09. Depression/Ångest

Ensamhet

2009-06-22 21:40 #0 av: Tavar

Har känt mig ensam i flera dagar trots att jag varit hos en kompis hela helgen Rynkar på näsan Helgen som kommer ska storebror, mor och hennes man åka till England med och jag får inte följa med... Ska upp till en annan kompis under tiden då men känns jobbigt då jag inte kan skaka av mig känslan av att vara ensam. Har egentligen ingen anledninga att känna så men vet inte hur jag ska få det att sluta!

Anmäl
2009-06-22 21:47 #1 av: Bromelia

Vet hur det känns, man kan vara i ett rum fullt av "nära och kära" men ändå är man ensam. har kännt så till och från i flera år. Men jag tror att man har så mycket tankar och känslor som bubblar så man kan inte riktigt ta till sig att man inte är ensam. vet inte om förklaringen lät bättre i mitt huvud än när jag skrev ner den men det blir nog bra.

vet inte heller riktigt hur man ska få det att sluta men det slutar tillslut.

Anmäl
2009-06-22 21:53 #2 av: Tavar

Kan vara en anledning, har ingen aning men vet inte varför det är så här. Det känns bara helt ologiskt, som att det inte finns någon riktig anledning till det här måendet... Det borde ju släppa när man gjort en massa saker med andra människor.

Anmäl
2009-06-22 21:58 #3 av: Bromelia

man tycker ju det. på mig brukar det hänga i ett tag och sedan bara försvinner det.

Anmäl
2009-06-23 02:44 #4 av: Tavar

Jag går runt med det i flera dagar, ibland veckor -_-'' Men är ibland ett tecken på att jag är på gränsen till att bli deprimerad så blir alldeles nojjig varje gång det blir så här :/

Anmäl
2009-06-23 03:02 #5 av: Bromelia

Önskar jag kunde ge dig bättre råd.

*styrkekram*

Anmäl
2009-06-23 13:52 #6 av: isa

Vi finns här för dig Tavar! Du har redan gjort de råd jag tänkt ge dig,,och det är att träffa någon. ( eller ringa någon, eller skriva härinne )Jag tror inte man kan göra så mycket mer.

Jag håller tummarna för att du inte ska falla ner i deppressionen, det kan vara det som spökar.Men har man tur och orkar kämpa emot den, så kan det gå att stoppa.Jag vet att du gör allt du kan för att kämpa emot det här och jag tycker du är jätteduktig.

När man är sådär nära en deppression, så behövs det inte mycket för att man ska bli ledsen och känna sig ensam. Kanske var det att din storebror, din mamma och hennes man ska åka iväg och du inte får följa med som utlöste den här ensamhetskänslan. Att du blev lämnad kvar ensam här? Det är bra att du träffar någon kompis, även opm ensamhetskänslan var kvar, så om du inte gjort det kanske det hade känts värre.

Här får du massor med styrkekramar och tröstekramar!

Anmäl
2009-06-23 20:30 #7 av: evrekaw

Önskar jag kunde sätta mig framför dig och få dig att meditera och fokusera på känslan, inte värdera den, bara känna på den, inte fråga varför eller hur... Bara känna på den tills du accepterar den utan räslor och fruktan...

För när du kan göra det - då är du i nuet, med dina vänner - istället för att känna dig ensam fast du inte är det...

Som det är nu befinner du dig inte i nuet, du är någon annanstans i tanken... Det är därför du inte kan känna samhörighet i nuet...

Detta är lätt att säga/skriva - lite svårare att lära sig - men det går!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.