Fy isa, det lät inte kul alls!

Undra hur många det är som lider av panikattacker i samband med kollektivtrafiken?

Själv åker jag mycket, mycket, sällan kollektivt!

Nu vill jag inte späda på ditt redan dåliga mående, men hur känner du inför hemsresan,
en dag som denna?

Hur hanterar du det?

Kram

ja, det kommer bli jättejobbigt att gå ner i tunnelbanan i eftermiddag……Har god lust att ta mina gamla "panik-bussar" hem, hela vägen. Men man ska ju inte göra så, det är fel sätt att hantera panikångesten. Det är bara att ta tjuren vid hornen igen.

Det som blev jobbigt, på jobbet är ju att även om jag berättat för mina kollegor att jag fått dessa problem i samband med min sjukdom, så förstår de inte hur jobbig en panikångestattack kan vara.

Jag fick kommentarer som "ja, men nu är du ju här" "så nu kan du lugna ner dig." De förstår inte att det blir efterdyningar. Det tog 2 timmar för mig att lugna ner mig litegrann. Jag kommer vara "konstig" hela dagen.

Ja, du har rätt, det är den riktigt jobbiga biten!

Att du "måste upp i sadeln" igen är du som sagt redan bekant med..

Värre är att andra inte inser, att det inte "bara" är exakt vid attacken, utan att man bli försatt "ur spel" efteråt också..Det är svårt att få acceptans eller förståelse för att det faktiskt förhåller sig så, många gånger!

Det kan liknas vid ett epilepsianfall, kramperna är bara en del, av en mycket påfrestande helhet!

Tröttheten, den kvarhängande ångesten..

Jag var en gång med som stöd vid ett möte med FK angående en persons panikångest och förmågan till arbete..

Handläggaren var helt iskall till situationen som uppstår. Hennes kommentar var -Men du har ju Xanor, hur lång tid tar det innan de verkar?

"Det är inte alltid de verkar och även om de gör det så blir jag vansinnigt trött efteråt, både pga attacken och tabletterna, så jag klarar inte alltid av att arbeta då."

Handläggaren fortsätter -Kan du inte ta en till då, så de verkar snabbare, då blir du ju inte lika trött av att behöva vänta på att det hela ska gå över?

Hur lång tid kan det ta, ca 30 minuter högst? Sedan bör du kunna fungera som vanligt igen!

Hon trodde helt seriöst att det var som att trycka på en knapp, sedan var allt bra igen och man hade samma kapacitet som om inget hade hänt!

Kram

Känner igen mig i det du skriver, får också panikångerst men de få jag pratat med om det tycker bara jag är löjlig och ska skärpa mig. Blir så trött på folk som inte förstår.

#2 Hoppas att det löser sig, förstår din svårighet men hoppas ändå att det går bra. Kram på dig!

#3 Låter som vissa jag har pratat med, blir bara så trött på sånt folk. Varför kan de inte förstå. Men å andra sidan är de lyckligt ovetande om hur det är att må dåligt. På gott och ont.

Ja, det är både på gott och ont!

Däremot är det upprörande när en person som arbetar med andras arbets(o)förmåga inte är bättre insatt i problematiken och om vad det innebär för den drabbade!

Hu vad hemsk hon/han var på FK. Ingen förståelse alls. Och jag har inte ens behovsmedicin ( lugnande ) eller antideppressiva medel, så jag får tampas med det här helt och hållet på egen hand.

Nu när klockan är 3 , känner jag mig någorlunda normal. Tänk att det tog hela dagen. Kommer nog inte vara "människa" förrän i morgon , efter natten. Den kvarvarande ångesten efter panikattacken har släppt nu ÄNTLIGEN. Men jag är fortfarande "skakis" och nervös av mig. Hoppar till vid minsta lilla ljud……

Jag tror jag har, bestämt mig nu. Jag  kommer inte följa den regeln som man ska göra i eftermiddag när jag åker hem. Det där var för kraftigt. Jag kommer ta bussarna hem. Jag skäms litegrann och känner mig som en fegis. Men jag vill inte utsätta mig för mera problem idag.

Jag tar tjuren vid hornen igen i morn bitti istället. Jag vet, man ska inte skjuta upp det som framkallat attacken, men ibland kan det vara skönt att faktiskt få slippa vara duktig och för en gångs skull ta den enkla vägen.

Jag kommer ändå få åka tunnelbana hela året runt, så det finns gott om tid för ny övning………….

Tack så jättemycket för era svar. Det värmer att ni finns. Och det värmer att andra har samma problem, fast jag lider med er!

Om en timme åker jag hem……….känner jag mig riktigt stark , just vid det tillfället när jag passerar tunnelbanestationen så kanske, kanske att jag går ner i alla fall……………vi får se……men jag tror inte det .

kram , isa

En massa adrenalinskit é vad det é!

Efterdyningarna är också skit, man känner sig onormal, okoncentrerad och nedstämd.

Jag läste ett inlägg här om dagen om en ung tjej som hade bytt strategi mot sina ångestattacker.

Istället för att tänka hjälp nu dör jag omvände hon det till typ: om jag dör så dör jag  och det är inte hela världen. Liksom sluta att kämpa emot panikattacken.

Jag ska försöka våga det nästa gången…

Annars Isa kan du tänka på oss att vi finns med dig, du är inte ensam, tänk att vi håller dig hårt i handen och säger så nu blir allt snart bra Isa, ta det lugnt, tänk på att andas…du behöver inte vara stark och duktig, tillåt dig att var liten och få hjälp mental från oss andra i just denna stund

#6 Vissa människor borde inte ha de jobben som de har, väldigt irriterande när man stöter på sådanna. Oavsett yrke! Jag hoppas verkligen att du lyckas samla ihop dig så du orkar fixa det. Håller tummarna att du klarar det, sen om du inte gör det idag så finns det en dag i morgon också. Som lakrits69 säger, vi finns ju här om du behöver nån. Kram!

#7 Det funkar att sluta kämpa mot paniken, jag fick en panikatack när jag skulle åka tåg häromdagen och jag gav upp och bara lät den komma.

Sen fick jag snällt åka hem igen och alla pengarna som jag la ut till ingen nytta. Så jag fick dubbel ångerst av hela grejen. Som tur var hade jag två överlyckliga odjur med mig hem som var mycket nöjda med att slippa åka tåg i flera timmar och de sprang runt som galningar i ren glädjeyra. Så lite gott hade det trotts allt med sig även om jag mådde skit.

#7 och #8 Åh vilka fina svar jag fått från er! Nästa gång ska jag tänka att ni håller mig i handen!Vad glad jag blir!

Tack för att ni finns!

ps. Lite gott i det onda fanns det idag för mig med. Jag hörde sedan på hemvägen , av andra medresenärer på bussen, att det varit en stor brand i t-banan, därav stoppet. De som satt i tunnelbanan vid tiden för branden, fick sitta fast i 2 timmar därnere.

Hua- jag är otroligt tacksam att jag inte satt därinne just när det hände. Jag kunde i alla fall vara "en av de lyckliga" som kunde ta en annan väg. Om jag hade suttit fast därnere, vet jag inte vad som hänt. Då hade de nog tagit mig till "hispan".

imorn tar jag mig ner i underjorden igen…….

Många varma kramar tillbaka!

men gumman vilken hemsk dag du måste ha haft. hoppas allt går bättre imorgon.

kram på dig

#9 Ta hand om dig och jag hoppas det går bättre nästa gång! Jag är glad att jag slipper SL och andra välpackade färdmedel utan klarar mig bra på att ta mig fram och tillbaka till jobbet på cykel. Du får berätta hur det går så håller jag tummarna för att det inte är något strul den här gången! Kram på dig

Puh, pust! kom till jobbet för cirka 45 minuter sen. Med tunnelbana. Allt gick bra. Jag blev "bara" väldigt spänd när den började krypa mellan 3 stationer. Då tänkte jag _ jaha, vad är det nu då? Men så tänkte jag att ni höll mig i handen och var med mig, och då blev jag lugnare, och sen så ökade den farten igen.

Tjohoooooooooooo! I did it again!

Känner mig faktiskt lite stolt.

kram på er alla och tack så jättemycket för allas vänliga och förstående svar.

"Heja" dig isa!

#13 Tackar!

Va skönt att höra! Och självklart att vi är med dig! Jag i alla fall =)

Det är starkt av dig att klara av det, vet ju själv hur jobbigt det är att klara av sånt så. Är riktigt glad för din skull! =)

Jag har varit hos kurator idag och hon anser att jag behöver få terapi att bearbeta mycket sorg. Hon menar också att det är viktigt att gå till botten med anledning till ångesten för då försvinner den!

Har någon här gått på terapi och kommit fram till den specifika orsaken till er ångest?

#16 Jag tror det kan vara något att sattsa på fast det är inte alla det passar, mig passar det inte i alla fall… jag rotar väst själv i min egen röra och jag hittar svaren på egen hand helt utmärkt faktiskt =)

Hur har det gått idag isa, allt väl?

#15

#18

Tackar! Allt är under kontroll! var lugn idag, fast t-banan började krypa. Det bekom mig inte för jag hade så mycket roligt att läsa just då. Har sparat lite läsning till i eftermiddag, till hemresan.

Det låter bra, hoppas att läsningen är intressant!

#20 jo, det var ingen spännande bok, tyvärr. Det var Apotekets tidning. Men det brukar stå en hel del "matnyttiga" saker där. Men jag tror jag var starkare rent psykologiskt idag också. Man blir stolt över sig själv och starkare när man tar tag i det jobbiga.

Men blir det totalstopp igen, så hjälper ingen läsning. Det har jag provat förr.Men det som hände var ju extremt. Det var visst en stor brand som sagt.

Tummen upp för dig.

#21 Apotekets tidning är minsann inte fy skam. Det kan stå riktigt intressanta saker där emellan åt!

Så bra att du känner dig starkare idag, det är skönt att få känna sig stolt igen, som du säger!

Hur är det med musik eller läsbok, funkar det på dig?

Fy, så otäckt..aldrig kul när det brinner!

#22 Tack så jättemycket!

#23 Vill inte ha musik på väg till och från arbetet. Jag är en rutinmänniska och vill fokusera på hur min kommande dag skall bli och då blir jag störd och okoncentrerad av musik på morgonen och på kvällen är jag så trött och vill bara hem. Läsböcker gillar jag inte, för jag tror du menar ljudbok?

En bra, spännande bok är bästa tispet för mig. Men inte ens det brukar hjälpa när paniken redan brutit ut. Det hjälper dock att hejda paniken om det är en liten panikångestattack med en bra bok. Men ibland kommer den så fort så jag hinner inte. Det är dom största panikångestattackerna som kommer sådär fort också har jag märkt.Det säger liksom bara PANG och så är det "kört".

#23 Apotekets tidning är en höjdare om man har tråkigt och jag har säkert läst varenda nummer det närmaste året när jag inte haft någonting att göra på dagarna på jobbet. haha :)

#24 Va bra att du hade något att läsa iaf. Har du provat att ha med dig en pocketbok så du kan läsa något när du känner att du behöver distrahera hjärnan? Panikatacker är aldrig kul … vad gör du när du får en? Jag blir helt paralycerad och kan inte göra så mycket men det kanske är annorlunda för dig? Ska du åka i morgon så hoppas jag att det år bra! (Själv ska jag till tandläkaren) :(

Läsbok *fnissar* jepp, ljudbok menade jag!

Själv har jag inte prövat det för det kräver god koncentration från mig omjag ska orka lyssna..

Musik däremot kan göra att jag drömmer mig bort lite så att jag då klarar det runt om lite bättre!

Det är dock varierande beroende på hur jag mår, ibland skulle jag inte för allt i världen, kunna lyssna bland folk..

Nej, när den stora panikångesten bara smäller till, så där, då är det nog inte en bok eller apotekets tidning som gäller ..

#25 Lycka till, både med resan dit och hos tandläkaren!