09. Depression/Ångest

Kasst självförtroende som går ut över min pojkvän

2009-09-15 02:27 #0 av: KadjaNina

Det är så att jag har sjukt kasst självförtroende och ofta går det ut över min pojkvän. Jag vill inte det, men det blir så ändå. Jag tror inte på han när han säger att jag är fin osv. Jag kan inte tro på det. Jag hatar att se mig själv i spegeln och jag är helt enkelt inte fin.

Ibland funderar jag på att lämna han när jag får mina utbrott. Jag blir en så äcklig person vid dem tillfällena. Jag sitter och provocerar genom att säga saker så som; "alla är mycket finare än mig och du tycker det" eller "du tycker ditt ex är mycket snyggare än mig". Såna saker säger jag.

Jag vill ha bra självförtroende men jag vet inte hur det ska gå till om jag ska vara ärlig. Jag älskar han så otroligt mycket och vill vara en så bra flickvän som möjligt, men hur får jag bort min extrema ångest över mitt utseende?

Jag orkar inte med detta längre. Jag mår så fruktansvärt dåligt över att jag beter mig så. Vet att jag borde söka hjälp för ensam är inte stark. Har försökt söka hjälp i snart ett år, men det går inte. Ska nog gå förbi kuratorn på skolan imorgon och be dem fixa en tid. Om jag vågar.

Ibland känns det som att han skulle haft det bättre utan mig. Det känns som att jag bara tillför en massa problem. Jag är ett enda stort problem. Egentligen borde jag vara ensam. Känns som att jag bara är ivägen för allt och alla.

Visste inte riktigt vart jag skulle sätta inlägget, men jag tyckte ångest passade bäst eftersom att jag har ångest för mitt utseende.

Anmäl
2009-09-15 09:37 #1 av: [aspie]

Sök hjälp snarast och se till at du inte avslutar hjälpen för tidigt.

Jag har varit precis som du och är fortfarande och önskar jag hade sökt hjälp tidigre. Nu sitter jag ensam och vågar aldrig mer ha en relation.

KRAM

Anmäl
2009-09-15 11:49 #2 av: AngelStatue

Jag känner igen det du säger om att känna sig som ett problem, i mina mörkare stunder så känner jag också att jag bara strular till livet för dem i min närhet och mår dåligt över det. Jag har tur som är en stark sambo som klarar av att hantera det, men jag vet att han också mår dåligt av situationen som den är nu och jag lever med rädslan att han till slut inte ska orka mer. Jag gissar att det även är sådana tankar som ger dig ångest?

Du skriver att du bara vill ha självförtroende och att det är därför du säger som du gör till din pojkvän när du får dina utbrott. Jag tror att det också kan vara en känsla inom dig som säger att du inte förtjänar honom och att du därför stöter bort honom, antagligen helt omedvetet eftersom du älskar honom och vill vara en bra flickvän. Men vet du, alla förtjänar kärlek och du är inte sämre än någon annan bara för att du mår dåligt. Och han tycker att du är en bra flickvän, annars skulle han inte vara med dig. Jag vet att det är jättesvårt att tänka så, men försök ändå.

Som det är nu så har du hamnat i en ond cirkel, du gör som du gör för att du mår dåligt och du mår dåligt för att du gör som du gör. Du behöver hjälp med att bryta dig ur mönstret och kuratorn på skolan kan vara ett första steg. Om du vågar ta steget är det den första delen av resan till att må bra, om du känner att du inte kan göra det för din egen skull, gör det för någon du älskar, bara du gör det. Och fortsätt att prata om det, ett problem tenderar bli lättare när man delar med sig av det. Stor kram till dig!

Anmäl
2009-09-15 16:25 #3 av: KadjaNina

#1 Jo, jag måste det. Jag har ingen ork eller livslust kvar. Har nästan lust att lägga in mig ett tag.

2. Jo det är nog lite så, jag behöver han så otroligt mycket men ändå så gör jag skitsaker mot han. :( Fast det är andra saker som gör att jag beter mig så också. Jag har alltid fått höra en massa skit under mitt liv som att jag är ful, värdelös. Det har etsat fast sig i huvudet.

Kan verkligen vara så eftersom att jag stöter bort människor annars. Jag vill som inte ha några personer i min närhet eftersom att jag är rädd för att förlora dem eller bli sviken. Jag sa senast igår att jag inte förtjänar han. Han vill vara med mig och älskar mig för den jag är. När han säger att jag är fin, vacker, snygg osv så tror jag inte på han. Men hallå? Jag ser ju att jag är ful. Så tänker jag. Han ser jävligt bra ut måste jag säga och det är sällan som jag får komplimanger.

Jag vågade inte gå till kuratorn idag. Dessutom gick jag hem innan jag slutade skolan, jag orkade inte. Jag orkar inget längre. Jag har varken någon livslust eller ork. Men jag ska söka hjälp. Jag måste för min egen och andras skull.

Tack!

Anmäl
2009-09-15 16:35 #4 av: KadjaNina

Det värsta är att jag sårat honom jätte mycket, han vet inte om det. Men jag har skärt mig och jag har lovat han miljoner gånger att sluta. :(

Anmäl
2009-09-15 17:49 #5 av: KadjaNina

En bra sak är att jag ringde bup men tyvärr så var de inte där. Ska ringa igen de 17de.

Anmäl
2009-09-18 11:26 #6 av: LinnB

Du har fått jättebra svar som jag instämmer helt med... jag ville bara skicka en stor styrkekram (om du vill ha den).
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, och jag är mitt i att försöka bryta den onda cirkeln och ta mig ur den.
Du kan!

Anmäl