Annons:
Etikettdagens-fråga
Läst 3445 ggr
[aspie]
2009-06-05 08:33

Hund-rädd?

Du som är rädd för hundar. Vet du varför du är rädd? Berätta gärna varför i så fall.

Är det sjuklig rädsla= fobi eller något annat?

Annons:
David
2009-06-05 08:48
#1

Är rädd för stora hundar, tror min "smärtgräns" går vid knäna. Vet inte varför egentligen, har aldrig blivit biten eller något som kan förklara varför.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[aspie]
2009-06-05 08:52
#2

Vad konstigt att det blivit så för dig David. Du som tycker så mkt om djur.

Har du tagit upp detta med din samtalskontakt någon gång? Det kanske är något som ligger och pyr under ytan.

Tror du skulle må gott av en hund om du bara blev av med rädslanFlört

[aspie]
2009-06-05 08:54
#3

Jag blev biten  av stora hundar när jag var liten, men likväl så har jag inte fått den där skräckkänslan för hundar.

Jag förstår och respekterar att andra kan vara rädda för hundar, men jag blev riktigt snopen när jag kom med min 10 veckor gamla schäfer och en vuxen människa blev hysteriskt rädd. Och då var han ändå koppladObestämd

David
2009-06-05 09:22
#4

Egentligen tror jag att det bara är hundar jag har svårt för i husdjursväg. Eller, nja. Hundar jag är rädd för, sedan finns det väl vissa husdjur som inte passar mig.

Håller mig nog till katt. Trivs bra med katter, självständiga, men ändå oerhört mysiga. Jag är nog en kattmänniska ut i fingerspetsarna.

Var på en husdjursmässa där det var 90% hundar. Den mässan gav mig ingenting tyvärr, förutom att jag var rädd nästa hela tiden. Men att gå två hela dagar på en kattutställning, det är riktigt mysigt.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[aspie]
2009-06-05 09:42
#5

Hmmm, så konstigt det kan vara David. Jag är nog mer rädd för katter, fast jag tycker om dom, har ju haft egen katt. Känner att katter är så opålitliga, men det kanske är för att jag råkat ut för galna katter några gånger.

David
2009-06-05 09:45
#6

Kan vara så att en katt gör det som den vill. Låter inte sig styras som en hund gör. En katt klarar sig utan en bestämmande husse/matte, snarare så att jag bor hos mina katter, än att katterna bor hos mig.

Men det är väl tvärt om med en hund, att hunden inte klarar sig utan husse/matte som styr.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Annons:
[aspie]
2009-06-05 09:50
#7

Jo, det är jag medveten om David. Katter är mkt självständiga. Den katten jag hade hemma kom från ett mkt störigt hem så jag tror hon blev skadad psykiskt där. Hon låg under badkaret och vågade sig inte ut de första 3-4 veckorna. Annars brukar katter och jag komma bra överens.

Har t.o.m fått en folkisken katt som hatar ALLA att tycka om mig. Hon låg och kurrade i mitt knä en hel kväll och enligt ägare och grannar har detta aldrig någonsin hänt med denna katten

HannaM
2009-06-05 14:04
#8

Jag var rädd för hundar. När jag var tolv fick jag en kompis som hade hund och då blev jag av med den förlamande skräcken. Nu mera börjar jag dock bli rädd igen. Den här gången beror det enbart på att jag konstant går runt och luktar iller och jag har blivit morrad åt och jagad av hundar som inte gillar eller förstår den doften.

När jag var mindre tror jag det var en kombination av att jag aldrig egentligen fått träffa hundar och inte kunde läsa dom överhuvudtaget, dom var stora och jag var liten samt idioter till hundägare som bara skrattar och säger att hon vill bara hälsa hon är såå snäll vilket lede till att jag ofrivilligt blev utsatt för hundar som hoppar och slaskar.

kerstinjo
2009-06-05 14:38
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#9

Inte kan man vara rädd för något sån' här?

På bilden; "Mördarhundarna! Alfons och Quila.

(På önskemål från "rädd" trådläsare har jag tagit bort bilden som låg direkt i tråden. Nu får ni som vill se vovvarna klicka fram dem istället!)

//Melissen!

 Kerstin 

 

Veyla
2009-06-05 19:46
#10

#9 naah, så gulliga dem är. Quila tvättar Alfons i munnen =D Eller har du slängt till dem en godbit som dem delar på i all respekt?;)

Zaphix
2009-06-05 19:50
#11

Jag är hundrädd. Men inte för hundar jag känner. Var inte det när jag var yngre, utan det har kommit på senare år. Jag skulle tro att det är alla rapporter ifrån media om kamphundar och sånt som gjort mig rädd.

Går ofta omvägar ute när jag möter en hund som ser läskig ut. Det är alltså inte alla hundar jag är rädd för, utan bara de som ser läskiga ut. Oberoende ras och storlek..

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Veyla
2009-06-05 19:56
#12

Jag är inte det minsta hundrädd längre. Nu går alla hundar bra.
Men när jag var mindre så tyckte jag inte om andras hundar som kom och hoppade upp på mig. Men det var mest för att jag tyckte det var så jobbigt när ägarna skulle skälla så mycket.

En hund som skäller är okej, men än ägare som gapar högre än hunden "TYST! FY DIG! HÅLL KÄFTEN!" är inte okej, då blir jag rädd…..för ägaren.

isa
2009-06-05 20:56
#13

Jag är inte hundrädd. Fast det var inte det du frågade heller Aspie………..

#9 och #10 Jag tror den ena hunden ska ta en gul tennisboll ur den andra hundens mun.

Annons:
Veyla
2009-06-05 21:04
#14

#13 ah! så kan det vara, jag fattade aldrig riktigt vad det gula var:$

[aspie]
2009-06-05 21:36
#15

Ja, det ser faktiskt ut som om Isa har rätt Skrattande

isa
2009-06-05 22:03
#16

Det som jag har hört av dem som är hundrädda är att de är rädda för att bli bitna. Oftast är det stora hundar de är rädda för tror jag.

[aspie]
2009-06-05 22:09
#17

De små kan bitas rejält de oxå fast det tänker inte alla på. Jag har blivit biten av några stora hundar när jag var liten men är inte rädd ändå.

När jag var ca 2 år satt jag i hallen med vår stövare. Minns att jag ville vara snäll och ge honom benet och sen small det.

När mamma kommer ner för trappen ser hon att det blöder i ansiktet vid ögat. Efter att ha kollat närmare såg hon att jag hade två djupa jack några mm från ögat.

Det konstiga var att jag grät inte alls och satt kvar vi hunden. Vek inte en tum från hans sida. Det var ju min vän Skrattande

Har fortfarande kvar ärren som minne Flört

Veyla
2009-06-05 22:15
#18

Det är inte konstigt att vara rädd för hundar. Det är vi som inte är det som är konstiga. Hundar är rovdjur med vassa tänder och starka käftar. Dem rör sig minst 3 ggr så fort än en människa i strid. Och vi är dessutom allt som oftast rädda för andra djur som rör sig fort som ormar, spindlar, myror, lejon, krokodiler och andra ödlor etc… Det är nog både genetiskt och kollektivt medvetande som spelar in där.

Veyla
2009-06-05 22:17
#19

Det som jag tycker är mycket märkligt. Det är att hundägare kan vara så rädda för vargar? Den enda riktigt stora skilnaden mellan hund och varg är att vargen är lite kraftigare, och den tänker mer själv. En hund frågar vad den ska göra om den inte förstår. En varg försöker lista ut själv.

[aspie]
2009-06-05 22:30
#20

Ja, du har faktiskt rätt i ditt tänk där Veyla. Hundar ÄR och kommer alltid att vara rovdjur så man ska ha respekt. Det är inga leksaker som många tror.

Har läst att t.ex en tax har ett tryck på ca 400kg när de slår igen käftarna. Det är inte lite det.

Veyla, jag måste ju berätta för dig. Min dotter fick i födelsedagspresent ett dagsbesök hos vargar.

De har förresten skaffat sig en Siberian husky nu oxå. De påminner mkt om vargen och ylar konstant, vilket är typiskt för rasen Flört

Annons:
Veyla
2009-06-05 22:33
#21

#20 Glöm inte att människan också är och förblir ett rovdjur;)

Åhh!!! Jag skulle vilja hälsa på en varg någon gång i mitt liv. Gärna en hel flock! Nu blir jag avundsjuk ju!

Synd det att det är svårt med ylande djur hemma med suriga grannar :(

[aspie]
2009-06-05 22:36
#22

Ja, människan är väl ett vidrigt rovdjur om nåt. Skrikandes

Ja, inte går det att ha ylande hundar i en lägenhet, men min dotter bor på landet och har långt till nästa granne så där ylas det för fulla muggar, he he

kerstinjo
2009-06-05 22:39
#23

#19 Alfons, (min pitbullblandning), har en boll i munnen, som Quila (dotterns Am. Staff/Rottis) försöker ta.

 Kerstin 

 

Veyla
2009-06-05 22:42
#24

#22 Så skulle jag vilja bo med min hund, fast då hade jag nog haft många flera. Och förutsatt att jag är frisk med.

#23 jasså, då var det fel gissat på hunden också:$ Bilden är fortfarande hur gullig som hälst;)

[aspie]
2009-06-05 22:50
#25

Du kan mkt väl bo så en dag Veyla. Min dotter har ju samma diagnos som du och hon har fått sitt drömhus med en massa djur på gården och hon mår betydligt bättre idag Flört

Veyla
2009-06-05 22:56
#26

#25 Vem vet vad framtiden har att dölja?

isa
2009-06-06 12:18
#27

#23 Ja, jag tyckte väl det såg ut så. Man har ju haft hund själv, i många år. :o)

Annons:
[Vargnatt]
2009-06-06 17:12
#28

Jag är inte hundrädd, brukar tvärtom säga att jag egentligen är alldeles för orädd för hundar. Växt upp med schäfrar och stora blandraser så hundar är mitt liv.

Citronmeliss
2009-06-07 16:23
#29

Som du väl redan vet aspie så är jag inte hundrädd men jag kan allt ha respekt för vissa hundar ändå!

Under mina år med hundar har jag bara blivit biten två gånger.

Ena gången av en hund som jag var och hämtade för omplacering. De lämnade henne till mig på en parkeringsplats för de ville bli av med henne omgående!

Det första hon gjorde var att hoppa upp och bita mig i handen när de gav mig kopplet. Sedan var det bra, hon försökte aldrig mer efter det!

Däremot hade jag goda vänner som höll på mycket aktivt med sina jakt och brukshundar.

Jag var också mer aktiv på den tiden så vi träffades så gott som dagligen med våra hundar, för olika aktiviteter.

När de hade köpt en liten Shipperkevalp (det är en liten Holländs skeppshund som användes som rått jägare för) så ville de att jag skulle komma och titta på den lille sötnosen.

Eller hur, den rabiata varelsen kom stormandes över gräsmattan och bet sig fast i mitt ben.

När jag till slut fick loss den så bet den sig snabbt fast i min hand istället och jag trodde aldrig jag skulle få den att släppa taget!Förvånad

Jag måste erkänna att jag efter det alltid har sneglat lite misstänksamt på den rasen.Obestämd

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

[aspie]
2009-06-07 16:29
#30

Melissen, visst ska man ha respekt för ALLA hundar även om man inte är hundrädd. Vissa hundraser är jag extra vaksam mot.

Den där litte råttjägaren kanske tycket du luktade mus, he he Skäms

Citronmeliss
2009-06-07 16:33
#31

Men aspie då..

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

[aspie]
2009-06-07 16:38
#32

HI HI HI… Tungan ute

Veyla
2009-06-07 16:41
#33

#30 Hehe!!!

Du har helt rätt. Rädsla och respekt är verkligen inte samma sak. Men det ena utesluter dock inte det andra som friends vill påstå.

Fast jag saknar nog både respekt för människor och hundarSkäms Det är självklart att jag bestämmer och ingen ska sätta sig upp emot mig i alla lägen (det är nog därför lärarna och läkarna hatar mig)
Tungan ute

[aspie]
2009-06-07 16:44
#34

Där är du lika som min dotter Veya. Ingen får sätta sig på henne för hon vet bäst. Kan det ha med AS att göra kanske Flört

Annons:
Veyla
2009-06-07 16:47
#35

#34 Dels, kanske. Men mest med att göra att jag och din dotter förmodligen är alfa djur:) Även människor har ju sina "ledare".

[aspie]
2009-06-07 16:50
#36

#35 HA HA HA, ja, det har du rätt i Veyla. Du och min dotter är verkligen ledartyper. Jösses, er skulle man nog inte våga släppa ihop Förvånad

Citronmeliss
2009-06-07 16:51
#37

#33 Jaja, bara hundarna gillar dig så är det väl OK?Flört

Kanske det kan stämma aspie, vem vet?

Jag känner flera olika personer med AS och jag kan inte minnas att någon av dem är hundrädda faktiskt!

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

Veyla
2009-06-07 16:59
#38

#36 haha,antingen hade vi haft ihjäl varandra eller blivit bästa vänner;)

#37 fast det var ju det där om att respekt och rädsla inte är samma sak. Men däremot tror jag att Vi med AS i allra flesta fall har mindre respekt för andra.

Veyla
2009-06-07 17:01
#39

#37 och ja då! Hundar brukar älska deras ledare annars ade dem ju inte följt den. Du vet ju att Wilma inte vantrivs ett dugg hos mig eller hur?:)

Fast nu gnäller hon lite för att hon tycker datorn är en jävel på att skäla min uppmärksamhet från henne:P haha, men ett gott täcken på att hon vill vara med mig dock;)

Citronmeliss
2009-06-07 17:10
#40

#39 Det var ju det..Flört

Jepp, en hund uppskattar en tydlig ledare och att Wilma stortrivs med dig kan jag intyga!

Hihi..mina vovvar har gett upp, de vet att datorn stundtals har en stor och magisk dragningskraft på matte!

Lika bra att gilla läget så de ligger bredvid mig och sover för tillfället!

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

Veyla
2009-06-07 17:18
#41

#40 det är rätt;) Matte får göra vad hon vill. Jag gav Wilma lite klapp och en banan så nu är hon en lycklig hund igen:P

Annons:
[aspie]
2009-06-07 17:44
#42

Ja, som ni redan sagt behövs en ledartyp för hundar. Tänker på den "problemhund" som min dotter tog över. En STOR blandishund. Nu är det världens goaste hund och lydig till tusen. Gör precis som min dotter vill på sekunden. Även han och jag har blivit polare, he he Han är så underbar.

David
2009-06-08 03:29
#43

#42. Du har helt rätt. Med rätt "ledarfigur" för hunden så kan nog även den allra största hunden vara lika go som en minihund, men själva storleken skrämmer mig.

Tror att det kan bero lite på att jag faktiskt inte vet om det är "rätt" eller "fel" ledartyp, och hur hunden är uppfostrad. Eller så är det bara storleken som skrämmer.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[aspie]
2009-06-08 08:36
#44

Storleken på hunden kan skrämma, tror det är lite psykologi i det faktiskt. Stora saker är farliga saker, små saker är mindre farligt.

Är du rädd för hästar förresten, de är ju enorma, speciellt Shirehästarna he he he Flört

David
2009-06-08 15:56
#45

Nix Aspie, hästar går hur bra som helst, oftast. Beror lite på vad det är för ägare också såklart, men rent generellt är det inga problem. Har till och med ridit lite en gång i tiden. Flört (hur osannorlikt det än låter)

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

paronskrutten
2009-06-08 18:37
#46

Jag kom på häromdagen att jag borde vara rädd för hundar, blev nerknuffad i en trapp av en stor hund när jag var liten. Att jag inte är rädd ändå tyder väl på att jag är en äkta hundmänniska? :P

Är dock lite "rasistisk" när det gäller schäfrar och schäferkorsningar ^^

Helena

lakrits69
2009-08-21 12:00
#47

Jag är inte ett dugg rädd för hundar som jag känner men anledningen till varför jag har mer respekt för större hundraser är just att de har möjlighet att kan komma upp i ansiktet eller halsen och bita om de inte är psykiskt friska!

Om man blir biten i vaden är ju inte så hemst!Skrattande

Silvernalles
2009-08-21 14:20
#48

Min granne, en kvinna från Irak, får näst intill panik om vi möts i trappuppgången när jag har hundarna med mig. Hon (sonen tolkade) berättade att i Irak har man inte hundar som sällskapsdjur, utan de lever vilt kring byar och städer och livnär sig på det de kan hitta/fånga. Tänkvärt! Nuförtiden har jag lite extra koll på hundarna när jag möter människor från andra länder (mellanöstern, somalia t.ex).

Annons:
Bromelia
2009-08-23 22:02
#49

nepp ingen hundrädsla här inte, men jag är dock uppvuxen med hundar och har alltid varit intresserad av hundar men jag har respekt för hundar och är alltid lite extra vaksam när jag träffar och lär känna en ny hund om jag inte känner ägaren väl.

sayuri
2009-08-23 22:10
#50

Jag blev ganska illa biten av två undar som liten (nu syns inga ärr eller någontig) men jag blev rädd för hundar och sedan dess har jag försökt hantera min rädsla. Sen började jag med att läsa på om hundar för att förstå deras beteenden och när jag försto dem så kunde jag lista ut hur jag skulle få dem att förstå att de inte skulle vara så närgångna utan hålla sitt avstånd och låta mig vara ifred. För ett tag sedan skaffade min syster hund och den hunden var både stor och kramgo och han tyckte tydligen om mig så det bara blev att jag tyckte om honom också. Efter ett tag lättade min fobi lite och nu är den som tur är bara en lättare rädsla som kommer fram emellanåt. Jag är fortfarande osäker med hundar men jag kan hantera min rädsla och det känns bra.

Citronmeliss
2009-08-24 13:38
#51

Det var starkt av dig att jobba med och komma till rätta med skräcken, men framför allt, att på ett så aktivt sätt ta i tu med den!

Du är faktiskt den första jag träffat på som gjort så!

Så härligt att du kan umgås med din syster och hennes hund, något som kanske inte hade gått alls, om du inte bestämt dig för att sätta dig in i hundens beteende! 

Jag är imponerad!Glad

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

sayuri
2009-08-24 14:32
#52

#51 Nu har vi inte bara en hund utan mina föräldrar har två och min syster och hennes kille har två och jag har smått börjat fundera på om inte hundar är ganska trevliga så om jag klarar av det så kommer jag kanske skaffa en trevlig liten variant i framtiden. Dock INTE amstaf eller liknande. Jag måste aktivt själv välja att jobba med fobin för den är så djupt rotad i mig att jag mår fysiskt dåligt av den och så fort som jag ser en bild av hundar mår jag ofta mycket dåligt. De flrsta raser kan jag hantera numera men det finns raser som jag fortfarande mår MYCKET dåligt av och till dem hör pittbul, amstaff och liknande. Schäfer har jag lyckats komma över men är forfarande lite reserverad innan jag känner hunden och ägaren. Sen har min systers kille en blandras, han är shäfer/grandis och han är verkligen helt underbar. Han har öron som en paranbolantänn och han tror bestämt att han är en liten hund på 2 kg när han snarare närmar sig 50. Dessutom har han fått grandisens beteende med att hela tiden sticka huvudet under armen på en och ska tvunget gosa. =) Fast den hunden känner mig och han är en riktig liten kelgris som har ovanan att putta en ur sängen för att han har Heeelt missat att han är stor som en liten häst =P

#9 Citat: "Inte kan man vara rädd för något sån' här?" JO Det kan man och det är en del av att ha fobi mot just hundar.

 Detta är en tråd om HUND-fobi och att lägga ut en bild på hundar i den tråden tycker jag är riktigt oförskämt. I alla fall att publicera den så man verkligen inte KAN hoppa över den om man nu mår dåligt av dem. Jag VET att amstaff/pitbull osv är riktigt underbara hundar, de är trevliga och ofta mycket mer inteligenta än andra hundar MEN det ändrar inte det faktum att jag mår riktigt dåligt av att se bilder på dem. Jag kan inte ens välja om jag vill slippa se den för som den är nu käns det bara som ett hån. Ledsen men den här gången tog jag ordentligt illa vid mig och jag gillar inte när folk hånar mina fobier som jag jobbar hårt med. OAVSETT om det var menat som ett hån eller ej så känns det som ett hån och det uppskattar jag inte. Snälla ta i alla fall bort så jag slipper se bilden om jag går in i den här tråden, den kan vara klickbar, för jag tänker inte utsätta mig för att se bilden om jag är rädd för hundar. Det gjorde mig ordentligt illa till mods och det ska mycket till innan jag ens tänker tanken på att påpeka någonting som får mig att må dåligt.

Ett mycket trevligt möte jag hade med en amstaf, en positiv erfarenhet, det var när jag var hemma hos några som hade en. Jag satt i soffan och hunden hon kom fram för att hälsa, jag satt stilla, klappade henne bakom höronen och hälsade lite på henne men hon förstog direkt att jag var osäker och rädd så hon gick ivä och lämnade mig ifre. Jag har aldrig varit med om att en hund har respekterat min rädsla utan de flesta de hoppar bara rätt upp i famnen och vill visa att de minsan inte är farliga. Men den amstaffen hon fick mig att respektera de raserna också och om jag någon gång kommer över min rädsla så kanske jag skaffar en egen (även om de dräglar och är lite små äckliga på den punkten). =)

Bergspuman
2009-08-24 17:29
#53

Jag är inte direkt rädd för hundar. Jo lite. Men jag avskyr dem. Finns inga djur jag tycker sämre om. Vill för liv och pina inte ha dem i närheten. Och det beror på en rad händelser där en hund varit inblandad.

1) Min mormors labradorer skrämde skiten ur mig som liten när klorna klapprade mot stengolvet o de skällde högljutt för att de inte fick mat fort nog.

2) Besökte en kvinna i medelåldern via Röda Korset. Hennes boxer gick och åt upp kattskitarna i kattlådan, kom sedan och dräglade i mitt knä med sur stank av kattbajs i hela käften, jag närapå kräktes.

3) En kompis' New foundland hoppade upp på mig och slet sönder min ena vante, som mamma hade stickat, den var otroligt fin o passade perfekt till min kappa (jag var vuxen då).

4) En schäfer på promenad ute (lös) sprang emot mig, hoppade upp o skitade ner min jacka. Jag blev jättearg och skällde ut hundägare efter noter.

Jag tycker inte om skällandet, slafsande, nosandet i skrevet, flåsandet och den hängande tungan. Jag tycker de luktar illa och jag håller mig på behörigt avstånd från dem. Jag vill heller aldrig gå hem till nån som har hund, om jag kan slippa. Dessutom är två av mina bröder hyperallergiska, en har även astma, så vi undviker pälsdjur öht.

Citronmeliss
2009-08-25 14:15
#54

sayuri, nu har jag gjort som du bad om och gjort så att bilden inte ligger direkt i inlägget!

Du fick mig verkligen att tänka till där!Obestämd

I en tråd om tex spindel/orm fobi så tror jag att vi nästan "automatiskt" hade tänkt på att en bild som kommer "överraskande" riskerat att skrämma livet ur vissa …Rynkar på näsan

Tror inte att någon överhuvudtget reflekterade över att en person med hundrädsla/fobi kunde reagera lika starkt på en hundbild!Skäms

Vissa saker tar man nog för givet, utifrån sig själv..

Jag, som själv känner ett mycket stort obehag och rädsla över spindlar, om jag ej är förberedd, förbisåg detta. (har jobbat stor del av mitt liv med att lindra min spindelfobi som nu är bättre, men långt ifrån helt borta!))

Senast i förrgår fick jag nästan "slaget" av att det dök upp en äcklig bild på en spindel när jag tittade på bilder av Hasselsnokar!Tyst

Vi som själva har en fobi mot vissa djur tex spindlar och vet vlken skräck de kan utlösa hos oss,  borde ju kunna förutsätta att det är likadant vid tex hund eller katt fobi, men icke! Oskyldig

Hur kommer det sig tro? Själv fick jag mig som sagt, en rejäl tankeställare nu..Obestämd

Kram

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

sayuri
2009-08-25 16:20
#55

Jag kan hantera fobin ganska ok men jag tyckte det kändes smått hånfullt och jag uppskattar att bilden inte ligger framme och hånar mig för oavsett vad baktanken var så kändes det mycket som ett hån. Mest för att jag har jobbat mycket med mina fobier, jag har till och med accepterat min inneboende som är en gigantisk spindel som VÄGRAR flytta ut trotts att vi försökt slänga ut honom ett antal ggr. Han brukar knalla över golvet när jag sitter här och det känns bara meningslöst att bråka med honom för han gör ingen skada och jag är mest löjlig som är rädd för honom så han har numera fått knalla runt som om han var mitt husdjur. Om än ofrivilligt sådant. Han är ganska trevlig i övrigt, äter flugor och håller mig sällskap när jag sitter här och pladdrar. …

Jag har nog en udda rellation till djur men jag kan inte döda en spindel bara för att han vägrar flytta ut… han har i alla fall bevisat att vi inte har mögel i huset och det känns bra. =)

Jag kan se bilder av hundar utan att bli rädd men just kommentaren till gjorde att jag blev riktigt irriterad för jag hatar när folk hånar min kamp mot fobierna. Jag har verkligen kämpat med dem och så kommer någon och säger till mig att "ja men hundar som är så gulliga, hur kan du vara rädd för dem?" HA! HUR? Gissa en gång sen kan jag säga att det är inte svårt alls med tanke på vilka korkade ägare det finns, det är inte djuret i sig jag är rädd för utan vad de korkade ägarna gjort med djuren och fått dem instabila. Hånar någon mig och min kamp så blir det lätt att ja blir arg och jag är trött på att bli motarbetad. Jag bryr mig inte om folk hjar olika åsikter men jag vill bli respekterad precis som jag respekterar andra.

Jag kan ha ganska vilda lekar med hundarna där vi busar på deras villkor och även hanterar dem utefter deras behov…MEN en hund som jag vet blivit illa behandlad/fel uppfostrad litar jag inte på och obehaget kommer omedvetet krypande. Hundägare kan man inte alltid lita på att de vet vad de gör och det tycker jag är mycket obehagligt när man vet att de har att göra med en tickande bomb på 50 kg och som har huggtänder.

Hoppas du förstår vad jag menar … blev bara smått upprörd och detta var nog en av de få ggr jag faktiskt tappat humöret men jag har mycket tålamod och tror bra om de flesta så länge jag inte blir riktigt arg =P

Annons:
Upp till toppen
Annons: