Annons:
Etikettdagens-fråga
Läst 3975 ggr
kerstinjo
2009-06-01 22:48

Fobi.

(Varning för en spindel.)

Ordet fobi kommer från grekiskans phobos som betyder skräck.

Fobi (i den kliniska meningen av termen) är den vanligaste sortens ångestsyndrom.

En fobi är en extrem rädsla med undvikande beteende som följd, som inte står i proportion till den fara som det fruktade föremålet eller situationen utgör. Personen som lider av en fobi inser att denna skräck är ogrundad.

Eftersom rädsla kan orsakas av alla typer av föremål och situationer, enligt beteendeteorier, finns det otaliga fobier.

Många av de specifika rädslorna leder inte till att personen som lider av rädslan söker behandling.

Om exempelvis en person med extrem rädsla för ormar bor i ett stadsområde, har han/hon mycket liten kontakt med föremålet för sin rädsla. Därför upplever han/hon den inte som något problem.

En person som bor ensligt på landet kan vara rädd för folksamlingar, men lider inte av det pga sin bostadsort.

Begreppet fobi innebär ett starkt lidande och besvär för den drabbade personen.

Det räcker m.a.o. inte att vara rädd för ormar för att det ska klassas som en fobi. 

  • Har du något problem, som kan klassas som fobi?
  • Vad skrämmer dig?
  • Vet du varför?
  • Har du fått/får någon hjälp med problemet.
  • Vilken slags hjälp?

Berätta gärna.

 Kerstin 

 

Annons:
patti2
2009-06-01 23:20
#1

Huuh, vilken bild, jag ryser av obehag.

kerstinjo
2009-06-01 23:33
#2

Jag varnade innan!Glad

 Kerstin 

 

patti2
2009-06-02 00:01
#3

Oj, det missade jag, får väl skylla mig själv då. Glad

StickyKitten
2009-06-02 01:57
#4

Well, jag håller inte riktigt med om att fobier nödvändigtvis innebär "ett starkt lidande och besvär".

Dels för att fobier varierar i styrka, men också för att man mycket väl kan ha en fobi utan att man känner av den, om man sällan stöter på det man är rädd för, precis som du nämnde.

StickyKitten
2009-06-02 01:59
#5

Men för att svara på frågeställningen… Glad

* Jag har inte problem med det, men jag har spindelfobi och mild blodfobi.

* Spindelfobin tror jag är medfödd, blodfobin vet jag inte.

* Jag har inte sökt hjälp eftersom det inte innebär ett problem för mig.

kerstinjo
2009-06-02 02:21
#6

#4 Men då kan man fråga sig om det verkligen rör sig om en fobi.

För att det ska få klassificeras  som fobi ska det uppstå problem som innebär ett starkt lidande och besvär. En rädsla/skräck som är bortom ens kontroll, en rädsla/skräck som inkräktar på det dagliga livet. 

Annars får man tala om rädslor, mer eller mindre starka.

 Kerstin 

 

Annons:
[aspie]
2009-06-02 11:32
#7

Min dotter har riktig spindelfobi. En gång gick hon ner i kallaren och fick syn på en spindel och satt fast där i tre timmar för att hon inte vågade röra sig.

Vet inte om jag har någon fobi, jo kanske social fobi. Vågar inte träffa nya människor eller vara i stora foksamlingar, fester, bröllop m.m. Jo, visst ja, jag vågar inte flyga och är vettskrämd för tandläkare

StickyKitten
2009-06-02 12:29
#8

#4 Varför skulle det inte röra sig om en fobi?

Fobi handlar just om den extrema, oproportionerliga skräcken. Utsätts man aldrig för ex. spindlar, så triggas aldrig fobin. Det betyder inte att det är mindre av en fobi för det, eftersom den extrema rädslan finns där om det väl händer.

isa
2009-06-02 12:50
#9

Jag har getingfobi. En vacker och varm sommar satt jag inne varje dag, med alla fönster stängda för det var en riktig "getingsommar". Jag vågade inte gå ut. Då insåg jag att getingarna bestämde och styrde mitt liv. Det var hemskt.

Jag tror den bottnar sig i att jag som väldigt liten blev stungen flera gånger och jag blir sjuk av betten. Jag får feberfrossa och mår illa. Jag tycker de är elaka djur som (för mig ) sticker utan anledning. Men det finns säkert alltid en anledning för getingen.

De ser läskiga ut, som små monster. De låter äckligt. Och de dras till mig, eftersom jag blir rädd och utsöndrar adrenalin så "luktar jag  gott" för getingarna. parfym undviker jag på sommaren och kläder med starka färger. Jag äter inte gärna ute, och gör jag det ändå, så tittar jag alltid på gaffeln innan jag stoppar den i munnen. Och äter snabbt, så det inte hinner komma nån geting. Ibland så proppar jag i mig maten för att det ska gå fortare……….

Jag har gått i KBT för detta, och det hjälpte mig väldigt mycket. Tyvärr så måste KBT:n praktiseras hela tiden. Det har jag slarvat med nu. Så i år har jag märkt att jag är ganska rädd igen.

Jag har läst mycket om getingar, för att förstå dem bättre. I början när jag läste var jag rädd och mådde illa.

Har också märkt att har jag starkare ångest en dag, då är jag mycket ,mycket räddare för dem.

Jag plockar brännässlor varje dag, som jag hänger upp i balkongdörrens öppning, eftersom min katt vill kunna komma och gå som hon vill på balkongen. Jag kan inte vara lugn härinne om balkongdörren är öppen , utan att det hänger brännässlor där.

[aspie]
2009-06-02 13:04
#10

#9

Håller sig getingar borta från nässlor?Förvånad

Getingar ÄR läskiga. Hemma hos mig brukar bålgetingarna bo. De låter som stora reaplan då de surrar.

När jag var liten och följde med en kompis och hennes mamma för att plocka bär i skogen, eller rättare sagt, jag gick med hunden och de plockade bär. Då klev hunden i ett jordgetingbo och vi båda hamnade i en ilsken svärm. Fick nåt på 12 stick, men minns inte om jag blev dålig.

LenaR
2009-06-02 14:03
#11

#8 StickyKitten, Det du skrev i #5 var faktiskt att du inte har problem med dina fobier. Och har du inte problem med dem så är de inga fobier! Då är det… irrationell rädsla?

Jag har spindelfobi, och det är ett problem för mej överallt på hela jordklotet. Inomhus och utomhus, vinter och sommar. (Nåja, inte utomhus på vintern…) 

Det har blivit lite bättre på senare år, men många gånger har mitt liv styrts av spindlar precis som Isa berättar att hennes styrts av getingar…

En gång gick jag inte in i mitt kök på en timme för där var en stor fan som klättrade omkring. Jag vågade inte öppna dörren, för jag visste ju inte vart den flyttat sej NU! Den kanske väntade med sina viftande håriga ben, äckliga ögon och klapprande giftgaddar alldeles bakom tröskeln….

Nåja, iförd heltäckande skyddsmundering tog jag mej in i köket och slog i hjäl den stackarn till sist.

Mitt största problem är att jag inte gillar att slå ihjäl djur. Obestämd Var vegetarian av etiska skäl i knappt 20 år. Nu när jag äter djur, och inte får så förfärligt dåligt samvete av att döda en spindel, så är min fobi bättre.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

kerstinjo
2009-06-02 14:17
#12

Nu förstår jag inte riktigt hur du menar. I inlägg # 4 skriver du  

"Well, jag håller inte riktigt med om att fobier nödvändigtvis innebär "ett starkt lidande och besvär"."

Mitt svar blev att det måste vara "ett starkt lidande och besvär" för att överhuvudtaget få klassas som en fobi. Annars talar man om rädslor. Vilka i och för sig kan vara nog så besvärande. Men man får ändå skilja på fobier och rädslor.

Jag antar att du riktade inlägg #8 till mig (och inte till dig själv)Glad

Du kan inte ha en latent och "sovande" fobi. En fobi uppkommer inte förrän du har utsatts för föremåleti fråga.

 Kerstin 

 

StickyKitten
2009-06-02 21:04
#13

#11 och #12. Från Wiki:

"Fobi (av grek. f?ß??, fobos, "fruktan"), en irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer."

Jag märker att vi har olika definitioner av vad en fobi är, och att googla gav inte så mycket mer klarhet än att vissa källor hävdar att en fobi utgörs av själva skräcken (det jag menade), medan andra källor hävdar att rädslan måste innebära problem för att klassas som fobi (det ni menade). Vad som stämmer vet jag inte, men då förstår jag vad ni dillar om i alla fall Flört

Annons:
Emelie-E
2009-06-02 21:15
#14

Spindlar skrämmer mig! Ser jag en spindel som springer över golvet blir jag alldeles snurrig. Ser jag en spindel sitta väldigt nära mig, så får jag panik och bara skriker.
Min mamma är också rädd för spindlar, vilket betyder att det ofta är jag som får döda spindlarna. Och det är det värsta jag vet.

Jag har även problem med höjder. Går gärna inte i trappor som inte är täckta och klarar inte av att gå nära kanten på broar och liknande.
En gång så var jag och pojkvännen på hotell och där var gångarna uppe i luften och vi var många våningar upp, när det ville sig riktigt illa så var jag tvungen att krypa.
Jag har inte fått någon hjälp med det, och det är väl inget jag kommer söka hjälp för heller.

LenaR
2009-06-02 21:18
#15

#13 Och jag förstår varför du verkar prata persilja! Flört


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

kerstinjo
2009-06-03 00:21
#16

En rädsla är ett naturligt fenomen, en överlevnadsinstinkt. Men en fobi är en sjuklig rädsla, om man nu över huvud taget ska kalla det rädsla.

 Kerstin 

 

annemaria1962
2009-08-14 06:36
#17

getingar, humlor, har alltid varit min stora skräck! har gallskrikit mången gång genom åren!!

men på dom senaste 20 åren,ca, har jag faktiskt lärt mig att behärska mina utlopp!! det kunde jag börja lära mig, då jag hade fått min första son!! för märkte att jag skrämde han o var rädd att han skulle få samma överreaktion oxå! o det vill jag då inte! har alltid haft skräck för huggormar oxå!. o den rädslan växte sig kraftig, efter att älsat sonen blev huggormsbitet i tån, en sommar! o vi fick åka ambulans in till lassa! tur va det, för han skulle ha kunnat dö! för han reagerads så pass starkt på ormgiftet! han blev mörklå,aktig ända upp mot knäet! o fick andning problem. var rejält dålig under flera timmar efter han kom i n på akuten men nästa dag hade den aktuta faran försvunnit! men ormar det är då några gräsliga otäcka djut!! Skrikandes

Bergspuman
2009-08-14 08:48
#18

Höjdskräck. Den är besvärande faktiskt. Den kom troligen efter sommaren när jag var 8 år och vi hade bilat i Pyrenéerna. Smala bergsvägar, inga räcken, glo rakt ner i bråddjupa raviner…. usch. Jag brukar börja svettas i handflatorna bara jag TÄNKER på höjder. Om det är skräck eller fobi, vet jag ej. Hjälp vete 17 om jag tänker söka. Jag lever nog med det istället och ser till att inte "trilla" ner från nåt högt ställe. Har trots detta ändå åkt på t ex bergsturer, gått bergsvandringar och åkt upp i höga torn, så det är väl ingen fobi då…

Loucar
2009-08-14 15:49
#19
  • Höjdskräck
  • Tandläkarskräck
  • Ormskräck
  • Geting/biskräck

Hälsningar

Louise

 

Man kan smaka på allt ~ åtminstone en gång

 

[rolnor]
2009-08-14 20:44
#20

Social fobi, inte kul, jag blir så ensam..

Annons:
Pialinn
2009-08-14 21:11
#21

Min äckel-rädsla är att trampa på daggmaskar och sniglar utan skal, speciellt när det regnat och maskarna krälar på asfalten.

Far ej fortare fram än din skyddsängel flyger!

Bromelia
2009-08-14 21:55
#22

har en ganska extrem ormfobi vilket är väldigt jobbigt då jag bor på landet. ser jag en orm i närheten av huset så går jag inte ut mer än vad jag verkligen verkligen måste på flera dagar. en sommar hade jag 2 ormar inne i huset då gick jag bara från punkt a till punkt b och tittade mig jättenoga omkring och hade gråten i halsen hela tiden det höll på i ca 1 år.

har oxå svårt för att se ormar på tv (då drar jag automatiskt upp fötterna i soffan) eller på bild överhuvudtaget. denna fobi vet jag inte vart de kommer ifrån men sedan jag var liten har jag haft en återkommande mardröm om att jag har haft flera hundra ormar i sängen.

har oxå en fobi för fåglar. jag tycker fåglar är jätte söta men jag får panik om de kommer i närheten av mig. den fobin kommer från att jag blev jagad av en tupp när jag var liten.

har oxå fobi för höjder.

har inte sökt hjälp för mina fobier.

sayuri
2009-08-15 18:34
#23

Jag har dels spindelfobi som är den mest utmärkande men har även andra mindre påtagliga fobier som jag inte lider av lika mycket då jag enkelt bara kan dundvika sittuationer där de sannolikt infaller.

Jag har alltid varit rädd för spindlar och de har alltid gett mig ett visst obehag men de förvärrades av att en person i min närhet roade sig med att skrämma mig ännu mer med dem. Så pga den personens handlingar så blev min rädsla till en fobi. Det har aldrig funnits någon som har kunnat hjälpa mig med fobin utan jag har helt ensam fått behandla mig själv då jag upptäckte att det inte var hållbart att få panik och reagera som jag gjorde bara för att en spindel kommer knallande över golvet.

Det jag har fått lita på är självhjälp och det har gått bra, ibland händer det att jag får återfall men äver lag så kan jag nu leva med fobin och jag är ganska nöjd över att ha kunnat fotografera en svartänka på nära håll utan att få panik.

Upp till toppen
Annons: