Vart i huset är du?
Inom DBT pratar med ofta om "DBT-huset", där man kan skatta sitt mående i fyra olika steg. Tycker det här "huset" passar överallt, inte bara inom DBT.
Så, vart i huset befinner du dig? (klicka gärna på bilden så får du upp den större)
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Blandat får det bli för mig.
Är en väldig "dagsform-människa". Ibland börjar jag klättra på stegen uppåt, men ibland händer det att jag ramlar ner väldigt snabbt, ända ner i källaren.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
![[aspie]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vet inte om jag förstod riktigt men jag tror nog jag befinner mig mellan våning 1 och 2 eller blandat, men absolut inte över våning två, men kanske källarplan i bland
Oftast på tredje våningen faktiskt, eller någon av grannvåningarna. När jag gör nerstigningar i källaren är jag oftast duktig på att hitta upp igen. I värsta fall kan det ta några dar.
#2 Är du aldrig aldrig över plan två? Inte ens när du gosar med dina djur, eller umgås med din dotter?
Jag tror aldrig jag har varit utan åtminstone korta ögonblick när jag svävat långt ovanför taket. Inte ens de år när jag bodde på första våningen.
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
#3 Jo, men det var länge sedan jag var där uppe nu. Jag verkar ha fastnat på de nedre planen tyvärr
Våning 3, men inte rätt det heller… Jag svänger en hel del…
Jag har uppnått många mål, men beroende på vart jag befinner mig i min bipolära cykel ändras utgångsläget…
Så det får bli vån 3 - fastän jag befinner mig högre emellanåt och i vissa lägen…
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Någonstans mellan 1 och 2 är det nog. Tror jag.
_No way! Yes way!
Mestadels på plan ett även om det kanske inte märks så mycket.
"You just have to belive…"
Plan ett.. sticker upp huvudet och kollar in odm andra ibland men grundmåendet verkar ha osatt sig på pla ett…
Säger som #8
// Emma, aka Althea
Rockerland - En blogg för oss tjejer som är rock/metalheads
Altheatrollets blogg - En blogg för geeken
#10 Ja det är ju klart att du alltid ska vara värst *fnys*
Ånä, du ska veta att i mitt missbruk befann jag mig i en gång långt under källaren. Jag har fått jobba väldigt mycket för att komma dit jag är idag och jobbar fortfarande med det.
Det har tagit lång tid och stundtals varit tider av total självutplånelse, modell jag VILL INTE mer. Jag har snubblat åtskilliga gånger och slått mig blodig men lyckats resa mig upp igen.
Numera snubblar jag inte längre, men det finns stunder då ilskan och uppgivenheten kommer krypandes och förädiska tankar som; var det värt det här?
Ps, Aspie, jag vet att du skojade!
#10-12 Det är dej väl förunnat att bo på vinden Kerstin! Hoppas jag kommer mej för med att flytta upp där själv en dag också.
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
#12 Glad för din skull Kerstinjo!!!
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
jag skulle vilja välja både fas 2 o 3. för mycket har ju blivit så mycket bättre psykiskt. har ju fått en trygghet i livet som aldrig funnits förr. men ändå är jag ju på fas 2 oxå!! där det finns tunga saker som plågar från förr… det gör mig lessen o tungsint allt som oftast. även om jag kan ta itu med det oxå mer sansat, än tidigare.
fibromyalgin gör ju mycket att jag inte lyckas må helt bra varken psykiskt oxå!! utan den gör ju att saker blir svåra på många sätt, förstås..
oj råkade svara annat när jag menade blandat. jag springer i trapporna mellan våning 1 och 3