Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
02. Allmän psykiatri

Diagnos?

2009-11-05 17:37 #0 av: kerstinjo

Ett barn som väljer att inte umgås med andra barn pga att barnet inte vet hur man gör. Barnet har inte ont av det själv.

En tonåring, som väljer bort/inte har kompisar för att han/hon inte vet hur man umgås. Tonåringen har inte ont utav det själv.

En vuxen, som inte har vänner för att han/hon inte vet hur man umgås.

Den person det gäller har själv inte haft några "problem" med detta, men nu i nästan vuxen ålder förstår han/hon att något inte stämmer.

Jag kommer inte på något passande. Har ni några förslag?

Anmäl
2009-11-05 18:07 #1 av: Tavar

Autism? Eller så kanske den bara har en sån personlighet, en del kräver mycket uppmärksamhet och sällskap medans andra knappt behöver det alls.

Anmäl
2009-11-05 18:33 #2 av: kerstinjo

Nej, det finns inget som liknar autism och samtidigt så inser personen i nuläge att det ej har varit ett normalt levene.

Anmäl
2009-11-05 18:40 #3 av: David

Var också inne lite på autism. Eller måste det vara något "fel"? Kanske personen har den personligheten att gärna vara för sig själv?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-11-05 20:45 #4 av: [aspie]

Det låter ju onekligen som autism/Aspergers syndrom. Nåt annat kan jag inte komma på just nu

Anmäl
2009-11-06 00:42 #5 av: Emmiiish

Låter som Asperger. Har själv asperger och känner igen det du skriver.

Anmäl
2009-11-06 02:25 #6 av: JohannaEkroth

Asperger säger jag också. Annats kan man få en diagnos som är Autismliknade tillstångd om man inte uppfyller alla kraven för Asperger...

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2009-11-06 18:47 #7 av: vyria

får oxå den spontana känslan av att det kan vara asperger

Anmäl
2009-11-06 18:59 #8 av: rolnor

Schizotyp störning typ F har jag, läkarna är lite diffusa vad det egentligen är, men det handlar om problem med att relatera till andra, man trivs bäst själv, liknar såklart AS eller autism(??!!)

Anmäl
2009-11-25 15:54 #9 av: miklo

Spontant låter det som ngn form av Autism ELLER Aspergers syndrom, vilket nästan alla som svarat på inlägget också tycker. Har sett att många skriver "Autism/Aspergers syndrom" i olika trådar, där dessa diagnoser nämns, vilket retar mig lite, haha.... Sorry om jag är petig men det är två helt olika diagnoser, och skriver man som ovan ser det ut som två namn på samma diagnos! 

Men det är för lite information för att kunna ställa någon som helst psykiatrisk diagnos på de tre människorna som beskrivs. Det finns ju hundratals möjliga diagnoser som de skulle kunna ha om man fick lite mera info om dem. Det är ju inte utan anledning det tar flera år att få en diagnos av neuropsykiatrisk typ. Skulle de gå till läkare och enbart nämna dessa symptom skulle de antagligen få diagnosen "Generalliserat ångestsyndrom med inslag av torgskräck och melankoli", och gå hem med ett recept på Efexor och Oxascand, haha....!?  

Anmäl
2009-11-25 21:43 #10 av: rolnor

Min bror har AS med "autistiska drag" så det är som vanligt en flytande skala mellan olika diagnoser. Sen miklo förstår jag inte din kommentar om vad läkarna skulle föreslå, inte heller ditt ha, ha på slutet?

Anmäl
2009-11-25 22:38 #11 av: miklo

Jasså? Var det svårt att förstå för dig? Det jag menar är att om en person går till sin familjeläkare pg a psykiska problem så gör flertalet familjeläkare samma sak. Det är som om de går efter ngn sorts mall som verkar mkt bred. Det finns många som kan vittna om hur man blir bemött (däribland jag), vid första kontakten med fam.läkare pg a psykisk dålig hälsa! De gör en vild chansning och skriver ut medicin mot den vanligaste psykiska åkomman och hoppas på det bästa! Detta gör de pg a okunskap.

Du skriver också att du inte förstår "mitt ha, ha på slutet"? Jag själv har en neuropsykiatrisk åkomma med autistiska drag! Lyckligtvis har jag turen att kunna förstå ironi, vilket du verkar ha svårigheter med (jag anklagar dig inte men det verkar uppenbarligen så)!? Tråkigt att du verkar ta detta grav allvarligt, men jag skrev "ha, ha" på ironi, då jag tycker det är ganska tråkigt (men skrattretande) att fam.läkare i allmänhet är så okunniga och ointresserade av psykiatri! Tycker du att det var fel av mig så är det ditt problem! Jag själv ser inget fel i att kunna skoja om allvarliga saker som i detta fall (speciellt då jag lider av detta själv) och jag ångrar verkligen inte att jag skrev som jag gjorde, haha.....!  

Anmäl
2009-11-26 00:49 #12 av: rolnor

Ta det lite lugnt, jag lider själv av en del besvär men har aldrig sökt för detta hos en allmänläkare utan hos specialister, jag förstår din ironi, men tycker kanske att det passar bättre med tårar än skratt, men, det är ju jag, inte du.Rynkar på näsan

Anmäl
2009-11-26 09:53 #13 av: spikes

Det kan också vara så enkelt så att det är fråga om ett påtvingat utanförskap sedan barnsben,och av olika anledningar,som man själv har distans till och mår inte alls dåligt av att vara ensam.

Anmäl
2009-11-26 10:23 #14 av: kerstinjo

#13 Håller med dig där även om jag inte tror att det är ett påtvingat utanförskap.

Jag tror att personen jag tänker på har valt det själv tidigt i livet och mår inte ett dugg dåligt, utan trivs bra med sig själv och trivs med att vara ensam.

Anmäl
2009-11-26 10:31 #15 av: spikes

14,Ja så kan det också vara,men i de flesta fallen så kan det vara bara en liten grej som gör att man väljer att vara ensam,och i mina ögon är det inte konstigt,jag har en sådan sida självFlört,även om det inte var mig själv jag hade i åtankeGlad

Anmäl
2009-11-26 10:33 #16 av: kerstinjo

#15 Så sant.

Skoj att se dig här förresten.Glad

Anmäl
2009-11-26 10:37 #17 av: spikes

16,Tack jag kikar in ibland men skriver ju inte oftaFlört

Anmäl
2009-11-26 17:44 #18 av: rolnor

Ingen VILL vara ensam, vi är ju flockdjur, men, ibland gör det för ont att vara tillsammans med andra, då drar vi oss undan (sån är jag i alla fall)

Anmäl
2009-11-26 17:47 #19 av: HannaM

Vill ingen vara ensam?

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-11-26 18:53 #20 av: miklo

#12 Jag tar det lugnt. Du ifrågasatte varför jag skrev "ha, ha" i mitt inlägg och jag förklarade varför. Jag tycker det är sorgligt att du tycker det skulle vara mer passande med tårar än med skratt i detta sammanhang!? Är det synd om oss på ngt sätt? 

Ska vi med dessa funktionshinder gå omkring och vara ledsna och tycka att vi har otur som har fått en speciell åkomma? Det funkar ju inte och skulle bara vara destruktivt! Varför vara ledsen över en sak jag inte kan göra ngt åt? Är det inte bättre att försöka se det så positivt man kan och göra det bästa av situationen?

Jag har inställningen att jag har tur som har denna åkomma för den har gjort mig kreativ, nyfiken och aktiv! Jag vill inte tänka på vad jag ev. missar i livet pg a min diagnos! Så jag kan inte hålla med dig om att det skulle passat bättre med tårar än skratt i mitt inlägg! Som du säger är vi olika och jag är glad att jag inte är ledsen över min diagnos.

Jag håller även med HannaM:s ifrågasättande av ditt påstående att ingen VILL vara ensam. Jag personligen tycker att "den självvalda ensamheten" är det bästa som finns (nästan, haha...)! Sk "påtvingad" eller ofrivillig ensamhet kan ju däremot vara hemsk. Men alla är olika och i vissa perioder väljer jag att vara en enstöring, och jag älskar det!

Anmäl
2009-11-26 19:33 #21 av: kerstinjo

#19 Tänk Hanna vad olika vi är. Jag trivs också med min självvalda ensamet. Jag får nog av människor på jobbet och tycker att det är en lyx att bara få vara för mig själv.

Säg inte emot nu.Glad

Anmäl
2009-11-26 19:37 #22 av: HannaM

#21 Jo jag gillar att vara ensam. Jag väljer det många gånger. Jag är inte spceillt förtjust i folk faktiskt. Framförallt inte i flock. Däremot är ofrivillig ensamhet lika jobbigt som ofrivilligt umgånge.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-11-26 21:11 #23 av: rolnor

#21 Om du har ett arbete så är du ju inte ensam, eller kanske mer korrekt, isolerad? Jag lider själv av social fobi och kan nästan bli psykotisk om det är för mycket folk runtomkring, å andra sidan tynar jag bort om jag blir isolerad. Jag tror att vi behöver varandra och det är min rätt att tro vad jag vill, SÅDETSÅ!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.