Annons:
Etikettundersökningar
Läst 3312 ggr
isa
2009-07-28 14:46

Pratar ni högt för er själva?

Denna undersökning går ut på att få veta hur många som talar högt för sig själva. Jag gör det både hemma ( fast då talar jag med min katt också ) och på jobbet. På mitt jobb har de vant sig……

Jag samtalar ju inte med mig själv och för en konversation. Men jag säger högt korta meningar som "Nu ska vi se….." eller "så, nu var det klart" osv.

Kom ihåg: när man pratar med sig själv får man de bästa svaren.Glad

Så, talar ni högt för er själva?

Annons:
HannaM
2009-07-28 14:55
#1

Svarade nej aldrig men det stämmer väl egentligen inte. Det kan slinka ur något ord men ytterst, ytterst sällan. Förutom att jag pratar med illrarna då..

David
2009-07-28 15:00
#2

Jag kommer på mig själv lite då och då att jag pratar för mig själv, utan att tänka på det egentligen.

Senast jag fick höra det av andra var på en kattutställning, satt och skrev kattnamn på bedömningssedlarna, och det var rätt ofta jag läste kattnamnet högt för mig själv. Har kommit på mig i någon affär också att jag går och småmumlar för mig själv.

Hemma är det mer ok, kan skylla på att jag pratar med katterna. Glad

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

isa
2009-07-28 15:06
#3

Förlåt. Strunta i detta inlägg. Jag har glömt bort hur det var med undersökningar. Kanske jag måste skriva en kommentar för att se era svar?

isa
2009-07-28 15:08
#4

#2 Hi hi hi, visst är det bra att skylla på att man pratar med katten.!

Om jag råkar säga något i en affär, vilket händer ganska ofta om jag blir sur och inte hittar något. Då stirrar folk på mig , precis som om jag inte är riktigt klok. . . .

flikkan77
2009-07-28 15:13
#5

Jag pratar lite som du, Isa. Början på meningar och lite så. Eller så pratar jag med djuren.

"You just have to belive…"

Saga85
2009-07-28 15:13
#6

Nej, det brukar jag inte göra. Däremot så har jag ofta långa, tysta dialoger med mig själv. Ibland känns det som två skilda personligheter, en "röst" som är blyg och försiktig, den andra nästintill hatisk, aggressiv, anklagande. Ibland är det som om det börjar skrikas till; "Din j*vla idiot, tror du verkligen det?!!", osv.

Om det är "normalt" eller ej vet jag inte. Är så van vid att ha det så.

Annons:
David
2009-07-28 15:16
#7

#4. Katter är fantastiska på många sätt Flört

Det där med affären känner jag så väl igen.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[aspie]
2009-07-28 15:46
#8

Oh ja, jag pratar ofta med mig själv och med mina hundar

Tavar
2009-07-28 15:59
#9

Jag pratar sällan högt, om jag nu gör jag det så vet jag det inte själv ^^'' Men brukar prata med mina fåglar ganska mycket, så fort jag är i samma rum som dom börjar jag prata och vissla. Men brukar dock ha konversationer i huvudet då jag brukar låtsas att jag pratar med någon bekant. Det kan vara ganska stlrande ibland då jag blandar ihop vad jag sagt på riktigt och vad jag sagt i huvudet men det gör det även lättare att tala om jobbiga saker då jag redan sagt det så många ggr i huvudet till personen.

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

Yeay
2009-07-28 17:47
#10

Jag pratar med mig själv ibland när jag är ensam. Ibland kan jag även säga korta meningar högt till mig själv när jag inte är ensam, men det är sällan. Dialoger med mig själv eller med vänner/bekanta har jag väääldigt ofta i huvudet… Tycker inte riktigt om det men svårt att stänga av…

imilija
2009-07-28 18:01
#11

som #6 kan jag ha långa dissutioner med mig själv i skallen men ibland pratar jag även högt.

oftast så pratar jag med mina råttor (det känns okej) men ibland kommer jag på mig själv med att prata "jaha, vad ska jag äta idag då" eller om det är någon töntigt program på teven "men åååh himla idiot"

haha, fick en sån shock första gången jag kom på mig själv med att prata högt, kände mig som en galen gammal tant Tungan ute

Froddel
2009-07-28 18:43
#12

Ojoj, jag pratar väldigt mycket för mig själv. Går o mumlar både här o där. Pratar ofta med hunden också, även när vi är ute och går och muttrar t ex på folk som kör som idioter när vi är ute… kan typ säga till hunden att "det var en dum j***l, blinka då så jag vet att du ska svänga med bilf*n" …..

Sambon frågar ofta vad jag säger, likaså på jobbet.

#10  Dialoger med mig själv eller med vänner/bekanta har jag väääldigt ofta i huvudet ……känner jag igen mycket välFlört

Yeay
2009-07-28 19:42
#13

"12 Skönt att höra att man inte är ensam, ibland känner man sig nästan lite knäpp som går runt och har långa samtal i huvudet ;P

Annons:
Jenahbella
2009-07-28 21:09
#14

ibland gor ja det. for att saga at mig sjalv eller ibland bara for att…
oftast sa sjunger ja till mig sjalv!

flikkan77
2009-07-28 21:33
#15

#12 Just det! I bilen pratar jag rätt mycket. Folk kör ju som idioter. Flört

"You just have to belive…"

David
2009-07-28 21:34
#16

#15. Ja, i bilen blir det en och annan svordom, men jag vet inte om jag kan räkna mina svordomar där som att prata för mig själv?! Obestämd

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Musiken
2009-07-28 23:47
#17

Jag pratar ofta for migsjalv. Pa gatan, hemma, pa bussen, i affarer, pa jobbet.. Kommer ofta pa mig sjalv nar folk ger mig konstiga blickar pa gatan :P

Bromelia
2009-07-28 23:50
#18

brukar oftast kommentera om jag gör något knäppt, typ ställer in kaffeburken i kylskåpet då brukar det bli "åh vad håller du på med" men sambon pratar med sig själv jämnt och ständigt och jag blir galen eftersom jag hela tiden tror han pratar med mig

LenaR
2009-07-29 00:01
#19

Det är aldrig tyst i mitt huvud. Jag pratar med både riktiga och påhittade vänner. Blev aldrig av med mina låtsaskompisar… Och är jag ensam pratar jag högt också, min del av dialogerna.

Jag trodde jag var ganska ensam om det! Just nu undrar jag om alla sitter och lurar mej, ni kanske alla säger att ni pratar för er själva bara för att jag ska avslöja mej?? Förvånad

Det bjuder jag på i såna fall! Glad


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

[marion69]
2009-07-29 00:24
#20

Ja, det har faktiskt hänt mer och mer på sistone. Jag pratar med min hund och sen kan säga saker som  NEJ! SKIT OCKSÅ och andra svär-ord.. måste ju göra det och det. osv

Annons:
[marion69]
2009-07-29 00:25
#21

jaha, ni menar i tanken också.. ja då pratar jag mycket med mig själv.

Saga85
2009-07-29 12:03
#22

Så skönt att inte vara ensam om att prata tyst med sig själv Skrattande

paronskrutten
2009-07-29 12:51
#23

Typ hela tiden ;P

Helena

[Vargnatt]
2009-07-29 13:52
#24

Ja då, men oftast är det nog när jag pratar med hunden och katten :P

[marion69]
2009-07-29 13:56
#25

Jag brukar också prata med min hund, så hon förstår i princip nästan allt jag pratar om vid det här laget :o)

Bergspuman
2009-08-06 17:14
#26

Nja inte så mkt, men små kommentarer ibland på jobbet när jag läser mailen. Väldigt sällan när jag är ensam hemma. Så jag tror det är ett beteende som har ett socialt syfte faktiskt, även om det man säger inte är RIKTAT till någon…

Callisto
2009-08-06 17:37
#27

Jag pratar ofta med mig själv. Är jag ensam hemma pratar jag högt med mig själv och är jag inte det för jag tysta samtal i mitt huvud. Det händer ju att jag säger saker högt till mig själv även ute bland folk men det är  alltid omedvetet

Djur pratar jag alltid högt med, vare sig det är mina egna eller andras.

Annons:
ChristineL
2009-08-06 17:47
#28

Hemma pratar jag nog för mig själv ibland, och så pratar jag ju med katterna förståss. Ute kan jag komma på mig själv med att jag tänker och rör på läpparna, det har jag fått höra av andra att jag gör också :P

imilija
2009-08-06 20:51
#29

jag pratar rätt mycket med djuren med, hemma är det lugnt men om jag är ute och går med mina föräldrars hund kan jag komma på mig själv ibland, känns lite pinsamt att gå och mummla och prata med hunden ;)

Furatekken
2009-08-07 19:50
#30

Lite då och då,, Visste inte om jag skulle rösta på "Ja, regelbundet" eller "Ibland"

David
2009-08-08 02:02
#31

Har tänkt mer noga på den här frågan nu sista veckorna. Och jösses vad jag egentligen pratar med mig själv, inte alltid högt, men inom mig. Håller ju hela monologer med mig själv.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

LinnB
2009-08-08 04:10
#32

#31 Haha, jag är likadan. Pratar inte högt, men rackarns vad det är livat inom mig ibland(läs: väldigt ofta).

Jag pratar med katterna rätt mycket också… sällan djupa konversationer, men väldigt trevliga!

Va hjälp ä å fly om du ha töjje fel väg?

David
2009-08-08 04:23
#33

#32. Katterna är underbara. Kan ju skylla på dem också om man skulle börja prata högt också. Glad

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[Hilo]
2010-09-26 22:54
#34

Jadå, jag pratar ofta med mig själv, men inga diskussioner direkt, utan mer frågar mig vart jag lagt saxen eller dylikt.Glad
Samtalar gör jag med katterna.

Jag har extremt svårt för att vara ensam, så TV.n och musik är alltid på, och så pratar man lite ibland för att det inte ska vara så tyst..

Annons:
Hawknestgrove
2010-09-26 23:14
#35

självklart som du gör……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Jetaime
2010-09-26 23:31
#36

Jo.. faktiskt.. Rätt ofta… Foten i munnen

Odinn
2010-09-26 23:38
#37

Japp, tänker högt kan man säga.
Dock aldrig när jag är ute, bara i skolan och hemma eller hs kompisar.

"when i get sad, i stop being sad and be awesome instead!"

[Linsenhejhej]
2010-09-27 00:43
#38

Ja, jag brukar att prata för mig själv.
Till exempel: "Ja, i dag är det måndag alltså. Vad ska man göra? Sova? Eller kanske jag ska gå en promenad."

Zaphix
2010-09-27 00:46
#39

Ständigt..

Men oftast försöker jag rikta mitt prat till hunden eller hästen, då verkar man inte lika konstig. :)

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Hawknestgrove
2010-09-27 01:02
#40

ja fördel med djur. dem kan man prata med…..

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

LinaIsabell
2010-09-27 01:57
#41

Jag svarade ibland. Jag pratar inte med mig själv på det viset flera av er har förklarat, dvs så säger jag inte meningar som "nu ska vi se" eller "varför funkar inte den nu då?". Jag pratar inte heller med djur, förutom att typ gulla med dem, eller säga åt dem.

När jag pratar med mig själv mimar jag oftast bara, ibland pratar jag tyst, och ibland, men inte så ofta, så pratar jag högt. När jag pratar så är det ofta föreläsningar om ett ämne, eller så pratar jag om hur jag känner mig. Jag brukar låtsas ge diverse förklaringar till någon person och så vidare. 

Då går jag oftast omkring och föreläser. Kanske om varför det är fel att ha ett samhälle, eller varför stereotypa beteenden uppkommer, eller om VARFÖR en foton är en så underbar partikel. Om jag inte går omkring, så sitter jag framför en spegel. Det är oftast när jag sitter framför en spegel som jag berättar om mina känslor. 

Ibland kan jag sitta och förklara andra saker för mig själv också. Jag kan försöka förklara varför pytagoras sats är som den är, eller hur ett kasettband fungerar, eller kanske försöker jag övertyga mig själv att jag inte är normal, onormal, kär eller dylikt.

Annons:
Pauliine
2010-09-27 15:09
#42

Vid inlärning och om t.ex. Nån säger "Du är dum i huvudet", kan jag sitta o säga för mig själv "du är dum i huvudet, du är dum i huvudet…" och försöka förstå vad personen menade :p.

Jag är ju auditiv när jag lär in så har nog med de o göra, lär mig bäst genom att höra = och pratar då med mig sj när jag läser o reflekterar =)

Medarbetare på träning -Instagram: PaulineSvorono

Aviendha
2010-09-28 18:27
#43

Det händer rätt ofta faktiskt. Högt är det mer en uttalad del av det man funderar på, svordomar eller korta konstateranden men monologer hålls ofta inne i huvudet. Är en "stöta-blöta-vända-vrida-på-allt" helt enkelt.

Bergspuman
2010-09-28 18:31
#44

Absolut händer det. Men kanske inte jätteofta.

Som tjejer ofta gör, kommer en hel del tänkande ut genom munnen i form av prat. Det som män inte lyssnar på, utan bara hummar till Flört.

Upp till toppen
Annons: