Annons:
Etikettoff-topic
Läst 2006 ggr
isa
2009-10-04 13:00

OT-borta ett tag

Hej. Jag vet inte om ni märkt det, men jag har varit och kommer nog vara borta en stund härifrån. Har haft det jättejobbigt ända sen förra fredagen med stora och kraftiga panikångestattacker, som nuförtiden kommer även vid andra tillfällen än när det är stopp i tunnelbanan ( som jag är så rädd för ).

De senaste 4 dagarna har jag dessutom varit på en resa till skåne. Jag kommer ihåg sist vi skulle åka till skåne och jag då också hade panikattacker och ni härinne avrådde mig till att åka och vara hemma istället. Det kändes bra och OK att vara hemma.

Denna gång skulle jag prova att "bryta mönstret" som de sade på akuta mobila teamet, (psykakuten )som jag pratat med nästan varje dag.Som tur är har de en jourtelefon som är öppen dygnet runt.

Detta råd, att följa med på resan - passade inte mig.

Jag fick självklart panikångestattack när vi var i ett stort , varmt, köpcentrum med massor med folk. Jag fick gå ut, och stå ensam därute och vänta på att min familj skulle handla klart.

Hela den dagen blev förstörd, då jag måste ligga ner och vila mest utav dagen efter panikattacken.

Att vara bortrest när man har dessa problem är inte roligt, varken för mig eller dom jag besöker.

Näe- jag vet vad som är bäst för mig när jag ska bryta mönstret, och det är att åka till mitt naturreservat.

Jag tog en extra dag ledigt, och åkte till mitt naturreservat dagen innan resan, för att samla kraft och mod. Det var den bästa dagen av alla hittills. Jag fick t.o.m  se en raritet - mindre skrikörn!

Men det var inte bra att sitta i en bil i nästan 8 timmar ner till skåne, och sen tro att man ska orka vara social och trevlig. NÄe, om jag har dessa problem igen, vid nästa resa,. då stannar jag hemma.

Vet inte vad som var jobbigast - att få panikattack och kvarvarande ångest på bortaplan eller att vara med folk som inte förstår.

En i familjen, blev arg och kallade mig för j**la psykfall. och det var inte min mamma - hon var ovanligt förstående för en gång skull. . . . . .  .

Det var inget roligt.

Jag vilar mest nu, så ni vet varför jag inte är härinne så mycket.

Många kramar från isa.

Annons:
kerstinjo
2009-10-04 13:43
#1

Kram på dig själv och ta hand om dig.

 Kerstin 

 

David
2009-10-04 14:03
#2

Det låter jättejobbigt! Hoppas orken kommer tillbaka snart, och att panikångesten ger med sig!

*kramar om*

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Aviendha
2009-10-04 14:12
#3

Vilken pärs! Även jag håller tummarna för att det ska lätta åt dig snart. Måste bara säga att jag älskar när du skriver om naturreservatet, jag nästan känner den frid och glädje det ger dig. *Kram*

flikkan77
2009-10-04 14:31
#4

Ska jag skicka Salukin att blänga på de dumma människorna? Hon är sur på mig just nu för att jag har tvingat ut henne i regnet två gånger idag. Lyssnar inte ens när jag pratar med henne. Glad

Skrikörn har jag aldrig hört talas om, måste googla och kolla. Vi har fullt med tranor på åkern utanför och Fröken Saluki funderar på om de går att äta eller inte… Dock har rovfåglarna flyttat lite på sig men jag tror de kommer tillbaka.

Ta hand om dig!

"You just have to belive…"

Upp till toppen
Annons: