Annons:
Etikettbehandling
Läst 2065 ggr
lakrits69
2009-08-19 11:43

Skiten ska ut! 6

Varför trivs du inte bland människor?

---------------------------------------------------------------

Jag trivs inte när de kommer för nära, jag känner mig trängd och får flyktkänslor!

Varför!? Ska försöka förklara…

Det brukar börja med att jag känner mig yr och har svårt att koncentrera mig och blir lätt blockerad vilket leder till viss irritation och ilska från min sida. När jag försöker dölja denna känsla " inte tycka om folk" som jag skäms för blir det ännu värre, jag börjar svettas och blir högröd i ansiktet, tung i bröstet, svårt att andas och till slut helt stirrig…nu vill jag inte vara med känslan har nått sin klimax.

Men varför!?

Kanske beror det på att jag har blivit illa behandlad av många människor vid många tillfällen. Jag är kanske på min vakt, tar liksom inga risker!? Men många männsikor är också jätte snälla, varför tar jag inte in dem. Jag kanske har självförakt att jag tycker att jag inte förtjänar det.

Så är det nog!

Många menar att man dras till fel typ av partner när man har dålig självkänsla för att man älskar sig själv för lite. Jag har tidigare varit i ett både psykist och fysiskt destruktivt förhållande.

Nu är jag tillsammans med en en väldigt omtänksam och kärleksfull man och detta kan jag tycka vara "påfrestande" ibland. Jag är inte van att ta emot så mycket kärlek och kan inte ta emot!

Annons:
David
2009-08-19 11:54
#1

Jag känner mig helt enkelt "dum" i sällskap med nya människor. Så länge jag inte vet något om dem har jag jättesvårt att hitta på samtalsämnen. Är rätt trist med, "vilket vackert väder vi har". Har blivit att jag är extremt blyg.

Men när jag har en "roll", dvs. en uppgift, då klarar jag av det. Eller att umgås en och en med någon jag tycker om. Det fungerar bra.

I folkmassor blir jag ofta, ja, ställd. Om jag väl lyckas så är jag helt utslagen ett bra tag efteråt.

Blir så nervös också att jag inte riktigt tänker på vad jag säger, eller lyckas koncentrera mig på vad andra säger.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Zaphix
2009-08-19 12:07
#2

Jag trivs bland människor!

Men då ska det vara människor jag känner och vet var jag har. Det är jobbigt med nya människor, är jobbigt att lära känna människor.

Jag kan vara ganska blyg av mig och gärna dra mig undan. För mig är det perfekt att umgås med en annan, för när det kommer en till eller flera till känner jag mig ofta utanför och drar mig undan eller blir tyst.

Dessutom blir jag enormt trött av att umgås med folk. Det är det jobbigaste. Har jag umgåtts mycket en dag så måste jag vara hemma, sova och ta igen mig 1-2 dagar efgteråt.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Bergspuman
2009-08-19 12:22
#3

Jag trivs bland människor, men det ska vara sådana jag känner mig trygg med och har något gemensamt med. Har inte social fobi eller så, men min nedsatta hörsel gör det lite jobbigt att vara i en stor skara där många pratar samtidigt, händer ofta att jag inte uppfattar vad alla säger o går miste om den röda tråden i samtalet.

[aspie]
2009-08-19 12:49
#4

Jag känner igen "problemet i både #0 och #1.

#0 Det låter som du har jobbig ångest, ivarje fall tror jag det är ångest när det gäller mig då jag känner som du beskrev

lakrits69
2009-08-19 13:59
#5

# 1 Du behöver oroa dig för att folk uppfattar dig som dum eller att du inte har något att säga! De flesta sociala människor är hemskt intresserade av att berätta om sig själva så om du är en bra lyssnare och inte har problem med ögonkontakt kommer det att gå hur bra som helst!Glad

Om du nu är lite"dum" kan till och med vara positivt, folk gillar inte perfekta människor, de känner sig hotade att du ska dömma dem istället. De kan bli mer avslappnade till dig och om du har lite självdistans till din dumhet är det ett jätte plus!

# 4 Ja! Jag har ångest och den kommer bara när jag är med andra männsikor. Jag har ofta inga problem när jag är anonym, typ på tåg, parker med mera, problemet är störst när det blir mer intimt, när folk kommer för nära! Många människor har stort behov av detta men jag har inte det i någon större utsträckning! Har ingen energi till det, känner mig lätt utnyttjad!

Jag är nog ganska skadad som individ!

De jag anstränger mig för är min son, sambo och mina djur sedan orkar jag inte mer!

sayuri
2009-08-19 14:53
#6

Jag känner mig trängd, osäker och har alltid svårt att veta hur jag ska bete mig.

Källan till mitt beteende beror på hur folk har behandlat mig tidigare i mitt liv men jag är över dte nu och jag börjar bearbeta bort ångersten som finns kring att vara med andra människor. Jag vill bli lite mer öppen och glad, som jag var innan när jag var liten. AS kommer alltid vara med mig men man kan alltid kunna vara glad som person även om man har en annan syn på livet än andra. Jag är nära men det är alltid svårt att släppa in folk närmare sig själv för ju närmare hjärtat man släpper dem detso mer sårbar blir man. Att vara sårbar är ingenting jag gillar att vara men samtidigt så mår man nog bra av att kunna släpa i alla fall ens närmaste nära hjärtat fast då gäller det att man känner de personerna för blir man sårad av en som står en nära så kan det drabba alla andra med att man låser alla ute och det brukar aldrig bli något bra av det.

Mina djur är min familj och dem har jag ända inne vid själe nedans människor alrig kommer lika nära även om det finns få som står mig mycket nära och dem uppskattar jag och ställer upp för. De är som min familj, mina vänner och mina djur. =) De ger mig styrkan att kämpa vidare och glädjen när jag har kommit ännu ett steg frammåt.

Annons:
lakrits69
2009-08-19 15:19
#7

# 6 Vad betyder AS?

sayuri
2009-08-19 15:24
#8

#7 Glömde att jag var här inne och inte på bokstav. Det betyder Asbergers syndrom. ett mycket intressant fenomen, tycker jag. Även om jag kanske inte har det så är det mycket intressant att läsa om men så är jag tokig i att lära mig så mycket som möjligt innom psykologi bara för att det roar mig. =)

Aviendha
2009-08-19 16:46
#9

Jag otrivs väl egentligen inte, men på senare har jag undvikit andra och det beror helt enkelt på att det kostar mig massor i energi att vara bland folk. Jag kan ju inte bara sitta och hänga, man måste ju vara lite aktiv. Eftersom energiförrådet är så knapert så töms det fort.

Annars så fungerar jag tydligen rätt bra bland de flesta människor.

sayuri
2009-08-19 19:51
#10

#9 Det är ju bra, är det någonting du har "lärt dig" eller har du alltid kunnat det?

Aviendha
2009-08-19 20:49
#11

#10 Jag har väl genom uppväxten "tvingats" vara väldigt flexibel, och du vet den dära masken som man ofta bär? Den upptäckte jag tidigt att man kan anpassa efter olika syften ;) Nu sker det per automatik, så jag är lite osäker på om jag kan säga att jag lärt mig det eller inte? Kanske att jag alltid kunnat, men finslipat det genom åren?

euphoria
2009-08-19 21:54
#12

Man känner igen sig i många saker som nästan alla i den här tråden tar upp. Osäkerhet bland folkmassor, lära känna nya människor och ibland irritation över att folk visar ömhet och kärlek. Man känner sig så kall när man ser på någon som berömmer en eller ger en komplimanger med en närmast likgiltig min. Då sätter man på sig en mask och säger: "Tack" eller vad som passar. Samtidigt lägger man på ett "sött" leende så är det gjort. Sen kan man äntligen pyra ut all irritation över någon som står en närmre.

Så är det inte alltid, alla har ju sina dåliga dagar. Egentligen är väl det där med nya människor ganska beroende på vad för människa man pratar med. Vissa har man hur enkelt som helst att prata med, andra bara krymper man inför och vågar inte säga någonting. Haha, förlåt om det blev förrvirrande :)

StickyKitten
2009-08-19 22:19
#13

Jag trivs inte bland människor eftersom … jag sällan "klickar" med folk. Jag tycker att de flesta människor är tråkiga, ointressanta… och de babblar så jäkla mycket om absoluta skitsaker.

Givetvis får folk prata om vad de vill, men när man är i en grupp och alla andra verkar komma överrens och ha trevligt medans man själv tycker att alla andra är tråkiga idioter så… blir man lätt bitter Oskyldig

Annons:
Bromelia
2009-08-19 23:13
#14

jag både trivs bland människor och inte. om jag jobbar (som expedit) så trivs jag jättebra bland människor, går jag själv och handlar så får jag bara ångest och vill åka hem. sen är det ju i bekantas närvaro så kan det gå bra några timmar men sen måste jag få vara ifred

sayuri
2009-08-19 23:16
#15

#14 Du kan skilja mellan Jobb och "privatliv" som jag brukar säga, jag är själv sånn. På jobbet har jag inga större problem men hemma så är det mycket, värre. Sånt är ganska intressant egentligen vilken skillnad det är på att vara på jobbet och när man är hemma.

Bromelia
2009-08-19 23:21
#16

#15 ja visst är det. jobbar jag så är det bästa jag vet en riktig rusning då man nästan får jobba arslet (ursäkta språket) av sig för att hinna med. men skulle jag vara tvungen att ha samma tempo hemma skulle jag bryta ihop. konstigt det där…

sayuri
2009-08-20 13:44
#17

#16 Man går in i sin uppgift och det är uppskattat på jobbet Men det kan resultera att man går in i väggen istället och arbetar sönder sig och det är ju synd.

lakrits69
2009-08-20 14:04
#18

Ska tillägga att jag trivs jätte bra med männsikor när jag har druckit typ två glas vin. Jag är en riktig trevlig prick Oskyldig inte bara min egna uppfattning utan andras också. Då älskar jag hela världen och jag tror att alla älskar mig Flört

Men jag är ytterst försiktig med sprit för min pappa är alkoholist, förhoppningsvis nykter sådan.

Och sedan ska vi inte prata om ångesten dagen efter!

Jag har pratat med min läkare om just detta, att jag behöver något lugnande men får till svar att det bara är beroendeframkallande och ingen lösning på sikt.

Det hade varit helt underbart om man kunde slappna av bland folk och få bättre självkänsla! Eller hur?

sayuri
2009-08-20 15:03
#19

Alkohol är en genväg jag lätt använde mig av när jag ska försöka klara av stora sociala saker, som födelsedagar…som tur är så "glömmer" jag alltid bort att kommentera att det är min födelsedag och kommer lindrigt undan all uppmärksamhet. =/

lakrits69
2009-08-21 10:43
#20

#19 "använde" Du gör inte det längre?

Annons:
annemaria1962
2009-08-21 12:36
#21

i mitt fall är det ju självförtroendet som inte räcker till! det tror jag. för jag blir tyst o säger inte mer än då jag kan känna att jag måste!

det går lättare om det är vänner jag känner mycket väl. men det är svårt har alltid en "spärr", på nåt vis, som håller mig diskret avvaktande. lite på sidan av vad som händer! jättejobbigt att sitta vid mat-eller kaffebord då jag känner så här! för då känns de som att jag hamnar mer i synfältet. o måste visa att jag är social!! Obestämd o det är hemskt jobbigt! då kan jag känna att hettan i ansiktet ökar o jag blir smått svettig! vet inte hur jag ska placera blicken…inte kul!!

men sedan när man så får stiga upp från bordet o alla e klara,så går man o ta en cigg…då kan allt släppa, nästan i allafall…o sen kan allt kännas lättare. för då e jag inte i centrum av allt längre! det kanske är därför jag kan slappna av då….??!!

lakrits69
2009-08-21 14:48
#22

#21

Vet precis vad du pratar om! men det är nog inte självförtroende utan mer brist på självkänsla!

Jag upplever samma sak som du men ofta försöker jag börja prata, bjuder mycket på mig själv, är väldigt öppen och ibland lite provocerande för att få igång lite kul diskussion. Jag älskar annorlunda och pinsamma männsikor då kan man själv slappna av.

Egocentriska männsikor är också lättare att umgås med, de är ofta väldigt självupptagna och då behöver min inte bry sig så mycket om sitt egna jag + demoner som man försöker dölja.

Dessa människorna ser ingetting. Men dessa männsikor brukar ofta vara utnyttjande, manipulerande, snåla, egoister, alltså inga man vill ha som vänner.

De människor jag verkligen gillar skrämmer mig för då bryr jag mig för mycket vad de tycker om mig, duger jag!? Man kan ju bli sårad och sådant undviker jag.

Detta kanske låter konstigt av en person med socialfobi men fastän jag pratar och sticker ut är jag en väldigt otrygg människa och tycker dessa situationer är väldigt prövande och energikrävande. Jag tänker länge efteråt vad som har sagts och kan hålla på att älta. Jag tycker ju om stillhet och tomhet i huvudet.

Jag skulle älska att kunna bara vara bland folk och slappna av, Jag skulle vilja bara kunna titta och lyssna på folk utan att miljoner tankar snurrar runt i huvudet.

Antaglien har bara två växlar. Jag vill hitta en växel mitt emellan!

sayuri
2009-08-21 14:57
#23

#20 Nej jag har inget behov av att vara social eller gå på stora sociala fester, bäst tycker jag om att vara själv med mina djur och kanske en eller annan person hos mig. Så länge jag har möjligheten att smita iväg om jag tycker det blir för jobbigt så kan jag vara med. Så alkohol är inget för mig, men jag kan dricka om jag känner för det och utan att tappa kontrollen men det är tråkigt att dricka för det mesta.

KadjaNina
2009-08-26 23:57
#24

Jag vet inte riktigt. Det har bara blivit så. Jag tycker det är extremt jobbigt att vara bland en massa folk bara.

Upp till toppen
Annons: