06. Behandling/Medicin

Byta behandlare?

2009-05-02 23:48 #0 av: David

Träffade min nya "kontaktperson/behandlare" här för två veckor sedan. Både han och jag kände att vi inte skulle komma någonstans, och det var han själv som tog upp det (skönt!). Skulle jag haft kvar honom skulle det mer varit som ett gå dit, sitta tysta eller prata om väder, och gå därifrån utan att ha fått något vettigt sagt.

Hur som helst, han skulle prata med sin chef och "ta upp mig" på deras behandlingskonferens, och på måndag ska jag träffa honom igen, och förhoppningsvis får jag byta till en kvinnlig psykolog som varit med ett tag.

Om jag inte får det, hur ska jag agera då?

Att ha kvar den här personen kommer inte leda någonstans. Känner igen det så väl ifrån tidigare. Vill inte heller börja bråka det första jag gör på en ny mottagning, även om jag vet att jag säkert med lite bråk och hjälp ovanfrån (ja, deras ledning sitter högst upp i huset! Flört) säkert skulle kunna tvinga fram ett byte till mig.

Ska jag istället vända mig till han som gjorde remissbedömningen och be om hjälp där?

Eller ska jag försöka ge det en chans även fast vi båda är helt klara med att det inte kommer ge något. Jag skulle inte kunna öppna mig eller dela med mig något om mig själv till den nuvarande behandlaren.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-05-02 23:53 #1 av: Veyla

åh! Hoppas min läkare tar upp det på nästa möte!!! Inte bra när man inte kommer någonstans och ännu sämre om man inte litar på varandra.

Hoppas det går bra för dig David.

Anmäl
2009-05-02 23:58 #2 av: David

Sitter du ungefär i samma situation som jag Veyla? Jag blev otroligt lättad när han själv tog upp det. Annars brukar jag ha svårt att säga det direkt till den person det berör, går gärna omvägar.

Känns som nu när jag får chansen att börja från början, så vill jag att det blir bra direkt. Och jag "fungerar" bäst med sådana som varit med ett tag, inte killar som är nästan lika gamla som mig själv, eller puh, yngre än mig! (vet inte hur gammal han är, men han är nyutbildad kurator, så började han plugga direkt efter gymnasiet så kan han vara yngre än mig).

Tror jag blev "lite" bortskämd tidigare, efter allt som hände där hade jag ju min specialistläkare som behandlare också. Och innan dess var det flera behandlare som också var fackliga förtroendemän inom sin yrkesgrupp, och jag måste villigt erkänna att dels var de väldigt engagerade, och hade ett otroligt kontaktnät, så allt gick väldigt enkelt när jag behövde något.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-05-02 23:59 #3 av: Citronmeliss

Jättesvårt David!Rynkar på näsan

Nedanstående är dock uteslutet tycker jag!

"Eller ska jag försöka ge det en chans även fast vi båda är helt klara med att det inte kommer ge något. Jag skulle inte kunna öppna mig eller dela med mig något om mig själv till den nuvarande behandlaren."

Själv hade jag troligtvis vänt mig till den som gjorde remissbedömningen.

Svårigheten är ju om det inte finns någon annan lämplig behandlare!

Så är det här, antingen tar man det som finns eller ingen allsObestämd

Men att ha en behandlingskontakt, ett möte där båda parter redan från start är överens om att det inte kommer att vara ett fruktbärande samarbete verkar i mina ögon helt meningslöst?

Fy vad negativt jag lät nu, men jag tycker såSkäms

 

Anmäl
2009-05-03 00:01 #4 av: Veyla

Ja, man kan säja att min läkare vill ta upp maktkamp vid varje möte. Och med min person så blir det lätt bara svampsoppa av allt ihop. Och det känns inte alls bra.

Lite synd att dem inte flyttade med dig? Det är svårt att hitta sådana. Men det ger mig mycket hopp att veta att dem finns där ute ;)

Anmäl
2009-05-03 00:10 #5 av: David

#3. Han som gjorde remissbedömningen var väldigt bra, och jag tror inte att hans tanke var att jag skulle få den här behandlaren. Det blev lite tokigt här i början, så jag har för mig att de gav mig den som hade mest luckor i sin kalender.

Får väl helt enkelt bli beroende, för remissbedömaren jobbar halvtid med remisser och halvtid som psykolog på enheten för dubbeldiagnoser.

Nä, men någon annan måste det finnas tycker jag, är ett stort sjukhus. Väntar hellre någon månad till för att få någon bra. Men, det kanske redan är ordnat, får väl vänta tills på måndag och se.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-05-03 00:16 #6 av: Citronmeliss

David jag måste erkänna att jag tänker som dig där!

Jag vill inte heller ha en "nyutbildad kurator" jag vill inte ha några kuratorer alls, för vi drar tyvärr  inte jämtSkäms

Inte heller vill jag ha en sjuksköterska som mitt samtalsstöd. Det är inte givande för någon av oss!

Jag är trött på att prata ostkaka och björnbärssylt, barnbarn och byalag.

Inte heller vill jag få standarfrågan om jag vill börja med lithium igenSkrikandes

Jag vill ha en kompetent samtalskontakt som har engagemang och ett genuint intresse för sitt jobb!

Jag vill prata om strategier vid affektiv sjukdom, om adekvata läkemedel och relevant behandling vid bipolär sjukdom, ångest osv.

Mötas med förståelse om att livet faktiskt ser annorlunda ut för oss med psykiska sjukdomar jämfört med de som är friska.

Därmed inte sagt att jag vill klaga på allt, utan snarare få förslag och konstruktiva tankar från ett annat perspektiv än mitt egna invanda tankesätt.

Jag tycker att det låter fantastiskt så som psykiatrin funkade för dig tidigare, synd att du inte kunde ta den med dig vid flytten!

Anmäl
2009-05-03 00:46 #7 av: David

Melissen. Tack, inte bara jag som inbillar mig att jag har fördomar, det kanske är sant som jag tycker! Glad

Håller helt med dig, jag har så mycket rörigt i min historik att det måste vara någon med riktigt intresse och kunskap för att vilja/kunna nysta i allt. Som sagt, att prata väder och vind, katter (fast jag gillar att prata katter, men inte just då) och allt annat, det kan jag göra med andra personer.

Njo, psykiatrin fungerade väl halvdant där med. Blev ju som det blev efter ett sekretessbrott och lite annat strul. Var rätt (ö)känd hos ledningen där efter att ha klagat på både det ena och det andra. Blev rätt tydligt när jag fick hela min journal därifrån, halva handlade mest om klagomål ifrån mig känns det som Skäms. Så till slut var det väl bara vissa med skinn på näsan (och det brukar vara de som har flera uppdrag) som vågade ta sig an mig.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-05-03 10:56 #8 av: flikkan77

Jag är ju också i en invecklad sits med min psykolog sen mötet jag gick ifrån i torsdags. Vet inte alls hur det kommer att bli... Har jag tur får jag en läkartid i augusti så vi kan reda ut det. Obestämd

Den bästa samtalskontakt jag haft har faktistk varit en sjuksköterska, där jag kunde prata om mina mediciner som alltid krånglar och allt annat med. Psykologen vägrade ta upp någar som helst medicinfrågor trots att det är något jag ofta är bekymrad över.

 

Hoppas det ordnar sig för dig David! Tycker inte du ska gå med på att gå och prata med någon där du redan nu känner att det inte kommer att ge något.

Anmäl
2009-05-03 20:49 #9 av: isa

David: Du skriver att han ska ta upp det på deras möte imorgon, så nästa gång du träffar honom, så fråga hur det har gått. Har det inte hänt något tycker jag du antingen ska tala med hans chef, eller den som gjorde remissen.

Hoppas för din skull att du får byta till någon bättre.

Lite OT, men hör ihop: Jag vet hur det är , min nya psykolog brukar sitta och gäspa under våra samtal, och så tittar hon oroligt mycket på klockan.En gång när jag var på dåligt humör, och hon satt och titta på klockan lite väl ofta, så frågade jag henne om hon hade bråttom -Nej, varför frågar du det sa hon. Då sa jag att du tittar så ofta på klockan. Ja, men jag måste hålla mig inom en session sa hon. Då gav jag henne rådet att göra som min kurator gjorde. Hon satte alltid på en äggklocka och hon tittade aldrig på klockan. Men vi brukade hoppa högt när den ringde. :o)

Jag ska ge henne några chanser till, annars om jag vill byta så ska jag säga det till henne direkt. Jag ska säga att hon verkar ointresserad av mig - att det är därför jag vill byta.ps. hon har inte bytt till någon äggklocka........

Hoppas det går bra för dig.

mvh isa

Anmäl
2009-05-03 21:03 #10 av: Tavar

Jag hade en nyutbildad kurator förut, hon var nog den bästa jag träffat hitils. Men dock tror jag att det var för att hon var ung och viste ungefär hur ungdommar tänker utan att vara jämngammal med patienterna. Men jag började som sagt gå dit när jag var 16, och jag gissar på att hon var strax under 25.

Anmäl
2009-05-03 21:12 #11 av: Fnuha

om ni båda kommit fram till att de inte funkar borde du ju få nån ny?
som du sa själv borde de ju "dela ut" nån med lite mer erfarenhet,
men jag vet inte vart du ska vända dig, lättast vore väl om han du träffade nu pratade med sin chef.

Anmäl
2009-05-04 00:29 #12 av: David

#10. Han skulle säkert kunna förstå en hel del av situationerna jag befinner mig i nu, men jag tror inte han skulle kunna lista ut allt bakom mig, som ingen verkar kunna göra. Obestämd Och det var nog det han kände på sig också.

#11. Tack. Jag kände det direkt, och det verkar som han också gjorde det. Var ungefär Isas (#9) psykolog, som var totalt ointresserad, eller visste ändå att han inte var rätt person.

I morgon får vi se vad resultatet har blivit. kl 15.00 får ni hålla tummarna!

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-05-04 00:34 #13 av: Tavar

#12 Jo, finns som tur är behandlare som märker det själva med som den du träffat nu. Annars är det inte kul, man sitter där och gör ingeting och kommer ingen vart och den man pratar med fattar inte det.

Men hon jag träffade lyckades faktiskt hjälpa mig med en hel del saker, men tyvärr inte mina djupare problem. Men hon lärde mig hantera vissa utav effekterna av dom, som att äta ordentligt trots att jag inte känner mig hungrig osv.

Anmäl
2009-05-04 00:53 #14 av: hus-musen

Man har väl rätt att kräva en ny personom man av någon anledning inte har förtroende eller inte trivs med en person?

Anmäl
2009-05-04 01:15 #15 av: Hawknestgrove

ja, märke man att personkemin inte funkar, då ska man byta. Det kan ju vara så, att ni båda tycker att ni är trevliga, men att just den viktiga biten inte funkar. MEn det är klart......Du får ju finna dig i att vänta på en ny.....

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2009-05-04 11:22 #16 av: zmulan

David, jag tycker inte du ska ge det en chans. Jag gav ju min psykolog en chans trots att jag kände att det inte funkade från början... och se nu har jag gått i 1½ år utan att ha fått hjälp med det jag vill!!! Kräv någon annan (säger jag som inte vågar själv ens)

//Zmulan

 

Anmäl
2009-05-04 18:06 #17 av: Tavar

Det är inte lätt att be om att så byta tyvärr :( De gånger jag gjort det har jag kännt mig elak och självisk, fast att jag egentligen inte ska det. Men på något sätt känns det som att man säger till den man vill byta ifrån att den är dålig på sitt jobb.

Anmäl
2009-05-04 18:30 #18 av: flikkan77

#17 Håller med dig där! Känner också som att man säger att personen är dålig på sitt jobb.

Jag hade en vanlig sköterska som kontaktperson ett tag men ville hellre byta till sjuksköterskan som ändå hade hand om mina mediciner. Hon hade större erfarenhet och vettigare problemlösningar, tog mig säkert 3 år innan jag vågade byta.

Anmäl
2009-05-04 18:34 #19 av: Tavar

#18 Min lösning har varit att undvika personen ett tag och verka ointresserad när jag är där, då har dom insett att det här inte fungerar så bra. Tyvärr tar det sådan tid -_-''

Anmäl
2009-05-04 18:42 #20 av: flikkan77

#19 Jag gjorde så att jag pratade med min behandlande läkare efter ett tag och sen var bytet snabbt gjort. Önskar bara nu i efterhand att jag gjort det några år tidigare...

Anmäl
2009-05-04 19:02 #21 av: Tavar

#20 Förstår det -_-'' är segt att försöka prata med någon man känner att det inte funkar med

Anmäl
2009-05-04 20:42 #22 av: David

Så, nu är jag hemma!

Blev som vi planerat, jag ska byta till en psykolog, dock inte den jag ville ha (har inte träffat något av dem, bara gått snabbt på kön och ålder). Han tyckte jag verkade som en "spännande" patient Oskyldig, och nu står jag på väntlista till honom.

Tills dess ska jag ha stödsamtal med den nuvarande, idag var han dock mycket bättre än förra gången.

Har också fått en läkare som förlängde mina recept direkt.

Lite kort summerat så känns det som en bra eftermiddag.

flikkan och Tavar, jag har också jättesvårt att säga till personen i fråga att jag vill byta (är egentligen helt omöjligt för mig). De gånger jag velat bytt har jag alltid gått till min läkare eller om det varit läkaren jag velat byta, till avdelningschefen. Alla mina byten och synpunkter finns med i min journal, så jag förstår att nya är lite oroliga för vem jag är, och hur mycket jag kommer klaga... Oskyldig

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-05-04 20:47 #23 av: Tavar

#22 Många går ju dit för att lära sig säga vad de tycker så egentligen tar de det nog inte så hårt :P är nog bara våra huvuden som tror de gör det

Anmäl
2009-05-04 22:10 #24 av: Fnuha

va skönt david att du fick byta! :) hoppas denne är bättre! :)

Anmäl
2009-05-05 13:27 #25 av: David

Tavar - Du är klok som en uggla! Tror inte heller egentligen att någon tar det för hårt om man lyckas säga att man vill byta, snarare tvärt om, att de tar det som de lyckats en del, eftersom man vågar säga det.

Sen finns det ju vissa som tar det som en rejäl förolämpning. Klagade en gång på en VoBS (Vård- och Behandlingssamordare), han slutade hälsa i väntrummet. Men har var "lite" speciell, det har till och med läkarna nu i efterhand erkänt.

Fnuha - Tack! Ska bli spännande och se hur han är. Men igår var mötet med min snart f.d. rätt givande ändå. Och vi ska ha samtal varannan vecka tills jag bytt på riktigt.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-05-05 14:05 #26 av: flikkan77

Jag är fortfarande i valet och kvalet om jag ska lämna in ett formellt klagomål på min psykolog. Tycker inte om att klaga på andra, men hon betedde sig inte så trevligt på senaste (sista) mötet.

 

Anmäl
2009-05-05 15:30 #27 av: David

flikkan! Jag tycker du ska göra det! För det bemötandet du fick var långt ifrån acceptabelt! Hur man än vrider och vänder det.

Skriv ett brev till deras avdelningschef (vilket Lansting och ort tillhör du, PM:a om du vill, så hjälper jag dig med namn). Det finns säkert också en patientnämnd du kan få hjälp av.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-05-05 16:46 #28 av: flikkan77

Ska försöka knåpa ihop nått brev när jag känner att jag klarar av det. Min man tycker också att jag ska göra det så då ska jag nog våga. Glad

Anmäl
2009-05-05 19:40 #29 av: Tavar

#25 Fick ju smeknamnet Fukurou (uggla på japanska) förut så är inte omöjligt o:P

Men oftast är det ju ingen som reagerar spec på att man vill byta, utan försöker fixa det så snabbt det går så man lätt kan komma igång med nya samtal. Det är nog så mycket en del av jobbet att de inte bryr sig spec.

Anmäl
2009-05-05 20:16 #30 av: flikkan77

Någon som vet vad som händer när det inte finns någon alls att byta till. Jag vill inte träffa min psykolog mer men jag vill inte ha "bara" min läkare som kontakt heller. Hon är nästan omöjlig att få tid hos...

Skulle behöva en kontaktperson som är mellan mig och läkaren liksom. Kan man "kräva" sånt om det inte finns?

Anmäl
2009-05-05 20:17 #31 av: hus-musen

#30 Man kan kräva kontakthjälp om de är det du menar=)

Anmäl
2009-05-05 20:20 #32 av: Tavar

#30 Det som kan hända är att du måste byta mottagning, problemet utanför de större städerna är att det inte alltid finns flera mottagningar Obestämd Blir en riktigt klurig fråga då... Vet inte riktigt vad man tar sig till då.

Anmäl
2009-05-05 20:24 #33 av: flikkan77

#31 Det kanske är det jag menar... vet inte riktigt.

Behöver någon som jag kan prata med när jag mår dåligt och har knasiga tankar men det måste ju inte vara en läkare. Förut har jag haft en skötare och en sjuksköterska som kontaktperson. Har jag mått dåligt har jag ventilerat tankar med dem och de har tagit ställning till om jag kanske behöver träffa läkare, eller så har de pratat lite snabbt med läkaren och sen meddelat mig vad läkaren tyckte.

Hittills har jag haft psykologen att prata med men det fungerade inte så nu har jag ingen alls och jag känner att det inte riktigt fungerar. Behöver helst någon som kan lite om medicinerna med för det är ofta dem jag är orolig över.

Gah!! Vad invecklat det blev! ... nä... jag vet inte vad jag behöver själv tror jag. Nån som orkar med mig och mina frågor typ, men som har mer tid än läkaren. Obestämd

Anmäl
2009-05-05 20:30 #34 av: Tavar

#33 Du kan ju fråga om du kan få en sjuksköterska att prata med igen, omöjligt är det nog inte och du tror det kan hjälpa.

Anmäl
2009-05-08 23:40 #35 av: Citronmeliss

Hej, flikkan!

Jag förstår hur du menar för vi på landsbygden har ofta inga val utan får helt enkelt ta den som finns till buds, annars blir vi helt enkelt utan!

En lösning kan dock vara om det finns något "akutteam". Där finns ofta kompetent personal  som kanske kan ställa upp vid nödvändiga samtal, när du är i behov av det!

Tycker själv att de ofta är "väl så bra" att tala med som övriga "proffs" som sitter på mottagningen!

Hos oss ingår bland annat behandlingsassistenter som är väl insatta i patienters psykiska måenden och medicneringsfrågor.

Kanske du kan kolla om det finns något team hos er som du kan få hjälp av vid behov eller om det finns någon i teamet som kan ta sig an dig på mer regelbunden basis?

 

Anmäl
2009-05-08 23:48 #36 av: flikkan77

#35 Tror jag blir utan helt enkelt...

Just nu får jag inte ens mina mediciner jag behöver. Ett brev till läkaren förra veckan och ett denna veckan, men hon har varken hört av sig eller lämnat ut recept.

Min man ska ringa dit nästa vecka och kolla hur jag ska göra. Finns stafettläkare på ett annats sjukhus som jag kan gå till. Kan ju inte vara utan medicin tills augusti...

Akutteam har de inte här utan det finns 7-8 mil bort.

Känner mig så otroligt ensam just nu...

Anmäl
2009-05-08 23:50 #37 av: Citronmeliss

Kan du inte ens få telefonsamtal med någon i akutteamet?

Anmäl
2009-05-09 09:35 #38 av: flikkan77

Problemet är att jag har telefonfobi och inte kan ringa folk jag inte kännar väl. Om jag inte mår så pass dåligt att jag är rädd för att skada mig eller har supermycket ångest, då kan jag ibland klara av att ringa... men då brukar de ju vilja träffa mig ändå.

Anmäl
2009-05-09 12:29 #39 av: Citronmeliss

Åh, förlåt flikkan jag glömde av det, du har ju sagt det förutSkäms

Anmäl
2009-05-09 15:06 #40 av: flikkan77

Äsch, det är väl inget du kan komma ihåg! Glad Knappt så jag själv minns det ibland. Kan lova att jag ska ringa men sen när jag sitter med telefonen i handen så går det inte... Oskyldig

Just nu känns det väldigt besvärligt bara!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.