Annons:
Etikettbehandling
Läst 2928 ggr
lakrits69
8/25/09, 5:05 PM

Skiten ska ut! 10

Har någon här gått på terapi och kommit fram till den specifika orsaken till er ångest?

----------------------------------------------------------------

Jag skall börja i terapi..om det finns resurser, ska få svar om en vecka

Annons:
Aviendha
8/25/09, 5:15 PM
#1

Nope, det som ligger till grund mer eller mindre har jag själv vetat hela tiden. Sen så har jag ju med tiden råkat ut för en del andra smågrejer som säkert ger mig ångest utan att jag vet det, men som sagt, jag vet grunden och efter alla hundratals samtalstimmar så antar även samtalspersoner/terapeuter att det är det som ligger till grund.

Förhoppningsvis så ska jag påbörja en terapi dock, för att ta mig ur det.

annemaria1962
8/25/09, 5:16 PM
#2

har gått på samtal, hos kuratorer endast. men det har varit till god hjälp att orka komma tillrätta med dom problem man varit i under dom perioderna,det har ju kommit till klarhet att mycket kommer från det jag varit i,,,en man som gjorde livet tungt, bl.a hotad med kniv… men oxå min uppväxt att aldrig fått känna mig värd något…men just nu går jag inte på några samtal. har ju även tabletter zoloft, som jag gått på under flera år o gör de fortfarande. men har även tryptizol för att kunna få ro till nätterna för min fibro… dom fick jag utskrivna i våras, tillsammans med tradolan o alvedon, som ju är för min värk…o de ger ju ändå en viss hjälp. mitt psyke gör ju djupdykningar i olika grad så det är ändå bra med att dessa tabletter ändå finns, o ger en viss lindring…om jag kommer att söka ny kontakt med kurator, eller liknande, det får man väl se….

lakrits69
8/25/09, 5:18 PM
#3

Får man fråga vad det grundar sig i?

Hoppa över bara om du inte vill svara!

Aviendha
8/25/09, 5:28 PM
#4

#3 Menade du mig?

Otrygg barndom med för mycket ansvar och göromål, med instabila relationer och manipulation. Aldrig kännt mig tillräcklig trots allt jag faktiskt presterat i livet.

sayuri
8/25/09, 6:05 PM
#5

Jag går inte i terapi utan tror stenhårt på min självhjälp och ja rotar i skallen tills jag hittar orsaken till skiten. Jag har hittat många intressanta saker på mina turer men det tar väldigt mycket på energin att medvetet rota i förträngda minnen, det är mycket skit som kommer upp. =/

Ångersten finns det dock många orsaker till och jag har inte fått svar på allt men vissa saker och nu gäller det bara att få någonting ut av informationen också.

isa
8/25/09, 6:07 PM
#6

Nej, det är ingen som kommmit fram min specifika orsak till ångest och panikångest. De säger bara att den utlösande faktorn, var den kroniska sjukdomen som jag fick. Men de poängterar noga, att sjukdomen i sig, inte är den grundläggande orsaken. Fast det vet jag inte om jag håller med om. För jag har aldrig, i hela mitt liv haft dessa problem , innan jag blev sjuk.

Annons:
lakrits69
8/25/09, 6:41 PM
#7

Hönan eller ägget gåtan!

I vilket fall som helst har jag hållit på att kämpa ensam med mig själv i hela mitt liv och tycker det ska bli väldigt skönt att lägga mitt liv i någon annans "armar", lite grann i alla fall!

Jag förstår exakt hur ni andra resonerar, jag har varit övertygad om att jag har haft någon autoimmunsjukdom, nervsjukdom eller det värsta cancer och jag har vägrat att be om hjälp på det psykiska planet, vilket nederlag och vilket misslyckande det skulle vara! Allt blir bra bara min ekonomi blir bättre, jag  får jobb, jag bli smalare, vårdnadstvisten tar slut etc etc

Jag resonerar lite så här nu, blir detinte  bättre av terapi, kanske det leder till att men äntligen tar sig tid att lyssna på min sjukdomshistoria och kanske kan lägga ihop ett och ett och se i fall jag har någon diagnos.

Det kan i alla fall inte bli värre än det som är, jag är mer rädd för mig själv än för hjälpen som jag förhoppningsvis kommer att få.

Bergspuman
8/25/09, 10:00 PM
#8

Har ju inte något specifikt ångestsyndrom, men ja ändå, för jag gick i terapi ca 1,5 år främst för att bearbeta min mkt dåliga relation till min mamma, och lära mig distansera mig från hennes behandling av mig.

Jag har under tiden som terapin pågick, förstått hur djupt det påverkat mig att leva med en labil och vredesbenägen förälder, som jag aldrig kunde lita på, där jag aldrig kunde veta när hon skulle bli arg, vad hon skulle bli arg över, hur pass arg hon skulle bli och vad hon skulle ta sig till när hon blev arg. Kanske slå mig?

Och jag har också förstått att jag skyr människor med liknande personlighetsdrag, dvs. humörstyrda, lätt uppbrusande, bristande inkänningsförmåga / okänslighet och bristande förmåga att ta ansvar för sådant man säger och gör.

villfungera
8/26/09, 12:21 AM
#9

#4 Just det du skriver iditt inlägg gäller mig också…känner igen mig så välSkrikandes

KadjaNina
8/26/09, 11:55 PM
#10

Vet att grunden till mitt dåliga mående beror på min uppväxt. Har varit på bup ett antal gånger.

Saga85
8/27/09, 7:33 PM
#11

Jag har försökt prata med ett par psykologer/terapeuter det senaste året, men det gav mig inget.

lakrits69
8/28/09, 6:39 PM
#12

# 11 Vilka är dina problem?

Är du deprimerad, ångest, panikattacker….?

Upp till toppen
Annons: