Vad skönt ändå, mitt i sorgen, att ni kan ge henne ett värdigt avslut.

Saknar ord… Sånt där är så tungt… Kramis…  

Håller med Kerstin att det är skönt att hon får ett väldigt värdigt avslut, men tycker det är hemskt jättesorgligt. Lider verkligen med dig!!    

Vila i Frid…
Vilken vacker katt hon är :D

Åh, vilken underbart fin katt. Men hon får ett bra slut nu. Hon kommer få det bra uppe i himlen.

Lider med dig

Varning för fler tårar…

Nu har hon lämnat mig och den här världen. Kan inte sluta gråta. Hundarna är alldeles uppstressade över min sorg, förstår inte vad som hänt.

Tack för era varma ord om min fina kisse.

Såg bildspelet David, det var jättevackert.

Hon kommer att få det bra på andra sidan Regnbågsbron.

RegnbågsbronDet finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mera skiljas…

Jag är så ledsen för din skull Katarina, det är en av de mörkaste baksidorna med att ha djur, att man måste mista dem innan man själv går över till andra sidan. Det var det finaste du kunde gör för henne och jag hoppas att sorgen med tiden mildras och att du kan komma ihåg alla fina minnen tillsammans med henne. *kram*

Beklagar den enorma sorgen! Det är fruktansvärt att mista en sådan älskad vän. *Kram*

Jag beklagar sorgen. Jag vet att det inte är så mycket man kan säga som tröst, då jag förstår att du saknar henne jättemycket. Men du gav henne ett värdigt slut och jag är säker på att hon får det bra i katthimlen!

Stora kramar från isa

Jag måste berätta en solskenshistoria om vår gamla labbe "Bosse". Han ligger begravd vid sitt älskade lantställe.

Vår dotters Quila hade aldrig träffat "Bosse". Men förta gången hon var hos oss på landet, så sprang hon fram till "Bosses" grav och lämnade bollar och sockar. Saker som hon alsrig rörde mer.

Skumt!

Det finns en tröst. Att du inte gick före! och så ska du få den här!

**Gråt inte nu utan lyssna bara:
**Vi lämnar dig inte! Inte för en sekund lämnar vi dig!
Våra kroppar har lämnat det här jordiska, kattsliga, det är sant. Du tog adjö av min varma tass, min svala nos och min spinnande kropp med de skimrande ögonen. Du kan inte bära mig i famnen längre. Kanske har du till och med grävt en liten grav som ska rymma de fysiska resterna av min lilla kropp. Eller kanske vet du inte ens, men anar, att jag lämnat detta liv hos dig…
Men inne i dig kommer jag alltid att finnas. I din hjärna och i ditt hjärta, och i din hud, dina ögon och dina händer, kommer minnet av mig alltid att finnas kvar!

Du kommer att vakna mitt i natten av att än en gång ha känt mina tassar gå över täcket och röra vid dig i sömnen. Du kommer att se mig skymta i ögonvrån snett bakom dig, just där skuggan möter ljuset, i ett hörn, eller en vrå. Du kommer att se min svans skymta ute, i ett prång, bakom en buske, över ett staket. Du kommer att höra ljudet av mig lapande vatten där inga vattenskålar längre finns. Och du kommer att höra mitt mjauo, såväl i vakenhet som i sömn, som ett rop någonstans ifrån.
Och det beror på att jag aldrig kommer att gå ifrån dig! Den kärlek du har gett mig, kommer att hålla en gnista av mig kvar! Den kommer alltid att brinna i din närhet, och när du lyfter upp och klappar en annan katt, med dina mjuka händer som smekt mig så kärleksfullt, då kommer varje ömsint beröring att fortplantas också till mig.
Och i den kattens förnöjda ögon kan du se, om du tittar noga, den där lilla lågan som en gång var jag. Hos varje katt du möter, och kanske hos en ny katt som kommer att dela sitt liv med dig, kommer du att se den där glimten av det eviga livets katt, där jag är nu.
Någonstans i alltets gåta finns minnets ekon, som kan låta dig behålla allt det fina och det svåra vi upplevde tillsammans. Men där finns också sången som jag spinner för dig, och som aldrig kommer att tystna. Om du lyssnar noga, kommer du att kunna höra den precis när du vill, kärlekens sång från din älskade katt, som älskar dig tillbaka.
Ibland, just när du är precis i det där skimrande ljuset just mitt emellan vakenhet och drömsömn kommer du att välbekant känna min speciella nosbuff stryka över din kind, som en änglavinge, känna en kattstor tyngd trampa sig tillrätta på armen! Och tro mig, just då är jag där hos dig!
Din AllraKäraste ÄnglaKisse
(© Inger M. Andersson, Wikkis stora matte - låna gärna men ange källa hit till Wikki-bloggen!)

#13. Jättefin, nu blev jag ju riktigt tårögd här…

# Vilken vacker berättelse!

#13 Nu fick du mig att gråta. Det där var riktigt fint!