alla gör det säkert lite men för mycket är ohälsosamt.

Upp till toppen
Annons: