02. Allmän psykiatri

ensamheten.

2009-09-06 18:40 #0 av: poena

Jag är så ledsen att de flesta av mina (få) vänner mer eller mindre brutit kontakten med mig, det är aldrig någon som ringer, sms'ar eller ens skickar ett mail, när jag söker efter kontakt är det ut i det tomma, för jag får oftast inget svar tillbaka.

Känner mig så otroligt ensam & isolerad, även om det ibland är så att jag inte orkar umgås, så finns det ingen där när jag vill ha kontakt, ett behov som sakta börjar komma tillbaka ... men då står jag där själv ...

Jag har min hund & mina katter, tack o lov.
Men saknar så att ha en riktig vän (på två ben!)

Anmäl
2009-09-06 19:15 #1 av: Raderad

Jag kännre precis likadant, jag har också jätte få vänner, och jag har förlorat min aldra bästa för inte så länge sedan, detta har varat i flera år, så nu förtiden frågar jag sällan om någon vill komma hem till mig, då de senaste gångerna har jag alltid fått ett nej, eller ett ytterst tveksamt ja... jag känner mig också fruktansvärt isolerad, det enda jag har är mina djur...
Detta var kanske en klen stöttning, men jag tycker i alla fall att det är skönt att veta att man inte är ensam...

Kram från Nanna & djuren

Anmäl
2009-09-06 21:03 #2 av: Citronmeliss

Det är lite av ett dilemma det där för vänskap är ju ömsesidig och inte alla orkar finnas kvar, när man själv drar sig undan!

Det man kan göra är att kontakta sina gamla vänner och hoppas på att de blir glada av att man åter orkar med att umgås!

Om inte.. försök knyta nya bekantskaper på olika sätt!

Ingen kommer som bekant och knackar på ens dörr, utan det är ett aktivt val att försöka hitta nya vänner.

Kurser, föreningar, eller någon typ av aktiviteter kring husdjuren, utställnngar rasklubbar etc, där man möter andra människor!

Om det är svårt så kan ju nätet vara en mötesplats, tex på forum med likasinnade..

I förlängningen kanske det kan leda till en utvecklad vänskap i det verkliga livet!

Hoppas att jag inte verkar kallsinnig till din ledsnad, men jag vet av erfarenhet att nya vänner inte kommer av sig självt.

 Så vill man slippa ensamheten måste man ta tag i det själv för ingen annan kommer att göra det åt dig!

Kram

Anmäl
2009-09-06 21:11 #3 av: isa

Jag är också väldigt ensam. Mina såkallade bästa vänner valde sina killar framför mig. Som tur är har jag god kontakt med min familj ( vi är 5 st )+ 2 syskonbarn.och två respektive. Har god kontakt med mina arbetskamrater, men ingen privat kontakt. Har en god vän, men hon är sjuk i fibromyalgi och orkar sällan träffas och så bor hon ganska långt från mig.

Jag är också glad att jag har min katt, mitt naturreservat där jag ofta skådar på rovfåglar eller bara är där och njuter av den vackra naturen. Jag är också filmälskare och tittar mycket på film. Dessa saker tillsammans gör att jag inte känner mig så ensam. Men ibland smyger ensamheten på.

Jag är också singel idag, vilket kan göra att jag känner mig ännu mera ensam, för jag har alltid så långt jag kan minnas när jag började med killar, alltid haft en pojkvän. Dock har jag aldrig låtit pojkvännen gå före mina bästa vänner. Därför blev jag väldigt ledsen och besviken när de gjorde så emot mig. Det var nu ett par år sedan så jag har börjat vänja mig.

Förut hade jag ganska många ytliga bekantskaper, men sen jag fick min kroniska sjukdom så lyser även dom med sin frånvaro, fast jag aldrig har beklagat mig om min sjukdom för dem eller för någon annan heller. Det visar bara att de inte vara några riktiga vänner utan helt enkelt bara just - ytliga bekantskaper.

Telefonen är tyst, mailen skulle vara tyst den också om jag inte var med i olika djur och naturforum och klubbar som jag får nyhetsbrev ifrån.

Jag är glad att jag hittat Ifokus-psykologisida. Där har jag i alla fall ett par riktigt goa och fina nät-vänner.

kram isa

 

Anmäl
2009-09-06 21:17 #4 av: Citronmeliss

En STOR KRAM till er som är ensamma!

Här har vi i alla fall varandra!

 th_grouphug

Anmäl
2009-09-06 21:23 #5 av: Zaphix

Skaffa nya vänner!

Inte speciellt lätt, men underbart att ha vänner.

Mitt stora tips är att gå med i en förening, kampsport, hundar, katter, ridning eller något annat. Gärna något man håller på med regelbundet, som är sopcialt och där man träffar andra med samma intressen. Klart bästa sättet att få vänner på.

Anmäl
2009-09-06 21:36 #6 av: isa

Jag har gått med i sångkörer, sångkurser, danskurser. Men det är inte lätt när man är väldigt blyg.Ofta i föreningar och sånt, så har de redan bildat sina "gäng" och har redan sina vänner. Men ibland kan man ha tur också.

Min erfarenhet av föreningar och kurser, är att det är bäst att ta någon nybörjarkurs av något slag. Där finns det få som hunnit starta gemenskap redan. Många går på kurs tillsammans med en vän också, och då har de redan varann och brukar inte vara intresserade av att skaffa nån ny gemenskap.

När jag hade hund och gick på dressyrkurs och spårning då var det bra gemenskap för man hjälpte varann med hundarna.

Detta är bara min erfarenhet. Många kan lyckas bättre.

Anmäl
2009-09-06 21:40 #7 av: Pialinn

Jag blev så glad när jag hittade hit. Kunde skriva av mej och fick stöd och glada tillrop.

Det känns ibland som om det finns massor av vänner här, som skulle ställa upp på ett helt annat sätt än mina "vanliga" vänner skulle kunna, för alla här har liknande erfarenheter.

När jag hade hund träffade man massor av andra hundägare. Någon har stannat kvar, och det är ca 14 år sedan hunden dog.

Far ej fortare fram än din skyddsängel flyger!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.