32. Positiva/Negativa

Vem är jag?

2009-09-16 19:36 #0 av: Raderad

Halloj :P

Det var en tanke som slog mig, vem är jag? Det som irriterar mig är att jag inte kan svara på frågan...
Min personlighet är verkligen flexibel... vissa dagar är jag hoppig och full av krut vissa andra dagar är jag verkligen taskig till min oomgiving (och när jag t.ex kommer hem från skolan blir jag bara besviken på mig själv... och ja jag är också olika från person till person, i alla fall till mina gamla klass kamrater.
Är det fler som osse är så här, för jag trivs verkligen inte i detta...

Mvh Nanna

Anmäl
2009-09-16 20:04 #1 av: [aspie]

Jag har oxå ofta undrat vem jag är. Det känns mkt jobbigt att inte riktigt veta. Förvirrad Obestämd

Anmäl
2009-09-16 21:08 #2 av: kerstinjo

Det är helt naturligt att vi har olika roller inför omvärlden. Vi har en mammaroll, en yrkesroll, en roll som flickvän/pojkvän, en roll till gamla och nya vänner, en roll som barnbarn osv.

Jag tror att vi kan fråga vem som helst "Vem är du?", så får man aldrig samma svar dag efter dag, år efter år. Vi är flexibla och det ska vi vara glada över. Att vi kan uppleva många, många känslor och att vi agerar därefter.

Anmäl
2009-09-16 21:09 #3 av: Katarina

Du är ung!! I tonåren prövas och omprövas allt man tagit för sant (blivit itutad). Hur man mår eller är för dagen växlar hejvilt- det är naturligt. Att du relaterar olika till olika personer tror jag är mer regel än undantag, det pågår hela livet, men blir mer subtilt med åren.
Att du inte vet vem du är; jag kunde heller inte sammanfatta mig själv i meningar förut. Har fortfarande inget "recept" att pränta ner, som beskriver vem just jag är. Dina tankar, känslor, värderingar och reaktionsmönster i stort (inte i en enskild fråga), är väl den du är? Är man i tonåren finns kanske inget varaktigt mönster än? Det mejslas ut allteftersom tiden går, och utefter vad man är med om- negativt som positivt.

"Var den du är-det finns redan så många andra" (okänd)

Det är bra att grubbla (måttligt!) över existensiella frågor som du gör.

Anmäl
2009-09-16 22:02 #4 av: kerstinjo

"Var den du är det finns redan så många andra".

Så kloka ord.

Anmäl
2009-09-16 23:21 #5 av: Raderad

Tack, skönt att än dån inte vara ensam ^.^

Anmäl
2009-09-16 23:44 #6 av: evrekaw

Roller i livet tycker inte jag ska blandas i hop med att ha en identitet. Det är två skilda ting...

Oavsett om jag har en roll som mamma, en som pedagog, en som hustru, en som dotter... osv.. Så har jag en fast identitet.. Men att sätta ord på den - det är ändå jättesvårt... Antar att det handar om att acceptera att man är som man är och tycka att man duger med alla, både bra och dåliga sidor.

Men under tonåren söker man ju efter den och får göra så tills man hittat en... Jag var nog runt 25 när jag började se mina egna konturer och framförallt vågade vara den jag är.

Anmäl
2009-09-17 00:48 #7 av: kerstinjo

#6 TS nämde att hon uppförde sig olika, beroende på vilken person hon träffade.

Vi har olika roller i vårt liv, beroende på de förväntningar som riktas mot oss p.g.a. vår placering i det sociala sammanhanget.

Vår sociala position (antingen det är en mammaroll, vänskapsroll, elevroll, lärarroll etc) för med sig förväntningar som hör till just den specifika positionen/rollen.

Rollerna har sitt sociala sammanhang och har mindre med själva identiteten att göra.

Identiteten är vår "självbild", den upplevelse vi har av oss själva.  Identiteten är långt ifrån oföränderlig, utan växlar från stund till annan, även om ett visst grundmönster består.

Lite förtydligande, ifall jag uttryckte mig oklart.

Anmäl
2009-09-17 20:24 #8 av: evrekaw

#7 Jag är nog inte riktigt enig med dig om identiteten...

Visst, den är inte oföränderlig. Men nog tycker jag att den blir allt mera tydlig och utmejslad med åren. Jag tycker också att växlingarna kommer med längre intervaller mellan, allt eftersom åren går...

Det blir bättre med åren. Det är skillnad på att vara 15 och 45 angående denna fråga...

Anmäl
2009-09-17 21:42 #9 av: kerstinjo

Vad menar du med identitet?

Du skriver; "Men nog tycker jag att den blir allt mera tydlig och utmejslad med åren."

Jag tycker fortfarande att vår identiteten är vår "självbild", Självklart förändras den genom åren.  Vi "växer", får annorlunda insikter och erfarenheter, och det förändrar helt naturligt vår identitet och vår livserfarenhet.

Men hur menar du?

Anmäl
2009-09-17 22:00 #10 av: evrekaw

#9 Hm... Inte lätt att sätta ord på... Men jag ska försöka... (du får ursäkta mig om det blir obegripligt ännu en gång...)

Identitet ser jag på som sådan att man har en bild av sig själv. Man vet vem man är. Man känner till de flesta, av både ens bra och dåliga sidor. Så väl som sina styrkor och sina svagheter.

Man har lärt sig att acceptera sig själv så som man är och kan se på sig själv ur ett vidare perspektiv, varför alla ens sidor jämkas samman till en större helhet och man känner sig mindre splittrad.

Att ha en identitet är att ha lärt känna och accepterat sig själv, på gott och ont. Söker gör vi alla, varför vi aldrig kan bli totalt färdiga eller helt och hållet 100% klara med vår identitet. Saker händer i livet som förändar oss och då även vår självbild.

 Jag tror att vi är inne på samma sak men uttrycker oss olika och kanske vi är i olika faser i livet... Om vi skulle fråga flera personer från olika stadier i livet/olika åldrar, så tror jag att svaren skulle variera en hel del...

Anmäl
2009-09-17 23:23 #11 av: Raderad

Det är ganska intressant att läsa eran diskution här ^.^
Era åsikter :P
Tack så mycket för svar :D

Anmäl
2009-09-18 00:12 #12 av: kerstinjo

#10 Ungefär som jag skrev  inlägg #2 m.a.o.??Obestämd

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.