Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
09. Depression/Ångest

Kaos.

2009-08-30 22:48 #0 av: Silvernalles

Nu känns det så kaotiskt som det bara kan göra. Som att jag står med ena foten på en klippa, och den andra rakt ut över kanten. Ena stunden tänker jag att jag hoppar, och nästa stund att om jag bara lyckas gå ut med hundarna en sväng så lugnar sig allt. Kroppen hänger inte med tankarna, och tankarna hinner inte med kroppen. Att öppna ytterdörren känns oöverstigligt, och hundarna borde vara kissnödiga. Har ingen aning om vad klockan var när jag var ut med dom senast.. Det känns som att tiden har stannat, eller rusat iväg.

Anmäl
2009-08-30 23:32 #1 av: Citronmeliss

Ta ett djupt andetag, öppna dörren och kliv ut!

Hundarna får förankara dig i verkligheten, de behöver komma ut, sedan kan du lägga dig och "försvinna" bort i tanken igen..

Men nu behöver du gå ut med dina hundar, bry dig inte om något annat, släpp det så länge!

Hoppas att din "förlamning släpper lite av den friska luften!

Anmäl
2009-08-31 03:44 #2 av: Ceciliaolucifer

När man är sjuk och mår dåligt så måste man veta att livet faktiskt inte står stillas fastän det ibland kan kännas så. Det underbara med djur är att dom älskar en villkorslöst och som i det här fallet, så är dom ett levande bevis på att man måste fortsätta i sina rutiner hur dåligt man än mår. (inte på samma sätt som tidigare, men att man inte stannar upp!!!)

Ta papper och penna och skriv upp när du brukar rasta dina hundar, ställ sedan en timer som piper när det är dags. Prommenader är viktiga för hälsan och själen. Hur bor du? har du tomt? om du har tomt så kanske det räcker med att du bara strosar lite på tomten så kan hundarna kissa av sig.Då kanske det inte känns lika oöverkomligt?

Det är jobbigt ibland, man mår skit ena dagen, och lite bättre nästa dag. Ett gott tecken är att du tänker på saker runtomkring dig när du mår dåligt. Det visar att du inte är helt inskärmad och det finns en gnutta hopp!

Lycka till :)

Anmäl
2009-09-04 20:26 #3 av: Katarina

Tack för era vänliga ord! Har haft några fruktansvärt jobbiga dagar. Tillvaron har varit upp och ner. Nu brottas jag med alla etiska och moraliska frågor som tränger sig på. Fick ta en hästdos stesolid och nitrazepam igår kväll, så att hjärnan fick vila. Känner mig mycket bättre idag, om än långt ifrån bra.

Anmäl
2009-09-05 12:33 #4 av: lakrits69

Vad skönt att du har fått vila!

Jag känner igen det du skriver, det är hemskt att ha det så men du ska inte skämmas eller känna dig oduglig för att du har det så här just nu. Detta är övergående!

Har du någon uppföljning eller medicinering, terapi eller liknande?

Antagligen mår du bättre idag så att du har koll på när du har varit ute med hundarna? Om inte skriv ned utgång och utfodring så får allt annat vänta. Ställ inte för stor krav på dig själv när du mår så här dåligt.

Ta hand om dig!

Anmäl
2009-09-05 16:22 #5 av: Katarina

Jo, jag har en hel del läkemedel och träffar min psykolog varje vecka. Har också en överrenskommelse med överläkaren på den avd. jag hör till att jag kan kontakta honom när jag behöver för inläggning eller råd, utan att behöva gå genom jouren.

Min öppenvårdsläkare är också alltid möjlig att nå via psykologen, men känner mig tryggare med avd. läkaren.

Ja, du har rätt ang. hundarna, att skriva upp och följa bestämda tider för att underlätta.

Alla vi härinne är överrens om att våra djur är en glädje och motivation, men ibland gnager det i mig att mina djur skulle förmodligen må bättre hos någon som inte klappar ihop med jämna mellanrum... Iaf. hundarna.

När jag låg inne senast slussades de runt mellan mina vänner, beroende på när de kunde & inte kunde ta hand om dom (semestertider).

Men jag skulle verkligen inte klara mig utan djuren!!

Anmäl
2009-09-05 17:44 #6 av: isa

#2 Instämmer med dig. Mycket bra skrivet.

#5skönt att du verkar må lite bättre idag och visst är våra djur , många gånger våran räddning! Jag skulle inte heller klara mig utan mina djur, vilda som tama.

Anmäl