Annons:
Etikettakuta-situationer
Läst 1994 ggr
[mia-38]
5/14/09, 1:13 PM

Utbrändhet

Vet inte om detta kan tillhöra denna sajten. Men tror det eftersom det handlar om själen och kroppen.

Efter en tids svåra problem och påfrestningar så känner jag att jag är på väg in i  den sk väggen.

Bakgrund:
Problem med ekonomin en längre tid, svårt att komma ifatt med räkningar, sonens skolproblem, hyresvärden som ville vräka mej, elak granne, stort ansvar på jobb och tackade ja till ännu en uppgift som är påfrestande.

De första uppgifterna som jag räknade upp har pågått i flera år. Men nu finns det äntligen en lösning på allt.

Jag har tagit på mej mer uppgifter i mitt arbete genom att städa två timmar på ett annat företag och jobbar nu 9 timmar per dag.
Jag har även stort ansvar på mitt ordinarie jobb och kan inte avvika från det genom sjukdom eller liknande.
Det fixar jag. Men extrajobbet blev för mycket + allt annat nu eftersom vi nu ska flytta odyl.

Min kropp ballade ur i helgen med nackvärk (som jag haft en längre tid vid stressiga situationer), muskelvärk, magvärk med diarre, trötthet och likgiltighet.
Det var min pojkvän som satt jag höll på att bli utbränd. Jag hade inte den tanken själv.

Är nu hemma från jobb idag och i morgon. Det känns som om jag sviker mina chefer genom detta. Jag skrev ett mail till min ena chef om hur jag mådde.
De vet att jag har stor ansvarskänsla för allt jag gör. Men det känns ändå för jäkligt nu.

Är det fler här inne som är utbrända eller har erfarenhet av detta?

Annons:
kerstinjo
5/14/09, 1:38 PM
#1

Jag gick en gång in "i väggen" totalt. På något underligt sätt så trodde jag att jag var oumbärlig och körde på i 190 km utan att se något samband mellan mitt mående och mina uppgfiter.

Det slutade med en lång sjukskrivning. Men det slutade också med att jag lärde mig att säga nej. Just det här "nejet" och att lyssna på alla varningssignaler har jag sedan haft jättestor nytta av.

Så ta du det lugnt ett tag och var hemma med gott samvete.

 Kerstin 

 

[mia-38]
5/14/09, 1:41 PM
#2

Känner igen det där med att köra i 190 utan att tänka på hur man egentligen mår.
Jag har gjort så nu bra länge.

Jag har ändå dåligt samvete för att jag är hemma och dessutom inte får något svar av min chef på mailen. Jag förklarade för henne hur jag mådde.
Detta gör att jag mår ännu sämre och känner mej stressad.

Man är ju rädd om sitt jobb idag..men till vilket pris egentligen.

kerstinjo
5/14/09, 2:06 PM
#3

Det är väl just det som är så otroligt svårt, att lära sig att hantera stressen.

Men kan du inte nå din chef på telefon så att du får avklarat det här samtalet? För att bara vänta utgör ju även det en stor stress.

Klart man ska vara rädd om sitt jobb, men vi har faktiskt rätten att bli sjuka utan att någon ska ifrågasätta det. Det är bättre att vara hemma några "extra" dagar än att gå tillbaks till jobbet för tidigt och riskera att du mår ännu sämre.

 Kerstin 

 

[mia-38]
5/14/09, 2:09 PM
#4

Jag kan inte ringa henne…då vi enbart har mobil i vårt hem. Och just nu är mina pengar slut på kortet. Typiskt.
Men hon brukar ju svara på mail. Det kommer kanske.

Jag försöker att släppa stressen. Jag får tänka så som du skriver att det är bättre att jag tar hand om mej nu innan jag brakar ihop fullständigt. För då behöver man säkert vara hemma längre. Nu kanske det räcker med att jag är hemma över helgen.
Och att de tar bort mitt extrajobb så jag slipper stressa med det.

[Vargnatt]
5/15/09, 2:37 PM
#5

Jag var tvungen att hoppa av gymnasiet för att jag körde på för hårt, jag har alltid varit den duktiga studenten i min familj och det har gjort så känt krav på mig och de kraven har varit orimliga, inser jag nu. Men då försökte jag vara perfekt.

Det gick för långt och min kropp vägrade till slut, magproblem varje dag, ryggproblem, sömnproblem, när jag lyckades somna hade jag mardrömmar. Min sambo fick stå ut med ett  vrak varje morgon, jag kunde känna mig helt tom och fick hemsk ångest över att behöva gå till skolan. Vi fick dessutom lappar med hur mycket frånvaro vi hade i procent, och de där lapparna var nära att skicka mig över kanten tillbaka till ett självdestruktivt beteende.

Så jag hoppade av, med min sambos hjälp och stöd vågade jag säga ifrån hur jag mådde. Sedan flyttade vi hit till Munkfors, jag fick ta tid hemma, bara börja bry mig om mig själv igen, lära mig att min hälsa var viktig, hur jag mådde var viktigt. Att kunna slappna av och släppa kontrollen tog tid att lära sig, men det går hela tiden framåt.

kerstinjo
5/15/09, 2:43 PM
#6

Munkfors? Oops, nu blir det väldigt OT, men där bor Marodörens bror Malte. Kom bara på det.Glad

 Kerstin 

 

Annons:
[Vargnatt]
5/15/09, 2:46 PM
#7

#6 Haha jasså? Skrattande Ska hålla utkik efter en galen labrador då när jag är ute med Aramis Glad

kerstinjo
5/15/09, 2:48 PM
#8

#7 *fniss* Ser du en labbe med stor tjuvgömma, så är det Malte.

 Kerstin 

 

[aspie]
5/15/09, 3:12 PM
#9

#7 o #8 Ni är ju för knäppa Tungan ute

Kerstin har säkert lärt sin labbe hur han ska lura folk genom att bara se gulligt ut så folk blir distraherade, sen plockar Kerstin på sig när alla är upptagna med sötnosen Tungan ute

kerstinjo
5/15/09, 3:39 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#10

OskyldigOskyldig Det är Malte som knycker grejjer. Sedan tar han sina tjuvade saker och "gömmer" sig under trappen.

Så när Malte är borta och ett par glasögon, eller något, så är det bara att kolla under trappen. Smart labbe.Obestämd

 Kerstin 

 

kerstinjo
5/15/09, 3:39 PM
#11

Oj, förlåt för att jag lämnade ämnet!Skäms

 Kerstin 

 

[aspie]
5/15/09, 8:11 PM
#12

he he he Tungan ute typiskt oss, sorry Skäms

kerstinjo
5/16/09, 12:51 AM
#13

#12 Åldersförvirring kan vi alltid skylla på.Skrattande

 Kerstin 

 

Annons:
[mia-38]
5/16/09, 11:24 AM
#14

Hej.

Lite trist att tråden mest handlar om era hundar just nu. Jag trodde jag fått jättemånga svar om just utbrändhet. Men tyvärr….

isa
5/16/09, 12:22 PM
#15

#0 #2 #4 Mia-38 : Här kommer några råd och tips:

1.Lämna ditt andra extrajobb

2. Var inte bara hemma några dagar, du får vara hemma och sjuk i en vecka utan läkarintyg.

3. du ska inte känna dåligt samvete emot dina chefer, det är din kropp det handlar om . Och tar du inte hand om den nu, så kan det dröja länge innan dina chefer alls får se dig.

4. Diarrén är nog magkatarr. Ät bara kokt mat, inga kryddor, välling är bra , ris och kokt fisk,blåbärssoppa och bröd. För en del är vitt bröd bättre än mörkt brunt , grovt bröd. Magkatarren är en stark signal att du stressat för mycket. I värsta fall , som hände mig är att den kan utvecklas till magsår - och det vill du inte ha - det lovar jag dig.

Sköt om din mage nu på ett tidigt stadium, så slipper du äta Losec och leva på kokt mat i evigheter.DÅ tar det flera månader innan magen blir bra igen, vid magsår tar det år, i alla fall på mig.  Jag tyckte först att kokt mat är tråkig mat - men det finns massor med goda grejor.

5. Inte dricka kaffe och alkohol - bara svagt the´ och kokt vatten som fått svalna.

Jag har också haft dålig ekonomi, levt på existensminimum i  3 år. Så det där känner jag igen. Man får handla på extrapris om det finns och handla på de här affärerna som har billig mat och laga maten hemma. ( jag vet inte om man får nämna affärernas namn, det kanske är reklam…….) men du vet nog vilka jag menar.

6. Ring bara de allra viktigaste samtalen från din mobil, man har inte råd att sms:a eller mm:Sa. Mina närmaste har varit snälla, då har jag fått ringa två signaler bara och så lägger jag på. När de ser att det är jag, så ringer de upp mig istället.

7. Försök och låna någon bekants telefon att ringa runt till företagen och be om avbetalning och dela upp dina räkningar.Annars kan du skriva till dem. En del kanske går att maila till också. ( fast du har nog redan delat upp många räkningar redan , så det tipset vet du nog kanske om redan?  )

8. Kläder har jag köpt på Loppisar, och "second hand. "Man tvättar dem direkt när man kommer hem, det ska man inte skämmas för, för på loppisar hittar man ofta sånt som ingen annan har. Där finns även andra saker, som du kan behöva. Lampor, porslin , mattor etc… skor är lite värre med. Där får du köpa vinterskor på sommaren och tvärtom, då är det billigare.

Hoppas allting löser sig och ordnar sig för dig.

Men vad är det för elak granne du har?

Jag vet hur det är när  man går in i väggen. det är inget kul . den bittra erfarenheten har jag också haft tyvärr. Och ordspråket " Ett problem kommer sällan ensamt" tycker jag stämmer in så bra…….

Stora styrkekramar från isa

[mia-38]
5/16/09, 12:33 PM
#16

Hej isa.

Tack för ditt inlägg.

1. Jag har lämnat mitt extrajobb. Behöver inte göra en endaste timme till där.

2.Jag ska försöka jobba på måndag igen. Mår inte bra av att vara hemma heller.

3. Jag har bra chefer som säger att jag ska vara hemma så länge som jag behöver så jag kommer tillbaka pigg och alert igen.

4,5 Jag har haft magkatarr i MÅNGA år. Går på stark magmedicin när det sätter in som värst. Äter det jag klarar av. Allt annat åker ut igen.
Vin och starka drycker överlag undviker jag.

6. Min mobil använder jag bara till att sms:a med då Halebop har gratis sms till alla mobiler. (inom en månad kan man använda 3000 fria sms).

7.Jag använder mitt arbetes telefon till att ringa viktiga samtal på.

Man går verkligen tänka sej för när man lever på existensminimum och när kroppen säger till att nu får det vara bra. Det gäller att lugna ner sej och försöka att leva i ett lugnare tempo. Att sänka kraven man har på sej själv.

Tack för dina råd och tips isa. Skrattande

Chestnut
5/16/09, 1:03 PM
#17

#16 Låter som om du är på rätt väg tycker jag! Skrattande

Med vänliga hälsningar
Chess

isa
5/16/09, 1:42 PM
#18

#16 GOOD GIRL!! men gå inte tillbaka för tidigt till jobbet. Du ska vara helt utvilad tycker jag. Känner du dig utvilad på måndag, så är det ok.

kram / isa

kerstinjo
5/16/09, 6:26 PM
#19

#14 Jag bad om ursäkt i #11.

 Kerstin 

 

[mia-38]
5/16/09, 7:25 PM
#20

#19…Ursäkten godtagen…Skrattande

Annons:
Upp till toppen
Annons: