I-världens gissel?

I-världens gissel?

Kan nutidens ständiga informationsflöde vara ett gissel för mänskligheten?

Vi matas ständigt med information från TV, radio, telefoni, mobilsamtal, SMS, MSN, media, internet osv.

Genom allt informationsflöde vi drabbas av, så kommer omvärlden allt närmare oss.

Kan detta vara ett av nutidens människors gissel?

När får hjärnan en stund för att koppla av?

Vad tror ni själva?

Är all denna information, all denna utomstående stress något som vår hjärna kan hantera? Hinner vi smälta all den information, som vi ständigt utsätts för?

Tror ni att det kan ha något samband med den allt mer växande psykiska ohälsan?

Eller har vi blivit räddare med åren?

Du har en intressant tanke där!

Jag tror att det både skapar rädsla och gör oss avtrubbade. Egentligen, hur sjukt är det inte egentligen att man inte ens reagerar på en rubrik som berättar att över 100 människor har omkommit i en olycka, för att vi ser det som vardagsmat? Men tydligen måste man ha koll på vem "ensammamman Malin" dricker kaffe med.

Kort och gott, JA på frågan. Att ständigt matas med information och att alltid vara tillgänglig på något sätt måste vara nutidens gissel.

För 100 år sedan klarade sig människorna bra, utan varken tv, internet eller mobiltelefoner. Utan fördomar, men ibland kanske det kan vara skönt att sitta i en gungstol, läsa en bok och sticka lite...?

ja, världen har ju ändrast kollosalt o det går allt snabbare  i detta förändringens tider! människor har blivit mer själviska, därmed mindre känsliga mot både sina medmänniskor och djuren! de är ju inte sååå länge sedan ett mord, väckte stor uppmärksamhet! människor reagerade med avsky o förskräckelse, över att de kan finnas dom som dödar en annan människa. nu, tycker ju mänga detta är hemskt, fortfararnde, men kännslan, för gemene man. har ändå mattats rejält!! de e ett mord, som kommer i raden av många andra mord, eller andra våldsbrått o brott, överlag....

visst, dse kan skapas rubriker o få människor att reagera! men ofta går händelserna snabbt förbi. de kommer hela tiden nya tragiska händelser!

så som sagt. jag ser det som att världen har ändrats, visst nyhetsflödet har ju fått en helt annan förmåga att kunna nå alla människor snabbt och hur mycket som helst!! men svåra o stora händleser, är mer vanliga nu, 'n det var för bara några år sedan! o de fortsätter att öka allt snabbare. o det reagerar vi på!! helt klart! psykiskt blir de oxå en press, tillsammans med allt som händeoss som enskillda individer! t.ex jobbproblem, dyrare levnad, sjukdomnar, mycke annat.....

så tycker jag!!

#2 För 100 år sedan? 

Telefon hade vi när jag var liten, men vad en mobiltelefon var för något hade vi ingen aning om.

TV fick vi tidigt, när jag var 5-6 år. Svart-vit TV, med ett enda program.

Internet och dator? Det visste vi inte ens vad det var för något.

Men 100 år är jag inte, även om min yngsta dotter (och David) tror att jag är född på stenåldern, när jag berättar ovanstående.

Mitt svar är nej.
Och hur ska vi kunna vara en del av samhället och kunna ta ställning och påverka om vi inte får all information?
Jag är övertygad om att hjärnan sållar åt oss mer än vi är medvetna om, och vi engagerar oss i det som känns viktigt för oss.

Det skulle bli ett fruktansvärt samhälle om andra (media, beslutsfattare sållade åt oss). Vi skulle bara bli marionetter utan möjlighet att stå upp för det vi värdesätter.

Personligen tror jag inte att det är all information gör att vi mår dåligt. Jag tror att ensamheten och det dåliga skyddsnätet var och en har, är den största boven.
Vet inte hur många personer här på forumet som skrivit att de är ensamma, isolerade och inte har någon att vända sig till. Jag är till viss del en av dom.

Däremot håller jag helt och fullt med om att hjärnan behöver vila från allt ibland.
Enkla saker som att inte ta med mobilen på skogpromenaden. Sätta på en skiva och ligga och lyssna istället för att att sätta på teven. Finns tusen sätt!

Men jag skulle önska att det fanns en motpol till t.ex rapport( där det mest informeras om nedskärningar, mord och dyligt)

Varför inte en timmes goda nyheter om dagen? Det måste finnas massor att fylla ett sånt program med.

#5 Håller helt med dig om att lite goda nyheter inte skulle skada. För det finns ändå så mycket ljusglimtar.

Många gånger väljer jag bort t.ex. Rapport, inte för att jag vill blunda för det som sker, men samtidigt så finns det så mycket, framför allt bildmässigt, som berör mig otroligt illa.

Jag känner själv att jag tar skada av alla negativa nyheter så jag läser inga tidningar och ser inte så ofta på nyheterna. Visserligen missar jag mkt men det är smällar jag hellre tar än mår skit över all ångest det skapar hos mig.

#5 Jag menade naturligtvis inte att någon "Storebror" skulle sålla åt oss.

Mycket av den information vi överhopas med är till nytta för oss. Men en del av all "information" skulle vi klara oss utan.

Min tanke var på det psykiska planet och den eventuella skada ett aldrig sinande informationsflöde kan göra oss, i kombination med ständiga yttre störnngar.

Tid till ro för själen, tid för eftertanke, "egentid", tid för sinnesro, tid som numera blir alltmer sällsynt p.g.a. alla yttre störningar.

Jag såg förresten ett intressant inslag från lokat-TV:n, programmet handlade om att eventuellt förbjuda mobiltelefoner under lektionstid.

En av de unga svarade på frågan om ev. förbud: "Men tänk om det är något viktigt?"

Vad kan han missa? För naturligtvis går det att nå en elev via vanliga telefoner på skoltid.

#4. Nu menade jag ju inte direkt att du var 100 år, även om du kanske sitter framför brasan och stickar med en KATT i knät då och då?

#5 Håller med i allt!

Och jag tycker nog att man kan stänga av informationsflödet. Man kan låta bli datorn och tv:n, man kan välja att inte ha en mobiltelefon alternativt ha den avstängs när man vill ta det lugnt, man kan välja att inte läsa dagpress/kvällstidningar. Vad jag menar är att vi alltid har ett val, Känner vi att vi mår psykiskt dåligt av att utsättas för "det ständiga informationsflödet" så kan vi välja stänga av det på många sätt. Det är min tanke och min tro.

#10 Naturligtvis har vi alltid ett val. Men tyvärr är det ibland så att den egna valmöjligheten inte räcker eller att det egna valet är totalt felaktigt.

#9 OT. Gunga och sticka på en gång? Med en katt i knät?

Jag tippar runt i gungstolen, katten får tag i nystanet och släpar med sig min stickning i brasan.

Jag har ett brutet ben och katten lyckas tända eld på kåken. Livsfarligt!

#12. Hur fasiken lyckas du få mig att börja skratta i en tråd som annars tar upp ett rätt allvarligt ämne?

#11 Jag förstår vad du menar, men jag känner ändå att vi som människor måste kunna ta ansvar för våra egna val, fel eller ej. Det må låta hårt, men det kommer sig av en övertygelse att vi har en kapacitet att ta hand om oss själva, trodde jag inte på det skulle jag känna en stor hopplöshet över mig själv och mina medmänniskor. Den kapaciteten sätts ur spel i perioder och ibland permanent för somliga människor, men jag tror ändå att den finns i kärnan av oss alla.

#14 Hoppas att du förstod mig rätt, men det kanske inte är alltid som vi har ett val här i livet.

Vi, jag och du kanske gärna vill tro det, att vi har ett eget val. Men ibland så grundar sig valet på felaktigheter.

Vi kanske inte förstod bättre, vi kanske var felinformerade. Vi kanske gjorde ett val p.g.a. grupptryck. Vi kanske inte förstod bättre? Ibland kan valet vara pest eller kolera och då har vi inte den ultimata valmöjligheten, som vi önskar.

Det finns många aspekter, där vårt eget val slås ur spel.

Själv har jag en bakgrund som missbrukare. Jag valde det inte! Jag "råkade" bara bli det.

Förstår du mina tankebanor nu? Även om vi kommer lite OT.

#13 

#15 Nu blir det lite OT här också, men bara som svar.

Jag förstår absolut det du skriver, och alla dåliga saker väljer man avgjort inte aktivt. Men det handlar, i det allra flesta fall (dock inte alla), om ett val man gjort tokigt längs med vägen innan det skedet. Ett val som resulterar i att man en period inte besitter kapaciteten att ta hand om sig själv så som man hade önskat.

Jag håller inte med om, eller rättare sagt jag anser inte, att våra valmöjligheter slås ur spel för att vi valde något för att vi inte förstod bättre, pga. grupptryck och felinformation. Det är fortfarande val vi har gjort och som vi behöver ta ansvar för. Ett val mellan två onda ting är fortfarande ett val, om än inte det optimala valet, även om det känns pissigt att behöva välja något av det.

Jag beklagar att du haft de erfarenheter av missbruk som du haft och jag försöker inte förringa dem. Vill inte att du ska tro att jag vill skriva dig på näsan.

#17 På sätt och vis kanske vi tänker lite lika, men med olika livserfarenheter. Vi har alla friheten att göra ett val, så långt är jag med.

Men jag tror ändå att man kan bli påverkad att göra ett val. Påverkad - men ändå omedveten om att man blir påverkad.

T.ex. vill kanske inte en mobbare mobba sin klasskamrat. Han/hon kanske är helt emot mobbing. Men han/hon "väljer" ändå att mobba.

Inte för att han/hon vill, utanför att grupptrycket är så stort att han/hon frångår sina egna principer och "väljer" ett val, som han/hon egentligen inte står för.

I t.ex. 2.a världskriget fick mängder av tyska soldater gör ett "val". Det gjorde inte valet för att det var något de principiellt höll fast vid, valet var inte deras.

Rädsla, osäkerhet, fruktan, grupptryck, religionstillhörighet o.s.v kan tvinga oss människor att göra "val", som inte är våra egna. Val, som egentligen är emot vår människosyn och våra principer. Men ändå kan vi medvetet göra  felaktiga val. För att vi inte vågar stå upp för det vi tror på och våra innersta värderingar.

För mig är det inte ett val.

Läge för en ny tråd om detta?

#18 Ja, om någon annan vill lägga sina funderingar till samlingen så kanske vi borde skapa en ny tråd, vi har ju kommit rätt långt från det ursprungliga ämnet.

Jag kan hålla med om att det kan vara lite mer nyanserat än vad jag tidigare framhållit när det t.ex. finns hot mot livet. Då känns det som att valet tagits ifrån personen eftersom konsekvenserna av det principiella valet är orimliga.

Mobbning faller dock in på "fel" sida för mig, det valet tycker jag att man får stå för. I det fallet har jag också egen erfarenhet som jag grundar min åsikt på.

#19 Som medarbetare får man avvika från ämnet!