Stulen barndom.
Jag har hört begreppet, vet vad det innebar/innebär, och har sett någon dokumentär om det.
Googlade lite snabbt nu, och det finns en hel del (mycket) att läsa för den som inte vet vad det är, eller vill läsa mer.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Ja, absolut. Mer än väl. Jag har en bekant som är med i den föreningen. En ganska aktiv medlem är han. Det är synd om dom.
Min barns pappa tillhör den generationen, som 6 år gammal, blev förpassad (förvisad) tll ett barnhem och därefter ett pojkhem.
Så mycket sorg, så mycket elände. Jag kan bli mörkrädd när han pratar om det.
Om ni bara visst vilka övergrepp som förgreps på små oskyldiga barn. Små, små vilsna barn, som inte visste om de skulle stå på vänster eller höger fot. *ryser*
Ja, har sett en del av en dokumentär om det också…
Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?
Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet
Ja, en bekant åt pappa är medlem där. Fruktansvärt! Som jag fattade det (inte alls insatt) så vill de ha en offentlig ursäkt för detta, men de får den inte ens.
Paulina
Jag har läst och hört mkt om detta. Jag pratade med en därifrån oxå eftersom jag oxå fått min barndom stulen. Dock inte genom barnhem även om jag bodde där en kort tid. Däremot bev jag minst lika illa behandlad i mitt adoptivhem. Men de adopterade barnen räknas tydligen inte med i detta vilket jag tycker är tråkigt
Ja. Har sett vådan av detta. på nära håll. Ett mycket litet fåtal av dessa (utsatta barn) har kunnat berätta. Men de allra flestas öden har passerat i total tystnad. De har aldrig vågat/kunnat göra sin röst hörd. Man lyckades tysta dessa barn med känslor av skuld och skam, för just det, de utsattes för. Känslan av självförakt sitter "innanför" skinnet. Och hur ska man någonsin kunna hävda sig. Om man tror man är medskyldig.
Nej, inte hört uttrycket, i alla fall inte i det sammanhanget. Men visst känner jag till fosterbarnen.