Ja, jag har ett stort kontrollbehov!

Men inte i allt, vissa saker kan jag släppa helt istället.. det slår nästan över åt fel håll då!

gillar inte överraskningar och gillar att ha saker och ting så planerade som möjligt. så ja, det är nog kontrollbehov..

Hmm… jag har nog inte särskilt stort kontroll behov, tror jag ^.^

På sitt sätt - ja, enormt. Mindre i andra aspekter. Det ligger väl i definitionen av ordet kontroll ;)

Javisst. Planering och organisation är min stora styrka på arbetet. Som logistiker kan man dock aldrig veta vad som kommer att inträffa (allt kan strula med en transport), så flexibel måste jag också vara. Klarar av oväntade vändningar i tillvaron bra. Men får jag bestämma, så vill jag veta i förväg vad som ska hända.

Fast att inte gilla överasskningar och att må bäst av att planera och förebygga det är väl inget kontrollbehov.?Eller har jag fel där?

Kontrollbehov förknippar jag med en del av min ex-pojkvänner som hade ett sjukligt behov av att styra och kontrollera exakt allt jag gjorde. Jag fick inte ens sitta på toaletten ifred för en kille, och för en annan så kom han och mötte mig vid tåget varenda dag när jag kom från jobbet, för att han skulle kolla och se till så att jag gick direkt hem. Skulle jag handla eller göra något ärende fick jag inte göra det inne istan vid mitt jobb, utan jag skulle åka hem och göra det tillsammans med honom.För att nämna några exempel…..

Oj oj! Var han svartsjuk?

Det jag menar med kontrollbehov är t ex att jag vill inte ha spontana besök, jag vill att personer ringar innan de kommer så att jag har kontroll på situationen.

jag har på sätt och vis ett kontrollbehov men det beror mycket på hur jag mår. så vissa dagar har jag kontrollbehov och vissa dagar inte

#7 Ok, då vet jag hur du menar. Och ja - de har varit sjukligt svartsjuka en del av mina ex-män.

Någon jag glömde nämna är min mor. Hon har verkligen ett stort kontroll-begär! ( inte behov ) hon vill veta allt man gör, allt man säger. Helst skulle hon väl ha en kamera som sitter ovan min axel, så hon vet vad jag gör exakt hela tiden. Allt ska man deklarera för henne. Hon håller sig undan när jag har en kille, men när jag är singel som nu, så påminner hon starkt om flera av dem. Jag är vuxen och klarar mig själv. Hon har ingen rätt att få veta allt jag gör.

Hon har irriterat mig extra mycket idag - därav detta inlägg!

ps. Min mor är expert på att komma och ringa på dörren, när jag vill vara ifred. Då skyller hon på att jag inte svarar i telefonen, att det är därför hon kommer förbi istället. Och det är aldrig något viktigt.

Två gånger i mitt liv har jag sagt upp bekantskapen med henne och inte talat med henne, ena gången på ett år, andra gången på 1½ år. Men har återtagit kontakten av i princip samma anlednig varje gång. ( att hon är ju ändå min egen mor. )  

Jag har sagt åt henne så himla många gånger. Jag har också ett flertal gånger sagt åt henne att - med dig kommer det bli som i sagan om Peter och Vargen.

( sagan om när Peter ropade och skrek att vargen kom, och Peter bara ljög. Så till slut när vargen kom på riktigt och Peter ropade s´å var det ingen som trodde på honom.)

Så Nu blev det lite OT här kanske, men kort sagt:

Gentemot min mor har jag gärna ett kontrollbehov - Ja.

De säger att man väljer en partner som undermedvetet påminner om någon av föräldrarna. Mitt ex var ett charmerande monster, drömmer fortfarande än idag mardrömmar om honom.

Din mamma verkar verkligen vilja krypa dig under skinnet och det verkar som hon vill ha uppmärksamhet och bekräftelse.

Det verkar också som hon kör över dig och tar dig för givit som man tyvärr gör i många relationer men du skriver inte att hon är elak mot dig på något annat sätt!?

Hon kanske skulle bli lugnare om du tog över initiativet att umgås och frågade henne om ni kan äta middag varje söndag kl 18 eller varannan. Då kanske hon blir lugnare och slutar att pocka på uppmärksamhet…

#11 Tack för ditt svar och tips. Vi åt faktiskt middag varje Söndag förut, men hon betedde sig i princip likadant för det, kanske något lugnare. På ett av mina arbeten som jag haft, hade vi bara en telefon för 20 anställda, som var till privatsamtal. Jag fick säga åt dem som svarade i den att är det min mor, så säg att jag är upptagen och om det är något viktigt, så kan jag ringa upp. För hon ringde på den varenda dag. Det var pinsamt för mig.

Hon respekterar inte vad jag säger helt enkelt. Nu har min syster sagt upp bekantskapen med henne……….Jag var i ungefär samma ålder som min syster är nu, när jag sa upp bekantskapen med henne.

Hon kan vara mycket elak och manipulerande men det är inget jag vill gå in på just nu. Samtidigt så kan hon vara min bästa vän.

Ett mycket komplicerat förhållande………..

I know!

Jag har själv inte haft kontakt med min mor nu på flera år!

Vår relation är mer skadlig än nyttig, hade jag varit starkare, haft syskon, inte haft ont och ångest kanske jag hade orkat ha kvar en liten kontakt med henne.