mitt golfspel
känner blandade känslor att spela med min far
detsamma mitt tävlingsspel i golf
jag avskyr att förlora och jag känner ibland för att sluta med all sport men det är dubbla känslor
jag hatälskar idrott och tävling
kan ej bestämma mig vad göra
min dröm vore att kunna spela och ta förluster bättre
hur fattar man detta???
hur blir man bättre på hantera motgångar?
Vilka är de oändliga möjligheterna?
Vad mer är möjligt än uppgivenhet,värdelöshet?
Hej och välkommen (har inte sett dig förut)
Bra fråga du ställde som jag nog tyvärr inte kan svara på, men kanske någon annan.
Det finns många som har svårt att förlora har jag märkt så säkert kommer någon med svar
Välkommen! Jag är ingen "dålig förlorare" så jag vet inte hur det känns att hata att förlora. Kanske du kan försöka tänka mera på att det var trevligt och roligt under spelets gång istället för att fokusera på vem som vann? Kan det funka tro?
mvh isa
Hej, intressant!
Tyvärr är jag ingen tävlingsmänniska så jag kan inte heller ge något bra svar på dina frågor om hur du ska hantera motgångar vid tävlande
Kanske du ska låta bli att tävla om det blir allt för konfliktfyllt för dig.
Fundera över om det är viktigt att du gör det och i så fall, varför.
Är det för att det är roligt eller för att du vill vinna?
Är det för att du vill ha kul så går det att utöva sporten utan att tävla!
Annars är det kanske din självkänsla du behöver stärka om du upplever det jobbigt att inte vinna.
Jag menar, endast en kan vinna och är man inte bäst så blir det tufft.. om man inte klarar av förluster!
Nu lät jag kanske onödigt negativ, men min tanke var att du kanske ska fundera ordentligt över om det måste vara på blodigt allvar, eller om du kan avdramatisera det hela en aning, som isa föreslår.
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
Förlåt min skrift om "dålig förlorare". Jag visste inte hur jag skulle uttrycka mig. Men jag menar så som Citronmelissen skrivit i början av hennes inlägg "om tävlingsmänniska".
Alltså: Redigering av min första mening i mitt inlägg i #2 skall vara:
Jag är ingen tävlingsmänniska så jag vet inte hur det känns att avsky att förlora.
Önskar dig återigen välkommen hit!
med vänlig hälsning isa
ha ha jo jag är en tävlingsmänniska en sk vinnarskalle en ösnkedröm för många tränare inom idrott
men men men jag har blivit bättre på ta förluster……jag är ingen dålig förlorare
förlorar jag så inser jag för det mesta att motståndaren var bättre för dagen
fair play is important
att vinna är inte allt men det är roligt *ler*
bara en kan vinna för dagen visst men jag tävlar mot mig själv oxå jag vet min kapacitet och det är den jag vill toppa och däri ligger tillfredställelsen
vad andra presterar skiter jag i så att säga….inte bokstavligt menat
bra psyke är ju att ta idrotten med glädje men ändå våga tro på att man kan vinna….
dåligt psyke är ju att gräva ner sig vid förlust eller ta en förlust för personligt dvs att man är dålig som människa för man presterar dåligt
god självkänsla är ju att skilja på prestation och självvärde
Vilka är de oändliga möjligheterna?
Vad mer är möjligt än uppgivenhet,värdelöshet?