Annons:
Etikettoff-topic
Läst 2455 ggr
KadjaNina
2009-06-01 18:30

Min mamma har fått hjärnblödning

Min älskade mamma opereras just nu. Jag vaknade av att min syster ringde och sa att hon fått en hjärnblödning. Jag hann inte träffa henne innan de åkte till sjukhuset i Umeå. Men jag åker dit imorgon. Jag är så orolig. Det är ungefär en timma kvar av operationen. Jag orkar inte med det här. :(

Jag vill att hon kommer hem och mår bra. Det här kan bara inte hända min käraste mamma. Hon som alltid är så stark. Hon hade nyss flyttat till ett nytt hus och hon stormtrivdes av att bo där. Har inte sett henne så lycklig på länge.

Hon kommer inte bli helt bra förrän på ungefär ett och ett halvt år och hon kmr nog först hem på ett par veckor.

Jag ska aldrig mer vara respektlös mot henne. Hon ringde mig igår kväll. Jag var sur och otrevlig mot henne. Hon sa att hon älskade mig, jag sa "jojo, hejdå" och la på. Jag har sån ångest över det.

Jag älskar dig, mamma! Snälla bli bra igen..

Annons:
Tavar
2009-06-01 20:29
#1

Nästan alltid när det händer någon man älskar något har man sagt eller gjort något man ångrar över precis innan :( Men försök se det såhär, hon sa att hon älskar dig och om hon nu gör det vet hon att du inte alltid är glad och trevlig utan har en del upp och nedgångar. Försök att inte dränka dig i ångesten och sorgen utan längta tills du kan säga till henne att du älskar henne med.

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

KadjaNina
2009-06-01 20:58
#2

Jo, hon vet att jag älskar henne. Men det känns inte rätt att jag var otrevlig mot henne.

Det är två timmar sen de skulle ha ringt. Jag börjar bli jätte orolig. :( Tänk om något gått snett? Tänk om jag aldrig får se henne igen? Jag vet att man ska tänka positivt, men det känns som att det har hänt ngt. Jag har världens panik. Jag vill till min mamma nu.

Kan de inte ringa och säga hur det står till? Jag orkar inte sitta mer och vänta.

Tavar
2009-06-01 21:12
#3

Kommer tyvärr inte på något tröstande, detta verkar vara något man bara måste vänta och lida sig igenom… Men försök göra något och inte bara sitta och vänta, läs en bok, städa, tvätta fönstrena. Vad som hellst bara du gör något.

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

LenaR
2009-06-01 21:25
#4

Ja det är en hemsk väntan. Hoppas du får besked snart!!


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

inisklo
2009-06-01 23:43
#5

#1 Va fint du skrev…jag  håller med dig…även va du skrev i #3

   Kadja-Nina…

   Hoppas att du har fått höra nu..hur din mamma mår…

   Varma tankar till dig…

isa
2009-06-02 14:28
#6

Jag håller tummarna för din mamma. Skickar många styrkekramar till dig.

Annons:
KadjaNina
2009-06-02 17:46
#7

De på skolan sa att jag inte behöver tänka på att fixa det jag har kvar. Jag orkar inte med det heller. De skulle försöka lösa allt åt mig. Det känns skönt att jag inte behöver tänka på det just nu..

Vi åker till Umeå imorgon. Det kmr bli jobbigt att behöva vänta. Fan va tufft det kommer bli att se henne. Jag kmr bli så ledsen. Hon är så otroligt stark som person och är just nu så svag. :(

Jag är så rädd att hon inte är samma mamma när hon vaknar. De ska hålla henne sövd i ett par dagar. Jag försöker tänka positivt och ta en sak i sänder. Men ändå kmr tankarna. Tänk så minns hon inte mig? Tänk så kan hon inte gå? Osv..

Operationen gick bra och hon är stabil. Jag blev så otroligt lättad när jag hörde det. Varför just henne? :( Jag kan inte sitta still utan håller alltid på med ngt. Ska nog gå med mammas hund sen och försöka rensa tankarna. Min hund är med min pojkvän hos hans föräldrar. Tur att jag har en sån pojkvän för jag hade inte kunnat ta med henne. Vi ska ha med mammas hund och min syster i Umeå har två hundar så det hade blivit för mkt. Är så glad över att jag har han som pojkvän. Han ställer alltid upp vad det än är.

Tack allihopa! Det värmer.

Tavar
2009-06-02 18:05
#8

Kan föreställa mig lite hur du kan ha det, min mor kan nästan när som hellst behöva åka in på operation pga sin tumör. Åker hon in och läkarna tar bort den är det otroligt stor risk att hon får en personlighetsändring då den sitter på hypofysen. Då är det viktigt att man har någon som kan hjälpa en även som närstående

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

LenaR
2009-06-02 18:46
#9

Hur kommer det sej att kvinnor alltid råkar ut för sjuka mammor, och män för sjuka pappor?

KadjaNina och Tavar, jag hoppas era mammor återhämtar sej och håller sej friska! Länge!!!


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Tavar
2009-06-02 20:11
#10

Vet inte varför men kan ju vara att livet är universums värsta sadist? :P Nej, men det är ju som man säger. Olyckor kommer alltid i par, så råkar man ut för en kommer tyvärr resten bara rullande :/

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

inisklo
2009-06-02 20:32
#11

KadjaNina var kan man säga o trösta…

 Jag håller dig i mina tankar o önskar av hela mitt hjärta,att din mamma kommer,att återhämta sej o blir frisk o Tavars mamma med.

Jaa.a….mammor…hmyyyyy

Tavar
2009-06-02 21:22
#12

#11 Så länge en tumör inte växer och skapar tryck räknas man som frisk underligt nog :/

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

inisklo
2009-06-02 21:54
#13

#12 aj..aj..aj…Lika bra,att man tar ingentig förväg…Fast det är alltid lättare,att säga,men jag kommer ihåg tiden innan han blev opererat…jag var rädd för hans fam.skull osv

  Min väninnas man hadde ett tumör i huvudet..ingen vet hur länge det var där,men till slut blev han opererat o det gick BRA.

Läkeren sa att det har varit tikkande bomb i huvudet..lite svår har han om det är mycke folk o alla pratar..alltså olika djud..

Det har varit svår operation o en millimeters marginal,att missa.Dom missade inte..HÄRLIGT…för min väninna.Flört

Annons:
Tavar
2009-06-03 00:11
#14

Jo, men det blir inte heller enklare när det enda sättet att få ut tumören är med en krok genom näsan -_-'' Ibland önskar jag att hon faktiskt håller en del detaljer för sig själv

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

inisklo
2009-06-03 14:56
#15

#14 jag har också många-många gången önskat,att min mamma hållit detaljer för sig själv,eller pratat med syrran o min bror…jag har alltid fått vara den som tar mot allt…o inte alls dom roligaste saker här i livet som jag fick ta mot..

Tavar
2009-06-04 16:21
#16

#15 Förstår det :/ visst, oftast vill man veta vad som händer men det finns gränser för vad man mår bra av att veta. En sådan här sak skulle det vara bättre om hon talade om det EFTER men nu blev det inte så…

Men det känns som att vi håller på att ta över tråden så sa sluta skriva om mig… Men KadjaNina, jag vill gärna höra hur det går för er! Just nu är det inte bara din mamma jag är orolig för

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

KadjaNina
2009-06-04 17:14
#17

Jag såg som sagt mamma igår. Det var otroligt jobbigt. Jag bröt ihop. Det såg inte alls ut som mamma. Bara näsan kände jag igen. Hon är svullen i hela ansiktet, blå runt ögonen, inge hår. Det jobbigaste var nog att se henne så svag, jag bryr mig inte om hennes utseende.. Hon är ändå lika fin. Det var skönt att vara hos henne.

Hon ska ligga nedsövd i ett par dagar. Kanske att hon får vakna till helgen. Jag pratade med en läkare idag. Hon fick en speciell sorts hjärnblödning. De ska ta prover på henne och forska. De har ingen tillräckligt effektiv medicin ännu. De vet inte heller vad det är som orsakar den. Det är vanligast i norra Sverige & Finland. De sa att dödligheten är ganska hög, runt 30%.. Men eftersom att vi kom in så tidigt med henne så klarade hon sig.

Läkaren förberedde oss på att det värsta kan hända. Att även om hon är stabil osv så ska man inte förvänta sig att hon kommer bli bra utan alltid komma ihåg att hon kanske inte blir det. Det kommer bli jobbigt när hon vaknar eftersom att man inte vet vilka skador som kan ha uppstått. Hon kanske inte har några märkbara skador och repar sig fort eller ska kan det går rakt åt helvete. Man vet inte. Det är så otroligt tufft.

De på sjukhuset har fixat en slags dagbok åt henne som både anhöriga, läkare och sjuksköterskor kan skriva i. Så hon vet vad som hänt under tiden hon har varit nedsövd.

Jag hoppas så otroligt mycket att mamma kommer må bra. Man kan inte göra mer än att hoppas och att lita på att läkarna gör allt dem kan.

Tack än en gång!

Tavar
2009-06-04 17:31
#18

Det är bara att vänta och se, samt försöka stötta när hon väl vaknar och räkna med att det kommer ta lång tid innan hon kan klara sig själv igen. Tyvärr är det lättare att förbereda sig för det värsta och försöka undvika att hamna där.

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

Upp till toppen
Annons: