Jag har under kortare perioder varit på dagsjukvård. Inte hela veckor, eller hela dagar, utan ett par dagar i veckan och antingen en förmiddag eller eftermiddag.

Mig gav det ingenting. Kändes mer som ett vuxendagis. Det enda som kunde ge mig något var att sitta och spela sällskapsspel med andra (ja, ungefär sådana aktiviteter är det). Lyssna på musik, titta på tv eller laga mat kan jag lika gärna göra hemma.

Men många tyckte också det var jätteskönt att komma dit. Social kontakt och man slapp allt tvång man kan ha hemma.

Jag har blivit föreslagen det och har hälsat på en gång och ska dit med mitt boendestöd nästa vecka, tror jag…

Vet däremot inte om det skulle ge mig så mycket. Har också fått "vuxendagiskänsla" över det hela och då har jag vettigare saker att göra hemma. Fast jag måste nog testa för att göra folk omkring mig glada.

Har aldrig hört talas om nåt sånt. Det kanske vore något för mig. Vet dock inte om det finns där jag bor

En orska till som gör att jag drar mig lite för att gå dit är att det är 3 mil enkel resa… och idag är ju bensin inte direkt gratis.

Nä men kan du inte få det på remiss så det blir gratis med buss? Jag pendlade 10 mil varje dag när jag jobbade och gör det samma varje gång jag ska till psyk eller psykolog. Man vänjer sig

#4. Kolla med sekreteraren, det finns ett högkostnadsskydd för resor till och från vården också. Tror det är max 1800 kronor per år. Sedan får du ersättning för varje gång du åker till sjukvården.

#3. Det verkar finnas lite här och var nu. Finns det så kan du alltid kika in hur det är där. Tror det är väldigt olika på olika platser.

Ingen aning om jag kan få det på remiss, tror jag redan är där på remiss faktiskt. Det var de på avdelningen jag låg inne på som tog kontakt med dagsjukvården och bokade första mötet.

Jag är inte så bra på att pendla, är det för långt så kan jag vända innan jag nått halvvägs och köra hem igen. I alla fall om jag inte mår bra.

"Dagsjukvård" är öppen vård som innebär mer omfattande och/eller resurskrävande insatser än vad ett besök normalt kräver. Dagsjukvård omfattar dagkirurgi, dagmedicin och övrig dagsjukvård t.ex. inom psykiatrin.

För patienten skall det finnas en upprättad vårdplan. Inga tidsmässiga preciseringar skall tillämpas.

Man betalar egenavgift som ingår i högkostnadsskyddet.

Reseersättning gäller enligt reglerna för sjuk- och behandlingsresor, som ingår i högkostnadsskyddet för för sjuk- o behandlingsresor.

Målet for psykiatrisk dagsjukvård är att så långt som möjligt förbättra och återställa patientens psykiska funktionsförmåga, bibehålla en uppnådd funktionsförmåga och träna kompenserande funktioner.

Minska behovet av sjukhusvård.

Utreda patientens praktiska förmågor (motorik, processfärdigheter, kommunikation och interaktionsfärdigheter) för att han/hon ska få vård och behandling på rätt nivå i rehabiliteringskedjan.

Ge förutsättningar för patienten att behålla sin integritet och autonomi genom att han/hon får vara i sitt naturliga nätverk och i sin närmiljö får en ökad livskvalitet samt ett medborgarskap.

Tack Kerstin!

Missade helt den somatiska biten, så jag får korrigera mitt inlägg. Förutom inom psykiatrin har jag opererats inom dagkirurgin. Tandskräck, så de fick söva ner mig. En väldigt praktisk sjukvårdsform. Komma dit på morgonen och få åka hem på eftermiddagen.

Lite OT men hur gick du till väga med tänderna?

Har anhörig som är i stort behov av att sövas om ingrepp ska kunna göras. Men enligt samtalskontakten på psyk hade reglerna för att få det inom "sjukvården" förändrats till det negativa, vet du något om det, David?

Eller någon av er andra kanske vet något?

#10. Jag fick remiss till Sjukhustandvården först, eftersom de vanliga tandläkarna inte kom närmare än 10 meter från mig.

Där gick det väl hyfsat, att TITTA, men något mer fick de inte göra.

Så det blev dagkirurgi, de var tydligen väldigt vana med det, och hade flera tider i veckan när en av operationssalarna var "deras". Sövdes som vanligt av narkosläkare (var helt nersövt) och det var min tandläkare ifrån sjukhustandvården som utförde arbetet (tja, hon stod där allafall när jag blev nersövd, kan ju varit en vaktmästare också som gjorde det, men bra blev det allafall)

När jag vaknade kände jag knappt något. Och ett par tänder var borta, och ett par var lagade. Det enda jag minns riktigt klart är att jag fick tonvis med glass när jag vaknat!

Rent praktiskt. Kom dit klockan åtta, fick nästan direkt byta om till sjukhuskläder, fick något lugnande. Kanske en halvtimme senare var jag nersövd. Några timmar efter jag vaknat och de kontrollerat att narkosen helt var upphörd så fick jag åka hem.

Oj, det lät väldigt bra, utom vaktmästaren då, fast han kanske bara städade din mun!

Ja att vara nersövd är ett måste om det ska bli något så det var positivt att läsa om din upplevelse!

Ska ta tag i det igen då, nu är det väl förstås semester nästan överallt, men men..

Ja, det är nog mycket möjligt att han var där med moppen!

Det var otroligt smidigt. Och väldigt passande när man har tandläkarskräck (extrem sådan). Betalade vanlig patientavgift på dagsjukvården, men sedan kom kostnaderna för narkos och sådant på tandläkarfakturan. Men det var ändå inte så saftigt som jag trodde det skulle bli. Tror allt som allt hamnade på knappt 3.000 kronor, och då var allt ordnat.

Skulle blivit dyrare räknade jag ut om de skulle gjort allt på "vanligt" vis.

Det låter onekligen smidigt och nödvändigt om det ska bli genomförbart!

Får som sagt kolla ordentligt vad som gäller nu.

Vad man har för rättigheter. 

Vilka ändringar som eventuellt kan ha skett på området, som samtalsstödet på psyk mumlade om.

Fick du remissen från din behandlande läkare på psykiatrin?

Är lite osäker på vilka rättigheter man har. Men för mig var det inga problem att komma till sjukhustandvården, tog lite tid bara.

Tror det var en läkare på vårdcentralen som skrev remiss. Men har förstått att man kan ringa/söka dit själv också.

Den ändring jag tror kan ha skett är att den "löpande" vården ska ske hos en "vanlig" tandläkare, men så fort det är ingrepp så hjälper sjukhustandvården till med det som behövs. För mig blev jag listad hos sjukhustandvården och var dit jag kunde ringa om det var något akut eller något annat "litet" som behövdes titta på.

Det tror jag är ändrat på nu.

Jag "vet" att man tidigare via remiss från sin behandlande läkare inom psykiatrin kunnat få behovet styrkt och godkänt, om orsaken är av psykisk karaktär! (enligt psykiatrin själva)

Nu rådde det dock osäkerhet över hur det var.

Vi har varit "läkarlösa" ett längre tag, men har nu äntligen fått tillgång läkare igen.

Det ska väl gå att få ett tillförlitligt svar från honom, hoppas jag!

Om du går via psykiatrin kan du till och med få "grönt kort" om de styrker behovet och godkänner det. Då har du fri tandvård! (eller det går på den vanliga sjukvårdens högkostnadsskydd).

Kraven varierar lite, men i VG-regionen var det rätt lätt att få det, även om det tog sin tid, att jag fick det lagom när jag flyttade.

Hoppas din läkare reder ut alla frågetecken och hjälper dig. För jag misstänker att behovet börjar finnas?

Min man fick inte "grönt kort" till tandläkaren. Han är för "frisk" för det trots sin as-diagnos.

På tisdag ska jag hälsa på på dagsjukvården med mitt boendestöd. Får se vad de har att erbjuda. Klockan 10 går de på promenad i alla fall… vilket skulle kännas högst meningslöst att göra utan hund. Så den biten hoppar jag över och kommer klockan 11 istället. Är redan lite avogt inställd till hela idén men som sagt, jag måste nog testa.

Det var just det, att bla rätten till "grönt kort" börjat ifrågasättas!

Mer exakt vet jag inte då det inte var jag som behövde hjälpen och jag var tyvärr ej med vid samtalet.

Faktum är att vi i familjen har fler än en person detta berör så jag får nog ta på mig att undersöka detta närmare, omgående!

Vaktmästaren?

Var det inte då jag gick elev och fick prova nya slagborren?

#20 Det var inte möjligtvis den stora gummisläggan vi diskuterade i en annan tråd?

Slagborr och gummislägga? Det var två visdomständer, hur sjutton lyckades ni få in dessa redskap som långt bak i munnen på mig. Visst, jag kan vara rätt stor i käft ibland, men riktigt så stor?

Hmm, slagborrar tycker jag om! Särskilt stora sådana… Kanske skulle jag satsa på en karriär inom tandläkaryrket då. Eller hur var det ni menade?

Nu blir jag full i skratt!

Minns när jag en gång fick åka in akut till sjukhustanvården för en elak visdomstand!

Efter lite spekulationer fram och tillbaka på grund av svårigheter som uppstod när jag drog en annan visdomstand, säger tandläkaren allvarligt till sin sköterska,  - Du, jag tror vi blir tvugna att ta fram den stora tången, med betoning på stora!

Jag som vanligtvis inte lider av tandläkarskräck  kände en primitiv önskan att resa mig och springa där ifrån, snabbt!

Vet inte vad jag egentligen väntade mig, men av deras uttryck att dömma borde jag bli rädd.

En gigantisk tång..

Det gick jättebra, tången var betydligt mindre än förväntat och inte kände jag mycket heller!

#22 Har du inte märkt ärret du har från käkbent till örat? Men det var inte jag, för det var Melissen som slant med motorsågen.

He he..

Men… har ju ärr mitt uppe i huvudet och i nacken, vad skulle ni dit och göra? Darrhänta?

Ja, faktum är att både jag och ena sonen har ärftlig tremor!

Så, nu vet du varför du ser ut som du gör

Och jag var inte nykter. men skoj hade vi!