04. Personliga berättelser

Känner mig ensam...

2009-09-22 22:46 #0 av: Raderad

Halloj

Här sitter jag och funderar...
Jag förstår inte, varför passar inte jag in?
Jag känner mig bara så ensam, det är nu efter att jag har börjat läsa lite olika trådar om att man känner sig ensam... då har det kommit upp i mitt huvud osse, och när jag tänker efter, så har detta varat i flera år, så jag har bara börjat se det som "naturligt".., men det är det ju inte...

Sen när jag har frågat om vi kan va så hittar de på något de (inte) ska göra eller säger bara nej, eller osse så får jag ett ytterst tveksamt "ja", så därför har jag bara slutat fråga folk, och då har jag osse fått reda på hur många som vill va med mig, och det är ingen... har fått någon förfrågan i börjat av sommarlovet och inte så mycket mer sedan...

Jag har precis börjat 7:an och det innebär ny skola. I min gamla klass mådde jag inte särskilt bra, och nu när vi har kommit in på Korsavad (det heter vår nya skola) så har de börjat håna mig, bara jag lyfter ett finger... och killarna i min nya klass har inget bättre för sig än att hålla på, som inte gör saken ett dugg bättre! 

Själv så hade jag faktiskt hoppats på att hitta någon med samma intressen, men det är ingen som är lika galen i marsvin och/eller kaniner som jag... och jag saknar verkligen någon som jag kan prata med om sådant, för alla andra jag pratar med står bara där som ett frågetecken, jag vill föra ett samtal om marsvin och/eller kaniner!
Jag har faktiskt hittat en nät-kompis via Kanin iFokus som jag har blivit bra vän med, hon ska jag ta tåget upp till v.44 är det tänkt, så för det mötet håller jag tummarna, men det kommer än dån inte bli samma sak, för jag bor i Skåne, långt ner i Skåne, och hon bor vid Stockholm, så hur jag mår i skolan kommer ju inte förändras...

Jag står på kö på en annan skola, där 5 av mina gamla klass kamrater har börjat, och en av dem fyller mina krav, hon har två marsvin, och är lika galen i dem som jag (eller i alla fall, nästan ^^), hon och jag ska åka på marsvins utställning den 3 Oktober.

Jag mår så dåligt av att gå i skolan, jag får inte vara i fred, eller föra ett intressant samtal... och vår klass väsnas så mycket så jag har ont i huvudet varje dag när jag kommer hem. När jag gick på min gamla skola så fick jag i princis aldrig ont i huvudet.
Jag och fyra andra har gått och sagt till våra mentorer, de säger att de har haft föräldrar möte med de som är stökiga och sånt skit.., men det är inte särskilt mycket tystare för det...

Varje dag då jag kommer hem är jag verkligen dyster, på bl.a min fotboll så är jag så j*vla slö, jag joggar typ bara... sen när jag kommer hem så är jag väldigt besviken på att jag inte har gjort bättre i från mig...
Och sen orkar jag inte med att träna på min trumbone heller... och min spel lärare blir besviken på mig då, osse blir jag besviken på mig själv... Jag vill inte behöva sluta på något av det, då annars så sitter jag ju bara hemma och deppar...

Mina marsvin och kaniner liva förstås alltid upp mig, de är nog dem enda som uppskattar att se mig... och de är nog dem enda som jag kan tacka att jag är kvar i livet, då dem... ja de finns där alltid, svårt att förklara, men de gör så mycket!

Jag önskar att jag hade en trogen vän som alltid skulle vilja vara med mig, först och främst.., men det för blir nog bara en dröm...

Mvh Nanna och djuren

Anmäl
2009-09-22 23:20 #1 av: Katarina

Jag hoppas verkligen att du kommer in på den andra skolan. Tror säkert att skolans kurator kan fixa in dig där, om du tar mod till dig att berätta för honom/henne hur du känner dig!

Det tar nog ännu mer "skruv" om även dina föräldrar trycker på- men jag vet inte hur er kontakt är?

När min son mådde dåligt ordnade hans kontakt så att han fick börja i fotbollsprofil på en skola i en annan stadsdel- kuratorer/psykologer har mer att säga till om än man kan tro!

Det är jättebra att du fortsätter med dina intressen, även om det tar emot. Men försök att inte ställa för höga krav på dig själv när du mår dåligt- säg t.ex till trumbone-läraren att du vill ha ett lugnare tempo ett tag, för att saker och ting är lite jobbiga just nu. Du behöver inte förklara mer än så.

Om det är till någon tröst vet jag inte, men statistiskt så är det minst tre-fyra stycken i din klass som känner som du.

Hoppas mötet med din nätkompis funkar bra! Även om man bor långt ifrån varandra, så kan det ge mycket.

Kul med marsvinsutställning! Jag har själv varit på en del när jag hade rexmarsvin. Underbara, pratiga djur!

Stor kram / Katarina

Anmäl
2009-09-23 00:07 #2 av: AngelStatue

Katarina har gett dig bra råd redan, jag ville mest bara säga att ett långdistans-vänskapsförhållande kan fungera bra det också även om man inte ses varje dag. När jag var yngre hade jag mycket kontakt med min syssling i Västerås och det skilde ca. 30 mil (inte så långt som mellan Skåne och Stockholm, men ändå). Vi sågs inte så ofta, men vi brevväxlade (som man gjorde då) och pratade på telefon. Det har en större positiv effekt än vad man kan tro.

Hoppas du får byta skola, jag håller tummarna!

Anmäl
2009-09-23 23:50 #3 av: Raderad

#1 Usch, jag hatar verkligen kurator... tycker inte om att prata om mitt liv, ärligt talat så har jag nog aldrig gjort det med ord från munnen, bara skrivet från tankarna...

Jag och mina föräldrar, hmm... ingen kontakt alls, skulle jag nog säga... :/

Hi hi, marsvin är mitt liv ^^   Det ska bli kul att åka dit :D
Hon som jag ska åka med har faktsikt två Rexar :)           Tack :)

#2 Oki, låter som att jag kan ha i alla fall någon chans att hitta en vän där uppe ^.^    Tack :)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.