Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 3446 ggr
lakrits69
2009-08-30 13:30

panikattack i natt

I natt vaknade jag och kände att det bara rusade i kroppen och visste att om jag inte kämpar emot nu kommer en panikattack. Men då tänkte jag i mörket att ingen ser mig, jag låter skiten komma, jag kapitulerar, jag får väl dö då!

Det var som att åka i 500 km i timmen med uppspärrade ögon och tro att man snart skulle träffa en betongvägg, men väggen kom aldrig…och medans jag rusade fram tänkte jag på alla som älskar fart och får en kick av just detta, vilken lyckost jag är som får åka så här alldeles gratis och farligt är det inte heller. Skämtåtsido men jag ska försöka att kanalisera om denna "energi" som kommer i fortsättningen.

Jag har aldrig testad riktiga droger som finns på marknaden och kommer inte göra heller men jag har läst om snetändningar och panikångest har nästan samma symtom.

Snetändningar kan man ju få om man inte kopplar av när drogen verkar och bara låter sig hänges.

Kroppens egna signalsubstanser är också en typ av "droger" …funderar vidare

Annons:
isa
2009-08-30 15:09
#1

Oj! Hua, det låter som du fick en klassisk rejäl panikattack. Fy farao! Duktigt av dig att bara låta den komma, de brukar faktiskt vara det bästa. De blir bara värre och starkare och håller på en längre tid när jag kämpar emot mina. Den kvarvarande ångesten blir också kvar längre tid och starkare när jag kämpar emot.

hur känns det idag?

lakrits69
2009-08-31 11:37
#2

Tyvärr hade jag efterdyingar hela dagen efter av ångest.

Generell ångest så jag kände mig olustig minst sakt hela dagen och tyckte det var jätt jobbigt att möta människor.

Men idag är en ny dag, nya friska tag!

Citronmeliss
2009-08-31 12:28
#3

Hoppas du får en fin och ångestfri dag, lakrits!

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

isa
2009-08-31 15:37
#4

#2 fy vad jobbigt. Ibland vet jag faktiskt inte vad som är värst. Det är klart att panikångestattacken är det värsta, men den kan gå över snabbt också. Ibland vet jag inte om den kvarvarande ångesten nästan är värre, för den sitter i så himla länge, och mot den verkar det inte finnas så mycket hjälp tycker jag.Då hjälper det inte med några andningsövningar inte…….

Jag hoppas också du är ångestfri idag!

kram isa

lakrits69
2009-09-01 14:29
#5

Vad har hänt? Jag mår så jäkla bra idag, lätt i sinnet och avkopplad. Jag njuter av varje lugnt andetag som ger mig lycka!

Jag vet att jag inte ska dricka alkohol med sertralin man får förgitfning men jag och min sambo tog lite whiskey (1/2 dl) igår kväll. Jag ville koppla av lite och inte ta zolpidem. Blev lite trött men somnade sent och sedan studsade hunden runt i vår säng en del i natt så det blev inte mycket till sömn, vaknade kl 5 och hade migränliknande huvudvärk, skit tänkte jag det var nog alkoholen, gick upp tog en ardinex gick och la mig igen. Kom upp med de andra vid sjutiden, drack en kopp kaffe och kände hur livet strömmade till i kroppen.

Jag svettas ganska mycket idag men för övrigt mår jag kanon!

Undra vad som hände? Tänk om man alltid kan må så här!

sayuri
2009-09-01 15:01
#6

#5 Det kanske var en nyttig utrensning? Ibland mår jag själv mycket bättre efter ett "utbrott" och det är som om hela huvudet lyckas bli rensat, fast det beror på vilken typ av utbrott det är och vad källan är. Jag brukar få ångerst när jag mått bra, lite som att hjärnan hämnas påmig och vill ta ner mig på jorden igen med orden "nej nu har du mått bra tillräckligt länge, tro inte att du är värd nått". :P

Hoppas det håller i sig och att du slipper ångerst i onödan. :)

Annons:
isa
2009-09-01 17:27
#7

#5 Jag mår alltid bra, sen efteråt. Läs nedan min skrivelse till sayuri:

#6 Intressant synvinkel på det hela! Så har jag aldrig tänkt. Jag tror alltid att jag mår så bra efteråt, för att jag är så otroligt lättad av att det är över, och att jag har klarat mig igenom det.

Men det kanske är som du skriver, att kroppen behöver få den där panikångestattacken, för att det är någonting som vill ut - det har jag förstått i alla fall. Och kanske så behövs de där utbrotten. Jag ska försöka tänka på det vid nästa panikångestattack så kanske jag härdar ut den lite bättre. Tack för tipset.

sayuri
2009-09-01 17:40
#8

#7 Hoppas att du orkar igenom dem, det kanske är bättre att genomlida skiten när de kommer än att samla dem på hög och sedan, när man inte orkar kämpa emot dem, så kommer allt på en gång och man knapt klarar av att hålla sig vid liv. Jag vet att det inte är den bästa lösningen på alla problem men något att fundera på i alla fall. :)

Verra88
2009-10-13 18:52
#9

Precis dom där panik atackerna som du skriver om och beskriver har jag typ varje natt sen flera år i flera timmar dock aldrig fått medicin för det.. Men jag vet att det är sjukt jobbigt och man vill bara försvinna helst dö.. men man bara ligger och skakar som jag vet inte vad…

isa
2009-10-16 17:26
#10

Lakrits69:  Hur har det gått sen senast med dina panikattacker??

Hos mig är det en hel del just nu. Vilket är jättejobbigt…..

kram isa

lakrits69
2009-10-17 01:32
#11

Efter utrednings början har det varit ett kaos, mina symtom har varit huller om buller.

Det jag har just nu sedan några dagar är en massa små yrselattacker, det känns som det gungar till hjärnan, ibörjan var jag åksjuk och mådde jätte illa med huvudvärk från tinningarna. Jag är fruktansvärt disträ och seg i huvudet men jag mår inte illa längre, vilket är jätte skönt!

Jag har nog accapterat att jag är ett miffo, i alla fall för en stund, jag befinner mig just nu lite utanför den krävande världen så därför har jag inte drabbats för någon panikattack på ett tag, istället ser jag nog ut som ett stoppljus *S*

Hoppas verkligen att vi blir mer harmoniska efter KBT! Det känns som du och jag ställer oss positiva detta, vilket är bra.

Min läkare sa idag att den behandlingen är väldigt tuff, jahaaa säger jag med helt tom blick, helt tom i huvudet är jag, kan liksom inte tolka något, allt får bli som det blir. Jag har lämnat mitt liv på sätt vis i deras händer. Det är 4 st äldre kvinnor som håller i det och det kanske låter löjligt men de har blivit lite mina mammor.

Fortsättning följer!

Kram Lakrits

isa
2009-10-17 16:18
#12

#11 Ok! då vet jag. Jag har också accepterat att jag är ett miffo Gladdet blir mindre kravlöst då liksom. Framförallt så har jag förstått att våra problem är mycket vanligt. Det finns många miffon :o) :o)

Min gamla kurator såg jag också som en extra-mamma. Hon betydde så enormt mycket för mig.

Den nuvarande psykologen har jag fått bättre kontakt med nu i alla fall. Var inte alls nöjd med henne i början. Men jag har gett henne lite tid att lära känna mig, och nu känns det bättre med henne.

På min KBT ska det finnas med en läkare och en psykolog också i gruppen. Det kan nog vara bra.

Jag håller tummarna för oss!

kram isa

Upp till toppen
Annons: