Annons:
Etikettbehandling
Läst 1710 ggr
Bergspuman
2009-08-08 17:27

Ge mig styrka, jag blir tokig snart!!!

Jag kan inte minnas att jag hade så här kraftiga insättningsbesvär av medicinen förra gången, för 3 år sen.

Jag mår förfärligt!

Jag trappade upp dosen (Cipralex) från 5 mg till 10 mg igår. Detta är alltså andra dagen med full dos.

Ångest på morgnarna och en bra bit in på dagen, hjärtklappning, aptiten väck, yr, darrig, skakig (förmodligen för att jag inte kan äta), illamående, huvudvärk, tinnitus, you name it!

Jag vet att den här medicinen och dosen fungerar väldigt bra på mig när jag väl vant mig in med den. Den har haft extremt få långtidsbiverkningar.

Hjälp mig snälla att uppbåda kraft och tålamod att härda ut tills medicinen börjar ta skruv och bita på de depressiva symtomen!

Mitt tidsperspektiv har ändrats nu till att ta en timme i taget. Ska på grillkväll med två kompisar ikväll, tänker släpa mig dit ändå fast jag mår så skrutt, måste ändå göra normala saker.

Och imorgon ska jag träffa pojkvännen, hur fan ska det gå… han kommer att se hur hemskt jag mår, jag orkar inte glädjas åt att få se honom, fast jag älskar honom så.

Ge mig några verktyg för att härda ut!

Kramen

Bergspuman

Annons:
Zaphix
2009-08-08 17:41
#1

Jag vet inte hur du har det om du behöver jobba och sånt. Men jobbar du intge så skulle jag sova igenom de närmsta dagarna. Inte planera in nåt, utan ta medicinen och ligg i sängen och vila och sov. Bara gå upp för att äta. Så löser jag saker.. :)

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Bergspuman
2009-08-08 17:45
#2

Jo jag är tvungen att jobba, o dessutom heltid. Men jag skingrar tankarna rätt bra på jobbet, även om jag är allt annat än effektiv just nu. Kunde jag, skulle jag göra som du föreslog…

Aviendha
2009-08-08 17:52
#3

Sådant är svårt! Men du vet ju att det mesta går över med tiden och det är väl tyvärr den enda trösten jag kan ge. Med detta kanske du tom börjar må bättre och det är ju ljuset i slutet av tunneln som du får fokusera på.

Din kille kommer se, men det är ju en period, det kommer bli bättre. Hoppas attt det blir lite trevligt med vännerna och killen sen, även om det givetvis är riktigt tungt att må som en överkörd grävling dagen efter.

Bergspuman
2009-08-08 18:05
#4

Har typiskt dygnsbunden depression också, mår sämst på morgnarna / tidigt på dagen, det brukar oftast släppa framemot eftermiddagen / kvällen. Känner att det just gjort det nu… en liten liten smula… jag klarar nog av den här dagen också… Tack för stöd, jag är bara en ynklig spillra just nu…

Bergspuman
2009-08-09 00:33
#5

Hemma igen efter mkt trevlig grillkväll, det blev väldigt mkt bättre än vad jag trodde. Tur att det finns nära väninnor man kan vara både öppen med och skämta med om livets sol- och skuggsidor! Det blev många glada skratt, precis vad jag behövde. 

Jag har nu begripit en stor anledning till mitt dåliga mående de senaste dagarna, och det är helt enkelt att jag inte förmår äta som jag ska. Brist på mat / näring gör mig skakig, darrig, illamående och förmodligen orkar jag inte stå emot den ökade ångesten som kommer under insättningsperioden, när jag är för svag fysiskt. Också när jag är frisk, har jag svårt med sänkta blodsockernivåer och kan reagera väldigt kraftigt när det gått för lång tid sedan en måltid.

Jag får lösa detta genom att tvinga i mig maten helt enkelt… orkar knappast bekämpa depressionen om jag är för klen pga näringsbrist.

Aviendha
2009-08-09 02:04
#6

Åh, vad roligt att höra! Det var verkligen värt det att släpa sig iväg som det låter Skrattande Den glädjen är du värd!

Tja, min samtalspsykofant tjatar alltid om "den gyllende triangeln" - mat, motion och sömn. Rent biologiskt så ja, vi måste äta och man mår ju knappast bättre i en deppression om man inte äter. Sen att det kan vara en ren pina är en annan sak.. Hoppas den biten löser sig! Som du säger kan det underlätta en del om du lyckas få i dig lite.

Annons:
Upp till toppen
Annons: