Som sagt jag vill bara sova och sova..

Aldrig är det så lockande att stanna under täcket som då!

Jag börjar oroa mig typ dagar i förväg och sova? Vad är det? =)

Som vanligt, möjligtvis att jag är aningen tidigare då, vilket i realiteten innebär att jag är där 5 min innan, är en brutal tisdsoptimist i vanliga fall.

#2 Jag reagerar som du och för mig är det ångest över att jag ska dit och den gör så att jag sover mera för då slipper jag tänka på det, tror jag!

Alltså det är en form av förväntansångest inför situationen som gör att jag mer eller mindre förtränger det..

#3 Okej, hur är det med din sömn då har du lättare eller svårare att stiga upp på morgonen om du ska iväg på ett möte under dagen eller är det som vanligt?

Oj, nu ser jag på klockan att jag ska vara där om en timma så jag måste skynda att göra i ordning mig!

I normala fall när jag har något inbokat kan jag knappt sova av rädsla att missa tiden.

Men idag, som när jag ska iväg på möte, vaknade av mig själv i och för sig, men har fortfarande inte tagit mig in och gjort mig ordning med allt som ska göras, duscha å sådant, trots att jag ska vara där 15.30, och vaknade runt 8.30…

Vet inte riktigt vad det är som gör att det blir så.

När jag inte råkar vakna av mig själv så är det gärna dra täcket över huvudet som gäller. In i det sista.

Valde annat. Nu har jag ju valt att inte längre gå på samtal, men när jag gjorde det kunde jag inte sova alls natten innan. Vare sig det var 9 på morgonen eller 3 på eftermiddagen.

#6 Precis så är det för mig också, jag är jätteorolig för att försova mig!

Ändå ligger jag där, när jag har vaknat, nästan oförmögen att stiga upp!

Jag lägger också alltid mina planerade möten på eftermiddagen, något annat är inte tänkbart!

Tyvärr blev mitt kommande läkarmöte ombokat i sista stund, så i stället för nu i veckan på eftermiddagen, blir det inte av förrän i slutet av månaden och då kl 10.30!

Inget drömläge precis, då det är första mötet med min nya läkare och jag måste ta en del viktiga beslut.

Det är ju en fördel att vara talför då..

Men, men ibland är det bara att bita ihop och gilla läget..oavsett!

Hoppas att du kom iväg på ditt möte i tid!

# 7 Går du inte till läkare heller nu då?

#8 Nej. Det strulade till sig, och jag har inte tagit mig mod till att ringa och be om en ny läkare. Tyvärr ljög jag för min mor att jag faktiskt kontaktade vårdcentralen och redde ut det hela, så jag kan inte med att erkänna det och be henne om hjälp. Dock så skrev min fd läkare ut recept för ett halvår, så det har jag iaf.

Bra att du har medicin Saga!

Du får ta sats.. och kontakta vårdcentralen igen, när du känner dig redo!

#8. Det är samma här med. Att planera in något på förmiddagen har de gett upp. Och det är skönt. Sedan händer det ju att något annat råkar vara på morgonen/förmiddagen, men då sover jag knappt något alls.

Men just möten på psykiatrin, spelar ingen roll när jag vaknar, jag kan ligga vaken och bara vrida och vända mig eller sätta mig framför datorn tills jag nästan måste stressa för att göra mig i ordning.

Jobbigt med en förmiddagstid som du måste passa, och måste ta beslut under också.

Jag vaknar tidigt!

Går och är orolig i kroppen flera dagar innan. Oroligare än vanligt då.. Vet ofta inte varför förrän jag börjar reda ut om jag har nåt inbokat..

Jag är tidspessimist, är alltid stressad att komma i tid, alltid där lång tid innan. Var jobbigt när jag gick på universitetet, alltid där 30-45 min innan föreläsning..

Jag får en väldans ångest av att åka till min fd psykolog. Kan ha varit en bidragande faktor att hon var en skit och inte ville/kunde hjälpa mig med det jag ville ha hjälp med. Just nu är jag utan samtalshjälp överhuvudtaget och tror att jag behöver det mer än någonsig igentligen!