Annons:
Etikettallmän-psykiatri
Läst 3604 ggr
kerstinjo
2009-11-05 17:37

Diagnos?

Ett barn som väljer att inte umgås med andra barn pga att barnet inte vet hur man gör. Barnet har inte ont av det själv.

En tonåring, som väljer bort/inte har kompisar för att han/hon inte vet hur man umgås. Tonåringen har inte ont utav det själv.

En vuxen, som inte har vänner för att han/hon inte vet hur man umgås.

Den person det gäller har själv inte haft några "problem" med detta, men nu i nästan vuxen ålder förstår han/hon att något inte stämmer.

Jag kommer inte på något passande. Har ni några förslag?

 Kerstin 

 

Annons:
Tavar
2009-11-05 18:07
#1

Autism? Eller så kanske den bara har en sån personlighet, en del kräver mycket uppmärksamhet och sällskap medans andra knappt behöver det alls.

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

kerstinjo
2009-11-05 18:33
#2

Nej, det finns inget som liknar autism och samtidigt så inser personen i nuläge att det ej har varit ett normalt levene.

 Kerstin 

 

David
2009-11-05 18:40
#3

Var också inne lite på autism. Eller måste det vara något "fel"? Kanske personen har den personligheten att gärna vara för sig själv?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[aspie]
2009-11-05 20:45
#4

Det låter ju onekligen som autism/Aspergers syndrom. Nåt annat kan jag inte komma på just nu

Emmiiish
2009-11-06 00:42
#5

Låter som Asperger. Har själv asperger och känner igen det du skriver.

JohannaEkroth
2009-11-06 02:25
#6

Asperger säger jag också. Annats kan man få en diagnos som är Autismliknade tillstångd om man inte uppfyller alla kraven för Asperger…

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Annons:
vyria
2009-11-06 18:47
#7

får oxå den spontana känslan av att det kan vara asperger

[rolnor]
2009-11-06 18:59
#8

Schizotyp störning typ F har jag, läkarna är lite diffusa vad det egentligen är, men det handlar om problem med att relatera till andra, man trivs bäst själv, liknar såklart AS eller autism(??!!)

miklo
2009-11-25 15:54
#9

Spontant låter det som ngn form av Autism ELLER Aspergers syndrom, vilket nästan alla som svarat på inlägget också tycker. Har sett att många skriver "Autism/Aspergers syndrom" i olika trådar, där dessa diagnoser nämns, vilket retar mig lite, haha…. Sorry om jag är petig men det är två helt olika diagnoser, och skriver man som ovan ser det ut som två namn på samma diagnos! 

Men det är för lite information för att kunna ställa någon som helst psykiatrisk diagnos på de tre människorna som beskrivs. Det finns ju hundratals möjliga diagnoser som de skulle kunna ha om man fick lite mera info om dem. Det är ju inte utan anledning det tar flera år att få en diagnos av neuropsykiatrisk typ. Skulle de gå till läkare och enbart nämna dessa symptom skulle de antagligen få diagnosen "Generalliserat ångestsyndrom med inslag av torgskräck och melankoli", och gå hem med ett recept på Efexor och Oxascand, haha….!?

[rolnor]
2009-11-25 21:43
#10

Min bror har AS med "autistiska drag" så det är som vanligt en flytande skala mellan olika diagnoser. Sen miklo förstår jag inte din kommentar om vad läkarna skulle föreslå, inte heller ditt ha, ha på slutet?

miklo
2009-11-25 22:38
#11

Jasså? Var det svårt att förstå för dig? Det jag menar är att om en person går till sin familjeläkare pg a psykiska problem så gör flertalet familjeläkare samma sak. Det är som om de går efter ngn sorts mall som verkar mkt bred. Det finns många som kan vittna om hur man blir bemött (däribland jag), vid första kontakten med fam.läkare pg a psykisk dålig hälsa! De gör en vild chansning och skriver ut medicin mot den vanligaste psykiska åkomman och hoppas på det bästa! Detta gör de pg a okunskap.

Du skriver också att du inte förstår "mitt ha, ha på slutet"? Jag själv har en neuropsykiatrisk åkomma med autistiska drag! Lyckligtvis har jag turen att kunna förstå ironi, vilket du verkar ha svårigheter med (jag anklagar dig inte men det verkar uppenbarligen så)!? Tråkigt att du verkar ta detta grav allvarligt, men jag skrev "ha, ha" på ironi, då jag tycker det är ganska tråkigt (men skrattretande) att fam.läkare i allmänhet är så okunniga och ointresserade av psykiatri! Tycker du att det var fel av mig så är det ditt problem! Jag själv ser inget fel i att kunna skoja om allvarliga saker som i detta fall (speciellt då jag lider av detta själv) och jag ångrar verkligen inte att jag skrev som jag gjorde, haha…..!

[rolnor]
2009-11-26 00:49
#12

Ta det lite lugnt, jag lider själv av en del besvär men har aldrig sökt för detta hos en allmänläkare utan hos specialister, jag förstår din ironi, men tycker kanske att det passar bättre med tårar än skratt, men, det är ju jag, inte du.Rynkar på näsan

spikes
2009-11-26 09:53
#13

Det kan också vara så enkelt så att det är fråga om ett påtvingat utanförskap sedan barnsben,och av olika anledningar,som man själv har distans till och mår inte alls dåligt av att vara ensam.

Annons:
kerstinjo
2009-11-26 10:23
#14

#13 Håller med dig där även om jag inte tror att det är ett påtvingat utanförskap.

Jag tror att personen jag tänker på har valt det själv tidigt i livet och mår inte ett dugg dåligt, utan trivs bra med sig själv och trivs med att vara ensam.

 Kerstin 

 

spikes
2009-11-26 10:31
#15

14,Ja så kan det också vara,men i de flesta fallen så kan det vara bara en liten grej som gör att man väljer att vara ensam,och i mina ögon är det inte konstigt,jag har en sådan sida självFlört,även om det inte var mig själv jag hade i åtankeGlad

kerstinjo
2009-11-26 10:33
#16

#15 Så sant.

Skoj att se dig här förresten.Glad

 Kerstin 

 

spikes
2009-11-26 10:37
#17

16,Tack jag kikar in ibland men skriver ju inte oftaFlört

[rolnor]
2009-11-26 17:44
#18

Ingen VILL vara ensam, vi är ju flockdjur, men, ibland gör det för ont att vara tillsammans med andra, då drar vi oss undan (sån är jag i alla fall)

HannaM
2009-11-26 17:47
miklo
2009-11-26 18:53
#20

#12 Jag tar det lugnt. Du ifrågasatte varför jag skrev "ha, ha" i mitt inlägg och jag förklarade varför. Jag tycker det är sorgligt att du tycker det skulle vara mer passande med tårar än med skratt i detta sammanhang!? Är det synd om oss på ngt sätt? 

Ska vi med dessa funktionshinder gå omkring och vara ledsna och tycka att vi har otur som har fått en speciell åkomma? Det funkar ju inte och skulle bara vara destruktivt! Varför vara ledsen över en sak jag inte kan göra ngt åt? Är det inte bättre att försöka se det så positivt man kan och göra det bästa av situationen?

Jag har inställningen att jag har tur som har denna åkomma för den har gjort mig kreativ, nyfiken och aktiv! Jag vill inte tänka på vad jag ev. missar i livet pg a min diagnos! Så jag kan inte hålla med dig om att det skulle passat bättre med tårar än skratt i mitt inlägg! Som du säger är vi olika och jag är glad att jag inte är ledsen över min diagnos.

Jag håller även med HannaM:s ifrågasättande av ditt påstående att ingen VILL vara ensam. Jag personligen tycker att "den självvalda ensamheten" är det bästa som finns (nästan, haha…)! Sk "påtvingad" eller ofrivillig ensamhet kan ju däremot vara hemsk. Men alla är olika och i vissa perioder väljer jag att vara en enstöring, och jag älskar det!

Annons:
kerstinjo
2009-11-26 19:33
#21

#19 Tänk Hanna vad olika vi är. Jag trivs också med min självvalda ensamet. Jag får nog av människor på jobbet och tycker att det är en lyx att bara få vara för mig själv.

Säg inte emot nu.Glad

 Kerstin 

 

HannaM
2009-11-26 19:37
#22

#21 Jo jag gillar att vara ensam. Jag väljer det många gånger. Jag är inte spceillt förtjust i folk faktiskt. Framförallt inte i flock. Däremot är ofrivillig ensamhet lika jobbigt som ofrivilligt umgånge.

[rolnor]
2009-11-26 21:11
#23

#21 Om du har ett arbete så är du ju inte ensam, eller kanske mer korrekt, isolerad? Jag lider själv av social fobi och kan nästan bli psykotisk om det är för mycket folk runtomkring, å andra sidan tynar jag bort om jag blir isolerad. Jag tror att vi behöver varandra och det är min rätt att tro vad jag vill, SÅDETSÅ!

spikes
2009-11-26 21:22
#24

Visst är vi ett flockdjur,men även dom behöver ensamhetFlört,jag har alltid varit en sån som tröttnar på för mycket folk omkring mig,mina arbeten har jag haft med basar som finns men inte i min närhet ej heller arbetskamrater,utan dom har jag träffat när vi haft möten eller umgåtts med barnen i någon aktivitet…

Ända sedan barnsben har jag blivit kallad för en liten ensamvarg,och det stämmer så bra in på mig,jag mår riktigt bra när jag får vara ensam,men är ju inte omänsklig så jag gillar folk också.

Upp till toppen
Annons: