Annons:
Etikettundersökningar
Läst 1969 ggr
[aspie]
6/30/09, 11:01 AM

Ensam eller.....

Min fråga är om du har stor familj/släkt och ett socialt nätverk eller om du är helt ensam här i livet

Annons:
David
6/30/09, 11:03 AM
#1

Jag har numer självmant sagt upp i princip all kontakt med "familj/släkt", de gånger vi hörs är det som att prata med vilken människa som helst.

Socialt nätverk är nästan helt obefintligt. Har väldigt stort kontaktnät "yrkesmässigt", men att gå hem till någon för en fika är… inte så stort.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[aspie]
6/30/09, 11:11 AM
#2

Har ingen familj/släkt mer än min dotter som ju är "lite frånvarande" pga av sina diagnos.

Har heller inget socialt nätverk mer än en massa ytliga bekanta som jag träffar på hundpromenaderna, samt grannar m.m

Numera har jag inte ens arbetskamrater med de flesta där kan jag vara utan ändå.

Musiken
6/30/09, 11:13 AM
#3

For mig ar det olika.

Har i England (dar jag spenderar nastan all min tid, aker bara hem till jul, och nu i sommar pga andrade omstandigheter) har jag ingen familj eller slakt. Far ett mail eller telefonsamtal da och da fran mamma och moster. Kontaktnatet ar stort pa det viset att jag hejja pa folk och ha konversationer nar jag ser folk ute. Pa "umgas pa tu man hand-planet" sa har jag en manniska som jag kan traffa en eller tva ganger i veckan och bara se pa TV och prata med, och det ar mitt ex. Och jag vet inte hur det kommer bli nar jag kommer tillbaka efter sommaren. Risken finns ju att han hittat nagon ny da, och da passar det ju sig inte riktigt att vi umgas som vi gor nu. Annars sa har jag tva andra vanner som jag kan ga pa promenader med nan gang i manaden.

Hemma i Sverige har jag familj och slakt. Ser min familj dagligen da jag bor hos dem, och en av mina mostrar samt morfar nagon gang i veckan. Ovriga slakten ser jag sallan, vilket inte gor mig nagot da jag inte har mycket till overs for dem anda. Vannerna ar ocksa flera, och det finns iaf en handfull som jag kan fika och promenera med (aven om de flesta flyttat ifran staden nu).

Pialinn
6/30/09, 11:58 AM
#4

Jag har bara 3 kvinnliga vänner och 1 manlig. Den jag träffade sist var fär 17 år sedan, de andra har jag känt i över 40 år.

På mina resor träffar jag massor av folk men de är inga jag har kontakt med senare.

Far ej fortare fram än din skyddsängel flyger!

[Vargnatt]
6/30/09, 12:23 PM
#5

Jag har ganska stor familj, mamma, pappa, far och morföräldrar, 5 syskon, 3 styvbröder, så det finns folk alltid. Men jag bor långt ifrån dom så det är bara någon gångp per år vi träffas, men det finns ju telefon.

Vänner har jag också en del, men även de är utspridda över landet så det är sällan vi hinner träffas, vi håller mest kontakt över internet.

Fladdra
6/30/09, 1:44 PM
#6

Har vänner jag träffar ibland.

Annons:
Pialinn
6/30/09, 1:59 PM
#7

Glömde berätta att jag på senare år skaffat mej 2 "familjer". En i Norrland och en i Tyskland. Träffar dom inte så mycket men håller kontakt över Skype (bästa som finns) och skickar presenter till barnbarnen vid födelsedagar.

Men dom har inte kännt mej så mycket och vet inte om min "psykisksa" bakgrund. De accepterar mej som jag är. Tack o lov!

Far ej fortare fram än din skyddsängel flyger!

Yeay
6/30/09, 2:10 PM
#8

Jag har min familj som jag bor hos när jag är hemma, så de träffar jag ju dagligen när jag är hemma (dvs helger och lov). De består av styvmor, pappa, en styvsyster, en styvbror, en bror och två systrar. Sedan har jag en vän som jag bor med när jag är på skolan, och henne träffar jag dagligen när jag är på skolan. Bortsett från det har jag ingen.

Bromelia
6/30/09, 2:18 PM
#9

Jag har oxå en väldigt stor familj men har nästan ingen kontakt med någon av dem. bara mamma och pappa typ

isa
6/30/09, 2:20 PM
#10

Vi är fem stycken i min familj ( har varit sex st. ) Jag kan tala med dom alla, fast bara när de har tid och lust och ork. Jag har en riktig vän , men hon är själv sjuk, så vi hörs bara lite då och då.Har god kontakt med alla mina arbetskamrater. Några ytliga bekanta. Jag har ingen vän som jag träffar regelbundet. Det blir mycket telefon här, och mail.

Froddel
6/30/09, 2:34 PM
#11

I min familj är vi 5 st och vi är tre systrar (jag är yngst i skaran). Jag har bäst kontakt med min pappa och mellansyrran - hon är även en av mina närmsta vänner. KOntakten med mamma har varit ganska ytlig men har förbättrats på senaste åren. Äldsta syrran är en riktig energitjuv så tyvärr så är den kontakten begränsad för att jag inte själv ska må sämre, och där är det också på ett ganska ytligt plan.

En barndomsvän har jag sedan 27 år, vi träffades på lekis och har hållit ihop i ur och skur. Eftersom hon också mår dåligt så är kontakten emellanåt lite glesare, men vi vet att vi alltid ändå finns där för varandra. En nyare bekantskap med en tjej finns också och hon är bra och fin på alla sätt men eftersom hon oxå mår riktigt dåligt så får jag passa mig så jag antingen inte dras ner av hennes dåliga mående eller att jag tar på mig rollen att ta hand om. I den relationen så är det en väldig balansgång vilket blir jobbigt emellanåt. Sen har jag ett par vänner som inte är lika nära, lite mer på det ytliga planet och vi hörs inte speciellt ofta.

Mest umgås jag ju med min sambo förstås men det faller sig ju naturligtGlad

flikkan77
6/30/09, 2:43 PM
#12

Har mest kontakt med min man faktiskt och efter honom kommer nog mamma. Har "bara" två kompisar men de bor så långt bort att jag knappt träffar dem längre. Blir bara telfonkontakt ibland.

"You just have to belive…"

AnneN
6/30/09, 4:49 PM
#13

Svarade "Annat"… Jag har ganska stor släkt, men umgås väldigt sällan med dem (max 1 gång per år oftast inte ens det), den enda i familjen som jag har riktigt bra kontakt med är min syster.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Annons:
Emelie-E
6/30/09, 7:26 PM
#14

Jag har en stor släkt och familj. Men jag umgås väldigt sällan med dem. Så jag är ofta ensam.

flikkan77
6/30/09, 7:44 PM
#15

Jag har faktiskt ganska stor släkt och jag har ju en pappa och en syster med. Men umgås inte med dem på samma sätt.

Maken och mamma kan fånga mig när jag faller det kan inte de andra. Släkten umgås jag inte alls med.

"You just have to belive…"

Bromelia
6/30/09, 8:40 PM
#16

jag har 5 syskon som jag knappt pratar med i vanliga fall och absolut inte om hur jag mår då de är för upptagna med att berätta hur de mår. ända anledning till att jag träffar dem är mina 9 syskonbarn och dem träffar jag kanske 4 ggr om året.

 Min mamma och jag kan prata om smärtan i våra kroppar men jag känner inte att jag kan prata med henne om hur jag mår psykiskt och min pappa är inte direkt den talande typen men vi umgås mycket ändå. den ända som jag har kunnat prata med är min sambo men jag vet inte om jag kan det längre…vi får se

flikkan77
6/30/09, 8:42 PM
#17

Saknar min lillebror nu, det är snart 16 år sedan han dog, men han visste allt om mig.

"You just have to belive…"

EmmaG
6/30/09, 9:23 PM
#18

Av min egna familj så lever inte mamma längre, sen några år tillbaka och den ende jag har lite kontakt då & då är med min ena syster. Alla andra har fallit bort medvetet eller omedvetet.
Annars är de väl mest min mans familj som är min familj så att säga..

Sociala nätverket är i princip obefintligt, utan utlevs säkert till 90% via internet.

// Emma, aka Althea

Rockerland - En blogg för oss tjejer som är rock/metalheads
Altheatrollets blogg - En blogg för geeken

paronskrutten
6/30/09, 9:49 PM
#19

Har en liten familj, bror, mamma, pappa, farmor, farfar, farfars fru, mormor, morbror, kusin.

Har en del vänner, främst ganska ytliga tyvärr..vågar inte riktigt binda mig längre

Helena

isa
6/30/09, 9:59 PM
#20

#17 Vet hur det känns. Jag saknar ofta min storebror. Han visste också allt om mig. Han avled år 1991. Jag tror vi alltid kommer att sakna dem. Det går liksom inte att "komma över" sitt eget kött och blod.

Annons:
Snurpan79
7/3/09, 2:26 PM
#21

Jag har en liten familj där jag för närvarande bara orkar ha kontakt med min syster då övrig släkt är orsaken eller bidrar till att jag mår som jag gör.

Vad gäller socialt nätverk har jag knappt något alls vilket till stor del är mitt fel då jag inte vågar lita på människor. De få vänner jag har (4st) ser jag som nära vänner även om jag ibland måste tvinga mig själv att våga lite på dem.

Medarbetare på Mobiltelefoner i Fokus

Citronmeliss
7/4/09, 2:41 PM
#22

Jag svarade annat.

Har en familj på sex personer. Fem av oss träffas dagligen.

Har en syster (med familj) och min pappa som står mig nära.

En nästan jämngammal faster och hennes vuxna son, känns också som nära även om vi hörs av väldigt sällan.

Har en mycket nära vän som jag träffar regelbundet och en annan som är som en syster men vi träffast sporadiskt, det kan gå år mellan tillfällena!

Ändå upplever vi oss båda som riktigt nära..

Jag har egentligen alltid haft ett stort socialt nätverk att tillgå, problemet för mig är att jag inte orkar eller ens vill, tidvis.

Mitt sociala liv är mycket tätt förknippat med hur jag mår för tillfället. Olika faser i min sjukdom gör mig till två nästan skilda personer i mitt sätt att vara.

Långa perioder är jag så gott som osynlig för alla. Det är bara de under samma tak som jag umgås med då!

Andra perioder blir jag väldigt utåtriktad, pratar i telefon och umgås flitigt!

Egentligen borde jag svarat att jag har en stor familj och nätverk.

Men, jag drar mig undan. Det blir väl en slags självpåtagen ensamhet pga att jag inte orkar upprätthålla någon kontinuitet, i mitt sociala liv!

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

Bergspuman
8/10/09, 9:58 PM
#23

Jag svarade också Annat. Har tre syskon som jag umgås med och gillar mkt, vi står varandra ganska nära. Men min mamma och jag umgås inte alls sen snart 7 år, hon är en labil och egocentrerad person vars beteende jag inte står ut med. Pappa har jag mkt bättre kontakt med, men även där har det trasslat ibland, samt att han bor i Norrland, långt från mig (Mälardalen). Sen har jag förstås en massa andra släktingar, men ingen som bor nära och som jag har kontakt med.

Istället blir det mina nära vänner som blir viktiga för mig, har 6 stycken riktigt nära och långvariga vänner som jag träffar då och då, 2 av dem på regelbunden basis. Och så pojkvännen förstås :-).

Arbetskamraterna umgås jag inte så mkt med utanför arbetstid, jo litegrann kanske med ett par av kvinnorna, vi har setts några gånger utanför jobbet.

Upp till toppen
Annons: